Panama papers, den senaste i raden av läckor från skatteparadis, består av drygt 11 miljoner dokument. Även om dokumenten inte säger något om hur mycket pengar som göms undan kan de berätta att hundratals politiker, däribland flera nationella ledare, har kopplingar till företag i skatteparadis. Listan innehåller även kända idrottsprofiler och filmstjärnor. Dessutom framkom att storbanker, däribland svenska Nordea, hjälpt förmögna kunder att öppna brevlådeföretag i länder med liten eller ingen insyn och låga skatter.

Den vanliga medborgaren, i den mån det finns en sådan, kan lätt få bilden att skattefusk är något som alla sysslar med. Åtminstone de som har en möjlighet. Varje stort avslöjande brukar åtföljas av debattartiklar och ledare som menar att de inblandade har brutit samhällskontraktet, och att en följd blir att beteendet sprider sig.

Att det är så är inte helt säkert. Ett skäl är uppenbart: de flesta har inte någon möjlighet att fuska med skatten. Arbetsgivaren betalar in och vid deklarationen är blanketten redan ifylld.

Men det finns ju andra möjligheter att fuska, som att tjuvåka på bussen eller söka bidrag man inte har rätt till.

– Det är riktigt att en känsla av att många smiter från skatt kan skapa en vilja att själv smita, vi är ju flockdjur, säger Roger Persson-Österman, professor i finansrätt vid Stockholm universitet.

De som själva fuskar känner ofta andra fuskare
Men även om rapporter om elitens fuskande kan få näven att knyta sig i fickan, är det av större vikt hur människor i ens närhet beter sig.

– Hur människor beter sig beror på en mångfald av betingelser. Framför allt hänger det på vad din granne gör, ditt sociala nätverk. Om du blir tagen som skattefuskare vad kommer det att betyda i ditt nätverk?

I Skatteverkets senaste medborgarundersökning bekräftas den bilden. Medborgarundersökningen genomförs med några års mellanrum och mäter bland annat medborgarnas och företagens syn på skattefusket. Vid den senaste undersökningen, från 2012, ställdes för första gången frågan om man själv har arbetat svart eller på något annat sätt fuskat med skatten de senaste fem åren. De som uppgav att de själva fuskar känner i högre utsträckning än andra någon som fuskar, och befinner sig i en omgivning där fusk är accepterat. I den här gruppen uppgav 26 procent att de hade fuskat. Bland dem som inte känner andra fuskare var det endast två procent som själva fuskat.

Skatteverket utgår ifrån att det finns en skattemoral och lägger mycket kraft på att förmå folk att göra rätt från början. Men det är inte alla forskare som är övertygade om att skattemoral har någon betydelse.

– Det finns forskning som säger att det bara handlar om ekonomiska drivkrafter, om du tjänar på att betala skatt så gör du det.

Katarina Nordblom, docent i nationalekonomi vid Göteborgs universitet, forskar om skatter och beteendeekonomi. Hur tror hon att rapporterna om skattefusk påverkar skattebetalarna?

– Det finns studier som visar att ju lägre förtroende man har för politiker och andra med höga positioner desto mer okej tycker man att det är att själv fuska och desto vanligare tror man att det är med fusk. Sedan är det här saker som tar lite tid, sociala normer är trögrörliga. Ibland ser man omedelbara effekter efter en skandal men då handlar det om att folk börjar tänka till, men normförändringarna tar ofta längre tid.

Ofta en