Mörkret är hotat. Och med det även den biologiska mångfalden. Vad ljusföroreningar innebär för djur, natur och människor blir allt tydligare – och det är allvarligt.

Redan på 1800-talet varnade astronomer för himlaglim. Ordet är vackert, men innebörden är dyster. Himlaglim innebär att det ljus människan skapar på jorden slår ut det från avlägsna stjärnor. Stjärnhimlen blir grumlig.

Människan är ett utpräglat ljusberoende djur. Till skillnad från djur som fladdermöss, vissa fåglar och ormar kan vi inte navigera i mörker. Våra ögon är inte gjorda för det.

Så när vi har kunnat, har vi satt upp belysning. Ljusföroreningarna har tilltagit allt eftersom. I Nordamerika och Europa lever i dag 99 procent under en ljuspåverkad himmel. Men det är inte bara stjärnhimlen som störs.

Nattaktiva djur far vilse

Havssköldpaddor är ett välkänt exempel på hur viktigt ljus och mörker är inom djurvärlden. De nykläckta sköldpaddorna söker sig mot gryningsljuset vid horisonten. När gryningen övertrumfas av artificiellt ljus från städer och byar i närheten går sköldpaddorna åt fel håll, och dör.

Under århundraden har de nattaktiva fladdermössen sökt sig till kyrkvindar och kyrktorn. På 1980-talet fanns fladdermuskolonier i två tredjedelar av de undersökta kyrkorna i Västergötland. 30 år senare följde Johan Eklöf och Jens Rydell upp studien. Forskarna klättrade i torn, kröp omkring på vindar och lyssnade på kyrkogårdar. När de var klara hade de bara hittat fladdermöss i en tredjedel av kyrkorna. Förklaringen var entydig. Under den tid som gått mellan undersökningarna hade vissa kyrkor försetts med fasadbelysning, andra inte. Där mörkret bestod bodde fladdermössen kvar.

–