En unik dataserie av nästan dagliga vattenprover, tagna i samma å från 1940 och framåt, avslöjar orsaken till att vattendrag och sjöar blivit allt brunare. Huvudförklaringen är en ökad mängd granskog, men även nederbörd och svavel i marken påverkar färgen på vattnet.
Forskare i Lund har undersökt hur färgen på vattnet i Lyckebyån i Blekinge har förändrats de senaste 79 åren, genom att analysera vattenprover. Det vill säga sedan Karlskrona kommun år 1940 började arkivera data från provtagningarna på dricksvattentäkten. Martin
Manuellt jord- och skogsbruk är alltid utmanande på grund av miljöförhållanden som extrema temperaturer och svåra arbetssituationer. Att skörda grödor manuellt är mycket arbetsintensivt och blir allt mer kostsamt, samtidigt som tillgången på kvalificerad arbetskraft minskat. Dessutom utgör arbetet i sådana miljöer en hög risk för arbetsrelaterade skador. I framtiden förutspås både kostnader för och brist på arbetskraft öka.
Därför blir det allt viktigare att använda robotar för automatisk skörd av frukt, grödor och träd. Autonoma system sänker skördekostnaden genom att öka prestandan och minska beroendet av arbetskraft samt minskar risken för skador. Detta är gynnsamt för både producent och konsument.
Observerar omgivningen
Det viktigaste steget i att utveckla autonoma system är att observera omgivningen genom att använda data från olika sensorer som RGB-kameror, 3D-laserskanners och infraröda sensorer.
Att lokalisera och identifiera målobjektet, till exempel en frukt eller ett träd, är också viktigt för autonoma system, vilket görs med hjälp av maskininlärningstekniker för att analysera data från sensorerna.
Utomhusmiljöer som fruktträdgårdar, växthus och skogar är mycket ostrukturerade och dynamiska. Dessa resulterar i skuggor, olika ljusintensitet och delvis dolda objekt vilket är en utmaning för autonoma system. Dessutom är målobjektets variabla form och storlek ytterligare en svårighet. För att utveckla ett framgångsrikt autonomt system måste det kunna övervinna dessa problem.
Maskininlärning genom bildsensorer
– I min avhandling fokuserade jag främst på att utveckla metoder baserade på både konventionella maskininlärningsalgoritmer och djupinlärningsmetoder med hjälp av olika bildsensorer, säger Ahmad Ostovar, doktorand på Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet.
Trots omfattande forskning kring automatisering av jordbruks- och skogsbruksverksamhet är dessa system fortfarande inte tillräckligt utvecklade och helt redo för marknaden. När det gäller Technology Readiness Levels (TRL) finns för närvarande många jordbruks- och skogsbruksrobotiksystem tillgängliga som prototyper.
– Det krävs alltså ytterligare forskning och utveckling om autonoma system för att kunna reducera tungt manuellt arbete inom jord- och skogsbruk, säger Ahmad Ostovar.
En ny form av koncentrerad näringslösning, som ges direkt i blodet, har lett till tydliga förbättringar av för tidigt födda barns tillväxt. Det visar en studie vid Norrlands universitetssjukhus.
– Utifrån resultaten kan man dra slutsatsen att det mest gynnsamma för barnens hälsa på både kort och lång sikt är en kombination av koncentrerad näringslösning tillsammans med ett restriktivt användande av blodprodukter, säger Cornelia Späth, doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet.
Barn som fötts för tidigt löper hög risk för undernäring, dålig tillväxt och elektrolytrubbningar, det vill säga exempelvis för låga eller för höga värden av ämnen som fosfor eller kalium i blodet, under de första levnadsveckorna. Detta har visats försämra hjärnans utveckling, vilket oftast blir tydligt när barnen börjar i skolan.
Alla näringsämnen barnet behöver
Med syfte att möta energi- och näringsbehovet direkt efter födelsen hos för tidigt födda barn introducerades en ny koncentrerad näringslösning på den neonatala intensivvårdsavdelningen vid Umeå universitetssjukhus under år 2012. Den nya näringslösningen innehåller alla näringsämnen i form av energi, aminosyror, glukos, fettsyror, mineraler och vitaminer som barnet behöver och den ges direkt i blodet.
I sin avhandling har Cornelia Späth jämfört alla barn med en födelsevikt på under 1,5 kilo som vårdades vid Norrlands universitetssjukhus under de två åren före respektive efter introduktionen av näringslösningen. Totalt följdes 134 barn.
Det visade sig att de barn som vårdades efter att den nya näringslösningen införts, hade en påtagligt förbättrad utveckling av vikt och längdtillväxt än barnen hade innan den introducerades. De drabbades även i mindre utsträckning av elektrolytrubbningar. Barnen som fick näringslösningen hade vid fyra veckors ålder vuxit i genomsnitt 63 gram och 6 millimeter mer än barnen i studien innan man började ge den koncentrerade näringslösningen.
Höga natriumhalter
I avhandlingen har Cornelia Späth även en studie om natriumobalanser som inkluderade alla barn som föddes före 27:e graviditetsveckan i Sverige under åren 2004 – 2007. Resultatet var att majoriteten av barnen hade höga koncentrationer av natrium i blodet under den första levnadsveckan och att detta var kopplat till att natrium hade tillförts. En hög halt av natriumtillförsel visade sig ha samband med ökad förekomst av allvarlig hjärnblödning hos barnen. Natriumtillförseln och dess effekt på hjärnblödningar kom främst från blodtransfusioner som innehåller natrium, ett ämne som inte är möjligt att ta bort från transfusionerna.
– Tillförsel av energi och näring är viktigt för hur både kropp och hjärna utvecklas hos de för tidigt födda. Därför kan den nya näringslösningen få en betydelsefull roll, säger Cornelia Späth.
Behandling med koncentrerad näringslösning till för tidigt födda har fortsatt vid Norrlands universitetssjukhus.
Gran har klippts som häck för att skapa rum i parker och trädgårdar i Sverige sedan flera hundra år tillbaka. Rätt skött kan en granhäck hålla sig fin i ett helt sekel.
Redan vid 1600-talets mitt började granen användas som tuktad trädgårdsväxt i Sverige.
– Det sägs att den franske trädgårdsmästaren André Mollét, som kom till Sverige för att arbeta hos drottning Kristina, insåg att den härdiga granen var ett alternativ till de växtarter som användes för formklippning i Frankrike. Men eftersom de franska växtarterna inte tålde det svenska klimatet så behövdes andra alternativ, säger Tina Westerlund, universitetslektor vid institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, en av författarna till skriften Skötsel av historiska trädgårdar: Granhäckar, som fokuserar på granhäckars skötsel och kulturhistoriska betydelse.
Sedan dess har gran i flera århundraden klippts som häck för att skapa rum i parker och trädgårdar, på kyrkogårdar och begravningsplatser. Gran har också formklippts till koner eller andra skulpturala former.
Ständigt grön och trivs i svenskt klimat
Den vanliga granen (Picea abiaes) med sina ständigt gröna barr trivs bra i stora delar av landet. Den är härdig och lätt tillgängligt material för häckar.
– Granen passar som häck på många olika sätt. Växtsättet med tätt sittande barr gör det möjligt att klippa plantorna till jämna ytor och tydliga former.
Det finns många exempel på att gran har använts som häckväxt och utnyttjats för att skapa prydnader med formklippta figurer.
– Häckar av gran har också använts för att förbättra odlingsklimatet i nyttoträdgårdar och plantskolor eller för att skapa skydd mot vind eller djur. Och granhäckar är fortfarande en stark tradition i vissa trädgårdsmiljöer i Sverige.
Avstampet till den nya skriften var att länsstyrelsen i Värmland uppmärksammade att granhäckar i kulturreservat och byggnadsminnen började bli gamla och fula. Därför valdes de i många fall bort eller ersattes med andra häckväxter, som till exempel tuja.
– Det fanns ett behov av kunskap om odling och skötsel av granhäckar. I en första sammankomst på Mårbacka, där Selma Lagerlöfs gamla granhäck från 1913 fortfarande finns kvar, deltog ett flertal trädgårdsmästare och några personer verksamma inom kulturmiljövård. Det blev utgångspunkt för att undersöka granhäckar lite närmare och för den här skriften, säger Tina Westerlund.
Aktuell även för framtiden
Gran är inhemskt och hållbart häckmaterial. Häckarna är tåliga och med rätt skötsel kan de bli hundra år och fortfarande vara fina. Häckarna ska stå öppet, ljust och helst solexponerat för att bli långlivade och klippas årligen.
Det finns flera botaniska trädgårdar, som exempelvis Bergianska trädgården, som har granhäckar och de finns också vid kyrkogårdar. Och historiska källor och bilder visar granhäckar klippta i ovanliga och roliga former.
Men även idag är granhäckar aktuella.
– Med kunskap om odlingsförutsättningar och skötsel kan granhäck utgöra vackra gröna väggar i våra trädgårdar.
Den är en del av en skriftserie som tagits fram av Hanverkslaboratoriet i samverkan med Riksantikvarieämbetet. Författarna är två trädgårdsmästare, Tina Westerlund och Hans Nilsson, Bergianska trädgården. Skriften bygger på samlade erfarenheter från olika personers kunskap i att sköta granhäckar.
Redan 2500 år före vikingatiden rådde nordisk högkultur. Bronsåldern präglades av båtfärder, handel, krigarideal och ett hövdingavälde med lyxkonsumtion och makt från gudarna. Parallellerna är slående, visar dagens forskning.
Plötsligt uppstår en lucka i väster. Ett sug efter statusföremål av brons gör att handelslederna över kontinenten måste dras om. Den så kallade uneticekulturen – med tyngdpunkt i dagens Tjeckien – som styrt Europas handel i en kopparbaserad ekonomi faller samman. Efterfrågan har ökat kraftigt på bronsens andra beståndsdel, tenn, som de inte har kontroll över.
Nordbor är snabba att utnyttja luckan och skaffar sig en central position, kring 1600 f Kr. Längs med floden Weser beger de sig ned till södra Tyskland och italienska alperna för att byta till sig koppar, som de längs Rhen för till de brittiska öarna. Där har den sista stora koppargruvan just sinat. De byter en del av sin koppar mot tenn och för med sig metallerna hem till Norden.
Handelsfärder och plundringar
Nordborna blir en central mellanhand i kontinentens handel. Nästan över en natt blir Jylland rikast i Europa, tack vare sin bärnsten som byts mot de bästa råvarorna för att tillverka brons.
Handeln lägger grunden till en nordisk högkultur baserad på högavkastande jordbruk, där överskottet investeras i handelsfartyg. Den egna jorden, framgångsrika handelsfärder och plundringar blir nyckeln till ett ekonomiskt uppsving med stor efterfrågan på prestigeföremål. Dessa bekräftar den skiktning av samhället som uppstår och den hövdingamakt som befästs med stöd av gudarna. Kort sagt: En försmak av vikingatiden.
Bronsåldern kom med kopparn
Bronsåldern inleds i Centraleuropa kring 2 400 f Kr, då den så kallade klockbägarkulturen för in kopparn och lägger grunden till en ny ekonomi som ökar handel och välstånd kraftigt. I Norden börjar bronsåldern cirka 700 år senare.
Kopparn utvinns framför allt i Centraleuropa och på Iberiska halvön, medan det mesta tennet kommer från brittiska öarna. Mellan 2 000 och 1 500 f Kr ökar Europas befolkning med uppemot 50 procent, beräknat till cirka 13 miljoner. Bronsåldern övergår kring 500 f Kr i järnålder, då behovet av långväga metaller upphör eftersom smidbart järn finns på betydligt fler platser.
Historiens uppdelning i åldrar tar fasta på skillnader mellan olika epoker. Tittar man i stället på likheter skapas en annan bild av vår förhistoria. Redan på 3 000-talet f Kr bildas strukturer som leder till handel och kolonisering, enligt bronsåldersforskningens nestor, professor Kristian Kristiansen på Institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet.
Stor boskapsjord gav status
– Nyckeln är det patrilinjära samhälle som indoeuropéerna fört med sig in i Europa, där äldste sonen ärver gården. Det är djupt inbyggt i indoeuropéernas samhälle och skapade en stark social dynamik. De kom också med en ny herde- och krigarkultur, där var prestige att ha en stor boskapshjord, säger Kristian Kristiansen.
– Jordbrukets expansion krävde ofri arbetskraft. Om du inte hade mycket jord hade du inte råd att sätta krigare på båtar. För att klara jordbruket och bygga båtar för 20 man behövdes 100 personer på årsbasis. Det klarade man troligen inte utan trälar. På vikingatiden var fartygen betydligt större och behoven av arbetskraft ökade till kanske 250 personer.
Bronsålderns båtar
Rekonstruktion av Hjortspringsbåten. Bild: Flemming Kaul, Nationalmuseet, Wikimedia
Långa båtar med besättningar markerade med streck är ett av de vanligaste motiven på bronsålderns ristningar. De tolkades länge som symboler för färden till dödsriket, men nu anses de avbilda verkliga skepp. Detta trots att arkeologer bara hittat ett enda, den danska Hjortspringsbåten, i en mosse 1921. Den kanotliknande båten, från tidig järnålder, byggdes med en bottenplanka och två plankor på vardera sida. Bronsålderns båtar paddlades, medan vikingatidens större skepp roddes.
De som inte ärvde storgårdar skaffade sig makt och rikedom genom att bli krigare, förklarar professor Johan Ling, kollega vid samma institution och landets främste expert på hällristningar.
Pojkar skolades till krigare
– De gav sig iväg till när och fjärran för att gå i någons tjänst. Det är ett system som skapades på bronsåldern, där männen på båtarna bildade en krigarkast. Det innebar att det fanns i princip två sätt att skaffa rikedom: av jord eller med handel och plundring.
Många kvinnor kom utifrån, enligt analyser av kvarlevor i bland annat danska gravar. DNA- och strontiumanalyserna röjer inte varifrån, bara att de kom från andra trakter. Pojkar skickades som fosterbarn till en morbrors familj, där de växte upp med kusiner och blev inskolade i ett kontinentalt nätverk av krigare.
– I systemet är praktgåvor som guldringar, maktpositioner och kvinnor viktiga för allianser. Det är viktigt att bli berömd och ihågkommen. Gåvoutbytet är centralt även under vikingatiden, vilket syns i eddadikten Havamals levnadsregler, men systemet bildas på bronsåldern. Du ser det på hällristningarna, som avbildar en exklusiv elit med resor, jakt och rituella tvekamper, säger Johan Ling.
Även om strukturen fanns tidigare skedde det stora skiftet kring 1600 f Kr. Plötsligt kom det in människor från alla håll till Danmark och en mäktig elit blir tydlig i det arkeologiska materialet, förklarar Kristian Kristiansen.
Båtarna gav makt och rikedom
I den vetenskapliga artikeln Maritime Mode of Production, som han och Johan Ling skrivit ihop med den amerikanske arkeologen Timothy Earle, tecknar de en bild av den nordiska bronsålderns ekonomi, sociala strukturer och krigarideologi, utifrån de senaste årens fynd och analyser. Klart står att en viktig nyhet, som ger nordborna makt och rikedom, är fartygen.
Hällristningarna pekar på att långfärdsbåtarna såg ut ungefär som Hjortspringsbåten, från tidig järnålder. Andra motiv på ristningarna har inslag från Medelhavet, som voltigörer, det vill säga figurer i djärva baklängesvolter.
Bronsålderns elitskikt
Halsring i brons från äldre bronsålder. Bild: Väsregötlands museum (CC BY-NC-ND)
Liksom på vikingatiden utgjorde de fria bönderna och krigarna, den högsta klassen, högst 20 procent av befolkningen. Det är de som begravts med stor prakt i högar som kännetecknar de båda perioderna. Under eliten fanns de som inte var arvsberättigade och nederst slavarna.
Denna tydliga skiktning är ny och uppstår under bronsåldern. Hövdingar styrde med makt från gudarna i ett system med religiös överbyggnad med rituella funktioner som gav dem legitimitet.
Den som inte ärvde en gård och makt kunde i stället bege sig av och utbilda sig till krigare i nätverk som spände över kontinenten. Därmed bildade de ett eget elitskikt och kunde erbjuda hövdingar sina tjänster.
Nya strontiumanalyser visar att bronsens koppar kom från brittiska öarna, Spanien och norra Italien, men även Cypern och Sardinien, medan tennet kom från Cornwall i England. Det krävde långväga handel via floder och Medelhavet, högst troligt även efter Atlantkusten.
– Jag tror inte att råvarorna kom till Norden steg för steg, det hade blivit för dyrt. Nordborna måste ha farit lång väg för att få tag i kopparn, en del från Centraleuropa, en del från Spanien. Det finns hällristningar i Portugal som uppvisar stora likheter med de skandinaviska, säger Johan Ling som kartlagt tiotusentals svenska ristningar.
Jakt på fartyg i Svarta havet
Johan Rönnby vid Södertörns högskolan, Sveriges enda professor i marinarkeologi, var 2016 med och hittade en intakt båt från 500-talet f Kr på botten av Svarta havet, som har syrefattigt vatten och bevarar vrak mycket väl. Men det har även hittats fartyg från 1500-talet f Kr. Redan då fanns skepp som kunde gå ut ur Medelhavet och ända till brittiska öarna, är han övertygad om.
Jakten på fler fartyg i Svarta havet går vidare, men Johan Rönnbys dröm är att hitta ett bronsåldersskepp även i Sverige. Här ligger de begravda flera meter under marken på fast land (på grund av landhöjningen – i bästa fall tre meter ned i bottenslammet i djupa havsvikar.
Sommaren 2019 sökte han i området Tjust i nordöstra Småland, en kust skuren av långa smala vikar med branta sidor.
– Jag har dykt på en plats ett hundratal meter från en boplats med gravar och hällristningar av fina skepp intill. Jag tänker att det vore ett bra ställe att ha båtarna på. Genom prover vi tagit på sedimenten börjar vi få kläm på de olika tidsåldrarna, säger Johan Rönnby.
Nästa steg är att försöka se strukturer under botten med ultraljud eller sonar. Vid lovande ekon kan det bli dykningar, och utgrävningar där bottenslammet sugs upp.
– Jag ger mig inte, jag är säker på att vi kommer att hitta ett!
Slavar värderades nästan som bärnsten
Utifrån bland annat båtarnas förmodade egenskaper, gravfynd av svärd och praktföremål i brons, guld och bärnsten i Norden och på kontinenten samt analys av strontium i metaller, som avslöjar deras ursprung, skisserar Kristiansen, Ling och Earle en bild av hur bronsålderns handelsnätverk kan ha sett ut.
Redan kring 2400 f Kr fanns en produktion av bärnsten på Jylland. Den var hett eftertraktad till smycken och statusföremål över hela Europa, ända ned till den minoiska kulturen på Kreta. Den värderades lika högt som guld och var nordbornas trumfkort i handeln, som gav dem makt och rikedom. Men även slavar var viktiga.
– Den nordiska expansionen under bronsåldern gick längs hela den norska kusten. Troligen tog man slavar där. På svenska sidan gick den åtminstone upp till Umeå, där man för några år sedan hittade en storgård av sydskandinavisk typ, säger Kristian Kristiansen.
Isotopanalyser av människoben vid Themsens mynning visar att grupper från Skandinavien, brittiska öarna och Iberiska halvön träffats där för att handla med metaller, bärnsten och slavar, anser Johan Ling.
Den minoiska kulturen utvecklades under bronsåldern på Kreta i det nuvarande Grekland kring 2
