Autism kopplat till kraftigt ökad risk för självmordsbeteenden

Att leva med autism innebär ofta många svårigheter i vardagen, till exempel i samspel med andra, i studier och arbetsliv, samt när det gäller färdigheter som behövs för att ta hand om sig själv och sitt hem. Det är välkänt att många individer med autism har psykisk ohälsa.

Forskarna bakom den aktuella studien har analyserat data för alla individer med autismspektrumdiagnos (ASD) i det svenska nationella patientregistret och jämfört med data för individer från den generella populationen i Sverige. Studien omfattade omkring 55 000 personer med autism och cirka 270 000 kontrollpersoner från befolkningen som matchades utifrån födelseår, kön och boendelän.

– Våra analyser visade att risken för både självmordsförsök och självmord var mycket högre bland individer med autism. Resultaten ger viktig information om riskfaktorer och vägledning för kliniska verksamheter, säger studiens sisteförfattare Henrik Larsson, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.

Kvinnor hade högst risk

Forskarna analyserade även olika grupper med autism separat, såsom individer med respektive utan intellektuell funktionsnedsättning eller adhd (uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet och impulsivitet), samt genomförde könsspecifika analyser.
Resultaten visade att personer med autism utan intellektuell funktionsnedsättning hade högst risk för självmordsbeteenden, särskilt om de samtidigt hade adhd. Kvinnor hade generellt högst risk, och i gruppen med både autism och adhd hade var femte kvinna någon gång under sin livstid gjort ett självmordsförsök.

– Det innebär tio gånger högre risk för självmordsförsök jämfört med kvinnor i den övriga befolkningen. Dessutom var risken för fullbordat självmord ännu högre bland just dessa kvinnor, så det är väldigt oroande resultat, säger studiens försteförfattare Tatja Hirvikoski, docent vid KIND (Center for Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet) och institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet.

Forskarna kunde också identifiera riskfaktorer för självmordsbeteenden, såsom psykiatrisk sjukdom. Personer med autism som även hade depression, ångest eller beroendesjukdom hade högre risk för både självmordsförsök och självmord, även om kopplingen mellan autism och självmordsbeteenden inte helt förklaras av psykiatrisk sjukdom.

Vården kan behöva se över sina rutiner

– Utifrån våra resultat är signalen för hälso- och sjukvården tydlig: det är viktigt att vara uppmärksam på, utreda och behandla psykiatriska sjukdomar hos personer med autism. Men det är inte enbart en fråga för psykiatrin; alla verksamheter som träffar personer med autism kan behöva se över sina rutiner när det gäller psykisk ohälsa och autism, till exempel hur man förhåller sig till de här frågorna och hur man kan hjälpa personen att komma i kontakt med psykiatrin, säger Tatja Hirvikoski.

Forskarna analyserade även data för omkring 350 000 släktingar (syskon, halvsyskon och kusiner) till personer med autism, och jämförde risken för självmordsbeteenden med över 1,5 miljoner personer som var släkt med jämförelsegruppen från den generella populationen. Resultaten tydde på att en del av förklaringen bakom sambandet mellan autism och självmordsbeteenden kan vara kopplat till genetiska faktorer.

Studien finansierades av Stockholms läns landsting och American Foundation for Suicide Prevention.

Vetenskaplig artikel:
Individual Risk and Familial Liability for Suicide Attempt and Suicide in Autism: A Population Based Study. Hirvikoski, T., Boman, M., Chen, Q., D’Onofrio, B.M., Mittendorfer-Rutz, E., Lichtenstein, P., Bölte, S., Larsson, H.
Psychological Medicine

Artikeln var först publicerad på Karolinska institutets webbplats.

Inlägget Autism kopplat till kraftigt ökad risk för självmordsbeteenden dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Posted in BMI

Blodtest förbättrar diagnostiken av äggstockscancer

Det är forskare vid Uppsala universitet och Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs universitet som utvecklat en metod där man med ett blodprov kan diagnosticera cancern utan att behöva operera för säkerhets skull. Den här upptäckten kan leda till färre onödiga och riskfyllda operationer.

Idag upptäcks äggstockscancer ofta sent, när den redan är långt gången. Dödligheten är hög: av 10 patienter med äggstockscancer är det bara 3-4 som fortfarande lever 5 år efter att de fått sin behandling. Det finns inget screeningprogram för sjukdomen utan det enda sättet att ta reda på vad kvinnor med oklara förändringar på äggstockarna lider av är att operera. Idag blir många opererade ”för säkerhets skull” och det innebär en onödig risk för kvinnan.

Onödiga operationer

– Vi behöver bli mer träffsäkra i vår diagnostik. För att upptäcka ett fall av cancer opererar vi idag upp till fem kvinnor, men det är det säkraste alternativet när de visar en avvikelse på ultraljud och vid misstanke om en eventuell cancer. Det finns ett stort behov av ett enkelt blodtest som skiljer ut oklara fall från kvinnor med cancer, säger Karin Sundfeldt, överläkare och professor i obstetrik och gynekologi vid institutionen för kliniska vetenskaper vid Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet.

I den publicerade studien har forskarna tagit fram en biomarkörtest bestående av 11 proteiner. Genom att ta ett blodprov på patienter med en avvikelse på ultraljud och analysera proteinerna skulle vården säkrare kunna identifiera de kvinnor som inte har cancer. I de fall där läkarna väljer att operera kan man förbättra träffsäkerheten så att man hittar ett fall av cancer på tre opererade kvinnor. På det sättet skulle man kunna undvika onödiga operationer och minska risken för komplikationer orsakade av operationen.

Hitta gränsfall

Biomarkörstestet gör det också möjligt att hitta gränsfall och tidiga stadier av cancern.

– Våra resultat är så pass lovande att vi kan börja planera för hur screening för tidig upptäckt av äggstockscancer skulle kunna genomföras. Sverige har lång erfarenhet av screening för livmoderhalscancer. Jag ser många möjligheter att utveckla strategier för screening av äggstockscancer som kan rädda liv men och samtidigt minimera antalet operationer för kvinnor som inte har cancer, säger Ulf Gyllensten, professor i medicinsk molekylärgenetik vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.

I artikeln som publicerats i open access tidskriften Communications Biology (Springer Nature Publishing AG) presenteras ett nytt test som tagits fram i samarbete med ett Uppsalabaserat biotech-företag,

Tiotusentals farliga ämnen utan kontroll i dricksvatten

Uppmaningen kommer från en internationell expertgrupp som lämnat en rad rekommendationer till Europas beslutsfattare och vattenbranschen.

Några exempel på ämnen som inte ingår i rutinmässiga kontrollprogram är flamskyddsmedel, läkemedelsrester, rester av hygien- och hudvårdsprodukter och mikroplaster. Kunskapen om dessa ämnen är begränsad och riskerna de medför för oss människor är otillräckligt hanterade i våra regelverk, menar SLU-professorn som ingår i expertgruppen.

CEC – potentiellt farliga ämnen

Det finns en rad olika termer som definierar och beskriver nya ämnen som bedöms kunna vara potentiellt hälso- och miljöfarliga. Den term som används i rekommendationerna från expertgruppen vid Water JPI är Contaminants of Emerging Concern (CEC) och omfattar föroreningar och ämnen som bedöms vara potentiellt hälso- och miljöfarliga genom att de påverkar levande organismer på ett negativt sätt.

CEC är inte en klart definierad grupp av ämnen och omfattas i dag inte av några vattenkvalitetsregleringar eller rutinmässiga övervakningsprogram, men är tänkbara kandidater för framtida regleringar inom EU.

Substanserna kan vara helt nya, tidigare okända ämnen. Det kan också handla om ämnen och föroreningar som är kända sedan tidigare, men där en omvärdering av riskerna är aktuell utifrån ny kunskap. CEC kan vara naturligt förekommande eller tillverkas syntetiskt.

̶

Posted in BMI

Bakterier i avloppsvattnet resistenta mot nya antibiotika

Örebroforskare har hittat antibiotikaresistenta bakterier i avloppsvattnet från hushåll och från Universitetssjukhuset i Örebro. Bakterierna finns även i vattnet utanför reningsverket i Svartån. Däremot är proverna från Hemfjärden i Hjälmaren nästan rena.

Forskarna fokuserar i sitt sökande inte i första hand på bakterierna utan på deras gener. Specifikt de gener som skyddar bakterier mot antibiotika. De har inte fokuserat på vilka bakterier generna finns i och om bakterierna är farliga eller inte.

–Vi har alltså undersökt om gener som gör bakterier resistenta mot antibiotika finns i vattnet, säger Jana Jass, professor i biologi vid Örebro universitet.

Gener som skyddar mot nya typer antibiotika

–Det är inte förvånande att det finns gener för antibiotikaresistens i vattnet, men vi har letat efter ovanliga gener som ger bakterier motståndskraft mot de antibiotika som just nu är vårt enda vapen mot multiresistenta bakterier, säger Faisal Ahmad Khan, doktorand vid Örebro universitet. Den nya studien är en del av hans avhandling.

–Det är oroande att flera av de resistenta generna finns i naturen, eftersom de kan förflytta sig mellan olika bakterier, säger Faisal Ahmad Khan.

Speciellt oroande är det när det gäller de så kallade gramnegativa bakterierna, som har tunna cellväggar och lätt kan plocka upp nya gener – och som nya antibiotika redan har svårt att bekämpa. Det är dessa som står högst på WHO:s lista över bakterier som ses som ett hot i framtiden.

Första fynden i Sverige

–De antibiotikaresistenta generna, som klarar de nya antibiotika, har inte hittats i naturen i Sverige tidigare. Troligtvis för att de finns i låga halter och metoderna som har använts inte har varit känsliga nog för att upptäcka dem, säger Faisal Ahmad Khan.

Örebroforskarna har tagit vattenprover på sex olika platser. Två av dem för att kunna mäta avloppsvattnet från Universitetssjukhuset i Örebro separat och sedan tillsammans med vattnet från hushåll.

De har också tagit prover från vattnet som lämnar reningsverket och tre prover från vattnet utanför reningsverket i Svartån, en bit nedströms och en bit uppströms

Minnena från Kubakrisen får nytt liv

Den så kallade Kubakrisen var en av de allvarligaste händelserna under det Kalla kriget. I oktober 1962 befann sig de två supermakterna USA och Sovjetunionen på gränsen till ett kärnvapenkrig. Krisen löstes på diplomatisk väg i slutet av oktober och de kärnvapenmissiler som Sovjetunionen placerat, på nio platser runtom på den kubanska landsbygden, fraktades tillbaka.

Krisens förlopp och betydelse har studerats ingående ur olika perspektiv av ett stort antal historiker, primärt verksamma i USA och Västeuropa.

Krisen ur ett kubanskt perspektiv

– Detta har berikat kunskapen om krisen men den stora berättelsen om Kubakrisen har samtidigt återupprepats så många gånger att andra typer av material, minnen och berättelser har kommit att hamna i skymundan. Ett kubanskt perspektiv på krisen har också till stora delar varit frånvarande, säger Håkan Karlsson, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet.

Under de senaste 14 åren har han därför, i samarbete med kubanska kollegor från Instituten för historia och antropologi i Havanna, dokumenterat och analyserat detta ”bortglömda” kulturarv från Kubakrisen, med arkeologiska och antropologiska metoder.

Materialet består av kubanska historiska källor och av de materiella lämningar som återfinns på de före detta sovjetiska kärnvapenbaserna, återanvändningen av detta material, samt av lokala minnen och berättelser från människor boende på den landsbygd och i de mindre byar som omger baserna.

Bok ihop med kubansk historiker

– I dagsläget börjar detta arbete få en akut karaktär då materialet på baserna inte har något antikvariskt skydd och därför kontinuerligt förvinner och återanvänds. Den generation som har personliga minnen och berättelser från krisens lokala perspektiv börjar också försvinna av åldersskäl. Detta unika material, och de lärdomar man kan dra, riskerar därför att försvinna helt inom ett fåtal år.

Arbetet har genom åren avsatt sig i ett större antal vetenskapliga publikationer. Den senaste är boken The Missile Crisis from a Cuban Perspective. Historical, Archaeological and Anthropological Reflections.

Boken, som nu ges ut är ett samarbete mellan Håkan Karlsson och den kubanske historikern Tomás Diez Acosta. Den presenterar krisen från ett kubanskt perspektiv och använder sig av historiska, arkeologiska och antropologiska källor.

– Boken kompletterar och berikar den stora berättelsen om Kubakrisen med hjälp av ett tidigare oanvänt, och till stora delar bortglömt, källmaterial i form av arkivmaterial, materiella och immateriella lämningar, säger Håkan Karlsson.

Kontakt:
Håkan Karlsson, hakan.karlsson@archaeology.gu.se

Inlägget Minnena från Kubakrisen får nytt liv dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Posted in BMI