Nästan 8500 observationer kom in till Vårkollen som genomfördes för femte året i rad. Vårkollen är ett medborgarforskningsprojekt där forskare analyserar data om vårtecken som frivilliga rapporterat in. Tanken är att få en ögonblicksbild av hur långt våren kommit i landet, så att man kan se om och hur vårens ankomst påverkas av klimatförändringen.

– Vi är glada att så många deltar år efter år och hoppas så klart att detta ska bidra till ett ökat engagemang för våra vilda växter och vad som händer med dem i ett förändrat klimat, säger Eva Waldemarson, ordförande för Svenska Botaniska Föreningen, som driver projektet tillsammans med forskare från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.

Hur det var i Valborg för hundra år sen

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns en liknande verksamhet, vilket gör att Vårkollens resultat kan jämföras med hur det såg ut vid Valborg för hundra år sedan. Till exempel var det normalt att björkarnas lövsprickning startade precis vid Valborg i allra sydligaste Skåne. Tidigare år med Vårkollen har visat att lövsprickningen numera har nått upp till Mälardalen till 1 maj, men i år har lövsprickningen påbörjats i stort sett i hela landet, undantaget delar av fjällen och norra Norrlands kustband, som kyls ned av det kalla havsvattnet på våren.

På samma sätt hade sälgen börjat blomma i hela Götaland och Sveland vid Valborg, enligt den historiska databasen, men i år har sälgen påbörjat sin blomning i hela landet och är till och med överblommad ända upp i södra Norrland, alltså längre norrut än där blomningen ens hade startat, förr i tiden!

Anmärkningsvärt är också att häggen, som tidigare började blomma först i mitten av maj i sydligaste Skåne och vid tidigare Vårkollar bara har rapporterats blomma på några enstaka ställen vid Valborg, i år står i full blom i stora delar av Götaland och Svealand, med undantag av de östligaste delarna.

Se kartor för de olika växterna i Vårkollen:

Björk
Blåsippa
Hägg
Sälg
Tussilago
Vitsippa

– Även om vi har forskningsresultat som visar att lövsprickningen hos björk och blomningen har tidigarelagts några veckor sedan 1980-talet vet vi att olika arter kommer att påverkas på olika sätt av klimatförändringen. Ett sådant här extremt år flyttar gränserna för vår förståelse av vad som kan bli ”normalt”, om klimatförändringen får fortgå, säger Ola Langvall vid Sveriges lantbruksuniversitet och samordnare för Svenska fenologinätverket.

Enligt tidigare Vårkollar har det inte varit så stor skillnad i hur långt upp i landet tussilagons och blåsippans blomning synts till i nutid, jämfört med hur det var för hundra år sedan, men i år blommar de i hela landet utom i nordligaste fjällvärlden, där snötäcket förmodligen fortfarande ligger kvar. Tussilagons och blåsippornas blomning är t.o.m. avslutad en bit upp i Norrland, där tidigare Vårkollar visade att blomningen var över bara upp till Mälardalen.

Vitsippornas blomningsstart har också flyttat sig norrut, men ”bara” från norrlandsgränsen upp till Jämtland-Medelpad.

– Norr därom är förekomsten låg och vi har fått in relativt få rapporter därifrån, vilket kan förklara varför nordförflyttningen är relativt liten för vitsippans blomning, säger Ola Langvall.

Läs på mer på Vårkollens webb.

Kontakt:
Moa Pettersson, Svenska Botaniska Föreningen
Ola Langvall, samordnare för Svenska fenologinätverket
Sveriges lantbruksuniversitet

Inlägget Våren har kommit rekordlångt norrut dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Hormonet glukagon, som frisätts från bukspottkörtelns alfaceller, spelar en livsviktig roll för kroppens blodsockerreglering. Normalt hämmas frisättningen av glukagon när blodsockerkoncentrationen stiger efter en måltid. När koncentrationen så småningom sjunker så frisätter alfacellerna åter glukagon som i sin tur stimulerar levern att frigöra socker till blodbanan. På så sätt förhindras att blodsockret når farligt låga nivåer mellan måltider eller vid svält.

Glukagon fungerar på många sätt som en motpol till det mer välkända hormonet insulin, som är blodsockersänkande och som frisätts i otillräckliga mängder vid diabetes. Många diabetespatienter har emellertid störningar även i glukagonfrisättningen. Ofta stimuleras frisättning av glukagon efter måltid, vilket bidrar till att förvärra diabetikernas redan höga blodsockernivåer. Å andra sidan frisätter alfacellerna inte tillräckligt med glukagon när blodsocker sjunker till låga nivåer, vilket kan vara livshotande hos insulinbehandlade diabetiker.

Trots glukagonets livsviktiga funktion är det inte känt hur frisättningen regleras av blodsockret. Genom att använda avancerade mikroskopitekniker för att mäta olika signalämnen i alfacellerna har Uppsalaforskare upptäckt en ny reglermekanism.

Socker påverkar signalämnet cAMP

Frisättningen av nästan alla hormoner utlöses när koncentrationen av kalciumjoner ökar innanför cellmembranet. I alfacellerna är dock kalciumnivåerna förhöjda oavsett om sockerkoncentrationen är låg eller hög. Så även om kalcium är nödvändigt för att glukagon skall kunna frisättas verkar det vara en annan signal som styr hur mycket av hormonet som släpps ut.

När forskarna mätte signalämnet cykliskt adenosinmonofosfat (cAMP), som inte själv kan stimulera hormonfrisättning men som förstärker kalciumjonernas effekt, upptäcktes att socker påverkar cAMP-nivåerna i alfacellerna på ett sätt som överensstämmer med glukagonfrisättningen.

Genom att fixera cAMP-koncentrationen på en konstant hög nivå i cellerna kunde den reglerande effekten av socker på glukagonfrisättningen förhindras. Upptäckten att blodsockret styr frisättningen av glukagon genom direkta effekter på alfacellernas cAMP-nivåer är betydelsefull eftersom den kan leda till nya möjligheter att förbättra blodsockerkontrollen hos diabetespatienter.

Kontakt:
Anders Tengholm, Institutionen för medicinsk cellbiologi, Uppsala universitet. anders.tengholm@mcb.uu.se

Vetenskaplig artikel:
Yu, Q., Shuai, H., Ahooghalandari, P., Gylfe, E., Tengholm, A. 2019. Glucose controls glucagon secretion by directly modulating cAMP in alpha cells. Diabetologia.

Inlägget Nyupptäckt reglermekanism kan bidra till bättre blodsockerkoll dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Honmyggor förlitar sig på värme, fukt och kroppslukt i sin jakt på blod. Nu har forskare i Lund och USA upptäckt hur det går till när myggor känner lukten av svett och varför svettiga personer oftare blir bitna. I studien konstaterar forskarlaget att myggorna identifierar mjölksyra, en komponent i svett och en lukt som myggorna attraheras av.

Forskarna har studerat gulafebernmyggan (Aedes aegypti) och doftreceptorn Ir8a på myggans antenn. Resultaten visar att myggor vars Ir8a-gen inte fungerar är mycket mindre benägna att bita människor. Genom att ta bort funktionen hos Ir8a reduceras myggornas aktivitet till ungefär hälften jämfört med myggor med fungerande doftreceptorer.

Störd doftigenkänning

I sin undersökning har forskarna använt sig av en metod kallad CRISPR/Cas9 för att störa myggornas doftigenkänning, specifikt Ir8a. Studien visar att myggor som bär på en muterad kopia av Ir8a inte längre attraheras av doften av mjölksyra och andra sura ämnen.

Nadia Melo och Marcus Stensmyr, båda forskare vid biologiska institutionen i Lund, pekar på att upptäckten kan vara ett steg på väg mot mer effektiva myggmedel.

– Genom att tillsätta dofter som maskerar lukten av mjölksyra och på så vis sätter Ir8a ur spel kan människor ”försvinna” ur myggornas synfält, även när de svettas, säger Marcus Stensmyr.

Parfym som skydd

Forskarlagets mål är att utveckla en sammansatt doft, ett slags parfym, som skyddar människor mot myggbett och därmed mot sjukdomar som malaria, gula febern, denguefeber och zikaviruset.

Upptäckten kan också bidra till förbättrade fällor jämfört med dagens. Då skulle Ir8a stimuleras istället för att slås ut, och på så vis leda myggorna till fällorna.

Artikel:
Aedes aegypti Mosquitoes Detect Acidic Volatiles Found in Human Odor Using the IR8a Pathway (Current Biology)

Kontakt:
Marcus Stensmyr, universitetslektor, Biologiska institutionen, Lunds universitet, marcus.stensmyr@biol.lu.se

Inlägget Därför blir svettiga personer ofta myggbitna dök först upp på forskning.se.

Läs mer