– Andra djur och insekter använder också himlakropparnas placering för att navigera, men dyngbaggarna är unika; det är bara de som tar den här ögonblicksbilden då de hämtar in hur olika himlakroppar som solen, månen och stjärnor är positionerade, säger Basil el Jundi, forskare vid Lunds universitet.

Undersökningen har han gjort tillsammans med kollegorna Marie Dacke, Emily Baird, James J. Foster och Lana Khaldy, samtliga verksamma inom den världsledande Syngruppen vid Lunds universitet. Forskare från Sydafrika har också deltagit.

Ett snapshot räcker för att navigera rätt
använda strategin med ögonblicksbilder för att orientera sig i världen innebär enligt Basil el Jundi att dyngbaggarna utnyttjar sina förutsättningar fullt ut. De använder sig inte av långa processer när de hämtar in information, ett enda ”snapshot” räcker för att navigera helt rätt.

– Vi är de första som har visat att dyngbaggar tar sådana ögonblicksbilder. Vi är också först med att visa hur de lagrar och använder bilderna i sina små hjärnor, säger han.

Först tas ögonblicksbilden när baggen dansar och bilden lagras i hjärnan. När baggen sedan börjar rulla sin dyngboll lyckas den navigera rakt fram genom att matcha den lagrade ögonblicksbilden av himlavalvet med rådande omgivning.

Konstgjort himlavalv
Försöken har gjorts i Sydafrika vid en anläggning där dyngbaggarna bara haft tillgång till ett konstgjort himlavalv för att orientera sig. I och med att himlavalvet var konstgjort kunde forskarna stänga av och sätta på ljus samt flytta på himlakroppar. På så vis kunde de, förenklat uttryckt, jämföra hur baggarna ändrade riktning beroende på exempelvis den konstgjorda solens eller månens placering.

Ögonblicksbilden av himlavalvet är således unik för dyngbaggarna. Myror tar också ögonblicksfoton, men inte av himlen utan av omgivningen på jorden. Det som dyngbaggarna inte är ensamma om är dansen, att snurra runt innan de ger sig iväg. Myror roterar och bin och getingar tar en rundtur vid boet. Ännu vet ingen varför.

– Kanske är det så att de också hämtar in information samtidigt som de roterar eller tar ett varv i luften, men det vet vi inte, säger Basil el Jundi.

Enligt honom kan resultaten om hur dyngbaggar tar sig fram i världen få betydelse för utvecklingen av navigationssystem i förarlösa fordon.

Artikeln publiceras i den vetenskapliga tidskriften Current Biology: A Snapshot-Based Mechanism for Celestial Orientation

IG Nobel Prize
Medlemmar i Syngruppen vid Lunds universitet har tidigare prisats för sin forskning. För några år sedan tilldelades Marie Dacke, Eric Warrant och Emily Baird det så kallade IG Nobel Prize. Utmärkelsen fick de för upptäckten att dyngbaggar använder Vintergatans ljus när de orienterar sig i världen. Endast forskningsresultat där allvaret går hand i hand med skrattet, resultat som underhåller samtidigt som de får människor att tänka efter, kommer ifråga för IG Nobel Prize.

För mer information: Basil El Jundi, forskare (engelskspråkig), Lunds universitet, biologiska institutionen, +46-46-222 95 78 +46-72-548 77 50 basil.el_jundi@biol.lu.se

Läs mer

Hur brottsoffer och deras hjälpare uppfattar sig själva har betydelse för kontakten mellan dem, visar Lotta Jägervi, som intervjuat brottsoffer och ideella stödjare runt om i landet.

Stödjarna är ofta äldre kvinnor som ser sig som vanliga medmänniskor, som erbjuder drabbade hjälp. De behöver bli bekräftade i den självbilden, men brottsoffrens bild av sig själva kommer ibland i konflikt med det behovet.

Avgörande hur brottsoffret känner sig
Schablonen av brottsoffer är att de ska känna sig svaga, men kontakten med stödjarna kan fungera bra även om offren känner sig starka, säger Lotta Jägervi:

– Avgörande är att brottsoffren uppfattar sig som oskyldigt drabbade medborgare med rätt till stöd. När både brottsoffer och stödjare ser sig som vanliga hederliga människor och har en gemensam föreställning om förövaren så underlättas kommunikationen och leder till bättre stödinsatser.

Men i vissa lägen sker inte denna identifikation mellan offer och ideella hjälpare. Brottsoffren kan känna sig drabbade, men ändå medskyldiga på grund av sin relation till förövarna.

Uppfattaren jourmedarbetaren som myndighetsperson
Dessa brottsoffer har samtidigt en tendens att uppfatta jourmedarbetarna som del av myndighetssfären: social, polis, skola etc. Detta påverkar kommunikationen. Risken är att brottsoffren får sämre stöd, eftersom bilderna av stödjare och offer inte matchar varandra.

Lotta Jägervis avhandling ska skickas ut till brottsofferjourerna och hon hoppas att analysen kan vara en hjälp att känna igen mönstren och ha rätt förväntningar på brottsoffren.

En annan iakttagelse hon gjort är att brottsofferjourer skiljer sig från andra ideella organisationer i sitt sätt att agera mot myndigheterna.

– Brottsofferjourerna är inte offensiva och ställer krav på polisen. Istället täcker de ofta upp för brister och löser problem som egentligen skulle utförts av polisen. Möjligen gör jourerna detta för att brottsoffren inte ska förlora tron på rättssamhället och vara rädda att anmäla om de drabbas av brott igen. Att jourerna är beroende av att polisen förmedlar brottsoffer till dem kan också spela in, säger Lotta Jägervi.

Lotta Jägervi har nyligen disputerat med avhandlingen Villiga stödjare och motvilliga offer. Självpresentation och identitetsskapande hos stödjare och brottsoffer

Kontakt: 0739-28 12 60, lotta.jagervi@soch.lu.se

Läs mer