Sambandet tarmbakterier och fetma

Posted on by

Kunskapen om våra tarmbakterier och tarmflorans betydelse är betydligt mindre än vad många böcker och tidningar vill påskina. En stor del av forskningen är baserad på djurstudier och går inte att direkt översätta till mänskliga förhållanden.

Vad som är en bra tarmflora för en person behöver heller inte vara bra för en annan. Samtidigt – allt fler forskningsrapporter tyder på att våra tarmbakterier spelar en viktig roll för vår hälsa.

De påverkar vår ämnesomsättning och kan kopplas till såväl fetma som hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.

Tidigare studier har visat att personer med dessa sjukdomar har varierande förekomst av olika metaboliter, det vill säga små molekyler eller restprodukter av ämnesomsättningen, i blodet.

Syftet med den nya studien var därför att identifiera metaboliter i blodet som kan kopplas till fetma (högt BMI, body mass index) och undersöka om dessa fetmarelaterade metaboliter påverkar sammansättningen av bakteriefloran i tarmen.

Glutamat starkaste riskfaktorn
Forskarna analyserade blod och avföringsprover från 674 deltagare i Malmö Familjestudie (Malmö Offspring Study, MOS). De fann 19 olika metaboliter som kunde kopplas till kroppsvikten, BMI (body mass index), varav glutamat och så kallad BCAA (grenkedjiga- och aromatiska aminosyror) hade den starkaste kopplingen till fetma.

De fann även att de fetmarelaterade metaboliterna hade kopplingar till fyra olika tarmbakterier (Blautia, Dorea och Ruminococcus inom familjen Lachnospiraceae, och SHA 98).

– Den största bidragande orsaken till skillnader i BMI, var skillnader i nivån av glutamat och BCAA vilket tyder på att metaboliterna och tarmbakterierna samspelar, snarare än att de är oberoende av varandra, säger Marju Orho-Melander, professor i genetisk epidemiologi vid Lunds universitet.

Den klart starkaste riskfaktorn för fetma i studien, glutamat, har även i tidigare studier associerats med fetma, och BCAA har i tidigare studier använts för att förutse ett framtida insjuknande i typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

– Det betyder att framtida studier bör fokusera mera på hur tarmbakteriernas sammansättning kan modifieras för att minska risken för fetma och associerade metabola sjukdomar och hjärt-kärl-sjukdomar, säger Marju Orho-Melander. Och för att komma dit behöver vi först och främst förstå hur en hälsosam, normal tarmflora ser ut, och vilka faktorer som påverkar bakteriesammansättningen. För att göra detta behöver vi stora populationsstudier som Malmö Familjestudie, och interventionsstudier.

Publikation
Connection between BMI related plasma metabolite profile and gut Microbiota.

Vårdsamordnare ger snabbare återhämtning vid depression

Posted on by

– Psykisk ohälsa är en stor utmaning för primärvården. För dem som drabbas är det särskilt viktigt med kontinuitet, och det fungerar dåligt idag. En patient kan, efter det första läkarbesöket, få vänta i månader på att få träffa en psykolog eller terapeut. Under väntetiden har vårdcentralen inte alltid regelbunden kontakt med patienten. Att stå på väntelista är ingen bra vård, det är snarare icke-vård, säger Cecilia Björkelund, seniorprofessor i allmänmedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Följer individer under sjukdomsförloppet
Projektet går ut på att undersöka hur särskilda vårdsamordnare för personer som söker för depression, ångest och stressrelaterad ohälsa kan fungera på vårdcentralen. Samordnaren är oftast en distriktssköterska som använder en del av sin tjänst för att följa individen under hela sjukdomsförloppet. Efter ett första fysiskt möte håller vårdsamordnaren kontakten med patienten genom telefonsamtal en gång i veckan. I uppgiften ingår att ta reda på hur patienten mår, göra upp en vårdplan tillsammans med patienten samt, om det behövs, planera in extra besök hos läkare eller terapeut.

– Det handlar framför allt om att stötta och att visa att vårdgivaren bryr sig, men också om att använda primärvårdens resurser mer effektivt. Det blir dessutom ett stöd för läkarna, när de vet att någon håller koll på hur patienten har det, säger Cecilia Björkelund.

Mild till medelsvår depression
Den vetenskapliga studien, vars resultat nu publiceras i tidskriften BMC Family Practice, är den första studien i Sverige som visar att en vårdsamordnarfunktion på vårdcentralen kan ge ökad kvalitet i vården i form av hög tillgänglighet och hög kontinuitet för patienter med depression.

Studien omfattar nästan 400 patienter med mild till medelsvår depression. De patienter som hade kontakt med vårdsamordnare tillfrisknade snabbare, och dessutom blev fler friska i denna grupp. De återgick också till arbetet signifikant tidigare än gruppen patienter som fick den vanliga vården.

– På de vårdcentraler som infört vårdsamordnare är både läkarna och vårdcentralchefer nöjda, och det är också patienterna. Även bland de patienter som inte hade tillgång till en vårdsamordnare tillfrisknade de flesta och de var också förhållandevis nöjda med vården, men för de patienter som fick vårdsamordnarkontakt under hela sjukdomsförloppet innebar detta tidigare återgång till arbete och ännu snabbare tillfrisknande, säger Cecilia Björkelund.

I studien jämfördes elva vårdcentraler som infört vårdsamordnarfunktion, med tolv andra vårdcentraler, där man erbjöd den vård som vanligen ges till patienter med depression inom primärvården idag. Nitton vårdcentraler i Västra Götalandsregionen har deltagit i projektet, och dessutom fyra i region Dalarna, som var första delen av en metodutveckling av primärvårdens organisation för psykisk ohälsa. Primärvården i Västra Götaland har fortsatt att utveckla denna funktion och den har nu införts på cirka hundra vårdcentraler, vilket är hälften av regionens alla vårdcentraler.

Studien är utförd i nära samverkan mellan enheten för allmänmedicin vid Göteborgs universitet och Västra Götalandsregionens primärvård. Finansieringen har skett av Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsstyrelse.

Artikel:
Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften BMC Family Practice.

Kontakt:
Cecilia Björkelund

Läs mer

Daggmaskar som ekologiska värstingar

Posted on by

I Sverige har vi en positiv syn på daggmaskar och det finns inga regleringar kring spridning av dem i de svenska nationalparkerna. Men frågan är om de svenska fjällen behöver avmaskas.

– Vi blev mycket förvånade av att se hur bra några av de daggmaskarter som vi anser vara ”ekologiska värstingar” i USA överlever i de svenska fjällen, säger Jonatan Klaminder, docent vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.

I länder som Kanada och USA upptäckte man under 90-talet att spridningen av daggmask från jordbruk och trädgårdar förändrade växtligheten i de amerikanska skogarna med negativa konsekvenser för vissa trädslag och hjortbestånd.

Daggmaskbestånd i Abisko
Det har lett till hårda riktlinjer för hur maskar får hanteras och böter vid överträdelser inom nationalparker.

Från ett svenskt perspektiv låter detta kanske förvånande med tanke på att vi från tidig skolålder får lära oss att maskar är jordförbättrare och bra för miljön. Inventeringar av daggmaskbestånd i de svenska fjällen runt Padjelanta, Stora sjöfallet och Abisko visar dock att den synen kan behöva förändras.

Studien visar att många av de arter som förändrat ekosystem i Nordamerika nu sprids ut från fjällstugetomter, tidigare jordbruksfastigheter och forskningsstationer rakt ut i skyddade nationalparksmiljöer runt de studerade områdena. Det stora antalet daggmaskar som förekommer visar att de stortrivs i fjällbjörkskogar och ängsmarker i fjällen.

Daggmaskar sprids med människor
Att människan är den vanligaste spridaren av daggmaskar beror på att maskarna själva sprider sig mycket långsamt på egen hand. Under istiden tros alla daggmaskar ha dött ut över stora områden i norra Europa och USA.

Den långsamma självspridningen gör att återkoloniseringen av tidigare istäckta områden fortfarande pågår och att de svenska fjällen är ett av de sista områdena i Europa dit många daggmaskarter ännu inte hunnit.

Student Adrian Wackett inventerar daggmask i fjällen. Bild: Kyungsoo Yoo

– Från studier i USA ser vi att daggmaskpopulationer på egen hand kan förflytta sig 5-10 meter per år, vilket gör att de aldrig på egen hand skulle ha hunnit komma till de svenska fjällen efter istidens slut, säger Adrian Wackett, student vid University of Minnesota, USA, och medarbetare i studien.

Den stora frågan för forskarna är nu vad de nya daggmaskarterna gör för åverkan på den svenska fjällmiljön.

– Det är lite för tidigt att lyfta fram detta som ett betydande miljöproblem då vi inte vet de ekologiska konsekvenserna, men har maskarna en gång etablerat sig är de i stort sett omöjliga att bli av med. Det gör att det är svårt att ångra sig om vi senare kommer fram till att detta ställer till det för fjällmiljön, säger Jonatan Klaminder.

Artikeln:
Human-mediated introduction of geoengineering earthworms in the Fennoscandian arctic, Biological Invasions

Läs mer om forskningsprojektet på University of Minnesotas webbplats:
The Global Earthworm Invasion

Kontakt:
Jonatan Klaminder, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, jonatan.klaminder@umu.se, 090-786 95 54
Johan Olofsson, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, johan.olofsson@umu.se, 090-786 77 04
Adrian Wackett, Department of Soil, Water and Climate, University of Minnesota, +1 651 245 3352 (cellphone/Whatsapp)

Läs mer

Posted in BMI

Apgarpoäng förutsäger risk för CP och epilepsi

Posted on by

– Det är dock viktigt att komma ihåg att även om de relativa riskerna är stora så är de absoluta riskerna för CP och epilepsi små.

– Det innebär att även de flesta barn med mycket låga Apgarpoäng inte utvecklar CP eller epilepsi, säger Martina Persson, barnläkare och docent vid Karolinska Institutet och en av de ansvariga forskarna bakom en omfattande observationsstudie.

Apgar är ett poängsystem som används rutinmässigt vid förlossningar för att bedöma det nyfödda barnets vitalitet vid en, fem och tio minuter efter födelsen. Apgarskalan går mellan 0 och 10 poäng, där 10 poäng tyder på att barnet mår mycket bra.

Det är känt sedan tidigare att låga Apgarpoäng på 0-6 vid en eller fem minuter efter födelsen är kopplat till ökad risk för cerebral pares (CP) och epilepsi och att mycket låga Apgarpoäng på 0-3 vid tio minuter innebär en markant ökad risk för CP.

Det har däremot varit oklart om det finns ett linjärt samband och om även små förändringar på Apgarskalan vid de olika tidpunkterna påverkar risken för neurologisk sjuklighet. För att ta reda på detta har forskare vid Karolinska Institutet analyserat data från det medicinska födelseregistret i Sverige.

Över en miljon barn i studien
Studien omfattade drygt 1,2 miljoner barn utan missbildningar födda i fullgången tid under åren 1999–2012. Barn som diagnostiserats med CP eller epilepsi före 16 års ålder identifierades i olika nationella register med hjälp av diagnoskoder. Forskarna beräknade sedan riskerna för CP och epilepsi för varje Apgarnivå vid fem och tio minuter efter födelsen och i relation till förändring i Apgarpoäng mellan fem och tio minuter.

Totalt drabbades 1221 barn (0,1 procent) av CP och risken ökade successivt ju lägre Apgarpoäng barnet hade vid fem minuter. Jämfört med barn med full Apgar (10 poäng) vid fem minuter, sågs en nästan fördubblad risk för CP hos barn med Apgar på 9 poäng, medan en Apgar på 0 poäng vid fem minuter var förenat med en cirka 280 gånger högre risk för CP.

Ännu högre risker sågs vid liknande Apgarpoäng vid tio minuter. Totalt drabbades 3975 barn (0.3 procent) av epilepsi och även där ökade risken successivt ju lägre Apgarpoäng barnet hade vid fem och tio minuter, men inte lika uttalat som för CP.

Första fem till tio minuterna viktiga
Även små förändringar i Apgarskalan mellan fem och tio minuter efter födelsen visade sig påverka riskerna. Till exempel hade barn med Apgarpoäng 7-8 vid fem minuter och 9-10 vid tio minuter högre risk att drabbas av CP eller epilepsi än barn som hade Apgarpoäng 9-10 vid båda dessa tidpunkter. Högre risk för epilepsi observerades också hos barn som fått full poäng vid fem minuter och 9 poäng vid tio minuter, jämfört med barn som fått full poäng vid båda dessa tidpunkter.

– Resultaten visar att det är viktigt att utvärdera det nyfödda barnets vitalitet både vid fem och tio minuter, även om Apgarpoängen är nära normal vid fem minuter. Det är också angeläget att man aktivt arbetar med de barn som inte har full Apgarpoäng eftersom det sannolikt förbättrar barnets utsikter, säger Martina Persson.

Några av studiens styrkor är att den är baserad på ett stort antal individer och att man kunnat ta hänsyn till många så kallade störfaktorer i analyserna. Forskarna poängterar dock att det är en observationell studie och att några säkra slutsatser om orsakssamband mellan Apgarpoäng och risk för neurologisk sjuklighet hos barnet därför inte kan dras.

Forskningen finansierades av bland annat Forte, Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet.

Publikation: Five and 10 minute Apgar scores and risks of cerebral palsy and epilepsy: population based cohort study in Sweden, Martina Persson, Neda Razaz, Kristina Tedroff, K.S. Joseph, Sven Cnattingius,