– Jag har tittat på hur den har formulerats som en fråga. Det som är intressant är att det är en fråga som har rört på sig. Den har betytt många olika saker. Diskussionen om vad arbetstidsförkortning kostar och vem den är bra för har sett väldigt olika ut under olika perioder, säger Linn Spross, fil dr i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.
I avhandlingen Ett välfärdsstatligt dilemma har Linn Spross
Cannabisbruk ökar risken för att senare få schizofreni och andra psykossjukdomar, något som forskargruppen bakom den aktuella studien tidigare rapporterat efter att de följt upp samtliga män som mönstrade för värnplikt åren 1969–70. Vid mönstringen svarade männen på frågor om bland annat droganvändning. I dag är männen runt 60 år gamla, en ålder då eventuella skadliga långtidsverkningar av cannabisbruk kan bli märkbara.
Forskare gjorde därför en ny uppföljning för att ta reda på om dödligheten var förhöjd bland män som rapporterat cannabisbruk i ungdomen.
– En färsk WHO-rapport har visat att cannabis har omfattande effekter på hälsan, även om psykiska effekter är det mest framträdande. I vår studie visar vi att hög konsumtion i ungdomen också kan bidra till ökad dödlighet, säger Edison Manrique-Garcia vid institutionen för folkhälsovetenskap, försteförfattare till studien.
Cannabisbruk ökar risken för psykossjukdom
Drygt 50
– Det är ett helt nytt synsätt som bryter med våra gamla föreställningar, säger professor Zaal Kokaia från Lunds universitet.
Han leder tillsammans med neurologiprofessorn Olle Lindvall en forskargrupp vid Lunds Stamcellscentrum, som i samarbete med kollegor vid Weizmann-institutet i Israel står för fynden. Dessa kan förhoppningsvis i framtiden leda till nya sätt att behandla stroke. Studien har just publicerats i den internationella tidskriften Journal of Neuroscience.
Vita blodkroppar utsöndrar hjälpande ämnen
Vid en stroke dör nervceller på det skadade stället. Följden blir en inflammation som drar till sig celler från immunförsvaret. Bland dem är monocyter, en typ av vita blodkroppar som produceras i benmärgen.
De vita blodkropparna tar sig till det inflammerade området och utvecklas efter några dagar till makrofager (”storätare”) som rensar undan död vävnad. Men det är inte det enda de gör; de utsöndrar också ämnen som hjälper hjärnan att reparera skadan.
– Det är detta som vi tillsammans med Michal Schwartz’ forskargrupp i Israel kunnat visa, säger Zaal Kokaia.
Merparten av strokepatienterna blir med tiden åtminstone något bättre efter sin stroke. Att en sådan spontan förbättring existerar är väl känt, men man har inte vetat exakt vad den beror på. Lundaforskarna tror nu att det är de ämnen som immuncellerna utsöndrar som leder till en del av förbättringen.
De har nämligen i sina studier gjort det motsatta genom att i djurförsök lyckats ”sålla bort” just dessa immunceller, monocyterna, ur blodet. Möss med stroke vars monocyter sållats bort återhämtade sig betydligt sämre än möss med stroke vars immunförsvar fått fungera som vanligt.
Möjliggör senare behandling
Dagens behandling mot stroke går framför allt ut på att lösa upp eller plocka bort den blodpropp som orsakar stroken. Men sådana behandlingar måste sättas in mycket snart efter skadan, vilket gör att de flesta strokepatienter inte hinner få dem. En framtida behandling, som bygger på forskarnas nya rön och syftar till att förbättra självläkningen, skulle däremot kunna göras senare. Den skulle kunna sättas in under de första veckorna i stället för under de första timmarna efter en stroke.
Forskargruppen har inriktat sig på vad som händer i hjärnan under detta senare skede. De har bland annat kunnat visa att hjärnan bildar nya nervceller från sina egna stamceller efter en stroke. Nu vill de gå vidare genom att i försöksdjur testa om det går att förbättra självläkningen genom att tillföra fler monocyter till hjärnan eller stimulera benmärgens produktion av monocyter.
– Det är förstås stor skillnad på möss och människor, men det finns inget som säger att våra hjärnor skulle fungera annorlunda i det här avseendet, säger Olle Lindvall.
Han menar också att den nya insikten i de positiva effekterna av en inflammation skulle kunna gälla även andra sjukdomstillstånd. Lundagruppens samarbetspartners i Israel har t.ex. fått motsvarande resultat vid ryggmärgsskador.
– Detta är inget mindre än ett paradigmskifte inom forskningen. Inflammation har ju i många sammanhang setts som något enbart negativt, som bör bekämpas med alla medel. Nu inser vi att den bilden varit alltför förenklad, menar Olle Lindvall.
”Definitionen av paradiset”, öar med ”förförisk” vegetation och ”naturlig skönhet” – Hawaii marknadsförs ofta som ett resmål för naturälskaren. Och öarna är frodigt gröna, med en mängd olika växtarter och storslagen blomprakt.
Det är bara det att den grönska man ser numer nästan uteslutande består av växter som förts dit av människan.
– Det finns i princip inget av den unika inhemska floran kvar. Det man möter är ett helt människoskapat landskap, säger Ulf Swenson.
Han forskar bland annat på delar av Hawaiis flora och efter en forskningsresa dit ger han nu en samlad bild av läget i senaste numret av Svensk Botanisk Tidskrift, som kommer ut idag.
– Den inhemska skogen har huggits bort för att ge plats åt exotiska arter av snabbväxande, ekonomiskt intressanta träd och till betesmark för införd boskap. Råttor, som har kommit in med människan, har också gjort stor skada, både genom att äta frön från inhemska arter och genom att äta ägg från de fåglar som behövs för att pollinera de unika växterna.
Nästan 1000 unika växtslag
Hawaiis inhemska flora består av cirka tusen arter, underarter och varieteter av växter, varav så många som 90 procent är endemiska. Det betyder att de utvecklats just på Hawaii-öarna och inte finns någon annanstans på jorden. Om de försvinner från Hawaii, är de för alltid försvunna från planeten.
Ulf Swenson beskriver hur de få kvarvarande individerna ur den inhemska floran står kvar som ”relikter” i ett landskap som i övrigt helt består av ditförda växter från all världens tropiker. Ofta har de inte längre möjlighet att reproducera sig, eftersom marken till exempel är täckt av exotiska gräs, som de endemiska arternas frön inte kan ta sig igenom.
På sina håll har nu den lilla inhemska växtlighet som finns kvar fått stängslas in, för att rädda den från att bli nerbetad av införda hovdjur. Naturvårdare kämpar för att återskapa växtmiljöer och få de endemiska arterna att spridas över öarna igen.
– Det som skett på Hawaii är en biologisk katastrof. Nu sker väldigt mycket arbete för att försöka rädda det som räddas kan, säger Ulf Swenson.
Referens: Swenson m fl: ”Hawaiiöarna – en flora på fallrepet”, Svensk Botanisk Tidskrift 110:2 (2016).
Varje år är det ett nytt tema, något som både ligger i tiden och ligger människan nära. Bland tidigare teman finns Liv och död, Allt sitter i hjärnan och Kreativitet. Årets tema är ”Unika men lika.”
– Miljarder av människor och andra arter lever sida vid sida i denna värld vi kallar vår. På ytan verkar vi olika, men i själva verket har vi mycket gemensamt. På samma sätt är vi alla unika. Vi har olika genuppsättningar, erfarenheter, sätt att lära, överleva och vara. Så hur kan vi förstå den här unika men ändå så lika värld vi lever i? säger Stefan Örgård, verksamhetsansvarig för Vetenskapsfestivalen som i år fyller 20 år.
Inspiration från Edinburgh
När den allra första Vetenskapsfestivalen invigdes 1997 var den norske upptäcktsresanden Thor Heyerdahl som klippte bandet. Festivalen var ett gemensamt initiativ från Göteborgs kommun, akademin och näringslivet i regionen, och inspirerades av den berömda Science festival i Edinburgh.
Nu har den svenska Vetenskapsfestivalen 70