Mer forskning behövs om hedersförtryck

Kunskapen kring hedersrelaterat våld har stärkts sedan Fadime Sahindal dödades 2002. Men forskningen ligger fortfarande efter inom vissa områden, menar forskaren Devin Rexvid vid Stockholms universitet.

– Jag tycker att tongångarna kring hedersrelaterat våld och förtryck har förändrats ganska mycket under de här tjugo åren. I början var attityden lite ifrågasättande: ”Finns det här verkligen?”, ”Är det okej att kalla detta hedersmord?”. Men de senaste åren råder det en viss samsyn i många samhällssfärer om att det här är något som samhället behöver arbeta med, säger Devin Rexvid, universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.

Samtidigt tycker han också att det vid sidan om denna positiva utveckling finns ett motstånd mot arbetet mot hedersvåld inom politik, media och akademi, något som försvårar arbetet.

Samhällets sfärer har fått egna erfarenheter

Han började själv forska om frågorna 2008. Bland annat har han ingått i en forskargrupp som kartlagt våldets omfattning och karaktär i Stockholm. Just nu går han igenom rättsfall med unga kvinnor som blivit utsatta för hedersrelaterat våld när de har överskridit familjens krav på anständig klädsel. Genom åren har han hållit många föreläsningar för skolpersonal och anställda inom socialtjänsten och rättsväsendet.

– Det har funnits ett stort sug efter kunskap om hedersvåld. De frivilliga organisationer som har arbetat med frågorna har varit viktiga i sitt arbete med metod- och kunskapsutveckling. Sen är det så att samhällets olika sfärer har fått egna erfarenheter, det dyker upp ärenden som kommunen eller socialtjänsten behöver hantera. Som till exempel vad de ska göra med en 13-årig flicka som kommer till Sverige och är gift. I Sverige är det förbjudet med barnäktenskap, och är man barn i Sverige är man omfattad av de lagar som finns här, säger Devin Rexvid.

Hedersrelaterat våld har fått större plats inom politik och media

Just när det gäller rättsväsendet har också viktiga förändringar skett, menar Devin Rexvid. Han lyfter fram de nya lagar som infördes 1 juli 2020 för att öka skyddet mot hedersrelaterat våld. Bland annat regler om utreseförbud i lagen om vård av unga (LVU).

– De ska skydda barn från att bli förda utomlands i syfte att ingå barnäktenskap eller könsstympas. Konkret innebär det att socialtjänsten genom domstolsbeslut kan återkalla pass till exempel.

Från 2020 blev det också straffbart att tillåta barn att ingå ett äktenskap och en ny lag för särskilt hedersbrott kan komma att bli införd 2022. Förra året, 2021, blev en statlig utredning tillsatt för att undersöka förekomsten av oskuldskontroller. Dessutom ska utredningen se om dessa kan kriminaliseras.

– Min uppfattning är att frågan om hedersrelaterat våld har fått större plats i politiken och i medierna och även praktiskt i olika verksamheter i samhället. Men akademin ligger efter. Det är svårt att få forskningsmedel från de stora forskningsråden och det är tyvärr väldigt lite utrymme för hedersfrågorna inom olika yrkesutbildningar som till exempel socionom-, polis- och förskollärarutbildningen. Det är ett strukturellt problem.

Lärde sig av sina studenter

En som har varit något av en pionjär inom forskningen om hedersrelaterat våld i Sverige är Astrid Schlytter. Hon disputerade vid Lunds universitet och är docent i rättssociologi och verksam vid Institutionen för socialt arbete. Hon kom i kontakt med frågorna om hedersrelaterat våld första gången i samband med en studie rörande omhändertagande av unga (LVU).

– Jag gjorde en kartläggning av alla omhändertaganden av flickor under ett år i början av 1990-talet och där fanns fem ärenden som jag inte riktigt förstod. Men jag hade några kvinnliga studenter från Iran och Irak på min kurs och de sa: ”Det här handlar om heder”. Det var en aha-upplevelse för mig, säger Astrid Schlytter.

Efteråt började hon föreläsa om ämnet och startade forskning och undervisning om hedersrelaterat våld.

– Vi ville lära oss mer och i kursen läste vi om den forskning som fanns internationellt på området. Det fanns de som ifrågasatte oss, en del tyckte att temat var rasistiskt. Men numera är det annorlunda och går att prata om, säger Astrid Schlytter som sedan dess har knutit till sig flera doktorander inom området.

Hon har bland annat forskat om samhällets insatser för unga kvinnor med invandrarbakgrund som vill leva efter andra former än familjens eller släktens. 2004 gav hon ut boken Rätten att själv få välja. Arrangerade äktenskap, kön och socialt arbete.

– Om det inte varit för studenterna som kom till Socialhögskolan på 1990-talet hade jag aldrig fått en sådan kunskap om de här frågorna som jag har i dag, säger hon.

Pojkar blir pappans förlängda arm

Astrid Schlytter har också forskat om pojkar och unga mäns villkor i hederskontexten och är huvudförfattare till boken Mäns heder: att vara både offer och förövare. Boken kom ut 2016 och är skriven tillsammans med Devin Rexvid.

– Att en pappa tar livet av sin egen dotter, det är oerhört svårt att förstå. Män och pojkar har en väldigt svår roll i den här problematiken. De spelar en viktig roll när det gäller att kontrollera sina systrar eller mammor i familjen, det skiljer sig från annat våld, säger Astrid Schlytter.

Devin Rexvid tycker att frågan om unga män och deras dubbla roller som både offer och förövare i hedersrelaterat förtryck länge har varit eftersatt inom forskningen.

– Många pojkar blir skolade i hedersnormer i tidig ålder. De får kanske uppdraget att ledsaga sin mamma till och från förskolan, se till att hon bär rätt kläder och de ska springa efter sina systrar, de blir pappans förlängda arm.

För att kunna komma ur detta mönster är det viktigt att pojken får en frizon och kan ägna sig åt egna intressen.

– Men ofta är det väldigt svårt att bryta mönstret och ifrågasätta systemet. Även om pojkarna har mer handlingsutrymme än flickorna i en familj, har de ofta överskattat sitt oberoende. De blir också lätt blinda för hur kvinnorna i familjen har det.

Barnen behöver mer stöd från samhället

Hanna Linell, universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete, doktorerade med en avhandling 2017 om tvångsomhändertagande av ungdomar i samband med våldsutsatthet och där hedersvåld utgjorde cirka 20 procent. Hon undersökte bland annat vad som sker under själva avslöjandeprocessen och hur den påverkar vad som sedan sker.

– Oftast är det ett barn som själv berättar om våld, ibland till personal i skolan men också direkt till socialtjänst eller polisen. Det leder ofta till en enorm press på barnet när myndigheterna griper in, en del tar tillbaka sin anmälan efter påtryckningar från anhöriga. Jag kunde se att barnen skulle behöva mycket mer stöd här från samhällets sida, säger hon.

Sverige har bra kartläggning om våld mot barn

Enligt Hanna Linell finns det en större medvetenhet och kunskap om hedersvåld i dag jämfört med 2002, men samtidigt skulle mer behöva göras. Som till exempel bättre samverkan mellan frivilligsektorn och olika myndigheter kring långsiktigt stöd och eftervård för barn som varit i placering.

– Något som är unikt med Sverige är att vi har bra kartläggningar om våld mot barn. Sedan lagstiftningen mot barnaga 1979 har det gjorts stora återkommande undersökningar på nationell nivå för att följa upp lagstiftningen. Här har man tagit med frågor om hedersrelaterat förtryck, vilket är bra.

Men generellt skulle det behövas mer metodutveckling och forskning om hur det blir över tid för barn där samhället har gjort insatser, menar hon.

– De barn som blir utsatta för hedersrelaterat våld är en oerhört utsatt grupp. Därför är det viktigt att veta mer om vad som hjälper att göra och vad som kan vara skadligt, hur man ska ingripa. Nu görs en insats när ett barn redan har varit med om allvarlig utsatthet och det är ofta först när de själva berättar som de får stöd. Det är viktigt att se hur insatser kan göras tidigare.

Artikeln var först publicerad på Stockholms universitets webb.

Inlägget Mer forskning behövs om hedersförtryck dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Behovet av indoktrinering under pandemin

Smittspridningen ökar och fler restriktioner återinförs. Det krävs en slags godartad manipulation för att folk ska vilja följa myndigheternas riktlinjer, menar forskaren Johan Dahlbeck som utgår från 1600-talsfilosofen Spinozas idéer.

Indoktrinering har inte alltid haft en ensidigt negativ innebörd. Johan Dahlbeck, docent i pedagogik vrider och vänder på begreppet i en ny bok om 1600-talsfilosofen Benedict de Spinoza, Spinoza – Fiction and Manipulation in Civic Education..

Hur får myndigheter människor att vilja följa de riktlinjer och rekommendationer som följer på ökad smitta i samhället? Inte bara genom rationella argument i alla fall, skulle Spinoza ha svarat.

– Spinoza menade att en realistisk politisk filosofi måste grundas i insikten om att människor i stor utsträckning styrs av sina passioner, att vi är mer känslostyrda än vi tenderar att vilja tro, säger Johan Dahlbeck.

Fostran genom indoktrinering

Spinozas sätt att tänka var radikalt, och är det fortfarande idag, enligt Johan Dahlbeck som intresserat sig för filosofens tankevärld ända sedan disputationen för snart tio år sedan.

– Till skillnad från tänkare som Platon och Descartes gör han ingen skarp uppdelning mellan kropp och tankevärld. Det finns inte heller några högre makter att förlita sig på utan människan är sin egen lyckas smed. Dock är hon beroende av andra för en långsiktigt hållbar tillvaro.

Men det kritiska tänkandet förstått som en inneboende och objektiv förmåga är alltså till stor del en illusion, hävdar Spinoza.

– Som medborgare i demokratiska länder uppmanas vi att tänka kritiskt, men faktum är att vi ständigt är manipulerade och påverkade av yttre omständigheter. Det handlar både om skrivna och oskrivna regler som vi förutsätts följa och som vi lär våra barn att anpassa sig till. Vi fostras in i samhället genom en form av indoktrinering, vi ser det bara inte på det sättet, säger Johan Dahlbeck.

Spelar på människors känslor

Under pandemin har världens länder använt sig av olika metoder för att få ner smittspridningen. Allt har skett genom en slags indoktrinering av medborgarna, enligt Spinozas sätt att se det. För honom är det ett neutralt verktyg som kan användas antingen för goda eller onda syften. Och nyckeln till framgångsrikt samhällsbyggande är att spela på människors känslor, men på rätt sätt. Nämligen genom att hitta gemensamma berättelser som stärker viljan att samarbeta i motsats till att skapa splittring, misstro och misstänksamhet.

– Politiska ledare kan antingen sätta skräck i människor eller får dem att vilja värna om varandra och indirekt sig själva. Det senare är svårare men också, enligt Spinoza, mer långsiktigt framgångsrikt, säger Johan Dahlbeck.

Indoktrinering för att dra åt samma håll

Spinoza motsätter sig inte rationellt tänkande. Han vill helt enkelt få oss att också förhålla oss till känslornas förmåga att styra oss. Och det är aktuellt inte minst i en tid där många frågor, som pandemibekämpningen, är starkt polariserade, menar Johan Dahlbeck.

– De som ansluter sig till antivaccinrörelsen och de som följer myndighetsrekommendationer skulle förmodligen båda hävda att de tänker kritiskt. Att använda rationella argument för att nå dem blir då nästintill omöjligt. Istället handlar det om att tala till känslor, en slags godartad indoktrinering, som kan få människor att förenas och dra åt samma håll.

Kontakt:

Johan Dahlbeck, docent i pedagogik, Malmö universitet,

Munskydd eller inte? Det är frågan…

Ska man ha munskydd eller inte? Hur effektiva är de och stoppar de smittan? Åsikterna går isär men teknisk forskning visar att munskydd ger bra skydd mot partiklar i luften – och att skägg kan orsaka ökat läckage från munskydden.

(Artikeln som skrevs i november 2020 är uppdaterad med nya forskningsresultat)

I Sverige har frågan om andningsskydd diskuterats livligt under hela pandemin. Vissa anser att munskydd räddar liv, andra att de inte är värda besväret. Så vad är sant? Vad säger vetenskapen idag, efter snart två års pandemi?

Sedan den 8 december 2021 rekommenderar Folkhälsomyndigheten munskydd i situationer när man inte kan undvika trängsel. Det är alltså var och en som får bedöma om det är dags att ta på masken eller att låta bli.

Gör vi rätt eller fel i Sverige som inte har en allmän rekommendation om att använda munskydd mot coronaviruset i alla offentliga miljöer, som man gjort i vissa andra länder? Och varför är åsikterna så starka – och så olika – om munskydd? Det är väl bara att undersöka hur bra de fungerar, kan man tycka. Och det har man också gjort.

Munskyddens effektivitet – fem forskningsresultat

  • Munskydd ger bra skydd mot så kallade smittdroppar, aerosoler med smittämnen som kan hålla sig svävande i luften, framförallt mot de som vi andas ut.
  • Alla munskydd skyddar mot luftburna partiklar, men bomullstyg filtrerar lite sämre än andra munskyddsmaterial.
  • Hemgjorda munskydd kan fungera väl om de görs i flera lager, särskilt om man använder ett syntettyg.
  • Skägg kan orsaka upp till hundra gånger större läckage från munskydd.
  • Med munskydd kan man minska det sociala skyddsavståndet till under 1,5 meter.

Munskydd eller andningsskydd ska vara en barriär som stoppar droppar av saliv och små vätskepartiklar från mun och näsa att spridas till omgivningen, och även hindra bäraren från att själv andas in partiklar som eventuellt bär på smitta.

Sedan 2020 har fyra svenska forskargrupper vid de stora tekniska högskolorna samarbetat i ett gemensamt projekt för att reda ut vad som händer med utandningsluften och de vätskedroppar som följer med i andningen, när man använder munskydd av olika typ. Resultaten presenterades i december 2021.

Läs också: Högljudd sång sprider mest aerosoler

Munskydd skyddar mot smittdroppar

Forskarna på de fyra lärosäten drog den gemensamma slutsatsen att munskydd ger ett bra skydd mot så kallade smittdroppar, aerosoler med smittämnen som kan hålla sig svävande i luften. Andningsskydden stoppar en stor andel av vätskepartiklarna. Framför allt de som kommer ut ur munnen rakt framåt.

Forskningen har utförts under ledning av Luleå tekniska universitet tillsammans med Chalmers tekniska högskola, Lunds tekniska högskola och Kungliga tekniska högskolan (KTH).

Resultaten kommer bland annat från experiment på modeller där luft med vätska pressats genom masker av olika typ. Man har också gjort datorsimuleringar av hur luften sprids i ett rum efter exempelvis en nysning med och utan munskydd.

– Våra studier visar att de hjälper vid utandning men också lite vid inandning, säger Staffan Lundström, professor i strömningslära vid Luleå tekniska universitet.

Utandningsluft tränger igenom på sidorna

– Det som förvånade oss mest var ändå betydelsen av läckage, säger Mikael Sjödahl, professor i experimentell mekanik vid Luleå tekniska universitet. Det är större än vi hade anat.

Eftersom det inte går att andas fritt genom munskyddet så kommer in- och utandningsluften att tränga genom på sidorna.

– Luften åker ut uppåt och nedåt och åt sidorna. Men trots det så försvinner de stora dropparna, de åker rakt in munskyddet medan de mindre kan läcka med luften ut.
Det gör att en nysning, till exempel, inte skapar en kraftig luftström med droppar framåt, men en dämpad utblåsning i sidled där munskyddet ligger mot kinderna.

IOlika typer av munskydd

Forskarna har tittat på fyra typer av munskydd. Dels de vanligaste kirurgiska munskydden, dels den tätare så kallade FFP2-modellen – samt två varianter av hemgjorda tygmasker, gjorda av bomull respektive syntetisk väv.

De hemgjorda varianterna filtrerade hosta sämre och allra minst filtrering gav bomullstyget. Tätare masker av FFP2-typ sluter lite bättre mot ansiktet och stoppar droppar ”aningen bättre” än de kirurgiska maskerna, enligt Mikael Sjödahl.

Hemgjorda munskydd kan ändå mycket väl fungera bra, särskilt om man använder ett syntettyg, men det måste vara flera lager, säger han.

Men med skägg fungerar det inte lika bra.

Hundra gånger större läckage med skägg

– Nej, tätningen blir naturligtvis sämre med skägg, säger Staffan Lundström. Om skägget skapar en glipa på en millimeter och partiklarna är en tiondels millimeter så blir läckaget hela 100 gånger större.

På Lunds tekniska högskola har man använt avancerade datormodeller för att se hur droppar från utandningen sprids i de turbulenta strömmarna vid andning och nysningar. Slutsatsen därifrån är att utan munskydd bör det sociala säkerhetsavståndet vara minst 1,5 meter. Med munskydd på kan det minska ”avsevärt”, enligt forskarna, utan att man vill ange något specifikt avstånd.

Munskydd indränkt i antikroppar från en struts

Kan strutsar ge oss effektivare munskydd? Den japanske veterinären Yasuhiro Tsukamoto har länge ägnat sig åt att forska på strutsar. För några år sedan upptäckte han att de stora fåglarna sällan blev sjuka. Det visade sig att de har ett mycket starkt utvecklat immunförsvar och klarade av angrepp från många vanliga virussjukdomar.
Tsukamoto fick då idén att utvinna antikroppar från strutsägg för att använda dem i sjukvården och att också förse munskydd – som används flitigt i Japan – med antikroppar från strutsarna. Under svininfluensan 2009 såldes över 12 miljoner munskydd försedda med antikroppar mot viruset H1N1. Senare har man fått strutsarna att bilda antikroppar mot bland annat denguefeber, och i mars 2020 rapporterades att Tsukamotos företag fått fram antikroppar ur strutsäggen mot Sars-cov-2-viruset. Så kanske ser vi snart munskydd med inbyggda antikroppar från struts på apoteket.

Vikten av ventilation i hissar

Lundaforskarna har också tittat på hur vätskedroppar i en hiss påverkas av ventilationen, och det visar sig att ventilation är viktig i sammanhanget. Stora droppar kan falla ner till marken inom en meter men mindre droppar kan spridas i hela hissen när ventilationen är sämre.

– Det är en faktor som blivit lite bortglömd i debatten, säger Staffan Lundström. Det kan ha stor betydelse till exempel på arbetsplatser som kontorslandskap, säger han.

Forskarna bakom det här samarbetsprojektet är inte medicinska experter, och de har inte studerat specifikt hur coronavirus påverkas av maskerna, utan mer de rent fysikaliska effekterna på den luft med vätskepartiklar som vi andas ut, med och utan munskydd. Frågan om hur själva smittspridningen påverkas lämnar de därhän, som en medicinsk, eller epidemiologisk fråga.

Kirurgiska masker.

Olika typer av munskydd

Ett vanligt munskydd av engångstyp är en så kallad kirurgisk mask. Den är gjord av syntetisk väv, oftast ljusblå och fungerar som ett stänkskydd och hindrar bäraren att sprida små droppar av saliv som följer med utandningen. Kirurgiskt engångsskydd kan tvättas och återanvändas men ger då sämre skydd.

Munskydd av tyg kan se ut på många sätt, men kräver ett antal lager och ska tvättas hett mellan varje användning. En köpt tygmask ska vara CE-märkt.

Munskydd som har formen av en kupa finns i skyddsklasserna FFP1, FFP2 och FFP3. Vanligast i den svenska sjukvården är FFP2. Beteckningen N95 är en amerikansk klassificering som ungefär motsvarar FFP2. KN95 är motsvarande kinesiska typ. Ju högre numret är desto högre är maskens fibertäthet och således även skyddet. De finns med eller utan ventiler.

Stoppar munskydd smittan?

Olika typer av munskydd har alltså god effekt i laboratoriemiljö, men vad vet vi om hur andningsskydd fungerar mot spridningen av coronasmitta i en större befolkningsgrupp?

Även på det här området finns det ny och uppmärksammad forskning. Länge har det efterlysts stora och väl kontrollerade studier som kan slå fast hur stor effekt regler om obligatoriska munskydd verkligen har. Det finns ju både varma förespråkare och skeptiker om åtgärden munskydd.

För även om vi kan se att munskydden faktiskt hindrar smittämnen från att spridas så är det ju långt ifrån alla som använder dem på rätt sätt. De åker ner på hakan, glider under näsan, stoppas ner i fickor och används kanske inte alls när man egentligen borde. Så hur bra är munskydd på att stoppa virusets framfart i det verkliga livet?

Spelar munskydd roll för smittspridning?

I november 2020 publicerades en dansk studie som tycktes visa att det inte spelade någon större roll när det gällde risken att smittas av covid-19 om man bar munskydd eller inte. Den studien fick stor uppmärksamhet då, men kritiserades hårt från flera håll, bland annat för att den var dåligt kontrollerad och att den gjordes när smittspridningen i Danmark var väldigt låg.

Det har även gjorts ett antal jämförelser mellan regioner där man haft olika regler för munskydd och tittat på skillnaden i smittspridning. En sådan region som framhölls tidigt i pandemin var den tyska staden Jena, där munskydd var obligatoriskt redan i april 2020, och där smittan dämpades jämfört med andra städer.

Men det är svårt att mäta vad munskydd spelar för roll när det gäller att hejda coronasmitta. Samtidigt med munskydd införs också en rad andra restriktioner, som att hålla avstånd, förbud mot folksamlingar, stängningar av butiker och restauranger med mera. Det är svårt att skilja ut vilken verkan de olika åtgärderna har.

Har munskydd eller de andra reglerna mest effekt?

Det hittills största försöket att åstadkomma en bra studie med många deltagare och en kontrollgrupp, det vill säga en grupp individer som lever under samma omständigheter men som inte bär munskydd, har gjorts i Bangladesh och den publicerades i september 2021.

I studien ingick över 342 000 personer som följdes under sex månader i omkring 600 byar i det tätbefolkade landet. I hälften av byarna bedrevs mellan november 2020 och april 2021 kampanjer för att bära munskydd. Uppmaningen gällde skolor, arbetsplatser, butikscentrum, religiösa platser och andra inomhusmiljöer. Människor erbjöds gratis munskydd och kampanjen stöttades av ledande personer i byarna.

Resultatet blev att många fler bybor använde munskydd. Andelen tredubblades från 13,3 procent till 42,3 procent. Samtidigt minskade smittspridningen med 9,3 procent bland den vuxna befolkningen i de byar där insatser till förmån för munskydd genomfördes. Munskydden hade alltså en tydligt mätbar effekt i en noggrant kontrollerad studie.

Resultaten presenterades i många medier som en triumf för munskydden och den sista spiken i kistan för uppfattningen att munskydd inte hjälper.

Munskydd en laddad fråga

Men munskydd eller inte är en laddad fråga i många länder. Flera kritiker har ifrågasatt betydelsen av resultaten från Bangladesh. Dels har man pekat på att en minskad smittspridning på drygt nio procent mellan de två grupperna i realiteten inte utgör så stor skillnad i absoluta tal. Av alla 342 000 deltagare var det 620 personer fler som fick covidsymptom bland de som inte hade munskydd. Och precis som när det gäller flera tidigare studier framhålls också att det är många faktorer inblandade. Munskydd kan förändra beteendet, skapa större medvetenhet om smittorisker med mera. Så exakt vad som åstadkommer effekten är svårt att säga. Oavsett vad man har för åsikter finns det alltså idag tydliga resultat som visar att munskydd av olika slag minskar spridningen av smittsamma droppar, aerosoler, från en person som bär på virus. Den exakta effekten på samhällsnivå av att införa munskydd i stor skala är däremot mer osäker.

Text: Tomas Lindblad på uppdrag av forskning.se

Inlägget Munskydd eller inte? Det är frågan… dök först upp på forskning.se.

Läs mer