Även omständigheter som inte är direkt kopplade till själva skadan kan vara relevanta när skadestånd vid olagligt spridande av upphovsrättsskyddat och andra immateriella intrång ska fastställas. Principer om skadestånd och processrätt ska fungera som komplement, inte ersätta lagarnas och direktivens särskilda bestämmelser om vad som avgör nivån på ersättningen och vilka omständigheter som ska vägas in. Det är en av slutsatserna i en ny avhandling från Uppsala universitet.

Skadestånd är den enda möjligheten för upphovspersoner, varumärkesinnehavare, uppfinnare och mönsterrättshavare, att få ersättning efter ett intrång. Trots det har det visat sig vara svårt att driva processer om immaterialrättsliga skadestånd.

Problemen har blivit tydligare bland annat genom de uppmärksammade upphovsrättsliga målen mot Pirate Bay och Dreamfilm. I förstnämnda målet var det svårt att visa på vilken skada som skett men det fanns även oklarheter om vilka juridiska principer som skulle vägas in och hur dessa skulle tolkas när ersättningen bestämdes. I Dreamfilmmålet var problemet om begreppet ”skälig ersättning för utnyttjandet” skulle tolkas utifrån rättighetshavarens perspektiv eller utifrån en annan måttstock.

Svårt bedöma samband och skadans storlek

– Att visa att en immateriell rättighet eller rättighetsinnehavare har drabbats av en skada är ofta väldigt svårt. En till synes enkel sak som att bedöma om det finns ett samband mellan intrånget och den påstådda skadan kan vara problematiskt. Det finns också många frågetecken kring hur man bör göra för att fastställa skadans storlek. En immateriell rättighet kan inte gå sönder på samma sätt som ett fysiskt föremål och det skapar större juridiska utmaningar än man kan tro, säger David Johansson, som är doktorand vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet.

I sin avhandling har han kartlagt hur svenska domstolar har dömt i den här typen av mål under främst de senaste årtiondena. Han har även bland annat gått igenom förarbeten till de lagar som reglerar immateriella intrång. Dessutom har han tittat på hur EU-domstolen hanterat den här sortens skadeståndsfrågor.

Skadestånd bör motsvara mer än den faktiska skadan

Utifrån den svenska lagstiftningen och EU:s så kallade civilrättsliga sanktionsdirektiv, som reglerar sanktioner vid överträdelser, har David Johansson undersökt flera metoder för att fastställa immaterialrättsliga skadestånd. Han har också gjort analyser av hur de allmänna skadestånds- och processrättsliga principerna kan tillämpas när ersättningen bestäms. Dessa principerna används vid de flesta skadeståndsmål.

– Det går att tänka på skadestånd på två olika sätt. Å ena sidan kan man tänka på skadestånd som att det alltid bara ska motsvara den faktiska, verkliga, skadan som har uppkommit till följd av intrånget. Å andra sidan kan man tänka på skadestånd som att det kan och ska vara något mer än så, och fastställandet av ersättningen kommer då att kunna fokusera på fler aspekter än orsakssamband och generell bevislättnad. Det är det senare perspektivet jag förespråkar i min avhandling, säger David Johansson.

När domstolar utdömer immateriella skadestånd brukar de som regel uppskatta hur stor skada intrånget orsakat den drabbade jämfört med om intrånget inte hade skett. En risk med det tillvägagångssättet är, enligt avhandlingen, att det då är lätt på att tappa helheten och bara koncentrera sig på en enda fråga, som huruvida intrånget har ha en direkt koppling till skadan. En annan svårighet som David lyfter fram vid beslut om skadestånd är konsekvenserna av så kallad bevislättnad där kraven på bevis sänks.

Räkna in omständigheter som inte är direkt kopplade

I avhandlingen föreslås därför att skadestånd alltid ska fastställas utifrån ett helhetsgrepp. Skadestånds- och processrättsliga principer om orsakssamband och bevislättnad ska fungera som komplement till de särskilda bestämmelserna i lagarna och direktivet om immaterialrättsliga skadestånd, inte ersätta dem. I och med att bestämmelserna är brett formulerade och tillåtande ger de stort utrymme för att bestämma nivån på ersättningen, även när det är svårt att genomföra en renodlad skadeberäkning.

När ett skadestånd fastställs kan även omständigheter som inte är direkt kopplade till själva skadan tas med i beräkningarna.

– För att nämna ett par exempel ska rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås samt intrångsgörarens vinst vägas in i bedömningen, men det är inte givet på vilket sätt de faktorerna ska påverka ersättningens storlek. Det skapar ett spännande förhållande mellan tanken om att räkna fram den verkliga skadan och intresset av att bestämma en ersättningsnivå där hänsyn även tas till andra omständigheter, säger David Johansson.

Avhandling:

Skada och ersättning vid immaterialrättsliga intrång

Kontakt:

David Johansson, doktor vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet, david.johansson@jur.uu.se

Fakta om det civilrättsliga sanktionsdirektivet:

Direktiv från Europaparlamentet och rådet för att säkerställa skyddet av immateriella rättigheter och förordnar vilka sanktioner som kan användas vid immateriella intrång. I Sverige är direktivets bestämmelser numera införlivade i svensk lag, bland annat i IPRED-lagen, som även kommit att kallas fildelningslagen, och de olika immaterialrättsliga lagarna.

Inlägget Svårt driva skadeståndsmål vid immateriella intrång dök först upp på forskning.se.

Läs mer