Forskare från bland annat Naturhistoriska riksmuseet och Uppsala universitet har jämfört arvsmassan hos nu levande djur med prover som samlades in för 100 år sedan. Antalet individer har minskat med 80 procent de senaste årtiondena.

– Vi såg att den genetiska mångfalden i den östliga låglandsgorillan har försämrats kraftigt under bara några få generationer, säger Tom van der Valk, doktorand vid institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet.

Många djur har minskat i antal det senaste århundradet och forskare har länge varit oroade att denna minskning har lett till en försämrad genetisk mångfald, ökad inavel och en ansamling av skadliga mutationer. Trots att detta kan leda till en ännu större risk för utdöende har studier av förändringar i genetisk livsduglighet varit svåra att utföra.

Den kraftiga minskningen av antalet östliga låglandsgorillor, som lever i Kongo-Kinshasa, beror på tjuvjakt och förändringar i livsmiljön. Resultaten från jämförelsen mellan historiska och nutida gorillor visar att minskningen har lett till ökad inavel och en försämrad genetisk variation. Minskningen i variation betyder att den östliga låglandsgorillan sannolikt har försämrad förmåga att anpassa sig till framtida sjukdomsutbrott och miljöförändringar.

Sammanväxta fingrar och tår
Forskarna har också upptäckt ett flertal sannolikt skadliga mutationer som har ökat i frekvens under de senaste 4-5 generationerna då populationen har minskat i storlek. Vissa av dessa mutationer hittades i gener som påverkar sjukdomsmotstånd och fertilitet hos hanar. Forskarna hittade också en ökning i mutationer som lett till nedsatt funktion i gener kopplade till utvecklingen av fingrar och tår, något som troligen förklarar varför en del nutida gorillor har fingrar och tår som är sammanväxta. Däremot upptäckte forskarna inte några stora förändringar i arvsmassan hos den närbesläktade bergsgorillan, vilket tyder på att dess genetiska livsduglighet har varit stabil de senaste 100 åren.

– Att sådana skadliga mutationer ökat i antal betonar verkligen behovet av att stoppa den pågående populationsminskningen hos den östliga låglandsgorillan, säger Love Dalén, professor vid Naturhistoriska riksmuseet.

Svaret på varför den östliga låglandsgorillan har påverkats mer jämfört med bergsgorillan kan ligga i deras historia. Den östliga låglandsgorillan ökade kraftigt i antal för ungefär 5 000 – 10 000 år sedan medan bergsgorillan har varit sällsynt i flera tusen år. Den låga populationsstorleken kan ha gjort att det naturliga urvalet sorterat bort skadliga mutationer innan antalet bergsgorillor började minska under 1900-talet.

– Vår studie visar att historiska prover från museer ger en unik möjlighet att övervaka förändringar i den genetiska statusen för utrotningshotade arter, säger Dr. Katerina Guschanski, forskare vid institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet.

Studien:
Historical genomes reveal the genomic consequences of recent population decline in eastern gorillas. Current Biology

Kontakt:
Tom van der Valk tom.vandervalk@ebc.uu.se
Dr. Katerina Guschanski katerina.guschanski@ebc.uu.se
Prof. Love Dalén, love.dalen@nrm.se

Inlägget Försämrad genetisk mångfald ökar hotet mot den östliga låglandsgorillan dök först upp på forskning.se.

Läs mer

– Det har länge varit känt att hjärnan förändras vid inlärning av ett nytt språk men inte hur förhållandet mellan inlärningsförmåga och hjärnans utseende ser ut innan man lärt sig ett nytt språk, säger Mikael Roll, neurolingvist vid Lunds universitet och en av forskarna bakom studien.

Brocas område är en del av pannloben i vänster hjärnhalva som är känd för att vara inblandad i förståelsen av just grammatik. Skador i området ger upphov till Brocas afasi, som bland annat kännetecknas av problem med grammatik.

Tjockleken på hjärnbarken i motsvarande område i höger hjärnhalva var i stället relaterad till hur bra deltagarna var på att höra skillnader i tonhöjd, det vill säga språkmelodin. Språk hanteras mer av vänster hjärnhalva, medan höger hjärnhalva är mer inblandad i musikupplevelse.

Den färgade fläcken på hjärnan till vänster visar den del av Brocas område där hjärnbarkens tjocklek korrelerade med förmåga att lära sig grammatik. Till höger syns korrelationen mellan grammatisk begåvning och hjärnbarkstjocklek. Bild: Mikael Novén

Upptäckten gjordes genom att med magnetkamera mäta hjärnbarkens tjocklek på 44 testpersoner för att se vilket samband den hade med resultatet på olika språktest som de fick göra.

– Brocas områdes tjocklek förändras mycket fram till puberteten men storleken påverkas också senare i livet till exempel när man lär sig ett nytt språk, säger Mikael Roll.

I nästa steg kommer forskarna att titta på hur hjärnan förändras vid inlärning och då speciellt

Åklagares arbete med utredningar av brott mot små barn har inte studerats i någon vidare utsträckning fram tills alldeles nyligen. Emelie Ernberg har till sin avhandling i psykologi bland annat studerat ett hundratal rättsfall som rör misstänkta sexualbrott mot förskolebarn.

Hon har även sammanställt svar från hundra åklagare. De fick svara på en enkät om sina erfarenheter, för att ge en överblick över situationen idag och se vilka utvecklingsmöjligheter det finns.

– I svaren är det tydligt hur svåra åklagarna tycker att de här utredningarna är, säger hon.

Utöver utmaningar i att bedöma barnens berättelser finns det mycket annat runtomkring som kan spela in i utredningarna. Det kan exempelvis finnas en vårdnadstvist med i bilden, eller så kan barnet ha varit familjehemsplacerat.

– Om socialtjänsten varit inkopplad kan detta enligt åklagarna försvåra utredningen ytterligare, säger Emelie Ernberg.

Särskilda kunskaper krävs vid förhör av små barn

Åklagarna lyfter även resursbrist hos socialtjänst och polis som ett problem, där hög personalomsättning försvårar samarbetet mellan myndigheterna.

Mycket av det som kommit fram i hennes studier ligger i linje med internationella forskningsresultat. Emelie Ernberg konstaterar också att det krävs särskilda kunskaper för att förhöra små barn.

– Det är en svår balansgång mellan att stötta de yngsta barnen i att berätta om sina upplevelser och att inte bli för ledande, säger Emelie Ernberg.

Ett steg i den riktningen är den handbok om förhör med barn som Polis- och åklagarmyndigheten har också nyligen kommit ut med, och där Emelie Ernberg och det forskningsprojekt hon ingått i har fungerat som bollplank.

– Vårt bidrag har framförallt varit att komma med lästips om den forskning rapporten är baserad på, och att läsa och ge feedback för att säkra upp att de rekommendationer som ges är evidensbaserade.

Avhandling:
There was nothing but her story: Prosecution of alleged child abuse or preschoolers.

Kontakt:
Emelie Ernberg,