Styrdokumenten för Sameskolan är så inkonsekventa, att de omöjliggör språkutveckling i samiska och svenska, menar språkforskarna Eva Lindgren och Kristina Belancic vid Umeå universitet.
– Kursplanerna för samiska och svenska är på ytan ganska lika men en djupanalys visar att synen på språken är fundamentalt olika. Svenska framstår som ett språk som ska kunna användas i många olika situationer för att argumentera, berätta, utveckla tänkandet, kritiskt granska och så vidare, medan synen på samiska fokuserar mer på att tala språket i kända sammanhang, säger Kristina Belancic.
Bättre förberedda på svenska
– Detta gör att barnen blir bättre förberedda för att ta till sig ny kunskap i andra skolämnen, till exempel samhällskunskap på svenska än på samiska. Läroplanen erbjuder alltså inte lika möjligheter för elever att utveckla det samiska och det svenska språket trots att det är ett av målen, säger Eva Lindgren.
– Vi hoppas att våra analyser kan hjälpa till att skapa en diskussion om vad det samiska språket ska användas till och hur man kan nå dit. Det är viktigt att tydliggöra att det är sameskolorna och det samiska samhället som bäst kan leda en sådan diskussion, i samråd med skolmyndigheter och skolpolitiker på alla nivåer.
I en artikel pekar Eva Lindgren och Kristina Belancic på tre saker som de tror skulle kunna leda till ökad funktionell tvåspråkighet:
Öka medvetenheten om språksituationen för de samiska språken såväl i samhället som bland beslutsfattare.
Revidera innehållet i läroplanen så att definitionen av funktionell tvåspråkighet blir tydlig och konsekvent och detta arbete måste ledas av sameskolorna/det samiska samhället.
Beakta den nya utredningen Förbättrade möjligheter för elever att utveckla sitt nationella minoritetsspråk som Jarmo Lainio just överlämnat till regeringen där man bland annat förordar att antalet timmar för minoritetsspråksundervisning ska öka i grund såväl som i gymnasieskolan.
De menar också att man bör utvidga sameskolan till att omfatta hela grund- och gymnasieskolan inte bara de sex första åren.
En grupp svenska forskare har studerat sambandet mellan hundägande och hjärt-kärlhälsa hos över 3,4 miljoner tidigare hjärtfriska svenskar i åldern 40-80 år. Målet med studien var att undersöka om hundägares risk för hjärt- kärlsjukdom och död skiljer sig från personer utan hund.
Hund kan kompensera i ensamhushåll
Studien visar att hundägare hade lägre risk att dö av hjärtsjukdom eller andra orsaker under den tolv år långa uppföljningsperioden. I ensamhushåll noterades också lägre risk för hjärtinfarkt och stroke hos hundägarna.
– Ett mycket intressant fynd i vår studie var att resultaten var tydligast i ensamhushåll. Att vara ensamstående har tidigare rapporterats som en riskfaktor för hjärtkärlsjukdom och det verkar som att en hund kanske kan neutralisera denna överrisk, säger Tove Fall, veterinär och docent i epidemiologi vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet som lett studien tillsammans med sin doktoranden Mwenya Mubanga.
Jakthund kan vara friskhetstecken
– Ett annat intressant fynd var att ägare till olika raser skiljde sig åt tydligt vad gällde hjärt-kärlhälsa, och vi observerade till exempel att ägare till hundar av olika jaktraser utmärkte sig som friskare.
Sverige har en viktig roll i registerforskning eftersom man till skillnad från många andra länder använder unika personnummer för all offentlig förvaltning. Register över befolkningen och hälsoregister hos Socialstyrelsen håller bra hög kvalitet och hög täckningsgrad.
Ägarregistrering av hundar hos Jordbruksverket är obligatoriskt sedan 2001, vilken vanligtvis sker när valparna undersöks och id-märks inför försäljning. Forskarna använde denna information från Jordbruksverkets och också Svenska Kennelklubbens register som länkades anonymt till befolknings- och hälsodata.
Oklart varför hundägare är friskare
– Den här sortens studier kan visa på samband mellan omgivningsfaktorer och sjukdomar i stora befolkningsgrupper. De kan dock inte ge svar på om och hur hundar faktiskt skyddar från hjärtsjukdom och förtida död. De associationer vi ser kan bero att hundar påverkar ägarens livsstil och välbefinnande positivt. Det kan också vara så att de personer som väljer att skaffa hund redan från början har lägre risk för hjärtkärlsjukdom exempelvis genom en aktiv livsstil, säger Tove Fall.
Forskarna bakom studien kommer från Uppsala universitet, Karolinska Institutet, Stanford University och Sveriges Lantbruksuniversitet, och har använt information från sju olika nationella register, inklusive Jordbruksverkets hundägarregister samt Svenska Kennelklubbens register för att studera kopplingen mellan hundägande och hjärt- kärlhälsa.
Michael Tengberg, docent i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet, och Gustaf B. Skar, førsteamanuensis vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, har under de senaste åren forskat om nationella prov i både läsning och skrivande i Sverige och Norge. I en studie som just publicerats har de undersökt tillförlitligheten i det läsprov som ingår i det nationella provet i svenska och svenska som andraspråk i årskurs 9.
Provet består av 20 frågor till fem eller sex texter av olika längd. Meningen är att provet ska ge en god bild av elevens läsförmåga inom olika områden och resultera i ett delprovsbetyg som i sin tur ligger till grund för provbetyget.
Avsikten med de nationella proven är bland annat att stödja en rättssäker och likvärdig bedömning och betygssättning. Provresultaten är därför av stor betydelse (high-stakes) för både lärare och elever. För eleven spelar provresultaten en avgörande roll för slutbetygen och på systemnivå kan resultatstatistik användas som argument för politiskt och ekonomiskt beslutsfattande.
I regeringens proposition 2017/18:14 föreslås en ändring i skollagen som ska ge resultat från de nationella proven ännu mer vikt när läraren sätter betyg i ämnet. Den nyligen publicerade studien visar dock att detta är riskabelt. Proven brister i tillförlitlighet och därmed riskerar de att inte ge en rättvisande bild av elevernas läsförmåga.
Prov som får stor betydelse måste vara tillförlitliga
I studien har forskarna använt ett representativt urval om 500 elevlösningar för att med statistiska analyser undersöka provets egenskaper.
– När provresultat har stor betydelse för eleverna eller för skolan är det viktigt att provet kan garantera en hög mätsäkerhet, säger Michael Tengberg.
Med hög mätsäkerhet menas att man vill kunna försäkra sig exempelvis om att resultaten inte är alltför beroende av enskilda uppgifter eller texter utan förblir stabila vid upprepade testtillfällen eller på andra prov av samma innehåll eller förmåga.
– När proven ska lämna underlag för ett betyg vill man också kunna visa att de uppgifter som ingår i provet tillsammans gör det möjligt att på ett tillförlitligt sätt skilja på elever i olika kunskapsnivåer, allt utefter hur många nivåer betygsskalan består av, tillägger Gustaf B. Skar.
De båda forskarnas undersökning visar emellertid att tillförlitligheten i det nationella läsprovet i årskurs 9 brister i flera avseenden. I en tidigare studie har forskarna visat att lärares bedömning av öppna uppgifter i läsprovet varierar kraftigt och att den enskilde elevens resultat på provet därför i alltför stor utsträckning beror av vem som bedömer. I den nya studien har de riktat in sig på själva uppgiftsbatteriet i provet. Undersökningen visar att provet har en låg intern konsistens. Det betyder att uppgifterna inte hänger samman på ett sätt som man kan förvänta sig av prov med så omfattande betydelse för systemet som nationella prov. Provets tillförlitlighet är i det här avseendet väsentligt lägre än den hos motsvarande läsprov i andra länder
Hur fördelar man fiskekvoter mellan länder och företag utan att vattnen blir utfiskade och arter dör ut? Svaret finns i Elinor Ostroms banbrytande teorier från 1960-talet.
Under 20 års tid reste hon som forskare runt i världen och studerade lyckade samarbeten, från fiskevatten i Japan till bevattningssystem i Nepal. Hon konstaterade att den bästa hanteringen av naturresurser ofta uppstod när de som själva berördes fick vara med och utforma reglerna. Detta gick stick i stäv med dåtidens uppfattning om att centralisering och teknokrati ledde till bättre och mer effektiva system.
Forskaren Garrett Hardins hade i artikeln Allmänningens tragedi hävdat att människor själviskt utnyttjar gemensamma resurser som saknar tydligare ägare, så kallade allmänningar. Men det stämmer inte, menade Elinor Ostrom som tillsammans med sin make Vincent Ostrom och andra forskarkollegor gjorde tusentals fallstudier runt om i världen.
Sätter reglerna själva
Små organisationer, med lösare tyglar, är de mest effektiva. Men dessa småskaliga teorier fungerar även globalt, visade det sig.
Hemligheten är att låta användarna träffas, öga mot öga, och själva sätta upp egna regler, med lagom kännbara sanktioner eller böter för dem som missköter sig. Ett exempel är sjöar där det finns olika intressen; någon vill fiska, någon annan vill värna om friluftslivet, ytterligare någon vill ha bevattning – och alla vill kunna dricka vattnet. De berörda måste helt enkelt enas om en långsiktig lösning som gynnar alla, och därmed också dem själva.
Med sin banbrytande bok Governing the Commons: The Evolution of Institutions for Collective, 1990, avfärdade Elinor Ostrom Allmänningens tragedi med sin teori om hur man kommer överens om en gemensam resurs som flera är beroende av men har olika intresse i.
– Det var ett genombrott att hon visade att människor faktiskt kan samarbeta om gemensamma resurser och hitta sätt att ta hand om dem hållbart, bortom ekonomiska incitament eller att staten går in och reglerar, säger Lisen Schultz, forskare vid Stockholm Resilience Center, Stockholms universitet, i filmen om Elinor Ostrom som gick bort 2012.
Stort genomslag inom många områden
2009 fick Elinor Ostrom ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Hennes teorier har visat sig fungera i de mest skilda sammanhang, från polisstationer till spelteori. Teorierna kan förklara alltifrån varför fackföreningar och arbetsgivare kommer bra överens i Sverige till hur korruption i u-länder kan lösas.
Hennes forskning har fått stort genomslag inom nationalekonomi, psykologi, statsvetenskap, antropologi, företagsekonomi och en rad andra forskningsområden.
Elinor Ostrom 1933-2012
Trots att hon började med att studera små samhällen och små problem är hennes forskning högaktuell idag för hur vi människor ska hushålla med gemensamma resurser som fiske och miljö. Själv var hon optimistisk inför framtiden och människans förmåga att hitta kollektiva lösningar på globala resursproblem som ingen stat eller markägare har kontroll över, som klimatet.
Genomgående i hennes forskning var att hon angrep vedertagna teorier inom ekonomi och statsvetenskap för deras förhastade slutsatser utan empiriska bevis. Detta var banbrytande i en tid då tvärvetenskaplig forskning knappt existerade. Forskare förväntades använda de metoder som var vedertagna inom just deras område och inte blanda in metoder från andra ämnen.
Forskning handlar om nyfikenhet och mod
– I ljuset av kunskapsförnekelse, falska nyheter och filterbubblor behövs kanske mer än någonsin motgift i form av kritiskt tänkande, vetgirighet och en öppen konstruktiv dialog om ny kunskap. Det är vad forskning handlar om – nyfikenhet, mod och en passionerad inställning till kunskap och vetande, säger Lena Hed, kommunikatör på Vetenskapsrådet och projektledare för kortfilmen Nyfikenhet leder till utveckling.
Filmen lyfter fram ett exempel på hur en forskare med sin nyfikenhet och sitt kunskapssökande kan spela en viktig roll. Oftast handlar sådana exempel om upptäckter som lett till förbättringar inom sjukvård och hälsa – som röntgen, penicillinet eller pacemakern. Eller upptäckter som lett till tekniska innovationer – som solcellen, algbatteriet, LED-ljuset, material som grafen och kevlar – eller varför inte post-it-lappen och mikrovågsugnen.
– Gemensamt för alla dessa upptäckter är att de kommer från en typ av långsiktig forskning som i olika steg lett fram till slutsatser som förändrat förståelsen av vår värld. Oväntade upptäckter som gynnat och förändrat samhällsutvecklingen på olika sätt, säger Lena Hed.
Misse Wester har forskat om krishantering i 20 år. Idag är hon gästprofessor vid Lunds universitet, i ämnet risk och säkerhet. Hon menar att det folk i allmänhet tror om hur vi agerar vid kriser skiljer sig kraftigt från hur det egentligen är. Eller, rättare sagt, hur vi tror att andra reagerar.
– Det är ett genomgående mönster att man tror att ”alla andra kommer att freaka ut, men inte jag”, säger Misse Wester. Och inte bara i panik utan i vild panik.
Misse Wester nämner ett exempel: 11 september 2001, flygplanen har precis kört in i World Trade Center. En man springer fram och tillbaka, från skrivbordet, till skrivbordet, från skrivbordet, till skrivbordet. Den som ser honom springa tolkar lätt hans beteende som panik. I själva verket hämtade han sin plånbok, sedan kom han på att han kunde behöva mobilen.
– Vi tillskriver andra människor olika egenskaper och sedan tolkar vi beteendet efter det, säger Misse Wester.
Bhaktapur i Katmandu, Nepal efter jordbävning i april 2015.
I filmen Turist finns en omtalad scen där familjen sitter på en uteservering, i bakgrunden skidbacken, ett högt berg. När vad som ser ut som en lavin är på väg mot hotellet, med snörök och mullrande, reser sig mannen och springer i panik därifrån utan en tanke på barn och fru. Det skulle han inte ha gjort. Inte i filmen, där karaktären får utstå både skam och skuld över sitt agerande. Och inte i verkligheten, där ett dylikt beteende är ovanligt.
Vi vill inte överge de övriga
Forskningen visar istället, menar Misse Wester, att risken att dö i en katastrof ökar med gruppens storlek och styrkan i de känslomässiga banden. Detta då ingen är beredd att överge de andra.
Tron att folk får panik och agerar egoistiskt får konsekvenser.
