Ingen ökad risk att dö i covid-19 vid blodtrycksmedicinering

RAS-blockerare är vanliga vid behandling av högt blodtryck, hjärtsvikt, diabetes, njursjukdom och ischemisk hjärtsjukdom. Och har befarats öka riskerna vid covid-19. En studie med närmare 1,4 miljoner svenskar visar nu att användning av läkemedlen inte är förknippad med ökad risk för sjukhusvistelse eller dödsfall i covid-19.

Farhågorna att användningen av en den vanliga läkemedelsgruppen RAS-blockerare kan underlätta infektion med det nya coronaviruset, påverka svårighetsgraden av covid-19 och försämra prognosen, tillbakavisas nu av den registerbaserad studien från Karolinska institutet.

Det nya coronaviruset sars-cov-2 fäster vid målcellerna genom att spikproteiner på virusets yta binder till den så kallade ACE2-receptorn på mänskliga celler. Eftersom RAS-blockerare ökar nivåerna av ACE2 har det funnits en oro kring användningen av dessa läkemedel under covid-19-pandemin.

Coronavirus tränger in i mänskliga celler. Coronavirusets spikprotein (rött) binder till ACE2-receptor (blått) vilket leder till att viruset tränger in i cellen.

Substansnamnen för läkemedel av typen RAS-blockerare slutar med ’pril’ eller ’sartan’ (några exempel är enalapril, kaptopril, losartan, valsartan och kandesartan). De är vanliga vid behandling av högt blodtryck, hjärtsvikt, diabetes, njursjukdom och ischemisk hjärtsjukdom. Den aktuella studien inkluderade alla patienter med dessa tillstånd som fanns registrerade i det svenska patientregistret den 1 februari 2020. De följdes sedan fram till den 31 maj.

Något minskad risk

Av totalt 1 387 746 patienter fick majoriteten RAS-blockerare. 0,51 procent av patienterna blev under uppföljningen inlagda på sjukhus eller dog av covid-19. Efter justering för 45 olika variabler var användningen av RAS-blockerare förknippad med en något minskad risk för sjukhusvistelse eller dödsfall i covid-19.

– Våra resultat visar att det inte är troligt att RAS-blockerare har negativa effekter hos patienter med covid-19, säger studiens försteförfattare Gianluigi Savarese, docent i kardiologi vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet och specialistläkare vid Karolinska universitetssjukhuset.

Intressekonflikter

Studien fick stöd genom anslag från EU/EFPIA Innovative Medicines Initiative 2 Joint Undertaking BigData@Heart, Vetenskapsrådet och Hjärt-Lungfonden. Tre av författarna har fått anslag och/eller arvode från läkemedelsföretag, men inte kopplat till den aktuella studien. Se den vetenskapliga artikeln för en fullständig förteckning över potentiella intressekonflikter.

Vetenskaplig artikel:

Association between Renin‐Angiotensin‐Aldosterone system inhibitor use and COVID‐19 hospitalization and death: A 1,4 million patient Nation‐Wide registry analysis (Gianluigi Savarese, Lina Benson, Johan Sundström, Lars H Lund) European Journal of Heart Failure

Inlägget Ingen ökad risk att dö i covid-19 vid blodtrycksmedicinering dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Specifik bakterie i tarmen kopplad till irritabel tarm (IBS)

Den sjukdomsframkallande bakterien Brachyspira ingår inte vanligtvis i människans tarmflora. En ny studie kopplar nu bakterien framför allt till den form av IBS som ger diarréer, och visar att bakterien gömmer sig under det slemlager som skyddar tarmslemhinnan från bakterier i avföringen.

Det är forskare vid Göteborgs universitet som nu kopplar

Posted in BMI

Små sällsynta kattdjur får inte tillräckligt skydd

Den Indiska subkontinenten är en så kallad ”hotspot” för vilda kattdjur. Men bara 6-11 procent av de områden där tre arter sällsynta kattdjur har sin naturliga hemvist är skyddade. Bristande kunskap om arterna har hindrat förståelsen för djurens behov av reservat.

37 procent av världens kattarter finns på den Indiska subkontinenten. I den nya studien har forskarna studerat omständigheterna för katter som tillhör släktet Prionailurus. Till dessa hör bland annat den rostfläckiga katten som bara finns i denna region och verkar trivas bäst i lövskog. Fiskarkatten är en art som förknippas främst med våtmarker, mangroveträsk och kustområden medan leopardkatten främst har observerats i tropiska och subtropiska skogsområden.

Sällsynta katter oskyddade

En ny studie från Uppsala universitet visar nu att bara mellan 6 och 11 procent av de områden där dessa tre sällsynta kattdjursarter har sin naturliga hemvist är skyddade.

– Studien är viktig eftersom den visar att många små, sällsynta och svårsedda kattdjur på den Indiska subkontinenten inte får samma uppmärksamhet som de mer spektakulära större kattdjuren. Skyddsbehovet är emellertid minst lika stort, så de skyddade områden måste öka i antal och storlek för att kunna täcka fler biotoper som rymmer dessa arter, säger Mats Björklund, professor emeritus i zooekologi vid Uppsala universitet.

Flera länder på den indiska subkontinenten

Indiska halvön.

Den indiska subkontinenten är den landmassa som ligger mellan Arabiska havet och Bengaliska viken, och kallas även Indiska halvön eller Främre Indien. Halvön/subkontinenten omfattar delar av flera länder i södra Asien, inklusive dem på den kontinentala jordskorpan (Indien, Pakistan, Bangladesh, Nepal och Bhutan), och en

Känd stjärna lyser sämre av kallare gas

En röd superjätte i Orions stjärnbild har minskat kraftigt i ljusstyrka och man har hittills trott att stjärnan ska explodera eller att den skyms av ett moln av damm. En studie visar nu att det beror på att delar av ytan, som består av glödande gas, har svalnat.

Den aktuella stjärnan, Betelgeuse, syns i stjärnbilden Orion. Dock har den minskat kraftigt i ljusstyrka på kort tid. I februari i år var ljusstyrkan nere på ett minimum, men har sedan dess ökat igen. Denna ljusförändring hos stjärnan har kunnat iakttas med blotta ögat.

Supernovaexplosion eller gigantiskt moln av damm

Försvagningen i ljusstyrka i början av året blev särskilt spännande med tanke på att den röda superjätten snart förväntas dö i en supernovaexplosion, ett extremt ovanligt fenomen i Vintergatan. Massor av teleskop har därför riktats mot Betelgeuse världen över. Kunde den kraftiga nedgången i ljusstyrka vara ett förstadium till en supernovaexplosion? Den frågan upptog ett mycket stort intresse hos forskare i våras.

Men forskarvärlden drog sedan slutsatsen att det inte är en supernovaexplosion på gång just nu, och då fördes istället en annan teori fram, nämligen att ljusförsvagningen kunde bero på ett gigantiskt moln av damm som dolde ljuset i synriktningen mot Jorden. Ett antal vetenskapliga artiklar publicerades med denna slutsats. Men inte heller det visar sig nu vara förklaringen. Nu har nämligen en grupp astronomer kommit fram till att den aktuella försvagningen i ljusstyrka beror på något helt annat.

– Stjärnans yta har stora områden med glödande gas som har svalnat flera hundra grader. Dessa områden lyser mycket mindre, säger Nils Ryde, astronom vid Lunds universitet.

Mindre lyskraft där gasen är svalare

Nils Ryde och några amerikanska forskarkollegor har i en studie analyserat utvecklingen av ljusstyrkan hos Betelgeuse under en femårsperiod. De har studerat ljuset från stjärnan i olika våglängder och kan därav konstatera att Betelgeuse har gigantiska områden med svalare gas som kommit upp till ytan. Observationer av ljus i olika våglängder gör det möjligt att undersöka olika lager av stjärnan.

Tyngdkraften vid stjärnans yta är flera storleksordningar mindre än hos vår egen sol, vilket innebär att de yttre skikten lätt kan kastas ut och lämna stjärnan men också att utsträckta, turbulenta områden kan utvecklas.

– Dessa områden skulle kunna bli lika stora som avståndet mellan Jorden och Mars, säger Nils Ryde.

Sådana svalare områden har tidigare förutspåtts teoretiskt, baserat på datorsimuleringar av astronomen Bernd Freytag vid Uppsala universitet. Den aktuella forskningsstudien har nu alltså lyckats göra bekräftande observationer kring de kallare gasytorna. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Astrophysical Journal. För egen del är Betelgeuse på väg tillbaka till den ljusstyrka som den hade i början av 2019.

Ljusförsvagningen inträffade under medeltiden

– Tyvärr måste vi alltså vänta lite längre för att uppleva en supernovaexplosion i närheten av oss. Vid en sådan händelse skulle Betelgeuse bli lika ljus som halvmånen i mer än ett år. Den skulle kasta skuggor på natten och vara synlig under dagen, säger Nils Ryde.

Efter supernovaexplosionen skulle stjärnan försvinna från himlen och då rita om Orions stjärnbild. Astronomerna räknar med att Betelgeuse kan explodera när som helst, i alla fall inom 100 000 år, vilket astronomiskt sett är en mycket kort period. Vi på Jorden befinner oss hur som helst på säkert avstånd när det väl inträffar. Betelgeuse ligger cirka 700 ljusår från oss.

– Det innebär för övrigt också att den kraftiga ljusförsvagning som vi såg tidigare i år egentligen inträffade under medeltiden, men är synlig för oss först nu, säger Nils Ryde.

Vetenskaplig studie:

The Photospheric Temperatures of Betelgeuse during the Great Dimming of 2019/2020: No New Dust Required, (Graham Harper, Edward Guinan, Nils Ryde).

Kontakt:

Nils Ryde, universitetslektor,

Vad hände med vattnet på Venus?

Historiskt sett hade Venus antagligen en så stor vattenmängd att det skulle kunnat skapa ett vattendjup på upp till flera hundra meter. Men det är bara några få decimeter av vattnet som försvunnit ut till rymden – så vart tog resten vägen?

Avhandlingen bygger på analyser av hur solvinden, en ström av laddade partiklar från solen, påverkar Venus atmosfär och bidrar till att partiklar flyr från atmosfären till rymden. Moa Persson har analyserat data från Institutet för rymdfysiks, IRF:s, rymdinstrument ASPERA-4 som fanns ombord på den europeiska rymdorganisationen ESA:s rymdsond Venus Express.

Analysen visar att det bara är en liten del av Venus historiska vattenmängd som har flytt från Venus till rymdende senaste 4 miljarder åren.

– Venus yta kan idag jämföras med helvetet eftersom det är extremt torrt och har en temperatur på 460 grader men historiskt sett var ytan mer gästvänlig och hade antagligen en så stor vattenmängd att det skulle kunnat skapa ett vattendjup på upp till flera hundra meter. Vattnet måste ha försvunnit på något vis. Min avhandling visar att det bara är några få decimeter av det vattnet som har försvunnit ut till rymden, säger Moa Persson.

Studierna är baserade på mätningar av joner (laddade partiklar) runt Venus. I genomsnitt flödar det ut två vätejoner för varje syrejon från atmosfären, vilket tyder på en flykt av vatten. Variationen i solvinden och solstrålningen påverkar hur många joner som flyr.

Moa Perssons avhandling visar att mängden vätejoner som flyr från atmosfären varierar över solcykeln och minskar från solminimum till solmaximum. Minskningen beror på att en större del av vätejonerna returnerar till Venus. Flykten av syrejoner påverkas främst av variationer i solvinden.

– I min avhandling har jag beräknat hur mycket vatten som flytt från Venus genom att utgå från hur solvinden påverkar flykten av joner idag och hur solvinden förändrats över tid, säger Moa Persson.

Avhandlingens resultat kan jämföras med liknande studier av jonflykt vid Mars och jorden. Sådana jämförelser kan ge en mer omfattande bild av solvindens påverkan på atmosfärer. Jorden, med sitt starka magnetfält, har till exempel visats ha en större flykt av partiklar från atmosfären än både Venus och Mars.

– Jag hoppas att fler studier görs om Venus, Jorden och Mars atmosfärer och hur solvinden har påverkat deras evolution. Det är speciellt intressant nu när man hittat tecken på att det kanske kan finnas liv på Venus, säger Moa Persson.

Avhandling:

Escape to Space or Return to Venus: Ion Flows measured by Venus Express, (M. Persson).

Kontakt:

Moa Persson, doktorand, Institutet för rymdfysik och Umeå universitet,
moa.persson@irf.se

Inlägget Vad hände med vattnet på Venus? dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Posted in BMI