Anknytningen kan påverka tillit till välfärdssystemet

Nyfödd bebis i sin pappas händer.

Människor med en otrygg anknytning har mindre tillit till välfärdssystemet. Det visar en avhandling från Stockholms universitet.

I en avhandling från Stockholms universitet lyfts frågan om människors tillit till välfärdssystemet kan förklaras utifrån anknytningsmönster – och om vårt välfärdssystem kan utgöra en trygghet för människor på samma sätt som religion.

Resultaten visar att anknytningsmönster kan påverka hur individer litar på, inte bara andra människor, utan även på välfärdsinstitutioner. Anknytningserfarenheter kan därmed i förlängningen påverka människors beteende mot samhället i stort.

Anknytningsteori

En människas anknytningsmönster skapas från födseln och formas av hur det lilla barnet blir bemött och får sina behov tillgodosedda av människor i dess närhet. Enligt John Bowlbys anknytningsteori präglar detta en människas relationer genom hela livet.

Enligt teorin finns det tre huvudsakliga anknytningsmönster:

1. Trygg anknytning
2. Otrygg-undvikande anknytning
3. Otrygg-ambivalent anknytning

Källa: Psykologiguiden, Wikipedia

Studerat Sverige och USA

Studien har genomförts i Sverige, ett land med stark välfärdsstat men lägre grad av religiositet, och i USA, ett land med mindre utbyggd välfärdsstat, men högre grad av religiositet.

– Att söka sig till något som är starkare och större för att överleva när man är rädd och trött är grundläggande hos oss människor. Det är ett motivationssystem i oss, säger Joel Gruenau Brulin, som nyligen lagt fram sin avhandling vid Stockholms universitet.

Joel Gruneau Brulin har en bakgrund inom klinisk psykologi och har varit verksam som psykolog. I sitt fält har han intresserat sig för hur anknytningteori påverkar hur människor fungerar i mellanmänskliga relationer.

– När man har tryggheten så vågar man sig på saker. Har barnet en inneboende känsla av en trygg bas så vågar det utforska mer.

Tillit avgörande för välfärdssystemet

Joel Gruneau Brulin menar att det är centralt att förstå vad som gör att människor söker sig till religion och därigenom om samhällsystemet kan ha liknande funktioner – en trygghet att falla tillbaka på.

– Tillit lyfts upp i relationen till välfärdssystemet. Exempelvis att man behöver ha hög grad av tillit i ett samhälle för att kunna bygga upp ett välfärdssystem. Om man litar på andra överlag så har man större benägenhet att betala skatt. Många menar det motsatta, genom en stark välfärdsstat så undviker man korruption, då upplever man institutioner som rättvisa.

Studien visar att personer med undvikande anknytningsmönster tenderar att visa lägre tillit till välfärdssystemet. I både Sverige och USA framkommer att undvikande anknytning, som är kopplat till obehag inför närhet i mänskliga relationer, är relaterad till både lägre grad av tillit till människor generellt som till välfärdsstaten. Undvikande anknytning verkar alltså inte bara vara kopplad till en ovilja att lita på andra människor, utan även till en svårighet att lita på institutioner i samhället.

– Den anknytningstyp som är undvikande förlitar sig mer på sig själv eller vill inte att andra kommer nära. Studien visar att personer med undvikande anknytning litade på välfärdssystemet i mindre utsträckning.

Religion kontra välfärdssystem

För att någonting verkligen ska kunna betecknas som en relation så behöver det påminna om en människoliknande relation. Upplevelsen av en personlig relation till en ”individliknande gestalt” lyfts fram som central. Detta är något som relationen till Gud inbegriper – men däremot inte den till välfärdsystemet. Välfärdsystemet tar alltså inte över de psykologiska trygghetsfunktioner som religion traditionellt ger för personer som söker den personliga tryggheten hos en gud.

– De fungerar som två olika sätt att ge trygghet för människor. Välfärd ger materiell trygghet medan religion och en gud ger trygghet i form av sammanhanget man ingår i.

Avhandling:

Security in the welfare state: Attachment, religion and secularity.

Kontakt:

Joel Gruneau Brulin, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, joel.gruneau.brulin@psychology.su.se

Inlägget Anknytningen kan påverka tillit till välfärdssystemet dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Magnetkamera hindrar överdiagnostik av prostatacancer

Magnetkameraundersökning i stället för traditionella PSA-test vid screening för prostatacancer, skulle minska problemen med överdiagnostik, överbehandling av lågrisktumörer och onödiga cancerbesked, visar en studie från Karolinska institutet.

Nationell screening för prostatacancer har inte införts i Sverige eftersom dagens metoder medför överdiagnostik som leder till att många vävnadsprover tas i onödan. En ny studie från Karolinska Institutet visar att magnetkameraundersökning (MR) och riktade vävnadsprover har potential att halvera överdiagnostiken.

– Våra resultat från en stor randomiserad studie visar att moderna metoder för prostatacancerscreening bibehåller fördelarna med screening samtidigt som nackdelarna kraftigt minskas. Detta innebär att det största hindret för införande av nationell screening lyfts bort, säger Tobias Nordström, docent i urologi vid institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus (KI DS), vid Karolinska Institutet, och ansvarig för den så kallade STHLM3MR-studie.

Tidig upptäckt av prostatacancer

Prostatacancer är den vanligaste orsaken till cancerrelaterad död hos män. I Sverige får varje år cirka 10 000 män prostatacancer och 2 500 avlider av sjukdomen. Tidigare studier har visat att regelbunden screening kan leda till tidigare upptäckt och därmed minskad risk att dö av prostatacancer.

Nationell screening för prostatacancer har inte införts i Sverige eftersom nuvarande rutiner – PSA-test i kombination med traditionell vävnadsprovtagning – medför att många vävnadsprover tas i onödan och ett stort antal ofarliga småtumörer upptäcks. Socialstyrelsen har därför bedömt att nationell screening baserad på PSA (prostataspecifikt antigen) inte bör genomföras då fördelarna inte överstiger nackdelarna. I dagsläget är Litauen det enda land i världen som valt att införa ett rikstäckande screeningprogram för prostatacancer.

Onödiga besked om prostatacancer

– Förfinade screeningmetoder behövs för att minska överdiagnostik och överbehandling av lågrisktumörer och förhindra onödiga cancerbesked och biverkningar, säger Martin Eklund, lektor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, och medansvarig för STHLM3MR-studien.

Resultaten från STHLM3MR-studien visar att överdiagnostiken halveras när traditionell vävnadsprovtagning av prostata ersätts av magnetkameraundersökning (MR) och riktade vävnadsprover. Antalet onödiga vävnadsprover som identifierar ofarliga småtumörer minskar, samtidigt som den nya metoden hittar lika många farliga tumörer.

STHLM3MR är en randomiserad studie med deltagare från Stockholms län som genomförts 2018–2021 och omfattar 12 750 män. Deltagarna gav först ett blodprov för analys av PSA samt analys av det nya Stockholm3-testet, framtaget av forskare vid Karolinska Institutet. Män med förhöjt testresultat lottades sedan till traditionell vävnadsprovtagning eller MR-undersökning. I MR-gruppen togs vävnadsprov enbart om misstänkta tumörer identifierades i MR-undersökningen.

Studien fortsatte därefter med att undersöka hur Stockholm3-testet kan kombineras med MR för att ytterligare förbättra metoden för prostatacancerscreening.

Kompletterande blodprov

– Vi presenterar inom kort spännande resultat där vi undersöker om ett kompletterande blodprov kan minska behovet av MR-undersökningar framöver och ytterligare skärpa diagnostiken. Framtidens prostatacancerdiagnostik utgörs sannolikt av en kombination av både blodprov och MR. Sedan länge finns nationell screening i Sverige för bröst- och livmoderhalscancer hos kvinnor.

Våra resultat från flera stora kliniska studier som totalt inkluderat mer än 70 000 män ger underlag för att även män kan minska sin risk för allvarlig cancer genom nationell screening för prostatacancer med moderna metoder, säger Tobias Nordström.

Forskningsresultaten presenteras på EAU21 (9 juli), Europas största urologikongress anordnad av European Association of Urology (EAU), där kliniker, forskare och patienter träffas i en virtuell miljö. Samtidigt publiceras resultaten i New England Journal of Medicine.

Ojämlikhet hinder för vänskap

Nyanlända och etablerade svenskar har träffats i ett vänskapsprojekt i Umeå. Men skillnad i gruppernas livsvillkor ställer sig ibland i vägen för vänskapen.

De flesta kan nog skriva under på att vänskap är viktigt. Men kanske blir det särskilt tydligt för den som kommer ensam till ett nytt land. Att ha eller inte ha vänner kan göra stor skillnad för den som försöker starta ett nytt liv på en plats där man inte behärskar språket eller de sociala koder som andra tar för givna.

Vad händer då när nyanlända och etablerade svenskar möts? Vad är det för vänskap de hoppas på? Vilka hinder står i vägen för att en ytlig bekantskap ska utvecklas till en personligare relation? Dessa frågor står i centrum för en artikel av genusforskaren Hanna Bäckström Olofsson och sociologen Johan Örestig, som båda är verksamma vid Umeå universitet.

Lyckade vän-matchningar

Artikeln bygger på intervjuer med aktiva i föreningen Vän i Umeå, som sedan 2011 skapat vän-matchningar och mötesplatser för etablerade svenskar och nyanlända.

– I intervjuerna framkommer det att djupare vänskap och personliga band ofta är målet för de som söker sig till Vän i Umeå, inte bara att träffa människor från andra länder. De intervjuade återkommer alla till att föreningens aktiviteter öppnat för viktiga och långvariga vänskaper. De har också varit till hjälp för nyanlända på så vis att det skapat en djupare förståelse för kulturen i det nya landet på ett sätt som sänkt tröskeln vid möten även på andra områden, till exempel på jobbet, säger Hanna Bäckström Olofsson.

Skillnaderna blir påtagliga

– Men trots de goda erfarenheterna från deltagandet i Vän i Umeå kantas mötena också av svårigheter. Språkförbistring, skillnader i personligheter och livsvillkor kan göra det svårt att bli annat än ytligt bekanta. Om sådana svårigheter blir för påtagliga finns risken att dessa möten ökar snarare än minskar det upplevda avståndet mellan oss och ”de andra”. Både det att vara den som känner sig mer beroende av den andra och den som känner sig mindre beroende av den andra är förknippade med negativa känslor som efterhängsenhet, sårad stolthet och kravfylldhet, fortsätter Johan Örestig.

Med utgångspunkt i dessa berättelser drar Hanna Bäckström Olofsson och Johan Örestig slutsatsen att dessa relationer ställs inför vad som skulle kunna kallas vänskapens gräns: de kan inte isolera sig från ojämlikheten i det omgivande samhället.

Ojämlikhet hinder för vänskap

– Tvärtom gör sig ojämlikheter i fråga om arbetsmarknadsanknytning, inkomstklyftor, status, olika stora sociala kontaktnät och annat ständigt påminda i de personliga mötena. Samhälleliga förhållanden tycks ta sig i uttryck hinder för bestående och ömsesidig vänskap, säger Johan Örestig.

– Det verkar som att ojämlikhet gör det svårare att betrakta andra människor som egna individer och lättare att betrakta dem som en representation av de grupper de förknippas med. När det blir så kan projekt som Vän i Umeå, trots att de uppenbarligen betyder mycket för deltagarna, inte på egen hand åstadkomma integration. I alla fall inte i meningen att olika människor i första hand blir bemötta som personer snarare än som del av en grupp som är annorlunda från ”oss”. Det ideella engagemanget för att skapa mötesplatser måste då kombineras med en övergripande ekonomisk-politisk och socialpolitisk strategi för att minska ekonomiska och sociala skillnader mellan grupper, säger Hanna Bäckström Olofsson.

Artikel:

På gränsen till vänskap –

Kontakt med spermadonator väckte många känslor

En pappa och mamma håller sitt barn i famnen.

I Sverige har barn som kommit till genom spermadonation rätt att få information om sin donator. Forskare har undersökt hur det påverkar föräldrarna att barnet tar kontakt med sin donator.

– Våra resultat visar att föräldrarna ofta inte hade tänkt så mycket på donatorn under barnets uppväxt, utan känt sig som en ganska vanlig familj. Men när deras vuxna barn sökte information om honom blev han plötsligt en verklig person som de behövde förhålla sig till, säger Andreas Widbom, doktorand vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, och studiens försteförfattare.

Sverige var det första land i världen som, 1984, förbjöd anonyma spermadonatorer och gav barnen rätt att vid 18 års ålder få veta vem donatorn är.

Det är ett beslut som fått kritik, bland annat för farhågor att färre vill bli donatorer. En invändning som inte visat sig stämma.

Få har sökt spermadonatorns identitet

Det finns lite kunskap om hur heterosexuella föräldrar upplever att deras vuxna barn tar kontakt med spermadonatorn. Detta trots att flera andra länder idag har liknande lagstiftning, men där har barnen inte hunnit bli så gamla att de kunnat ta vara på möjligheten att få veta donatorns identitet.

I Sverige finns drygt 800 vuxna som tillkommit med hjälp av öppen spermadonation, men få av dem har sökt den här informationen.

Nu har forskare vid Karolinska Institutet, i samarbete med alla universitetssjukhus i Sverige, genomfört en kvalitativ intervjustudie med föräldrarna till de unga män och kvinnor som sökt information om sin respektive spermadonator.

Pappor kände sig hotade

Den förändrade situationen verkar mer komplicerad för papporna, som kunde känna sig hotade i sin fadersroll och vilja hålla donatorn på avstånd.

– Mammorna var generellt mer positiva till att deras barn hade sökt information om donatorn och några tyckte att det var som att familjen hade blivit större. Att se eller träffa donatorn väckte ändå en hel del frågor om betydelsen av genetiska band som föräldrarna inte varit förberedda på, säger Claudia Lampic, docent vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, och studiens sisteförfattare.

Donation ger livslånga konsekvenser

Nu bearbetar forskarna de intervjuer som genomförts med vuxna barn och spermadonatorer. Med den analysen utvecklas kunskapsbilden av en situation som är unik för alla inblandade. Informationen kan vara viktig för flera grupper idag.

– Infertilitetsbehandling med sperma eller ägg från en donator har livslånga konsekvenser både för de familjer som bildas och för donatorerna. Det är särskilt tydligt nu när släktforskning med hjälp av DNA-tester blivit allt mer populär. Ett av våra forskningsmål är att undersöka behovet av specifik information eller andra resurser för att stödja familjer som bildas med hjälp av donationsbehandling och för donatorer, säger Claudia Lampic.

Fler mammor än pappor i studien

Resultaten bygger på intervjuer med 23 föräldrar (åtta föräldrapar och sju mammor). Intervjuerna genomfördes som fysiska möten eller telefonsamtal med en förälder per samtal. Datainsamlingen pågick under tre månader hösten och vintern 2018– 2019.

Svaren kunde delas in i olika teman, bland annat det forskarna kallar ”Positionering av donatorn i ett nytt landskap”, som beskriver hur föräldrarna praktiskt och känslomässigt förhållit sig till donatorn.

Studien omfattar heterosexuella föräldrar som själva informerat sina barn om att de tillkommit via spermadonation inom ramen för svensk lagstiftning. Det är fler mammor än pappor som deltagit och detta tillsammans begränsar i vilken omfattning resultaten kan appliceras på andra grupper och andra länder.

Vetenskaplig artikel:

Positioning the donor in a new landscape – mothers’ and fathers’ experiences as their adult children obtained information about the identity-release sperm donor.

Kontakt:

Claudia Lampic, docent vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, claudia.lampic@ki.se

Inlägget Kontakt med spermadonator väckte många känslor dök först upp på forskning.se.

Läs mer