De rör sig långsamt, äter mellis och tvekar att korsa farliga älvar. Den stora älgvandringen följs av en hängiven tv-publik. Forskaren Erica von Essen vill nu ta reda på varför vilda djur väcker tittarnas engagemang.

För femte året i rad kan tittare i direktsändning följa Den stora älgvandringen i SVT och ta del av bilder från kameror som satts upp på platser där många älgar brukar passera. Tidigare år har denna så kallade slow-tv lockat många tittare som också är aktiva i kommentarsfälten.

Erica von Essen är docent vid Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet. Hon har nyligen startat forskningsprojektet DigiWild tillsammans med Jesse Peterson vid Linköpings universitet.

Den stora älgvandringen är en av två fallstudier där forskarna ska undersöka hur människor knyter relationer till vilda djur digitalt. De vill undersöka hur och varför man tittar. De vill också ta reda på vad tittarna vill se.

Den andra fallstudien kommer att vara Svenska Jägareförbundets nya digitala plattform Viltbild, där jägare postar om vilt i form av spår, observationer, avskjutning och egna kamerabilder.

Vad studerar ni med Den stora älgvandringen?

– För Den stora älgvandringen kommer vi att följa djurets ”resa” från kamerafångst ute i naturen, till den digitala sändningen hemma hos folk, till att bli föremål för en aktiv social mediegemenskap där exempelvis älgar, järv och renar blir till ”dagens bild”, ingår i tittartävlingar och pratas om i Facebookgruppen ”Vi som gillar den stora älgvandringen” på SVT, säger Erica von Essen.

Forskarna undersöker hur SVT:s team riggar kameror och övervakningsteknologi för att bemöta allmänhetens växande intresse och preferenser för att se vilt. De vill också se hur tittarna förmänskligar, följer och sympatiserar med vilt de ser på skärmen.

–