Under de senaste åren har medierna allt oftare rapporterat om ”de nya papporna”: den nya generationens män som bryr sig om sina barn på ett nytt sätt och strävar efter att vara mer jämställda. En generation som tar ut mer pappaledighet än tidigare, delar ansvaret med sin partner och engagerar sig i barnens liv. Men i motsats till vad som skrivs så är den här bilden av den nya generationens moderna pappor är inte ny. Faktum är att den återkommit regelbundet i nästan 50 år.

Så vad är det som gör att vi gång på gång utnämner den nya generationens unga män till ”nya pappor”? Enligt genusvetaren Helena Hill som forskat om mansrollen hänger det delvis ihop med svenskarnas självbild som ett av världens mest jämställda länder med jämställda familjer. Kanske är längtan efter den goda fadern så stark eftersom vi inte vill se att vi fortfarande lever i ett på många sätt ojämställt samhälle, menar hon.

Statistiken ger dyster bild
Efter 1960-talets intensiva könsrollsdebatt och kvinnorörelse började det ställas högre krav på män att ta mer ansvar i hemmet. Det var i samband med det som man för första gången började presentera ”Den nya pappan” i medierna. Det var en man som följde med till barnavårdscentralen och hämtade på daghemmet. När föräldrapenningen sedan infördes 1974 fick män möjlighet att vara hemma med barnen på samma villkor som kvinnor.

Och just uttag av föräldrapenning har setts som ett mått på jämställdhet. Men om det nu stämmer så visar statistiken en dyster bild av verkligheten. Fortfarande tar män endast ut 28 procent av föräldraledigheten. Bara 17 procent av föräldraparen delar lika, enligt Försäkringskassan. Men det betyder inte att bilden av mer jämställd fördelning av ledigheten och barnansvaret är helt felaktig. 1980 tog kvinnor ut hela 95 procent av ledigheten. År 2000 var samma siffra 88 procent.

– Pappaledigheten är en indikation på jämställdhet, men det är så mycket mer som väger in. Mamman har fått det känslomässiga ansvaret och det lever kvar trots att pappor tar ut mer ledighet, säger Helena Hill.

Krock mellan mansidealen
Hennes förklaring till varför pappor fortfarande inte tar ut fler dagar är dels ekonomisk, samhällspolitisk och könsmaktsrelaterad, men hon ser även krocken mellan maskulina ideal som en orsak. Trots allt arbete för att få pappor att engagera sig mer i sina barn finns också starka heteronormativa maskulina och feminina ideal kvar, enligt Helena Hill. Vårt behov av den goda fadern verkar krocka med idealet om den starka, maskulina och ”riktiga” mannen.

Ett annat problem med mediernas framställning av ”den nya mannen” är vem det är som får agera modell för den. Det är nästan uteslutande den unga, vita, heterosexuella medelklassmannen som lever i en storstad. Det spär på bilden av att det är en viss typ av man som är jämställd och att ”de andra” ligger efter. Dessutom skapar det en polarisering i debatten där till exempel yngre män ställs mot de äldre, menar Helena Hill. Tanken har länge varit att vi bara behöver ”vänta ut” den äldre generationen för att samhället ska bli mer jämställt, medan forskning faktiskt visar att äldre män tar ut större andel föräldraledighet än yngre.

– Det visar på en historielöshet, och det här tänket med att ”vänta ut de äldre” verkar fortsätta. Problemet med det är också att om vi tror att allt är jämställt i den nya generationen så försvinner ju också incitamenten för att jobba för jämställdhet, säger Helena Hill.

Inlägget Papporna har aldrig varit bättre än nu dök först upp på forskning.se.

Läs mer

I socialnämnderna i Sverige ska det sitta så kallade lekmän – politiskt tillsatta medborgare utan expertkunskap. Den svenska lekmannastyrningen inom socialnämnden är en modell som inte längre finns i de övriga nordiska länderna. Där är det istället ämnesexperter som sitter i majoritet i nämnderna och fattar beslut.

− En kritik mot lekmannamodellen är att socialarbetarna menar att besluten kan bli bättre om de fattas av personer med expertkompetens. Samtidigt ger lekmannasystemet insyn i ett sammanhang som annars riskerar att bli ganska slutet, säger Andreas Liljegren, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Studerat hur socialnämnder gör
Tillsammans med forskarna Staffan Höjer och Torbjörn Forkby har han observerat socialnämnder i tre kommuner under nio månader. Forskarna har även intervjuat lekmän som sitter i socialnämnderna och genomfört en enkätstudie i 99 kommuner.

− Resultatet av studien visar att lekmännen i sina beslut sällan går emot socialarbetarnas rekommendationer. Däremot hittar de andra vägar för att utöva inflytande, säger Andreas Liljegren.

Bland annat ställde lekmännen i studien frågor om socialarbetarnas eventuellt bristfälliga agerande i ärendena. De pekade ut ologiska och inkonsekventa argument i deras barnavårdsutredningar och ifrågasatte deras beräknade kostnader för föreslagna insatser.

− Lekmännen ifrågasatte på ett indirekt sätt expertkunskapen och fick därigenom inflytande över rättsprocessen och besluten, säger Andreas Liljegren.

Lekmannastyrning mot trenden
I studien uttryckte lekmännen bland annat att de ville utgöra ett skydd för medborgarna från att bli felaktigt behandlade av professionella. De menade också att socialarbetare kan bli för enögda i sin specialistkompetens.

− Medan andra professioner mer och mer förespråkar forskningsbaserad kunskap är lekmannastyrningen inom socialt arbete ett exempel på det motsatta, säger Andreas Liljegren.

Sudien:
I don’t want to tell you how to do your job, but…’ Laypersons challenging the authority of professionals in Swedish child protection. Nordic Social Work Research.

Kontakt:
Andreas Liljegren, andreas.liljegren@socwork.gu.se

Inlägget Lekmän viktiga vid beslut när barn ska tvångsomhändertas dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Linköpings universitet har med hjälp av så kallade mulmholkar utforskat en av ekologins knäckfrågor: hur hänger biologisk mångfald (vedskalbaggar) ihop med funktioner i ekosystemet (nedbrytning av ved).

Inuti ihåliga träd ansamlas mulm som består av lös murken ved blandad med diverse andra saker, till exempel löv och rester av djur. Trädhålen är livsmiljö för många vedskalbaggar och en del av dem bidrar till den fortsatta nedbrytningen eftersom de lever av död ved, äter vedsvampar och gör gångar i ved. Gamla hålträd är en bristvara i landskapet och många arter som lever i dem har minskat i antal och betraktas som hotade. Därför är det här en fråga som är intressant för naturvården.

Holkar fyllda av sågspån och löv

I en studie som nyligen publicerats i Biological Conservation placerade forskarna Laia Mestre, Thomas Ranius och Nicklas Jansson ut konstgjorda hål, så kallade mulmholkar, fyllda av sågspån och löv från ek.

– Det var Nicklas Janssons idé från början. Han och jag satte upp mulmholkar på fritiden för att se om det skulle kunna fungera som en möjlig naturvårdsåtgärd. Det gick bra, många arter kom dit och vi tänkte att det skulle gå att använda mulmholkarna för att göra ett snyggt experiment, berättar Thomas Ranius, professor i ekologi vid SLU.

Holkarna placerades dels inne i ekhagmarker där det var nära till ihåliga ekar, dels utanför där det var cirka 100 meter till närmaste ihåliga ek. Tidigare forskning vid bland annat SLU har visat att det har stor betydelse för vedskalbaggarna hur nära det är mellan lämpliga hålträd. Det beror på att åtminstone vissa av dessa arter sällan sprider sig långa sträckor.

Forskarna följde holkarna i fem år. De inventerade vilka vedskalbaggar som fanns där, mätte hur innehållet i holkarna minskade, och tog fram uppgifter om hur stora skalbaggarna av olika arter är.

Fler arter när en ihålig ek finns nära

Precis som forskarna hade gissat var artrikedomen större i de holkar som var placerade inne i ekhagarna. Där gick också nedbrytningen snabbare fram till det tredje året. Därefter var det ingen skillnad.

– Nedbrytningen gick snabbare i mulmholkar där medelstorleken för alla skalbaggsindivider totalt var större, medan vi inte såg någon effekt av antalet arter eller individer, säger Thomas Ranius.

Inom ekologin diskuteras sambandet mellan biologisk mångfald och ekosystemfunktioner, till exempel nedbrytning. Spelar det någon roll hur många arter som är närvarande eller räcker det med att det finns vissa arter som kan ”göra arbetet”? I det här fallet visade det sig att det spelar roll för nedbrytningen vilka arter som koloniserar snarare än hur många de är. Och de stora arterna, till exempel brun guldbagge, är viktigare för nedbrytningen än de små.

Bra bevara många hålträd nära varandra

– Det här var en rolig studie att göra eftersom det var ett experiment. Annars går vi ofta ut och kartlägger vilka insekter som finns var och drar slutsatser utifrån de mönster vi ser. Men mönstren kan påverkas av många faktorer, varav en del kan vara svåra att mäta och testa effekten av. Men i ett experiment kan man mer bena ut orsakerna till att det blir som det blir och det är ett steg framåt för forskningen om vedinsekter, säger Thomas Ranius.

För naturvårdens del bekräftar resultaten tidigare kunskaper om att det är bättre att bevara många hålträd nära varandra än att satsa på hålträd som står glest utspridda. Också mulmholkarna kan användas inom naturvården – och det gör man redan i dag. Nu finns även mulmlådor som står på marken och är lite lättare att hantera.

– Vi gör ett nytt experiment med mulmlådor nu. Vi vill se om det spelar någon roll för vedskalbaggar om den döda veden finns inne i städer jämfört med utanför, säger Thomas Ranius.

Artikel:
Saproxylic biodiversity and decomposition rate decrease with small-scale isolation of tree hollows, Laia Mestre, Nicklas Jansson, Thomas Ranius

Kontakt:
Professor Thomas Ranius, SLU, thomas.ranius@slu.se, 018-67 23 34

Inlägget Vissa vedskalbaggar viktigare än andra – för murken ved dök först upp på forskning.se.

Läs mer