Giulia Giubergia, doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet har i sin
Category Archives: BMI
Lösning på mysteriet med fågeln från Atlantis
Atlantrallen (Atlantisia rogersi) är endemisk och finns bara på Inaccessible Island. Den har inga naturliga fiender på ön och springer omkring som en liten gnagare i vegetationen.
Biologen Martin Stervander, verksam vid University of Oregon, ledde under sin tid vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund en studie tillsammans med forskare från Sydafrika och Portugal. Bland annat analyserade de atlantrallens DNA med hjälp av modern sekvenseringsteknik. På så vis kunde forskarna fastslå att atlantrallens närmaste, nu levande släktingar, är den fläckvingade dvärgrallen i Sydamerika och svartrallen som finns i både Syd- och Nordamerika. Dessutom finns troligen en släkting på Galápagos.
Goda kolonisatörer
– Det verkar som om rallfåglar är extremt duktiga på att kolonisera nya, avlägsna platser och att anpassa sig till skilda miljöer. Trots stora avstånd kan miljöer vara likartade och evolutionen har lett till att avlägsna släktingar liknar varandra så pass mycket att systematiker luras till felaktiga slutsatser, säger Martin Stervander.
En som tog fel var britten Percy Lowe när han för snart 100 år sedan beskrev atlantrallen. Lowe placerade in fågeln i ett eget släkte och drog slutsatsen att dess oförmåga att flyga var ett mycket gammalt drag och att den koloniserat Inaccessible Island till fots genom att gå på landtungor och över kontinenter som senare försvunnit i havsdjupen.
– Det var ingen stor överraskning att Lowes teori inte stämde. Med hjälp av DNA bevisar vi att atlantrallens förfäder har flugit till Inaccessible Island från Sydamerika för cirka 1,5 miljoner år sedan, säger Martin Stervander.
Inaccessible Island (Otillgängliga ön). Bild: Peter G. Ryan
– Fågeln har inte haft några naturliga fiender på ön och den har inte behövt kunna flyga för att undkomma rovdjur. På så vis har det naturliga urvalet och evolutionen genom årtusendena minskat atlantrallens flygförmåga tills den helt gått förlorad. Att inte kunna flyga är en vinst i den miljö där den lever eftersom den inte ödslar energi på något som är onödigt för att överleva och fortplanta sig.
– Vår upptäckt sätter fokus på hur viktigt det är även fortsättningsvis att förhindra att fiender till atlantrallen introduceras på ön. Om det händer kan den försvinna, säger Bengt Hansson, professor vid biologiska institutionen i Lund och en av forskarna bakom studien.
Studien:
Kvävebrist kan minska skogarnas CO2-upptag
I takt med den globala uppvärmningen och de ökande halterna av koldioxid i atmosfären tycks tillgången på kväve försämras för marklevande växter i naturen, visar en internationell studie som nyligen publicerades i Nature Ecology & Evolution.
– Även om vi lyckas stabilisera halten av koldioxid i atmosfären på en tillräckligt låg nivå för att undvika klimatförändringens allvarligaste konsekvenser, kommer många markekosystem att visa allt tydligare tecken på att det finns för lite kväve i marken, snarare än för mycket, säger Michael Gundale från SLU.
Det här gör det än viktigare att vi lyckas minska våra utsläpp av koldioxid.
För mycket eller för lite kväve?
Planetens gränser är ett begrepp som används ofta i miljödebatten idag. Enligt detta koncept finns det ett antal miljöproblem som vart och ett har ett eget gränsvärde, som inte kan överskridas utan att det uppstår tröskeleffekter som kan leda till oöverskådliga miljöeffekter.
En sådan gräns rör mängden kväve som med människans hjälp förs in i det biologiska kretsloppet, genom till exempel tillverkning av konstgödsel. Kvävets roll i övergödningen av sjöar och vattendrag har uppmärksammats under lång tid, och det anses ofta att planetens gränser när det gäller så kallat reaktivt kväve redan har överskridits.
Bakom studien står 38 forskare i ett internationellt samarbete som har letts av den amerikanske forskaren Joseph Craine. Sverige är representerat genom Michael Gundale från institutionen för skogens ekologi och skötsel vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Samtidigt finns det en grundläggande osäkerhet om hur trenden verkligen ser ut när det gäller tillgången på kväve i jordens markekosystem. Halten av koldioxid har ökat med över 40 procent under de senaste 150 åren, vilket har varit positivt för växternas fotosyntes och bör ha ökat deras upptag av kväve från marken. Dessutom kan de längre växtsäsonger som klimatuppvärmningen bäddar för också göra att växternas behov av kväve är större än utbudet i vissa ekosystem.
Historiska bladanalyser visar långsiktig trend
För att få en bild av hur trenden ser ut analyserade forskarna en databas med kemiska undersökningar av blad från hundratals växtarter som hade samlats in från hela världen under åren 1980–2017. Studien bygger på kväveinnehållet i mer än 43 000 prover. Det de fann var en global trend mot minskad tillgång på kväve.
Flertalet markbundna ekosystem, till exempel skog och mark som inte har gödslats, blir mer oligotrofa, vilket innebär att det inte finns tillräckligt med näringsämnen.
– Idag framhålls det ofta att miljön utsätts för alltför stora nedfall av atmosfäriskt kväve, och att det leder till ekologiska problem. Detta är förvisso sant i många områden och miljöer, men nu verkar det som att miljöer som inte är starkt påverkade av kväve-föroreningar börjar drabbas av det motsatta problemet – att klimatförändringen leder till att växternas tillgång på kväve blir alltmer begränsad.
Begränsar skogens roll i klimatarbetet
Enligt artikeln ger den nya studien ytterligare belägg för att skogar inte kommer att kunna binda in så stora mängder kol från atmosfären som många av dagens klimatmodeller förutspår, eftersom skogens tillväxt tycks vara mer begränsad av kvävebrist än man tidigare har trott. Dessa nya insikter tyder på att det är ytterst brådskande att minska utsläppen av koldioxid.
I artikeln nämns också en annan tänkbar följd av att ekosystemen blir mer näringsfattiga: att växternas minskande proteinhalter även påverkar de växtätare som lever där. Detta återstår dock att undersöka.
Michael Gundales roll i studien var att bidra med data från svenska skogsekosystem och att medverka i tolkningen av analyserna.
– Studien visar den globala trenden. Hittills finns det dock inga tydliga belägg för att svenska skogar blir mer kvävebegränsade, men det är något som det behövs grundliga studier om. Samtidigt finns det en ganska färsk studie av norrländska vattendrag som visade att kvävehalterna har sjunkit stadigt under de senaste 30 åren.
Artikeln:
Isotopic evidence for oligotrophication of terrestrial ecosystems. Nature Ecology & Evolution, Vol 2, November 2018, 1735–1744. Joseph M. Craine m.fl. 2018.
Kontakt:
Michael Gundale, forskare. Institutionen för skogens ekologi och skötsel
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, Michael.Gundale@slu.se
Inlägget Kvävebrist kan minska skogarnas CO2-upptag dök först upp på forskning.se.
Läkemedel med tafamidis saktar ner Skelleftesjukan
– Det är signifikanta skillnader som ger hopp åt många med Skelleftesjukan, säger Kurt Boman, senior professor vid Umeå universitet och kardiolog vid Skellefteå lasarett och en av dem som har hållit i den svenska delen av studien.
Läkemedelssubstansen tafamidis används sedan några år tillbaka i Sverige, på enstaka patienter som har nervpåverkan i benen. Genom denna studie kan man se hur effektiv behandlingen är även på patienter med som har hjärtsvikt och amyloidos (upplagring av proteinklumpar i vävnaden), vilket är vanliga komplikationer vid Skelleftesjukan. Läkemedlet botar inte själva sjukdomen, men minskar hastigheten av skada på hjärtat.
Bättre hälsa efter behandling med tafamidis
I studien har 441 personer från tretton länder deltagit. Den grupp i studien som behandlades med tafamidis hade signifikant lägre dödlighet än en grupp som fick verkningslösa preparat, så kallad placebo. Den absoluta minskningen av risken var mer än 13 procent, vilket i dessa sammanhang är en kraftig minskning. Inläggningar på sjukhus för hjärtkärlsjukdom minskade också tydligt.
Vid en kontroll efter trettio månader klarade gruppen som fick läkemedlet ett gångtest bättre än kontrollgruppen. Testet visar att kroppsfunktionerna försämrades långsammare än om gruppen varit utan behandling. Resultaten visade också att behandlingen verkade vara lika effektiv på patienter som antingen har respektive saknar en speciell genmutation, som tidigare har förknippats med Skelleftesjukan. Biverkningarna av behandlingarna var små, i flera fall mindre än i placebogruppen.
– Med detta som grund planerar vi fortsättningsstudier på fler patienter med hjärtsvikt och amyloidos, säger Kurt Boman.
Tidigare i år har en annan studie visat att andra läkemedel har effekt på patienter där Skellefteåsjukan angriper nervsystemet, medan den nu aktuella studien istället inriktas på patienter där sjukdomen har angripit hjärtat.
Skelleftesjukan, Familjär amyloidos med polyneuropati, är en ärftlig sjukdom där arvsanlaget för hur levern bildar proteinet trastyretin muterar så att proteinet får en onormal struktur och angriper bland annat hjärtmuskel och nerver. Sjukdomen kan leda till flera olika komplikationer som kan vara dödliga, men bara 10 procent av dem som har den ärftliga mutationen utvecklar sjukdomen.
I Sverige har cirka 350 personer Skellefteåsjukan, de flesta i trakterna kring Piteå och Skellefteå. Sjukdomen finns på ett antal vitt skilda platser i världen, bland annat i Brasilien och Japan. Läkemedelssubstansen tafamidis säljs i Sverige under namnet Vyndagel.
Artikel:
Tafamidis Treatment for Patients with Transthyretin Amyloid Cardiomyopathy,
Ynklig supernova blev dubbel neutronstjärna
Supernova iPTF14gqr upptäcktes från Palomar-observatoriet i Kalifornien för ganska exakt fyra år sedan. Den utmärkte sig inte genom att vara ovanligt ljusstark, utan var tvärtom en ganska futtig smäll som dessutom falnade fort. Nu när analysen av denna stjärnexplosion är färdig menar forskarna att den exploderade stjärnan måste varit osedvanligt avskalad. Dess yttre delar av väte och helium hade redan innan explosionen skalats av, sannolikt genom att en kompanjonstjärna slitit loss dem.
– Det som är spännande i just detta fall är att inte bara den avskalade stjärnan som exploderade bildar en neutronstjärna, utan att även dess kompanjon sannolikt var just en sådan kompakt stjärna, säger Jesper Sollerman, professor i astronomi vid Stockholms universitet.
Dubbla neutronstjärnor har nyligen visat sig vara ytterst intressanta. Sammansmältningen av ett sådant system gav upphov till gravitationsvågor i augusti 2017 som gjorde att astronomer världen över för första gången kunde hitta den synliga motsvarigheten till gravitationsvågskällan. Det var början på gravitationsvågsastronomi och valdes till årets viktigaste genombrott av tidskriften Science år 2017.
Se artikeln Kolliderande neutronstjärnor guldupptäckt för forskare
– När det gäller supernovor som är så kortlivade som iPTF14gqr gäller det att vara snabb. Vårt forskarlag hittade denna strax efter explosion. Vi hade dessutom tillgång till flera stora teleskop, bland annat det Nordiska Optiska Teleskopet på La Palma, som kunde riktas mot supernovan innan den falnade, säger Jesper Sollerman.
Nu är teleskopet på Palomar uppgraderat med en helt ny kamera som börjat ta bilder av stjärnhimlen. Detta nya projekt, Zwicky Transient Facility, kommer med säkerhet att hitta fler av dessa snabba och svaga explosioner. Gravitationsvågsteleskopen LIGO och Virgo börjar åter börja leta gravitationsvågor strax efter jul.
Artikeln:
A hot and fast ultra-stripped supernova that likely formed a compact neutron star binary,