Under lång tid hade alla kurvor pekat åt ett motsatt men så gör demografernas statistik en u-sväng och stabila relationer mellan äkta makar blir plötsligt på modet igen.
I Sverige skilde sig 1992 2,5 av paren räknat på per tusen par. Tio år senare hade den siffran sjunkit till 2,2. Stabilitet i äktenskapen ökar också, även om människor väljer att separera så gör de det senare än vad de brukade göra. Sedan 1960-talet har antalet barn som föds stadigt sjunkit för att nå sin lägsta punkt på 1990-talet med 1,6 barn per kvinna. Därefter händer något och kurvorna letar sig upp till 1,9 barn per kvinna under 2010-talet. En siffra som också är väldigt nära den önskan om två barn som forskningen visar att de flesta vill uppnå.
Statistiken kommer från rapporten Families in the 21st century från tankesmedjan SNS. Författare är den danske professorn i sociologi Gösta Esping Andersen som är verksam vid Universitat Pompeu Fabra i Barcelona. Till grund för rapporten ligger data från flera olika källor, bland annat OECD, statistik från EU över inkomst och levnadsförhållanden och registerdata från Danmark och Sverige.
– Utvecklingen är en överraskning, säger han. De flesta forskare har trott att trenden mot färre och färre äktenskap skulle fortsätta.
Motorn i den förändrade familjebilden är större jämlikhet mellan könen, menar Gösta Esping Andersen. När män och kvinnor har olika bilder av hur lönearbete och hushållsarbete ska delas kommer det att göra parrelationerna osäkra. Så länge kvinnorna accepterar en traditionell hemmafrutillvaro är äktenskapen långa och pålitliga men när kvinnorna börjar ifrågasätta livet rollen som kokerska och barnavårdare skakar kärnfamiljens grundvalar.
Kvinnors heltidsarbete avgörande
Men när kampen om hur lönearbete och hemarbete ska fördelas stabiliseras relationerna.
Det som nu har händer är att männens del i hemarbetet ökar. I Danmark till exempel visar Gösta Esping Andersens siffror att männen nu gör nästan hälften av hemarbetet. På 1960 – talet bidrog de bara med 15 procent. Avgörande för förändringen är kvinnors insteg på arbetsmarknaden. Män förändras genom att kvinnor börjar arbeta heltid, är Gösta Esping Andersens slutsats och betonar att det är heltidsarbete som är avgörande.
– Om en kvinna har en fot på arbetsmarknaden och en fot kvar i hemmet definieras hon både av omvärlden och sig själv som en kombination mellan hemmafru och yrkesarbetande. Då kommer hon fortfarande att ha huvudansvaret för familjen.
Stabila relationer en klassfråga
Men utvecklingen mot mer stabila relationer gäller framförallt välutbildade grupper. Bland lågutbildade par ökar skilsmässorna och de får heller inte lika många barn. Efter 15 års äktenskap är 80 procent av de högutbildade paren fortfarande gifta. Det gäller bara för 40 procent av de lågutbildade. Gösta Esping Andersen förklarar det med att i lågutbildade familjer är traditionella könsroller vanligt. Där råder obalans mellan mannen och kvinnans syn på hur arbetet i familjen ska delas. Till exempel deltar högutbildade män i hushållsarbetet 1,5 gånger mer än vad lågutbildade män gör.
– Utbildade grupper har lättare att ha jämlika värderingar. Det är dokumenterat hundratals gånger i forskningen. Män utan utbildning har mycket svårare att anpassa sig till nya roller.
Motsatt