Begreppet ”scary seafood” börjar få fäste bland krögare och besöksnäring i den rika världen. Det är ett samlingsnamn för mat från havet som vi i västvärlden av olika skäl inte anser vara ätbar. Den kan bli en bland många upplevelser på turistmål, men framför allt ett alternativ till kött, av miljö-, hälso- och försörjningsskäl.
– Vi måste ändra beteende kring vad vi äter. I den rika delen av världen vill vi bara ha filé från de finaste fiskarna i haven. Men i Afrika och delar av Asien äter man det mesta man får upp. Vi måste också skörda arter som är längre ner i näringsväven. Det handlar om en långsiktig förändring av vanor, säger Susanne Lindegarth på Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet och samordnare för projektet Scary seafood, som involverar både forskare och företag.
– Namnet ”scary seafood” har en stor attraktionskraft. Det vi vill utnyttja för att få fler att förstå att vi behöver ändra våra konsumtionsvanor för att få ett mer hållbart samhälle. Vi vill öka kunskapen både bland konsumenter och besöksnäringen.
Lång lista okända godingar från havsdjupen
Projektet Scary seafood listar i en rapport från januari 2019 ett 30-tal potentiella arter av fiskar och skaldjur som vi inte äter i dag, som trollhummer (till sushi), maskeringskrabba, simkrabba och strandkrabba plus många arter av räkor och havssnäckor. Simkrabban är en vanlig bifångst som kastas i sjön, strandkrabban är den som barn gärna metar på Västkusten.
Bland räkorna finns sandräka, glasräka och inte minst tångräka. Den äts mer sällan i dag, men ansågs åtminstone förr som godare än nordhavsräkan som vi äter i dag. Det är de som är originalet för ”pillede rejer” i Danmark.
Andra godingar på listan är öronmaneter, bläckfisk, valthornssnäcka, ett antal arter av alger, musslor, bläckfisk, sjöborrar och sjöstjärnor, sjögurkor och sjöpungar.
Källa: Scary seafood – den nya maten från havet (2019) från Marina klustret i Västsverige (pdf).
Att stoppa i oss något slemmigt som luktar illa på stränderna tillhör för många kategorin ”otänkbart”. Men tack vare sushins intåg på svenska menyer har vi lärt oss äta alger. Sedan några år odlas makroalger som socker- och fingertång kommersiellt i svenska vatten på Västkusten. Forskning pågår om hur den bäst tas till vara i förädlingsledet. Det sker inom ramen för projekt Seafarm, ett samarbete mellan KTH, Chalmers, Göteborgs universitet, Lunds universitet och Linnéuniversitetet.
– Ska vi torka, den, frysa den eller ensilera den? För mat kan frysning passa bra ibland, torkning ibland. Biomassan är ganska känslig, så man måste behandla den snabbt för att behålla kvaliteten. Det är viktigt när man ska jobba industriellt med många ton biomassa per dag, säger projektledaren Fredrik Gröndahl vid KTH.
Förutom till sushi kan algerna användas som de är, strimlade i sallad, blandad med fiskfärs i algburgare eller ingrediens i andra rätter. Forskare jobbar med att ta fram smakförstärkare, konsistensgivare, färgämnen, proteiner och annat i bioraffinaderier.
Utöver mat forskar man på bland annat nedbrytbara alternativ till plast och textilier. Resterna kan bli biogas – om förädlarna får mer betalt för att ta tillvara dem. Men alger innehåller både fosfor och kalium och skulle kunna bli alternativ till handelsgödsel. På så vis för man tillbaka näring som lantbruket läcker till havet.
Tarmtång havets tryffel
På Gotland pågår försök att odla potatis med bland annat tång, ”släke”, i gödningen. I ett annat projekt på ön testar man att odla östersjöalg, tarmtång eller Tarmalg (Ulva intestinalis) vid Ar forskningsstation. Den är trots namnet populär bland kockar, men mer säljbar som ”havets tryffel”.
Det har pratats länge om insekter som alternativa proteiner, men många drar sig för tanken på att stoppa larver och skalbaggar i munnen. Därför kan fler skaldjur – insekternas havssläktingar – vara ett alternativ där man tar ut köttet som crabsticks eller kräftstjärtar.
Skaldjur har också fördelen att de ses som lite lyxiga, och lättare kan locka konsumenter. Försök med odling av ett antal arter pågår på Nationellt centrum för marin vattenbruksforskning, Swemarc, vid Göteborgs universitet i samarbete med Rise, Chalmers och KTH. En art är hummer, där man redan producerar yngel som sätts ut i havet för att stärka naturliga bestånd. Det finns också intresse för att använda dem i kommersiell odling.
Näst längst har forskningen kommit kring havskatten. Där studerar man vilka förhållanden som är bäst för odling, med vattenkemi, temperatur, storlek på tankar, styrka i vattenflöden, bubbling.
– Vi studerar tillväxt, stressreaktioner och beteende vid olika förhållanden. Vi tittar också på nya foder. Det finns kommersiella standardfoder, men fiskarter kan vara olika som ko och kyckling. Behoven skiljer också mellan olika utvecklingsstadier, säger Kristina Snuttan Sundell, föreståndare för Swemarc och professor på institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet.
Havskatt kan bli odlad delikatess
Allt smutsigare spår kan DNA-bestämmas
Ett brott har begåtts. Förövaren har lämnat spår. Det kan vara matrester, kläder, blod eller kroppsvätskor. Genom att topsa celler eller lyfta upp dem med tejp från underlaget kan spåren säkras för att få fram ett dna på gärningspersonen.
Ett problem är att proteiner i blod ofta förstör DNA-analysen. När det gäller sperma eller andra kroppsvätskor i jord är problemet att ämnen i jord spolierar analysmöjligheterna.
Ser molekylerna som saboterar DNA-analyserna
Några få forskargrupper runtom i världen jobbar för att förbättra teknikerna så att sådana här brottsplatsspår ska kunna gå att använda i kriminaltekniska utredningar i framtiden. Deras upptäckter och förbättringar har lett till att det idag kan räcka med ett fåtal celler för att få fram en dna-profil.
En av forskargrupperna finns vid LTH, Lunds universitet och Nationellt forensiskt centrum i Linköping. I den ingår bland andra Maja Sidstedt som tidigare i år blev klar med sitt doktorandarbete. I den visar hon vad som händer när ämnen jord och blod stör, eller helt slår ut, dna-analyser.
– Jag har sett att vissa ämnen såsom hemoglobin i blod och humus i jord slår ut det enzym som används för att kopiera DNA:t. Vissa av dessa slår också ut den fluorescerande ljussignal som används för att detektera det uppkopierade DNA:t, säger hon.
Enzymet står för DNA-kopieringen
Tidigare har det gjorts den felaktiga slutsatsen att kopieringen misslyckats, när det i själva verket bara är signalen som släckts ut. Detta går dock att rätta till genom att använda sig av ett annat signalsystem.
Enzymet är motorn i dna-analysen. Fyndet på brottsplatsen kanske bara innehöll ett fåtal celler, och det är otillräckligt för att direkt identifiera en person. DNA:t måste kopieras först, och det står enzymet för, berättar Maja Sidstedt.
Hon har studerat den vanligaste tekniken som används vid forensisk dna-analys, PCR (polymerase chain reaction), vilken identifierar och mångdubblar DNA-fragment så att en person kan identifieras. Hon har också studerat de nyare teknikerna MPS (massiv parallellsekvensering) som står för en bredare analys av DNA, exempelvis bestämning av ögonfärg, samt digital PCR.
Binda de förstörande molekylerna
– Mina undersökningar visar att de modernare teknikerna är lika känsliga för smuts som PCR. Men det finns sätt att lösa detta, bland annat genom att tillföra ett specifikt protein som kan binda till de förstörande molekylerna så att enzymet inte störs.
Under arbetets gång identifierade Maja Sidstedt också ett enzym som kan hantera nästan femtio gånger mer smuts än det som normalt används för en viss typ av analys.
– Här behövs mer utveckling, baserat på de hämmarmekanismer som jag har kartlagt, säger hon.
Delar av Maja Sidstedts resultat har redan börjat användas av bland annat Nationellt forensiskt centrum. Hennes forskning kan också användas till att förbättra DNA-analyser inom andra områden, såsom medicin, livsmedel och bioterrorism.
Inlägget Allt smutsigare spår kan DNA-bestämmas dök först upp på forskning.se.
Psykologisk behandling av trauma kan förstärkas med ny medicin
Detta enligt en experimentell studie från Linköpings universitet som gjorts på friska frivilliga personer.
– Vi har använt en medicin som blockerar nedbrytningen av kroppens egna cannabisliknande ämnen, eller endocannabinoider. Vår studie visar att denna kategori av läkemedel, kallade FAAH-hämmare, kan möjliggöra ett nytt sätt att behandla PTSD och kanske också andra stressrelaterade psykiatriska tillstånd. Nästa viktiga steg blir att undersöka om den här typen av medicin fungerar för patienter, särskilt de med PTSD, säger Leah Mayo, postdoktor och ledare för studien, som utförts i professor Markus Heiligs forskargrupp vid Centrum för social och affektiv neurovetenskap vid Linköpings universitet.
Svårbehandlat trauma påverkar livet negativt
Posttraumatiskt stressyndrom uppstår hos vissa personer som upplevt livshotande händelser. Den som är drabbad undviker sådant som påminner om traumat, även när faran sedan länge är över. Med tiden kan patienter med PTSD exempelvis bli spända, tillbakadragna och få sömnsvårigheter. Tillståndet är särskilt vanligt bland kvinnor, ofta till följd av fysiskt eller sexuellt våld. Det har stor negativ påverkan på livet och är svårt att behandla.
Den behandling som har bäst resultat idag är så kallad exponeringsterapi. Detta är en behandling där patienten vid upprepade tillfällen exponeras för de traumatiska minnena med hjälp av en terapeut. Behandlingen ska hjälpa patienterna att till slut lära om, så att minnena inte längre förknippas med akut fara. Exponeringsterapi är användbar, men effekterna är begränsade. Många patienter blir inte bättre av behandlingen och hos dem som blir hjälpta återkommer rädslorna ofta med tiden. Forskarna bakom den aktuella studien ville ta reda på om inlärningen att signaler som påminner om traumat inte längre är farliga, den princip som exponeringsterapi bygger på, kan förstärkas med läkemedel.
Läkemedlet som testades i studien påverkar det endocannabinoida systemet, ett system som använder kroppens egna cannabisliknande ämnen för att reglera rädsla och stressrelaterade beteenden. Den experimentella medicinen ökar nivåerna av anandamid, en viktig endocannabinoid, i delar av hjärnan som styr rädsla och ångest. Det sker genom att substansen hämmar ett enzym, FAAH (fatty acid amide hydrolase), som vanligtvis bryter ner anandamid. FAAH-hämmaren som användes i denna studie utvecklades ursprungligen för att användas som smärtstillande medel, men hade inte tillräckligt smärtstillande effekter i kliniska studier.
Rädslan tränades bort snabbare med läkemedel
Den aktuella studien var en liten experimentell studie på friska frivilliga försökspersoner. Den var randomiserad, placebokontrollerad och dubbelblind – vilket innebär att varken deltagarna eller forskarna visste vilka som fått aktivt läkemedel (16 personer) respektive placebo (29 personer). Efter tio dagars behandling genomgick deltagarna flera psykologiska och fysiologiska tester. I en av del av testerna lärde sig deltagarna att associera ett mycket obehagligt ljud (när naglar dras mot en skrivtavla), med en specifik visuell signal (bilden av en röd eller blå lampa). När deltagarna lärt sig att reagera med rädsla på bilden av lampan, fick de upprepade gånger se samma bild, men denna gång utan det obehagliga ljudet. På så sätt kunde de lära om, så att de inte längre reagerade på lampan med obehag. Nästa dag mätte forskarna hur väl deltagarna mindes att lampan inte längre signalerade ett hot. Processen att träna bort en inlärd rädsla är vad exponeringsbehandling vid PTSD bygger på.
– Vi ser att deltagarna som fick FAAH-hämmare hade mycket lättare för att minnas att den inlärda rädslan tränats bort. Det är mycket spännande, säger Leah Mayo.
– Många lovande behandlingar som kommer ur grundforskning om psykiatriska sjukdomstillstånd har misslyckats när de prövats på människor. Det har lett till besvikelse inom fältet. Det här är den första mekanismen på länge där lovande resultat från djurstudier verkar hålla måttet när de testat i människa. Nästa steg är förstås att se om behandlingen fungerar hos personer med PTSD, säger professor Markus Heilig.
Studien har finansierats med stöd av bland annat Vetenskapsrådet och the Canadian Institutes of Health Research. Pfizer AB försåg studien med FAAH-hämmare och placebo utan kostnad; företaget hade inget inflytande över studiedesign, analys eller presentation.
Artikel:
Elevated anandamide, enhanced recall of fear extinction, and attenuated stress responses following inhibition of fatty acid amide hydrolase (FAAH): a randomized, controlled experimental medicine trial, Leah M. Mayo, Anna Asratian, Johan Lindé, Maria Morena, Roosa Haataja, Valter Hammar, Gaëlle Augier, Matthew N. Hill och Markus Heilig, (2019), Biological Psychiatry
Kontakt:
Leah Mayo, postdoktor, leah.mayo@liu.se, 013-28 66 38
Markus Heilig, professor, markus.heilig@liu.se, 070-0850769
Inlägget Psykologisk behandling av trauma kan förstärkas med ny medicin dök först upp på forskning.se.
Hormonbehandling vid bröstcancer skyddar länge
Östrogenreceptor-positiv (hormonkänslig) bröstcancer är den vanligaste formen av bröstcancer och innebär att tumören är beroende av det kvinnliga könshormonet östrogen för att kunna växa. Kvinnor som får sådan bröstcancer har en kvar en långsiktig risk att drabbas av spridd cancer och dö. Det finns otillräcklig kunskap om hur biologiska faktorer hos tumören och hormonbehandling påverkar denna långsiktiga risk.
Forskare vid Karolinska Institutet har undersökt den långsiktiga effekten av hormonbehandling hos kvinnor med de två vanligaste typerna av hormonkänslig bröstcancer. Forskarna analyserade långtidsdata med uppföljning under 20 år för 336 kvinnor med så kallad Luminal A bröstcancersubtyp, samt 126 kvinnor med Luminal B bröstcancersubtyp som antingen fått tamoxifenbehandling eller ingen hormonbehandling. Studien kallas för Stockholm tamoxifen-studien (STO-3).
Behandling med tamoxifen skyddar vid hormonkänslig bröstcancer
Resultaten visar att patienter med Luminal A-subtyp hade en relativt liten, men långvarig, riskökning för spridd cancer och att tamoxifenbehandling signifikant minskade denna risk så lång tid som 15 år efter diagnos. Patienter med Luminal B-subtyp hade hög risk för spridd bröstcancer under de första fem åren efter diagnos. Hos dessa patienter ledde tamoxifenbehandling till signifikant minskad risk under de första fem åren, men därefter avtog den skyddande effekten av hormonbehandling.
– Vår slutsats är att tamoxifenbehandling är gynnsam för båda dessa grupper av patienter, men att det har en mer långvarig skyddande effekt hos patienter med Luminal A-subtyp. Även patienter med Luminal B-subtyp bör erbjudas hormonbehandling då våra resultat visar på en minskad risk för spridd bröstcancer under de första åren då risken är som störst för dessa patienter, säger Linda Lindström, forskare vid institutionen för biovetenskaper och näringslära, Karolinska Institutet, som lett studien.
Forskarna kommer att gå vidare med en undersökning av den långsiktiga effekten av hormonbehandling hos patienter med Luminal A och Luminal B-subtyp som har diagnosticerats med större aggressiva tumörer med spridning till lymfkörtlarna.
Studien finansierades av Vetenskapsrådet, Forte, Stiftelsen Gösta Miltons Donationsfond, California Breast Cancer Research Program Award, Iris, Stig och Gerry Castenbäcks Stiftelse för Cancerforskning och Konung Gustaf V:s Jubileumsfond från Radiumhemmets Forskningsfonder. Medförfattaren Laura van’t Veer innehar patent på ”MammaPrint 70-gene risk signature” och är medgrundare, aktieägare och deltidsanställd i Agendia.
Artikel:
Assessment of Long-term Survival and Benefit from Tamoxifen Therapy in Patients with Luminal A or Luminal B Breast Cancer, Nancy Y. Yu, Adina Iftimi, Christina Yau, Nicholas P. Tobin, Laura van ’t Veer, Katherine A. Hoadley, Christopher C. Benz, Bo Nordenskjöld, Tommy Fornander, Olle Stål, Kamila Czene, Laura J. Esserman, Linda S. Lindström. JAMA Oncology
Kontakt:
Linda Lindström, docent, gruppledare,
Amazonas palmer visar hur tropikerna formats
Västra Amazonas är en så kallad hotspot för den biologiska mångfalden i världen och är mycket varierat när det gäller geologi, klimat och biologiska funktioner. Palmer (Arecaceae) är en av de mest artrika växtfamiljerna i området med över 150 arter representerade. Dessa arter skiljer sig i utbredning, växtsätt och livsstrategi, och på många sätt bidrar de till en myriad av ekosystemtjänster.
– Våra data ger stöd för idén att markens egenskaper varierar dramatiskt, även över korta avstånd, vilket kan vara avgörande för att förstå hur den biologiska mångfalden i tropikerna formats, utvecklas, och kan upprätthållas, säger Robert Muscarella vid Uppsala universitet som är en av författarna bakom studien.
Palmer ger större förståelse av tropisk ekologi
Hur tropiska ekologiska system fungerar och hur de utvecklats över tid är fortfarande relativt okänt för vetenskapen. Palmer, med deras unika mångfald, kan fungera som ett studiesystem för att belysa sådana frågor. Vi vet att till exempel markens kemi, textur och översvämningsfrekvens är viktiga faktorer för hur mångfalden kan utvecklas och arter fördela sig över landskapet, men på grund av bristfälligt dataunderlag har detta inte kunnat utforskas i detalj i tropikerna.
– Den insamlade datamängden är unik på många sätt men framför allt täcker den in ett större område än tidigare studier och inkluderar även markens egenskaper. Just markens egenskaper i tropikerna och dess påverkan på vegetation vet vi väldigt lite om och våra data möjliggör vidare studier, säger Robert Muscarella.
I den nya studien presenteras data om samtliga palmers förekomster och detaljerad markdata från 546 platser i västra Amazonas. I över 20 år har datainsamlingen, som letts av Henrik Balslev vid Århus universitet i Danmark, pågått. De första analyserna har visat hur förekomsten av både antal exemplar av olika palmarter och antalet arter per växtplats hänger ihop med livsmiljön och markens egenskaper som till exempel pH, textur och näringsinnehåll.
Datasetet finns nu tillgängligt för forskare för framtida analyser och kommer att bli viktig för att förstå växters utbredning, mångfald, och betydelsen av markförhållanden.
Artikel:
Palm community transects and soil properties in western Amazonia, Henrik Balslev, Søren M. Kristiansen och Robert Muscarella, Ecology
Kontakt:
Robert Muscarella, universitetslektor vid institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, robert.muscarella@ebc.uu.se
Inlägget Amazonas palmer visar hur tropikerna formats dök först upp på forskning.se.