Trots en ökande efterfrågan på sällsynta metaller är järn fortfarande den sammantaget viktigaste metallen för modern industri. Järnmalmer av så kallad kirunatyp, uppkallade efter gruvan i norra Sverige, representerar idag över 90 procent av Europas totala järnmalmsproduktion och utgör också en mycket viktig malmtyp i andra länder världen över.

Ursprunget och bildningssättet för järnmalm av kirunatyp varit mycket omdebatterat bland forskare under mer än 100 år och flera mycket kontrasterande bildningssätt har föreslagits. För att närma sig en lösning analyserade den Uppsalaledda forskargruppen systematiskt isotopsammansättningarna i de två grundämnen – järn och syre – som bygger upp det viktigaste malmmineralet, järnoxiden magnetit.

Järnmalm bildad i höga temperaturer i vulkanisk miljö

Genom att jämföra resultaten från malmer i Sverige, Chile och Iran med både existerande isotopdata och helt nya analyser av magnetit från en mängd olika magmatiska bergartsmiljöer världen över kan forskargruppen nu visa att över 80 procent av proven från malmer av kirunatyp måste vara bildade av magmatiska högtemperaturprocesser i en vulkanisk till grunt subvulkanisk miljö.

De nya forskningsresultaten har och kommer att få stor betydelse för tolkningen av dessa järnmalmer. De visar att världen sannolikt fått uppleva utbrott av järnmalmsvulkaner ett flertal gånger genom den geologiska historien.

Gruvorna i Kiruna och Malmberget är i dag de allra största och viktigaste i Europa. Stora reserver finns även i nu nedlagda gruvor som Grängesberg och Blötberget i Bergslagen. Förutom järn representerar dessa malmer också en möjlig framtida resurs för kritiska metaller som fosfor och sällsynta jordartsmetaller, av vilka flera spelar en nyckelroll i teknologierna för grön energiproduktion.

I rapporten ”Det svenska skogsbrukets klimatpåverkan” har Skogforsk sammanfattat kunskapsläget inom området och tittat på den svenska skogens roll i klimatarbetet. En slutsats är att produktionen av virke ska vara så hög som möjligt, med hänsyn till andra värden, för att ge största möjliga klimatnytta.

– Att lämna skogen orörd skulle under en tid öka inlagringen av kol. Men i fullmogen skog sker ingen nettoinbindning av kol, eftersom nedbrytningen av död trädbiomassa balanserar den årliga tillväxten, säger Rolf Björheden, Skogforsk, som ansvarat för rapporten.

Tre års koldioxidutsläpp binds på ett år

Ett års tillväxt i Sveriges skogar binder mer än tre års utsläpp av koldioxid. Mängden virke i skogen har under de senaste hundra åren ökat i en omfattning som motsvarar två miljarder ton koldioxid. Det vill säga 40 års utsläpp från Sverige på nuvarande nivå. Skogsbrukets egna utsläpp av koldioxid ligger omkring en miljon ton per år.

Även skogsprodukterna ger stora klimateffekter. Varje år minskar utsläppen med 40 miljoner ton genom att de ersätter produkter gjorda av fossila material.

Skogsprodukternas klimatnytta skulle kunna höjas

– Om mer av biomassan i den avverkade skogen utnyttjades skulle skogsprodukternas klimatnytta kunna höjas till 60 miljoner ton per år. Det är mer än de årliga svenska utsläppen som ligger på 54 miljoner ton. Vid ett ökat uttag stiger alltså klimatnyttan ytterligare, så länge som tillväxten upprätthålls, säger Rolf Björheden.

I rapporten ”Det svenska skogsbrukets klimatpåverkan” ges en överblick av kolflödena nationellt och globalt. Skogstillväxt och avverkning ställs i relation till Sveriges totala utsläpp av koldioxid. Dessutom diskuteras hur klimatnyttan av skogsbruket och av skogsindustrins produkter kan höjas och vad skogsbruket kan göra för att minska sina egna utsläpp av växthusgaser.

Rapporten fokuserar enbart på skogens förmåga att binda koldioxid och har alltså inte tagit hänsyn till faktorer som till exempel biologisk mångfald eller sociala värden.

Rapport:
Det svenska skogsbrukets klimatpåverkan

Kontakt:
Rolf Björheden, Professor, Skogforsk, rolf.bjorheden@skogforsk.se

Inlägget Skogen – Sveriges försvar mot växthuseffekten dök först upp på forskning.se.

Läs mer

– Dotterbolaget har på ett tydligt sätt visat att det går att samarbeta i stället för att konkurrera. I dyningarna efter metoo-rörelsen tror jag att andra branscher skulle ha mycket att lära sig av Dotterbolagets arbetssätt. Ur ett större perspektiv, om vi ser till hur osäkert det kan vara för aktörer inom den kulturella sektorn, så tror jag att nätverkande kan vara ett sätt att skapa mer trygghet inom en bransch, säger kulturgeografen Gabriela Hinchcliffe Voglio.

Hon har i sitt doktorsarbete