– Det här är nedslående och hittills okända siffror. Studien talar för att vi måste anstränga oss ännu mer för att behandla de tidigt drabbade patienterna stringent och på så sätt minska riskerna för komplikationer och förtida död, säger Araz Rawshani, forskare vid institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, och Nationella Diabetesregistret.
Tidigare okända effekter av kön och ålder
Forskningen bygger på ett omfattande material från registret där 27
För några år sedan publicerade myndigheten Trafikanalys en rapport om män och kvinnors resvanor. I undersökningen framgick att bilen är det vanligaste färdsättet hos både män och kvinnor, men att män kör mer bil än kvinnor – hela två mil mer om dagen för att vara exakt. Förra året gjorde Trafikanalys en uppföljning och det visade sig att trenden fortfarande såg likadan ut.
– Män och kvinnor gör ungefär lika många resor per dag. Den stora skillnaden ligger i hur man väljer att resa. Män kör framförallt bil betydligt längre sträckor medan kvinnor kör kortare avstånd, säger Lena Smidfelt Rosqvist som forskar på resande med koppling till makt och jämställdhet på konsultföretaget Trivector.
Anledningen till detta tror hon delvis är att män i högre grad än kvinnor har längre till arbete och skola eftersom kvinnor, både historiskt och idag, tenderar att hålla sig närmare hem och barnomsorg.
De flitigaste bilförarna är medelålderns män boende i glesbygd medan de som har minst antal kilometrar i bilen är yngre kvinnor i städer.
– Det är i senare åldrar som män drar i från i antal kilometer. Det blir en första brytpunkt när man skaffar sitt första jobb (från 23-årsåldern och uppåt), och öka sedan ytterligare i åldersspannet 36-55 år, säger docent Lena Winslott Hiselius som forskar på hållbara resor vid Lunds Tekniska Högskola.
En annan skillnad är att kvinnor gör fler, men kortare, inköps- och serviceresor då flera ärenden uträttas, medan mäns bilresor i första hand är förknippade med transport till och från arbetet. Detta antas bero på att kvinnor fortfarande tar huvudansvaret för hem och barn. Enligt Trafikanalys uppföljningsrapport ägnar män 15 procent mer restid åt vardagsresande kopplat till arbetet jämfört med kvinnor. Samtidigt ägnar de tio procent mindre restid för inköp och service jämfört med kvinnor, och drygt 20 procent mindre restid för nära och kära.
Kvinnor reser mer hållbart
Fler manliga mil innebär också större miljöpåverkan.
– Näst efter flyg är bil det mest miljöpåverkande trafikslaget så mäns miljöpåverkan från transporter är betydligt större än kvinnors. Faktiskt nästan 40 procent mer, säger Lena Smidfelt Rosqvist.
Både hon och Lena Winslott Hiselius är överens om att om män skulle börja tillämpa samma resvanor som kvinnor så skulle både miljön och klimatet må mycket bättre.
– Om män skulle resa som kvinnor får man en minskning av koldioxidutsläppen på drygt 17 procent och då skulle vi vara väldigt nära den minskning som krävs för att nå hållbarhetsmålen, som ska vara uppfyllda till år 2030, säger Lena Winslott Hiselius.
Skulle trenden gå åt andra hållet, det vill säga att kvinnor skulle börja använda bilen lika mycket som män, skulle framtiden dock se betydligt dystrare ut. Vi skulle till exempel få vinka adjö till hållbarhets- och klimatmålen och samhället skulle få en stor extrakostnad.
Enligt en undersökning som Trivector gjorde åt Malmö stad år 2012 angående män och kvinnors resvanor skulle miljökostnaden i staden öka med 300 miljoner kronor om året om kvinnor anammade samma resvanor som män. Det skulle även krävas fler parkeringsplatser, en kostnad som beräknades uppgå till 800 miljoner kronor. Skulle män resa som kvinnor skulle staden däremot spara upp till en miljard kronor.
Yngre generationer bilar mindre
I verkligheten går trenden mot minskad bilism, åtminstone vad gäller den yngre generationen.
– Det finns en stor skillnad mellan generationerna i hur vi reser. Till exempel reser yngre generationer generellt kortare sträckor än generationerna före dem, säger Lena Smidfelt Rosqvist, vars uttalande bekräftas av rapporten ”Unga om olika trafikslag” av Trafikanalys.
I den framgår att unga män och kvinnor också är mer medvetna om vikten av hållbart resande jämfört med äldre generationer. Sammanställningar för andra länder visar på liknande trender.
– Utvecklingen gäller också kvinnor även om deras resandepuckel släpar efter ett antal år, något som hänger samman med körkorts- och bilinnehav samt ekonomiska förutsättningar som kommit kvinnor till del senare i historien.
Om trenden håller i sig skulle det kunna innebära en minskning av koldioxidutsläppen med 20 procent fram till 2050 jämfört med idag, vilket är i samma storleksordning som om män reste som kvinnor.
Problem att äldre bestämmer
Men även om män skulle anamma samma resvanor som kvinnor, alternativt som den yngre generationen, så räcker det inte för att nå klimatmålen. För att nå dit behövs en minskning av mängden bilkilometer och lastbilstrafik med 30 procent till 2030. Således måste även kvinnor minska sitt bilberoende och använda mer kollektiva färdmedel, cykel och gång. En svår uppgift, enligt Lena Smidfelt Rosqvist.
– Det finns en mycket intressant dimension i denna förändring mellan generationer eftersom de grupper som reser mest – medelålders män och vanebilister – också är de som har mest makt att påverka. Det riskerar att snarare fokusera på bevarande av ohållbara resvanorna än stötta de mer hållbara vanorna och attityderna hos yngre generationer och kvinnor.
Ett annat problem enligt både henne och Lena Winslott Hiselius är att det inte finns någon myndighet som har ett uttalat ansvar för att transportsektorns hållbarhetsmål nås, och som kan kommunicera relevant fakta för att stötta omställningen.
Lena Winslott Hiselius anser dock inte att ansvaret för att utveckla det hållbara resandet bör ligga enbart på transportsektorn.
– Det finns inget enkelt svar för då hade ju en förändring redan varit på gång. Men transportsektorn kan inte ensam vända på skutan, utan ansvar måste ligga på alla plan. Den politiska nivån befinner sig dock i en speciell position då de sätter spelreglerna för samhällets aktörer, från individer och företag till myndigheter och organisationer. I grunden handlar det om att de måste möjliggöra så att kommande generationer inte behöver en bil.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Inlägget Om män reste som kvinnor dök först upp på forskning.se.
När tidigare forskning kartlagt däggdjurs utbredning och studerat deras släktträd har de arter som utrotats av människan inte tagits med.
– Det här är första gången som vi kunnat inkludera arter som nyligen blivit utrotade, som den tasmanska tigern och den ullhårige mammuten. Att vi kunnat göra det förändrar verkligen vår uppfattning om vad är ”naturligt” och vad som bara representerar mänskliga effekter i det förflutna vi inte kom ihåg, säger Søren Faurby, biolog vid Göteborgs universitet och ledare för den internationella forskargruppen.
Thylacine var det största köttätande pungdjuret i modern tid. Känd under namnet tasmansk tiger eller tasmansk varg.
För att undersöka mönster av biologisk mångfald eller för att förutse hur klimatförändringarna kommer att påverka olika arter kartlägger forskare däggdjurs utbredning. Men dessa kartor är ofullständiga eftersom de inte visar på djurens naturliga utbredning, bara var de förekommer idag. Många arters utbredning har under århundradena minskat dramatiskt, till exempel genom jakt eller för att människor förstört djurens naturliga habitat.
– Brunbjörnen förknippas idag främst med Alaska och Ryssland, men innan människans utbredda jakt fanns brunbjörnar både i Mexiko och i Afrika. Om vi vill kunna förutse hur klimatförändringarna kommer att påverka olika arter måste vi veta deras naturliga utbredning, säger Søren Faurby.
Det är också viktigt att inkludera däggdjur som människan utrotat.
Mammutar levde då pyramiderna byggdes
– När vi studerar globala mönster av biologisk mångfald måste vi också titta på arter som den tasmanska tigern, en art som utrotades för mindre än 100 år sedan, vilket bara är ett ögonblick i geologisk tid. Under större delen av de senaste 30 miljoner åren strövade stora däggdjur som elefanter och lejon runt på hela jorden, inte bara i Afrika. Även arter som mammuten som vi tänker på som förhistoriska levde när pyramiderna byggdes, säger paleontologen och medförfattaren Matt Davis, Århus universitet.
För att skapa en databas som inkluderar både levande och utrotade däggdjur har forskargruppen fogat samman befintlig data, lagt till gamla kartor och studerat en stor mängd artiklar och andra databaser för att se hur arternas naturliga utbredning hade kunnat vara om den inte störts av människan. Vidare har de kombinerades DNA från nu levande djur med data från fossilfynd från olika forskares utgrävningsplatser runt om i världen med en dataalgoritm. På så sätt kan de förutse var de utrotade arterna skulle passa in med de däggdjur som lever idag.
Den nya omfattade databasen är öppen för alla att använda. Jens Christian Svenning, medförfattare och professor vid Århus universitet, tror att forskare och lärare kommer att ha nytta av den.
– Den här databasen har gett oss viktiga bevis för flera intensivt diskuterade idéer inom biologin, men det här är bara början. Vi använder redan databasen för att hitta de bästa platserna runt om i världen för att återställa förlorad biologisk mångfald.
I en enkätstudie fick drygt 1600 svenska högstadieelever svara på frågor om hur de sextar och hur de upplever sexting både utifrån att vara avsändare och mottagare. Av deltagarna hade nära 15 procent själva skickat och drygt 30 procent hade tagit emot.
Studien visade att ungdomars sexting måste ses som ett komplext online-fenomen. Sannolikheten att man sextar beror på flera samverkande faktorer, till exempel ålder och pubertetsutveckling, men också upplevt vän- och föräldrastöd.
Sexta med partners vanligast
Bland deltagarna i studien var det vanligast att man sextade med en person som man var ihop med. Knappt 1 av 10 uppgav att de sextar med personer som är helt okända för dem.
– Vi ser att de som tar större risker på nätet i allmänhet, till exempel genom att lämna ut sitt riktiga namn och sin adress, också sextar i betydligt högre utsträckning. Vi kunde också se en viss tendens att de som känner att de har bra stöd av föräldrar i något lägre utsträckning sextar och i synnerhet inte med personer de enbart känner på nätet, säger Carolina Lunde, docent i psykologi och ledare för studien.
Flickor får oftare bilder från främlingar
Det som framkom tydligast i studien var dock att det finns en stark könsdimension av sexting: Flickorna får oftare än pojkarna ta emot meddelanden och bilder från främlingar. De känner sig också mer pressade att sexta. Medan pojkarna i studien som själva hade sextat ofta upplevde sexting som något positivt var flickornas upplevelser betydligt mer negativa.
– Att både killar och tjejer sextar vet vi sedan tidigare, men att flickors upplevelse av sexting är så mycket mer negativ än pojkarnas är väldigt nedslående. Det är tydligt att villkoren för flickor och pojkar fortfarande är olika, och därmed även möjligheten att utforska sin sexualitet på nätet. Samtidigt ska vi inte glömma bort att även en substantiell andel pojkar också har negativa erfarenheter eller känner sig pressade, något som vi sällan hör talas om, menar Carolina Lunde.
Studien är den första svenska studien som har gjorts i den här åldersgruppen och är en del av ett flerårigt forskningsprojekt vid Göteborgs universitet.
Studien:
Sexting among adolescents: A nuanced and gendered online challenge for young people,
Hur blir en plats till genom ljud och hur påverkar de människorna där? Det är frågor som Karin Eriksson-Aras, forskare vid institutionen för kulturantropologi och etnologi vid Uppsala universitet, vill svara på i sin forskning.
Hon har massor av ljud inspelat. Många hundra timmar. Under flera år har Karin Eriksson-Aras studerat ljudrum i stadsmiljöer, med utgångspunkt från Turkiets huvudstad Istanbul. Upplevelserna i kända miljöer som på Galatabron, i leksakstunnel och på kryddbasaren är ljudstarka och det påverkar människorna där.
Ett sorl utan slut
– För de flesta som kommer till Istanbul blir det lite av en chock med alla ljud överallt. Alla signaler, alla människor och allt sorl och mummel som aldrig tar slut. Men det går att vänja sig vid ljuden och i min avhandling visar jag på hur människor lever i olika ljudrum och även hur platser blir till genom ljud och hur de används, säger hon.
I sin avhandling Ljudrum: En studie av ljud och lyssnande som kulturell praktik har hon kartlagt och studerat olika ljudrum i stadsmiljöer i Istanbul. Med utgångspunkt i flera olika vetenskapliga teorier och metoder, bland annat fenomenologi och mer-än-representationell teori, har hon analyserat allt material som hon har samlat in under sina vistelser i de olika miljöerna.
Dels har hon gjort egna iakttagelser och mätningar som hon redovisar med grafer och beskrivningar. Dels har hon intervjuat människor som lever i de här ljudrummen.
De flesta intervjuerna har skett spontant i stunden när frågor dykt upp, men ett par personer har hon återkommit till flera gånger.
Pojken på Galatabron
En av personerna som hon följt är en pojke som arbetar som gatuförsäljare på Galatabron. Pojken är i 5-årsåldern och säljer näsdukar. Han har sällskap med sin pappa dit och hem. Under dagarna arbetar han ensam, på en liten plats inträngd bland andra försäljare. Karin Eriksson-Aras beskriver det som en trång och stökig miljö med mycket folk.
Vid ett tillfälle som hon talade med honom var det en ambulansutryckning i närheten med sirenerna på och mycket tutande. Men det var ingenting som han reagerade på, inte heller när han fick frågor om ljuden.
– Han sitter i ett våldsamt oväsen hela dagarna, men är inte medveten om det. Hans omedvetna strategi är att ”borthöra” saker, det vill säga att sortera bort ljud som inte får plats när mängden ljud blir för stor. Då minskar ljudens meningsfullhet och risken är att man missar även viktiga saker som till exempel en ambulans, säger Karin Eriksson-Aras.
Att studera ljud ur ett etnologiskt perspektiv är ett relativt outforskat fält såväl nationellt som internationellt. Det finns forskning på ljud i andra bemärkelser som exempelvis hur det fungerar fysiskt eller psykologiskt men i den här avhandlingen handlar det om lyssnandets kulturella och sociala dimensioner och att uppmärksamma ljudet som urban miljö. Det har gjort att Karin Eriksson-Aras delvis fått skapa ett nytt språk med nya termer för sitt forskningsområde. Inom sitt forskningsprojekt har hon utvecklat nya undersöknings- och analysmetoder för hur människor påverkas kulturellt vid förändring av ljudmiljöer.
Ljud i tid och rum
– Ljud har stor betydelse för människans vardagliga liv. Ljud påverkar hur vi agerar, interagerar, rör oss, vilket kroppsspråk vi har och vår uppfattning av tid och rum, säger hon.
Karin Eriksson-Aras beskriver hur ljudrum påverkar oss även när vi inte befinner oss i dem. Hon berättar om en man som hon träffade, som var uppvuxen i bergen i Kurdistan. Han beskrev för henne hur han som barn hade tyckt att det var påträngande tyst i bergen: ”Det var inget folk. Det var tomt och ensamt”. Som vuxen flyttade han till Istanbul för att han ville till en storstad. Nu efter många år i staden vill han gärna åka tillbaka.
– Han saknar sin barndoms tystnad. Han beskrev utförligt hur han kunde bli nostalgisk och hade kommit att älska ljuden och tystnaden i bergen. Han berättade om sånger och fågelljud som han mindes och om hur vinden lät, och ljuden var fortfarande viktiga för honom.
Beskriva platser utifrån ljud
Med sin forskning har Karin Eriksson-Aras velat öppna ett fält inom etnologi och kulturantropologi för att förstå vad ljud gör i den mänskliga världen och vad människan gör i den ljudliga världen.
– Det är alltför lätt att beskriva platser bara utifrån det man ser. Det jag vill och hoppas på är att jag kan visa hur avgörande ljudrummet är för en plats, och för hur vi uppfattar den. Det skulle vara kul om den här kunskapen kan få andra forskare att öppna för att upplevelsen av ljud kan vara en parameter i deras forskning, säger Karin Eriksson-Aras.
Avhandlingen:
Eriksson-Aras K. (2018) Ljudrum: En studie av ljud och lyssnande som kulturell praktik,
Kontakt:
Karin Eriksson-Aras, institutionen för kulturantropologi och etnologi vid Uppsala universitet, karin.eriksson-aras@etnologi.uu.se
Inlägget Istanbul – en stad i ljud dök först upp på forskning.se.