Fler utlandsfödda lämnar Sverige än folkbokföringen visar

Officiella siffror i Sverige överskattar antalet migranter som bor i landet. Det beror på att fler utlandsfödda lämnar Sverige än vad som tidigare varit känt, enligt en ny studie i demografi från Stockholms universitet.

– I folkbokföringen ser det ut som att det bor fler utlandsfödda i Sverige än vad det faktiskt gör. Intressant är även att felet tycks öka, säger Andrea Monti, doktorand i sociologisk demografi vid Sociologiska institutionen.

Felet i folkbokföringen kallas övertäckning, och är känt bland både forskare och myndigheter som SCB sedan tidigare. Det uppstår när människor som lämnar landet inte registrerar sin utlandsflytt eller återvandring hos Skatteverket. Problemet är inte att forskare eller myndigheter är omedvetna om att problemet uppstår, utan att det är svårt att beräkna hur stort det är.

Att människor inte registrerar sin flytt kan bero på olika saker – glömska, att de inte känner till reglerna eller att de är rädda att bli av med förmåner förknippade med att bo i Sverige.

Ett sätt att mäta felet i folkbokföringen som forskare använt tidigare, är att undersöka vilka som har noll kronor i inkomst. Det sättet att mäta kan bli missvisande, eftersom en del ju kan försörjas av familjemedlemmar, ha inkomst från svartjobb eller inkomst som inte registreras i Sverige, till exempel pension från ett annat land.

Kombinerar olika register för att mäta felet

I den här studien jämför forskarna lösningar på problemet genom att kombinera olika register, en metod som tidigare använts av SCB. De har bland annat letat efter ändringar i civilstatus, om de utlandsfödda anmält sig till någon typ av utbildning, fått gymnasiebetyg, flyttat, om de bott i ett hushåll där någon annan har haft en registrerad inkomst och om det skett någon medborgarskapsändring.

– Om det hänt något alls i ett eller flera av de registren tolkar vi det som att personerna är kvar i Sverige. Det visade sig att de viktigaste faktorerna för att se om någon är kvar i Sverige utöver egen inkomst, är just om hushållet som helhet haft någon inkomst och om en person fått eller avsagt sig svenskt medborgarskap, säger Andrea Monti.

Studien har undersökt övertäckningen (mätfelet) bland utlandsfödda med uppehållstillstånd som är registrerade som permanent bosatta i Sverige. Resultaten visar att det är vanligast att personer från USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Danmark, Norge och Island missar att berätta för myndigheterna att de flyttat från Sverige, följt av länder i västra och södra Europa.

– Det beror främst på att utvandringen inom dessa grupper är relativt stor, säger Andrea Monti.

Utlandsfödda får inte fler barn totalt sett

Felet i folkbokföringen påverkar också beräkningar av hur många barn per kvinna som utlandsfödda får. Att räkna antalet barn per kvinna är det sätt som demografer använder för att beräkna barnafödandet och fertiliteten i olika länder.

Tittar man enbart på de uppgifter som finns i officiella register ser det ut som att utlandsfödda kvinnor föder i genomsnitt 2,23 barn i Sverige. Men med forskarnas metod visar de att de utlandsfödda i snitt får 2,51 barn per kvinna i Sverige – alltså 12 procents högre fertilitet.

Den officiella siffran för antalet registrerade födslar i Sverige är korrekt, det påverkas inte av mätfelet. Anledningen till skillnaden i fertilitet är att forskarna utesluter personer som enligt studiens sätt att räkna inte bor kvar i Sverige.

– Det finns alltså inte fler barn till utlandsfödda i Sverige totalt sett. Det färre antalet kvinnor som antas bo kvar i Sverige måste därmed i genomsnitt ha fött fler barn i landet för att talen ska gå ihop, säger Eleonora Mussino, docent i demografi och medförfattare till studien.

– Att inte ta hänsyn till det felet i folkbokföringen kan leda till en betydande underskattning av utlandsföddas fertilitet. Nu vill vi gå vidare med att se över hur mätfelet kan påverka vanliga mått på integrationen, som till exempel andelen sysselsatta. Vi misstänker att även det är underskattat i den officiella statistiken, säger Andrea Monti.

Så gick studien till

Studien bygger på registerdata för utlandsfödda i åldrarna 18-75 år under åren 1990-012. Forskarna har använt data från myndighetsregister över totalbefolkning, socialförsäkring, emigration och invandring, migration inom Sverige, dödsorsak, ändringar i civilstatus och utbildning.

Vetenskaplig artikel:

Over-coverage in population registers leads to bias in demographic estimates, Population Studies. Andrea Monti, Sven Drefahl, Eleonora Mussino, Juho Härkönen

Kontakt:

Andrea Monti, doktorand i demografi, andrea.monti@sociology.su.se
Eleonora Mussino, docent i demografi, eleonora.mussino@sociology.su.se
Sven Drefahl, docent i demografi, sven.drefahl@sociology.su.se
Juho Härkönen, professor i sociologi, juho.harkonen@EUI.eu

Vården missar andra hälsoproblem hos patienter med depression

Personer med svårbehandlad depression lider ofta av samsjuklighet, exempelvis personlighetssyndrom eller ångestsjukdomar. Forskare vid Lunds universitet har jämfört olika metoder för att utreda patienter med depression. Det visar sig att den metod som är praxis inom specialistpsykiatrin inte fångar upp samsjuklighet i tillräcklig utsträckning.

I studien har forskarna jämfört olika metoder* för diagnostik av depression och dess samsjuklighet. Den metod (SCDP structured and comprehensive diagnostic procedure,) som forskarna använt består av utvärderade och strukturerade bedömningsinstrument tillsammans med ett forskningsprotokoll för bland annat kartläggning av symtom, förlopp, tidigare behandlingsförsök och andra viktiga faktorer. Denna metod har jämförts med den metod som huvudsakligen används i vanlig klinisk praxis vid svenska specialistpsykiatriska enheter.

– Samsjuklighet är i dag till stor del underdiagnostiserad, men det är viktig att vi inom sjukvården har metoder och instrument för att identifiera denna patientgrupp eftersom det spelar stor roll för behandlingssvar och prognos vid depressionssjukdom. Behandlande läkare behöver ta hänsyn till samsjuklighet för att patienten ska få rätt behandling. Det kan handla om val av läkemedel, psykoterapi eller andra insatser, säger överläkare Marie Asp, doktorand vid Lunds universitet och försteförfattare till studien

Samsjuklighet

Samsjuklighet

Improviserade pianoklanger sker i relation till publik och plats

Klangen vid improvisationer är mer än bara själva ljudet. Improvisationspianisten Magda Mayas har lagt olika objekt inuti pianot och studerat hur klangen relaterar till rummet och lyssnarens förutsättningar.

Improvisationspianisten Magda Mayas utforskar nya metoder och begrepp för att arbeta med klangfärg i relation till rum, rörelse och lyssnarens upplevelse. Detta gör hon i en avhandling genom skapandet och framförandet av en serie experimentella musikstycken.

− För mig handlar doktorsavhandlingen om att nå djupare insikt i de intima relationerna mellan instrument, rum och kropp. Den kan fungera som verktyg för improvisationsmusiker och konstnärer inom andra fält, men också som en öronöppnare för publiken, säger Magda Mayas, som disputerat vid Göteborgs universitet.

Som improvisationsmusiker spelar hon preparerat piano, eller som det ibland kallas: extended piano techniques. Det är ett experimentellt förhållningssätt där ljud skapas genom att använda föremål som exempelvis magneter, bollar eller fiskelina inuti pianot. Denna spelteknik tillåter enligt Mayas å ena sidan skapandet av en egen unik vokabulär av klanger och å andra sidan en grad av oförutsägbarhet på grund av objektens nyckfulla beteenden inuti pianokroppen. En kombination som Mayas menar är en spännande utgångspunkt för improviserande musiker.

Manipulationer av pianot skapar nya klanger

Genom dessa manipulationer av pianot förflyttas fokus från tonhöjd och harmoni till just den stora variation av klanger som uppstår. Men förutom att vidareutveckla den redan befintliga vokabulär och de system som utvecklats av experimentella pianister, som till exempel John Cage, vill Magda Mayas expandera det improviserade musikstycket till att även inkludera rum, material, rörelse och kropp, såväl som musiken.

Improvisation och komposition är inte motsatser, som ibland görs gällande, utan i Mayas fall sker en ständig växelverkan, ett komponerande i stunden, som inkluderar alla de nämnda komponenterna, inte bara den klingande musiken i sig. Grundtanken är att musik måste äga rum mellan människor, på en plats och att dessa faktorer påverkar hur klangerna orkestreras.

Klang är mer ett bara ljudet

− Med klang menas ofta ett rent ljudande fenomen men jag vill visa att den tolkningen inte är i linje med hur nutida improvisatorisk musik fungerar. Föränderliga omständigheter i rummet och i lyssnarens förutsättningar påverkar både musikerns arbete med klang och hur lyssnaren upplever den.

I sitt avhandlingsprojekt har Magda Mayas också arbetat i dialog och i experiment tillsammans med andra musiker, ingenjörer, en instrumentbyggare och en koreograf. Avhandlingen består delvis av lyssningsstudier, där Mayas med hjälp av metoder från angränsande vetenskapliga fält som akustik och musikpsykologi analyserat och kartlagt klanger som skapats med olika tekniker i olika rumsliga sammanhang.

Olika rumsliga förutsättningar

Dessutom ingår dokumentation och observationer gjorda i samband med konserter där Mayas iscensatt olika förutsättningar. Till exempel har instrument placerats på olika platser i rummet så att musikern måste röra sig på särskilda sätt. I ett annat fall har lyssnarna med hjälp av mikrofoner och flerkanaliga ljudsystem tillåtits att uppleva klanger så som de låter inne i instrumentet. Som en del av avhandlingen berättar Magda Mayas om studierna i så kallade audio papers med ljudexempel.

Mediaexempel på inside piano techniques

En legobit kan trigga hållbart tänkande i förskolan

Varför inte börja med en legobit? Var kommer den ifrån och vilka barn får leka med den? Mer invecklad än så behöver inte hållbar utveckling vara – åtminstone i det första skedet.

Att göra förskolan hållbar är en stor uppgift, precis som inom vilken annan verksamhet som helst. Det krävs en annan syn och ett nytt tankesätt. Bästa vägen är att ta ett steg i taget. Det anser utvecklingspedagogen Pernilla Heurlin.

Posted in BMI