Nedbrytning i frusen mark kan påverka klimatet

De modeller som används för att beräkna hur ett varmare klimat förändrar omsättningen av markens kolförråd utgår från att processerna i princip avstannar när marken är frusen. En studie ledd av forskare vid SLU visar att det är fel. Mikroorganismernas förmåga att bryta ned markens kolförråd under vintern är avsevärt större än man tidigare trott. Och det har stor betydelse om det är –3 °C i stället för –4 °C i marken.

Avger koldioxid
När markens organiska material bryts ned av mikroorganismer bildas koldioxid, som avges till atmosfären. Detta är en av de större naturliga processer som reglerar halten av koldioxid i atmosfären, och i förlängningen de pågående klimatförändringarna. Även ganska små förändringar i omsättningen av markens kolförråd kan få märkbara konsekvenser.

På stora delar av det norra halvklotet är marken frusen under vinterhalvåret. Tidigare har man antagit att nedbrytningen i princip avstannar då marken är frusen och marktemperaturen under noll. Men nu visar det sig alltså att mikroorganismerna har betydligt större förmåga att bryta ned markens kolförråd under frusna förhållanden än man tidigare har trott.

– Våra resultat kastar nytt ljus på vad som egentligen händer med kolförrådet i frusen mark, säger Javier Segura, som är doktorand vid SLU:s institution för skogens ekologi och skötsel, och artikelns försteförfattare.

Aktiva i porer med ofruset vatten
– Vi har tidigare visat att markens mikroorganismer kan bryta ned enkla kolföreningar som finns lösta i markvattnet och använda dessa för tillväxt trots att marken är frusen, säger Mats Öquist vid SLU, som har varit en av de drivande forskarna bakom studien. Markens organiska material består dock nästan uteslutande av stora, sammanlänkade, molekyler (t.ex. cellulosa), som ofta är svårlösliga i markvatten och därför inte direkt tillgängliga för mikroorganismer. För att nedbrytning i frusen mark ska påverka markens kolbalans krävs det alltså att även dessa föreningar bryts ned, viket man tidigare inte har trott varit möjligt.

För att mikroorganismerna ska kunna omsätta cellulosa måste denna först brytas ned i mindre bitar. Mikroorganismerna åstadkommer detta genom att utsöndra enzymer i markvattnet. Enzymerna klipper isär molekylerna i mindre delar som kan tas upp och sedan brytas ned till koldioxid. Det den nya studien har bevisat är att även denna enzymatiska aktivitet pågår i frusen mark, vilket möjliggör nedbrytning av stora, komplexa, kolföreningar.

När temperaturen sjunker minskar nedbrytningshastigheten, men den stannar inte av helt trots att marken är frusen. En förutsättning för detta är att det finns ofruset vatten även i tjälad mark. Det ofrusna vattnet finns i små porer och i tunna vattenfilmer som omger jordpartiklarna, och det är där mikroorganismerna kan vara aktiva och bidra till nedbrytning av markens organiska material, även om temperaturen är under noll grader.

En grad gör skillnad
Forskargrupperna vid SLU och Umeå Universitet har tidigare visat att mikroorganismerna i den frusna marken även reagerar mycket starkt på små förändringar i temperatur. En ökning i temperatur i en frusen mark med så lite som en grad, från till exempel –4 °C till –3 °C, kan leda till att nedbrytningshastigheten ökar med över 100 procent. Det kan jämföras med att en motsvarande temperaturökning i ofrusen mark leder till att aktiviteten ökar med 10–15 procent.

– Mikrobiologiska processer i tjälad mark har alltså en mer långtgående inverkan på kolets globala kretslopp än vi har trott, säger Mats Öquist. Och våra resultat bör även vara giltiga för mer permanent frusna jordar i polarområden, som ofta betraktas som ”tickande kolbomber” i skenet av en global uppvärmning.

Forskarna skriver att det behövs ytterligare studier för att mer exakt kvantifiera vilken inverkan de nya rönen har på regional och global skala, och konsekvenserna för till exempel klimatförändringar. De slår dock fast att det inte längre går att bortse från vinterns betydelse för kolets kretslopp och för atmosfärens koldioxidhalt.

Studien är ett resultat av ett långsiktigt samarbete mellan biogeokemister vid Sveriges lantbruksuniversitet och kemister vid Umeå universitet och den nationella infrastrukturen NMR for Life.

Kontakt: Javier Segura, doktorand, Institutionen för skogens ekologi och skötsel
Sveriges lantbruksuniversitet, tel: 090-786 8168, 076-839 9979,epost:

Ultrastarka gammastrålar kan ta oss bortom ljusets gränser

Den nya metoden gör det möjligt att framställa gammastrålar på ett högeffektivt sätt, jämfört med dagens teknik. De nya superstrålarna kan ta oss bortom ljusets tidigare gränser, och banar väg för ny grundläggande forskning, menar Arkady Gonoskov, forskare på institutionen för fysik på Chalmers.

– När vi tar oss förbi de begränsningar som finns i dag, kan vi undersöka naturens byggstenar på ett ännu djupare plan. Vi kan dyka ner i atomkärnans djup.

När en laserstråle har tillräckligt hög intensitet och alla omständigheter är rätt, kan fångade partiklar (gröna) på ett effektivt sätt göra om laserenergi (ytorna i rött, orange och gult) till kaskader av extremt energirika fotoner (rosa). Bild: Chalmers

Under flera år har chalmersforskare arbetat fram den nya metoden tillsammans med forskare från ryska Institute of Applied Physics och Lobachevsky University samt brittiska University of Plymouth.

Fysiker inom olika fält, samt dataspecialister, har med gemensamma krafter lyckats skapa de numeriska modeller och analytiska beräkningar som behövs för att simulera ultrastarka gammastrålar på ett nytt och lite oväntat sätt.

Ljus som beter sig besynnerligt
Som regel kommer partiklar som träffas av en laserstråle, med hög effekt, att åka iväg åt olika håll. Men om lasern är tillräckligt intensiv och alla parametrar är rätt, har forskarna upptäckt att partiklarna i stället kan fångas av laserljuset. De formar då ett moln där partiklar av materia och antimateria skapas från energin i laserljuset, och börjar bete sig på ett säreget och väldigt ovanligt sätt.

– Molnet med de fångade partiklarna omvandlar laserenergin till en kaskad av fotoner som har extremt högt energiinnehåll. Fenomenet är mycket oväntat och det är häpnadsväckande att fotonerna uppnår så hög energi, säger Mattias Marklund, professor på institutionen för fysik på Chalmers.

Forskningsresultaten är högintressanta för de storskaliga laseranläggningar som just nu utvecklas på flera håll i världen. De mest intensiva ljuskällorna på jorden kommer att finnas vid den typen av forskningsanläggningar, som är stora som fotbollsplaner.

– Vårt koncept finns redan med i det experimentella programmet för en sådan anläggning: Exawatt Center for Extreme Light Studies i Ryssland. Vi vet ännu inte vart våra resultat kommer att leda forskningen, men vi vet att det finns en hel del att upptäcka inom kärnfysik, till exempel nya energikällor. Inom grundforskningen kan du sikta på något, men i slutändan hitta något helt annat – som är mer intressant och viktigt, säger Arkady Gonoskov.

Artikel: Ultrabright GeV Photon Source via Controlled Electromagnetic Cascades in Laser-Dipole Waves,

Frölunda Indians tar forskningen till hjälp

Erik Lignell kommer att vara så kallad samverkansdoktorand och studierna kommer att göras inom området matchanalys i ishockey. Samtidigt fortsätter han i Frölunda som analytiker och assisterande coach i Roger Rönnbergs ledarteam.

– Fokus kommer ligga på att analysera olika situationer som uppstår under en hockeymatch. Delar som går att studera är exempelvis hur spelaren åker och skjuter, hastighet liksom passningar. Detta för att öka förståelsen för vad som sker och hur det påverkar spelet. En ishockeymatch ger en enorm mängd information och i det flödet är det viktigt att kunna filtrera och sortera ut den information som är betydelsefull, säger Erik Lignell.

Den nuvarande rollen som videoanalytiker innebär konkret att han analyserar matcher och träningar med hjälp av video och statistik, ett arbete som görs ihop med kollegorna i coachteamet.

Grundat i evidensbaserad kunskap
– Jag tar tillsammans med övriga coacher fram videosekvenser som diskuteras och visas för spelarna, som ett led i att utveckla spelet. Förhoppningsvis kan mina doktorandstudier leda till en ökad kunskap om spelet, för att på så sätt kunna utveckla och optimera ishockeyn, säger Erik Lignell.

Vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap finns sedan tidigare en etablerad forskargrupp inom tränings- och matchanalys av lagidrotter. Det är den forskargruppen som nu utökas och alltså även kommer att inkludera studier inom ishockey.

Professor Claes Annerstedt, prefekt vid institutionen, ser samarbetet som mycket glädjande.

– Frölunda Indians, och i förlängningen hockeyn i allmänhet, får hjälp av universitetet att tillämpa vetenskap i praktiken och att i ökad utsträckning grunda sina träningar och matcher i evidensbaserad kunskap. Göteborgs universitet, å sin sida, får tillgång till en elitidrottsmiljö för studier av undervisning och lärande och där prestationsutveckling utgör fokus, säger han.

Triple-win-situation
– Detaljerade analyser genom såväl systematiserad GPS-kunskap som fysiologisk kunskap bidrar exempelvis till att utveckla träningsplaneringar och till bättre taktiska dispositioner.

Christian Lechtaler, hockeylagets klubbdirektör, tycker så här om samarbetet:

– Vi utvecklar vår personal och uppmuntrar individer som vill gå framåt. Samarbetet med Göteborgs universitet är ur vårt perspektiv positivt såväl för Frölunda som för Erik Lignell. En triple-win-situation.

Kontakt:
Claes Annerstedt, e-post: claes.annerstedt@ped.gu.se, tel: 073-987 63 74
Erik Lignell, e-post: erik.lignell@frolundaindians.com, tel: 073­-045 83 19
Christian Lechtaler, e-post: christian.lechtaler@frolundaindians.com, tel: 072-164 97 84

Läs mer

Muterad bakterie ökar risk för karies

Forskare vid Umeå universitet har för första gången kunnat koppla förekomsten av mutanter av kariesbakterien Streptococcus mutans och deras unika vidhäftningsmekanism till varför vissa barn har högre risk för karies. I en femårig studie, där saliv från ett stort antal barn analyserat och deras tandhälsa följts, har forskare konstaterat att högriskbarn har en mer virulent variant av kariesbakterien vars vidhäftningsmekanism gör den till en bättre överlevare. Resultaten, som kan leda till bättre sätt att identifiera högriskpatienter och behandla deras karies, presenteras nu i tidskriften EBioMedicine.

Överlever i munnen
– Karies är ett livsstilstillstånd som oftast orsakas av ät- och munhygienvanor som leder till ett surt pH, vilket skadar tandemaljen och gynnar förekomsten av syreproducerande bakterier såsom S. mutans. Detta samband stämmer för ungefär de fyra av fem individer, som har en liten-till-måttlig risk att utveckla tandsjukdomen. Men vissa barn har en särskilt hög risk att utveckla karies, vilket vi nu visar beror på att de bär på särskilt sjukdomsframkallande varianter av S. mutans som antagligen betingar karies oberoende av livsstil. Varianterna har unika protein som gör kariesbakterierna bättre på att överleva i munnens antibakteriella saliv, säger Nicklas Strömberg, som är professor vid Institutionen för odontologi, övertandläkare vid Västerbottens läns landsting och sisteförfattare av artikeln.

Vart femte barn
Vart femte barn i Sverige är en så kallad högriskindivid vad gäller risken att drabbas av tandsjukdomen karies. Högriskbarnen svarar inte på traditionell kariesprevention eller behandling och för gruppen kan inte heller livsstilmarkörer förutsäga risk för karies. Kronisk kariesinfektion och tandförlust är dessutom också en riskfaktor för systemiska sjukdomar som exempelvis hjärtkärlsjukdom.

I artikeln Streptococcus mutans adhesin biotypes that match and predict individual caries development beskrivs hur upp till hälften av högriskbarnen betingas av högvirulenta typer av S. mutans och att dessa varianter även kan utgöra en framtida förhöjd risk för hjärtkärlsjukdom och andra systemiska sjukdomar. De högvirulenta S. mutans-varianterna skiljer sig också i sin bindningsförmåga, vilket forskarna genom biokemiska studier kunnat koppla till förekomsten av vidhäftningsproteinerna SpaP och Cnm och deras bindning till saliv och salivproteinet DMBT1. Forskarna har kunnat visa att ju större denna bindning är desto högre är kariesutvecklingen över 5 års tid.

– Vetskapen om de identifierade bakterietyperna och hur de initierar kariessjukdom skulle kunna användas för att förbättra den individualiserade tandvården. Förekomsten av bakterietyperna skulle kunna användas som markörer för att tidigt identifiera riskindivider. Dessutom skulle deras vidhäftningsproteiner kunna utgöra nya potentiella måltavlor för behandling, säger Nicklas Strömberg.

Salivprov
I den aktuella studien har en forskargrupp under ledning av Nicklas Strömberg följt 452 barn i Västerbotten över 5 års tid (vid åldrarna 12 och 17 år). Genom analyser av salivprov och isolerade bakteriestammar grupperades barnen i olika riskgrupper baserat på vilken genetisk typ av kariesbakterien de bar på. Tillsammans med kollegor vid institutionerna för Kemi och Medicinsk kemi och biofysik analyserades det insamlade materialet och forskarna kunde vid en femårsuppföljning se hur kariessjukdom utvecklats i de olika riskgrupperna.

– I ett annat arbete under publicering visar vi att andra högriskbarn har genetiska defekter i sitt salivfäste för bakterier och på så sätt liknar karies så kallade autoimmuna sjukdomar. Men det är viktigt att betona att karies i de flesta fall fortfarande orsakas av ät- och munhygienvanor, säger Nicklas Strömberg.

Karies är den vanligaste kroniska sjukdomen i Sverige och i världen. Tandvårdskostnader, inklusive kostnader för kariesbehandling, utgör 5 % av de totala vårdrelaterade kostnaderna i världen. Karies är också den vanligaste orsaken till omgörningar av tandfyllningar, kronor och broar.

Artikel: EBioMedicine, artikel: Streptococcus Mutans Adhesin Biotypes that Match and Predict Individual Caries Development. Författare: Anders Esberg, Nongfei Sheng, Lena Mårell, Rolf Claesson, Karina Persson, Thomas Borén och Nicklas Strömberg. DOI: 10.1016/j.ebiom.2017.09.027.

Kontakt: Nicklas Strömberg, Institutionen för odontologi, Umeå universitet. Tel

Nykomlingarna i Östersjön går inte att stoppa

– Det finns ingen chans att stoppa de arter som har etablerat sig. Det går inte att utrota dem. Så det är viktigt att vi arbetar för att de inte ska komma in från början, säger Lena Kautsky, professor i marin ekologisk botanik vid Stockholms universitet.

Den svartmunnade smörbulten anlände via barlasttankar på fartyg från Kaspiska och Svarta havet på 90-talet. Den är nu en vanlig fisk utanför Polens kust och håller även på att etablera sig längs flera svenska kustområden, till exempel Blekinge och Gotland. Andra exempel på invasiva arter i Östersjön är rovvattenloppa, nordamerikansk havsborstmask, slät havstulpan, kinesisk ullhandskrabba och slamkrabba.

Vikingarna tog med sig sandmusslor
Utvecklingen är inte ny. Sandmusslan betraktas idag som en naturlig art i Östersjön, men forskarna har konstaterat att den kommer från den amerikanska kusten och att det var vikingar på långseglats som tog med den tillbaka som en del av kosthållningen.

Vandrarmussla eller Zebramussla (Dreissena polymorpha)

– Det sker naturligt en långsam invandring och spridning av arter i Östersjön, men vi människor skyndar på den och det finns en oro att det ska komma in något som kan störa hela ekosystemet, säger Lena Kautsky.

Hon välkomnar därför den internationella konvention som reglerar barlasttankar. Den kom på plats i år och målet är att inget barlastvatten från flodnära hamnar eller andra mindre salta havsområden ska släppas ut i Östersjön. Fartygen måste byta barlastvatten i salta hav eftersom organismer därifrån inte klarar sig i Östersjöns bräckta vatten. Eftersom detta byte ofta kräver ombyggnad kommer det dock att dröja innan regleringen är helt genomförd.

Invasiva arter tar över
Östersjön är speciellt känsligt för främmande arter. Innanhavet har bara fungerat som nu i 8000 år och därför är det artfattigt jämfört med till exempel Medelhavet. Det finns då lediga nischer i ekosystemet, vilket gör att nya arter snabbt kan öka kraftigt i antal. Det faktum att många arter i Östersjön är försvagade på grund av överfiskning och andra miljöproblem förvärrar situationen.

– Svartmunnad smörbult hade kunnat bli bra mat åt stora aborrar och gäddor, vilket skulle ha kunnat minska bestånden. Men vi har problem med för lite abborre och gädda i många grunda kustmiljöer. Framförallt finns få exemplar som är tillräckligt stora. Vi behöver därför fortsätta reglera fritidsfisket och skydda deras lekområden, säger Lena Kautsky.

Den svartmunnade smörbulten är dessutom en allätare som tar rom och yngel av abborre och gädda, så om den fortsätter att etablera sig och dominera områden kan situationen för för dessa fiskar bli än värre. I vissa områden utanför Polen har hela ekosystemet tagits över av invasiva arter.

Smörbulten god att äta
– Där är det svartmunnad smörbult, vandrarmussla och kinesisk ullhandskrabba som bygger upp ett fungerande ekosystem. Och om det är så att klimatförändringarna kommer att leda till mer regn och en utsötad östersjömiljö, då kommer även de marina arterna, som blåmussla och blåstång att försvinna helt.

Kinesisk ullhandskrabba (Eriocheir sinensis)

Utvecklingen har lett till att man i Polen har börjat fiska den svartmunnade smörbulten istället för de inhemska arter man fiskat slut på. Enligt Lena Kautsky som smakat är det en mycket god fisk med vitt och fast kött.

Alla främmande arter behöver dock inte innebära att de inhemska får det svårare. Slamkrabban verkar var en bra källa till föda för fisken i Östersjön och den nordamerikanska havsborstmasken skulle kunna hjälpa det utsatta innanhavet på ett oväntat sätt.

Havsborstmasken klarar syrebristen
– Den är otroligt tålig mot syrebrist och gräver sig djupt ner i sedimenten. Då kan den ventilera och syresätta och därmed fastlägga näringsämnen, säger Tina Elfwing, föreståndare för Östersjöcentrum vid Stockholms universitet.

Stora områden på Östersjöns botten är döda och syrefria på grund av övergödningen. Havsborstmaskens kraftiga spridning skulle alltså kunna förbättra situationen, men är också en bra illustration av problemet med invasiva arter. Vi vet inte vad de i slutänden orsakar.

– De som jobbar med övergödningsfrågor ser positivt på det här med ventilering och syresättning, men de som jobbar med miljögifter börjar bli oroliga, för djupt nere i sedimenten har vi de här gamla synderna från 50-, 60- och 70-talet. Dom har börjat studera hur mycket av dessa farliga ämnen som den här masken kan återföra till systemet, säger Tina Elfwing.

Det som till en början verkar bli en katastrofal spridning av en invasiv art kan också med tiden få en naturlig lösning. Enligt Lena Kautsky kan arter som kommit in först föröka sig och bli väldigt många, men sedan stabiliseras det och de blir en i mängden.

– Det tror man beror på att när de kommer in har de inga naturliga fiender och de sjukdomar som finns biter inte på dem. När de sedan har varit i Östersjön ett tag så upptäcks de av inhemska arter som börjar göra det till en vana att äta dem. Den blir neutraliserad och en i gänget.

Text: Dag Kättström på uppdrag av forskning.se

Läs mer