Tro det eller ej, men när kristendomen infördes i Skandinavien för ungefär tusen år sedan räckte det med att man och kvinna lovade sig åt varandra inför Gud, utan kyrkans inblandning – så var de gifta. Man behövde inga vittnen.

Enligt Malin Lennartsson, docent i historia vid Linnéuniversitetet, var den katolska kyrkan något motsägelsefull när det gällde äktenskap. Å ena sidan infördes en massa nya strikta regler om vem man fick och inte fick gifta sig med. Å andra sidan fanns ingen officiell ritual som bekräftade att man hade ingått löftet om evig kärlek.

– Om den ena parten, låt oss säga mannen, då sade “nej, jag har inte lovat någonting”, och den andra parten, kvinnan, var gravid – då kom man naturligtvis i ett bekymmersamt läge som kvinna.

Vigslar giltiga utan kyrkan

Det var bland annat därför kyrkan och staten alltmer började blanda sig i äktenskapet när Sverige övergick till protestantismen. Ändå dröjde det till 1734 innan det skrevs in i lagen att bara kyrkliga vigslar är giltiga. Sett till kristendomens långa historia är kyrkliga vigslar alltså långt ifrån så traditionella som man kanske skulle kunna tro.

Hur var det då med kärleken? Gifte sig människor överhuvudtaget av kärlek förr, eller var det mer en praktisk affär – en som kanske rentav gjordes upp mellan släkterna? Malin Lennartsson har fördjupat sig mycket i tidigmodern tid, i synnerhet 1600-talet, och funnit en del intressanta fynd från den tiden som kanske överraskar i dag.

– Uppgjorda giftermål var vanligare i högreståndsmiljöer, där ekonomiska och politiska faktorer kunde väga tungt. Framför allt bland kungligheter kunde det inträffa att man överhuvudtaget inte hade träffat varandra. Men ju längre ner i samhällshierarkin, desto större vikt verkar man ha kunnat lägga vid känslor.

Giftermål av kärlek på 1600-talet

Hon har hittat bevis på kärleksretorik även under 1600-talet.

– Också mellan människor som man inte förväntade sig det ifrån, vanliga bondedöttrar och bondesöner, inte alls några som man tänker sig skulle vara influerade av någon högreståndskultur. De talar om kärlek och de talar om “brinnande hjärta” och att de inte längre vill gifta sig, för ”nu har han vänt sitt hjärta ifrån mig” och liknande formuleringar. Exakt vad de menade med dessa ord, hur mycket de liknade det vi känner i dag, det är förstås svårt att veta, men att kärlek fanns var uppenbarligen ett gångbart argument då man ville gifta sig – och tvärtom.

Själva bröllopet är ett annat område där vi i dag har många föreställningar om det traditionella som kanske inte alls stämmer. Eva Knuts är lektor i etnologi vid Göteborgs universitet, och har bland annat skrivit en avhandling om hur våra bröllopsföreställningar skapas i dagens konsumtionssamhälle. Intressant nog är det vi anser vara ett ”klassiskt” bröllop i dag inte alls särskilt gammalt. Den vita brudklänningen är ett exempel.

Bröllop och begravning i samma klänning

– I Sverige gifte sig de allra flesta människor i svart klänning in på 1900-talet. Det finns ganska många berättelser om att man också begravdes i den svarta klänning som man skaffade till sitt bröllop. Människor hade inte de garderober då som de har i dag. I Dalarna där jag kommer ifrån bar brudarna folkdräkt när de gifte sig. Det var inte själva klänningen som var det viktiga, utan kronan och andra saker som var brudsignaler. Den vita brudklänningen bars ursprungligen bara av överklassen.

Eva Knuts intervjuade ett flertal präster medan hon forskade. De berättade att paren de träffar ofta har större koll på hur ett amerikanskt bröllop går till än ett svenskt – ett resultat av amerikansk populärkultur.

– I Sverige överlämnas till exempel inte bruden av sin far. Det har inte varit tradition här, och kyrkan har till och med uttalat sig emot det. Här är traditionen att paret går fram tillsammans; kvinnan överlämnas inte från en man till en annan.

Amerikansk brudkyss

Kyssen är ett annat exempel på modern tradition. I Sverige avslutar man inte vigseln med att brudgummen lyfter på brudens slöja och kysser henne. Även det har vi lärt oss från amerikanska filmer och tv-serier.

Oavsett om dagens ”klassiska” bröllopsingredienser har en historisk förankring eller inte, utövar de ändå en stark makt på blivande makar. Eva Knuts menar att bröllopen visserligen har blivit mer individualiserade på senare år, att det numera verkar viktigare för folk att sticka ut. Men det är ändå knappast tal om några radikala förändringar.

– Jag intervjuade par som skulle gifta sig, och alla tyckte själva att de hade format väldigt unika bröllop. Men tittar man på det utifrån så ser bröllopen hyfsat likadana ut. Det individuella kunde vara i detaljer, som ”vi har specialdesignat våra ringar”, och ”vi väljer att ha vår fest på en plats som inte är den klassiska”.

Påkostade bröllop

Men en sak verkar i alla fall ha förändrats, och det är att det inte bara är rika människor som ställer till med riktigt dyra bröllop i dag.

– En präst jag intervjuade jobbar i ett område som inte har det bästa ryktet, och han berättade att man där under bröllopsdagen inte vill att det ska synas vilken postadress man har. Och det diskuterade jag också i min avhandling. De med högst kulturellt kapital, som hade pengar och koll på vett och etikett, kunde förhålla sig mer avslappnat till bröllopet eftersom de inte hade lika mycket att bevisa. För människor med lägre kulturellt eller ekonomiskt kapital blir det viktigare att slå på stort just den dagen.

Hon noterar att det i bröllopstidningar finns väldigt mycket låneannonser insprängda, med avbetalningsplaner på elva månader.

Lagom till den första bröllopsdagen har man alltså betalat av skulden för att kunna bli vigd i stor stil, precis som i amerikanska filmer. Det är något annat än att bara trolova sig inför Gud, som man gjorde för tusen år sedan.

Text: Anton Dilber på uppdrag av forskning.se

Inlägget ”Du får nu kyssa bruden” dök först upp på forskning.se.

Läs mer