Två av tre unga skidåkare får besvär med andningen vid träning i kyla. Majoriteten av skidåkarna är positiva till andningsmask. Men maskerna har inte enbart positiva effekter, visar en studie med elitidrottande ungdomar inom längdåkning och skidskytte.
Mörkret är hotat. Och med det även den biologiska mångfalden. Vad ljusföroreningar innebär för djur, natur och människor blir allt tydligare – och det är allvarligt.
Redan på 1800-talet varnade astronomer för himlaglim. Ordet är vackert, men innebörden är dyster. Himlaglim innebär att det ljus människan skapar på jorden slår ut det från avlägsna stjärnor. Stjärnhimlen blir grumlig.
Människan är ett utpräglat ljusberoende djur. Till skillnad från djur som fladdermöss, vissa fåglar och ormar kan vi inte navigera i mörker. Våra ögon är inte gjorda för det.
Så när vi har kunnat, har vi satt upp belysning. Ljusföroreningarna har tilltagit allt eftersom. I Nordamerika och Europa lever i dag 99 procent under en ljuspåverkad himmel. Men det är inte bara stjärnhimlen som störs.
Havssköldpaddor är ett välkänt exempel på hur viktigt ljus och mörker är inom djurvärlden. De nykläckta sköldpaddorna söker sig mot gryningsljuset vid horisonten. När gryningen övertrumfas av artificiellt ljus från städer och byar i närheten går sköldpaddorna åt fel håll, och dör.
Under århundraden har de nattaktiva fladdermössen sökt sig till kyrkvindar och kyrktorn. På 1980-talet fanns fladdermuskolonier i två tredjedelar av de undersökta kyrkorna i Västergötland. 30 år senare följde Johan Eklöf och Jens Rydell upp studien. Forskarna klättrade i torn, kröp omkring på vindar och lyssnade på kyrkogårdar. När de var klara hade de bara hittat fladdermöss i en tredjedel av kyrkorna. Förklaringen var entydig. Under den tid som gått mellan undersökningarna hade vissa kyrkor försetts med fasadbelysning, andra inte. Där mörkret bestod bodde fladdermössen kvar.
–
Hemlöshet och fattigdom hos ensamstående föräldrar ökar i Sverige. Värst drabbade är utlandsfödda ensamstående mödrar. När de inte fångas upp av de mätsystem vi har idag, har samhället en oförmåga att se och erkänna deras situation, visar forskning från Malmö universitet.
När Tove Samzelius, doktorand i Socialt arbete vid Malmö universitet, började arbeta för Rädda barnen 2015 lade hon märke till stora skillnader i risk för fattigdom mellan familjer med en förälder och familjer med två svenskfödda föräldrar.
– Sedan 90-talet har fattigdomsrisken tredubblats hos ensamstående föräldrar, och främst mödrar. Genom att lyssna på de drabbade kan vi få en annan förståelse för deras verklighet och vad som gör att människor har svårt att ta sig ur en utsatt situation i det svenska systemet, säger Tove Samzelius.
Under de senaste 20 åren har en trend i hela västvärlden varit att alla ska in på marknaden. Med denna utveckling började det ställas hårdare aktiveringskrav med fokus på individens ansvar – man förväntas lösa sin egen situation.
När socialtjänstens fokuserar på arbetsmarknadsintegrering utan att ta hänsyn till människors prekära boendesituationer så klarar de som har det svårast inte av att på egen hand uppfylla de krav som ställs, visar Tove Samzelius studier.
Människor med låg inkomst och korta kötider har svårt att bli godkända på bostadsmarknaden. Dessutom har arbetsmarknadens villkor försämrats avsevärt med exempelvis osäkra anställningsformer. Kombinationen leder till en utestängningsprocess där fler blir arbetslösa eller bostadslösa och hamnar i en sekundär marknad, utanför socialförsäkringssystemet.
– De som inte kvalificerat sig för a-kassa och sjukförsäkring hamnar i ekonomiskt bistånd. I Sverige var det aldrig tänkt som något människor ska leva på under en längre tid. Men det finns grupper som lever på det. De har aldrig en chans att spara pengar och ta sig in någonstans. Eftersom majoriteten av svenskarna inte har det så, så är det inte en del av majoritetssamhällets förståelse av verkligheten, säger Tove Samzelius.
Kommuner styrs av ekonomiska parametrar med fokus på budget. När man får ner antalet människor med ekonomiskt bistånd så beskrivs det som en framgång. Men minskat antal biståndstagare i en kommun kan bero på att man tvingats flytta till en annan kommun och får ekonomiskt bistånd därifrån. Om det beror på att man fått en bostad eller ett arbete, så följer ingen till exempel upp vilken typ av arbete det är.
När det gäller trångboddhet tittar man på lägenhetsregister, men dessa ger inte en tydlig bild eller förståelse för hur utsatta människor lever på riktigt. Att bo där man inte är skriven är olagligt men Tove Samzelius forskning visar att vissa inte har något val.
Hon har inte utgått från definitioner av hemlöshet utan från mammornas erfarenheter av att aldrig ha ett stabilt boende. De bor som inneboende eller i svarta andrahandlösningar. Den typen av dold hemlöshet syns inte i statistiken och de får inte hjälp för att läget inte är akut, trots att det kan vara ett olämpligt boende för barnen.
– Ett bostadsproblem och fattigdomsproblem som inte passar in i de mallar och system vi har omvandlas till ett individuellt problem där föräldraskapet blir ifrågasatt för att man inte kan ta ansvar för sin situation. Om vi inte erkänner problemet utan lägger det på individen så stärker vi problematiken snarare än stöttar människor, berättar Tove Samzelius.
När ingen följer upp om de villkor som ställs idag leder till att människor blir självförsörjande så finns det ingen evidens för att arbetssätten gör skillnad och Tove Samzelius forskning visar att det tvärtom gör skada. Enligt Tove Samzelius har vi i Sverige en bild av att vi värnar om ensamstående, kvinnor och barn och det skapar blinda fläckar för att det finns grupper som hamnar utanför.
– När vi pratar om utsatta bostadsområden lyfter vi ofta problem associerade med män, som kriminalitet och våld. Vi fokuserar väldigt lite på kvinnor och barns utsatthet i dessa miljöer, som att bli utsatt för personligt våld i nära relationer, otrygga boendeförhållanden eller att samhället inte kan möta upp de behov som finns när man söker hjälp. Dessa kvinnor har ingenstans att vända sig, Säger Tove Samzelius.
Villkoren har försämrats för alla ensamstående mödrar som inte tillhör över- eller medelklass, men Tove Samzelius menar att utlandsfödda är extra utsatta på grund av fler barriärer som språk, diskriminering, avsaknad av nätverk och andra resurser som kan möjliggöra etablering på bostads- och arbetsmarknaden.
Tove Samzelius forskning visar också att utestängningen kan hänga ihop med våldsutsatthet. Det är inte bara i den akuta våldssituationen som man påverkas, utan man behöver stöd även efteråt.
– Förut fick den som hamnade på skyddat boende förtur i bostadsköerna. Så är det generellt inte längre. Istället hamnar man på härbärgen där socialtjänsten inte har insyn. Där kan det också bo våldsamma män och missbrukare. Det finns kvinnor som går tillbaka till sina förövare för de har att välja mellan en kränkande relation med socialtjänsten eller kränkande relation med pappan till deras barn, berättar Tove Samzelius.
Tove Samzelius menar att det handlar om hur socialtjänsten är organiserad. När någons rätt till ekonomiskt bistånd utreds tar man inte hänsyn till andra aspekter. Ska man utreda om någon behöver tillfälligt tak över huvudet så utreder man endast det.
– Tittar man på systemen var för sig så blir det inte lika tydligt hur det drabbar utsatta, man måste titta på helheten.
Tove Samzelius har i studien följt sju ensamstående mammor under två år i Stockholmsområdet, samt intervjuat ytterligare tio. Hon har även intervjuat yrkesverksamma som möter dessa människor inom sjukvården, vuxenutbildningen och i civilsamhället. Bland svenskfödda ensamstående mödrar har andelen med låg inkomstandard ändrats från 9 procent (1998) till 27 procent (2017), och för utlandsfödda ensamstående mödrar från 20 procent (1998) till 56 procent (2017).
Tove Samzelius, doktorand i socialt arbete vid Malmö universitet, tove.samzelius@mau.se
Inlägget Tyst utestängning av ensamstående mödrar dök först upp på forskning.se.
För att förstå partiklarnas struktur och funktion, hos till exempel virus, celler och i molekylära motor, vill man mäta de krafter som verkar på dem. Fysiker vid Göteborgs universitet har tagit fram en öppen programvara som använder artificiell intelligens för detta.
Att mäta krafter som verkar på mikroskopiska partiklar är mycket viktigt för att förstå hur mikropartiklarna ser ut och hur de fungerar. Det kan till exempel gälla möjligheten att mäta en cells elasticitet, att förstå hur virus rör sig i luften eller hur mikroskopiska motorer fungerar.
Krafter på mikroskopiska partiklar mäts genom att analysera en partikels platshistorik. Detta gjordes tidigare med matematiska formuleringar. Men nu är det möjligt att använda artificiell intelligens för att analysera en partikels platshistorik.
– Med hjälp av avancerade maskininlärningsmetoder, har vi visat att inte bara dessa mätningar kan göras med högre noggrannhet, utan också att de kan tillämpas på ett större antal fall, säger Aykut Argun, doktorand vid institutionen för fysik vid Göteborgs universitet.
Forskarna har också tillhandahållit ett programvarupaket som heter DeepCalib, som är öppen källkod så att deras metod kan användas av alla.
Programvaran, som kan optimeras för specifika kraftfält, är baserad på återkommande neurala nätverk som adresserar datamönster som förändras över tiden baserat på konstant feedback, så att de kan lära sig av tidigare händelser för att förutsäga framtiden.
Forskarna planerar nu att utöka DeepCalibs funktioner till mer komplexa biologiska system, till exempel proteiner som rör sig genom blodet.
Enhanced force-field calibration via machine learning, Applied Physics Reviews
Forskare vid Göteborgs universitet har med metoden tidsupplöst kristallografi kunnat följa de otroligt kortlivade förändringar som sker i ett protein vid fotosyntes. Med hjälp av ljuset stabiliseras strukturella förändringar i proteinet inom en tidsskala av pikosekunder. En pikosekund är en miljondels miljondels sekund.
Nästan allt liv på jorden får energi från fotosyntesens kemiska reaktioner. Dessa ljusdrivna reaktioner förekommer i både växter, alger och fotosyntetiserande bakterier.
Med hjälp av detaljerade kristallstrukturer av ett protein kan forskare få mycket information om hur fotosyntetiserande bakterier utför sin biologiska uppgift.
I den aktuella studien, som nu publiceras i Nature, använde forskarna en metod som kallas tidsupplöst kristallografi för att göra en film av de strukturella förändringar som sker inom det protein, som ansvarar för fotosyntesens ljusdrivna kemiska reaktioner i bakterieceller.
Ljus får en elektron (e-) att röra sig från ena sidan av ett fotosyntetiskt reaktionscentrum till den andra (röd pil). Denna elektronrörelse lagrar energi över ett biologiskt membran. Proteinets struktur anpassas som svar (rörliga regioner rödmarkerat).
För att uppnå detta använde de en röntgenkälla i Kalifornien (en så kallad röntgen-frielektronlaser) för att undersöka om strukturella förändringar i fotosyntetiska proteiner förekommer på så kort tid, som det tar ljus att korsa ett avstånd motsvarande tjockleken av ett hårstrå. Anmärkningsvärt nog visade experimenten att proteinet ändrar struktur under den tidsskalan.
Forskarna vid Göteborgs universitet konstaterade att dessa rörelser var mycket subtila, där både elektrongivaren (en kemisk grupp som tar upp ljus och släpper ifrån sig en elektron) och elektronacceptorn (en kemisk grupp två nanometer bort som tar emot elektronen) rör sig mindre än 0,03 nm (1 nm = en miljondels millimeter) på 300 pikosekunder (en pikosekund är en miljondels miljondels sekund).
Dessutom gjorde proteinet en mycket liten strukturändring som bevarar energin i reaktionen genom att förhindra att elektronen går tillbaka till elektrongivaren.
Enligt forskarna visar resultaten hur evolutionen, under miljarder år, har optimerat proteiner som använder energi från solljus till att utföra redoxreaktioner utan att energin går förlorad i processen.
– Fotosyntes är den primära energikällan för nästan allt liv på jorden. Våra strukturella resultat ger ny insikt i hur evolutionen har optimerat elektronernas ljusdrivna rörelser inom fotosyntesen för att uppnå nästan perfekt effektivitet, säger Richard Neutze, professor i biokemi vid Göteborgs universitet och ansvarig för studien.
Vid MAX IV-laboratoriet i Lund bygger Sverige en experimentstation som gör det möjligt för forskare att studera hur proteinstrukturförändringar sker hos andra biologiskt viktiga proteiner med hjälp av samma metoder.
Richard Neutze, professor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet, richard.neutze@gu.se
Gisela Brändén, universitetslektor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet, gisela.branden@gu.se
Petra Båth, postdok, petra.bath@gu.se
Ultrafast structural changes within a photosynthetic reaction centre (Robert Dods et al.) (Nature).
Inlägget Höghastighetsfilm avslöjar fotsyntesens ultrasnabba protein dök först upp på forskning.se.