I studien ingår 123 svenska män och kvinnor, i åldrarna 50 till 75 år. De hade alla drabbats av stroke mellan tio månader och fem år tidigare. Studiedeltagarna lottades till att få rytm- och musikbaserad terapi, ridterapi eller ingå i en kontrollgrupp som fick behandling i ett senare skede. Terapierna gavs två gånger i veckan under 12 veckor.

Direkt efter behandlingen, samt tre och sex månader senare, fick studiedeltagarna ange om de tyckte att de hade förbättrats när det gäller upplevd återhämtning. Dessutom genomgick de tester av gång, balans, greppstyrka och kognition. Deltagarna i både ridgruppen samt i rytm- och musikterapigruppen skattade sin upplevda återhämtning högre efter interventionen jämfört med deltagarna i kontrollgruppen. Av de som upplevde en ökad återhämtning återfanns 56 procent i ridgruppen, 38 procent i gruppen med rytm- och musikterapi och 17 procent i kontrollgruppen.

Resultat som inger hopp
– Studien visar att det fortfarande går att bli bättre, även flera år efter en stroke. Med hjälp av motiverande och stimulerande program som involverar både den fysiska och den sociala miljön kan hjärnans aktivitet och återhämtning öka, säger Michael Nilsson, gästprofessor vid Sahlgrenska akademin och chef för Hunter Medical Research Institute i Australien, som är en av forskarna bakom studien.

Hur kommer det sig att just ridning kan ge goda resultat?

– Ridterapi stimulerar många sinnen samtidigt. Till exempel, de tredimensionella rörelserna i hästens rygg skapar en sensorisk upplevelse som liknar den normala människans gång, säger Michael Nilsson. Detta visade sig genom att deltagarna i ridgruppen förbättrade både gång- och balansförmåga.

Bra att kombinera stimuli
Den rytm- och musikbaserade terapin innebär att patienterna utför kognitivt krävande rörelser med sina händer och fötter i takt med musiken, styrda av intryck de får via syn och hörsel. Studien visar att denna aktivitet förbättrade deltagarnas balans, greppstyrka och arbetsminne.

– Det verkar som om det är kombinationen av olika aktiviteter och stimuli, snarare än de enskilda komponenterna, som ger ytterligare fördelaktiga effekter vid strokerehabilitering, säger artikelns huvudförfattare docent Lina Bunketorp-Käll.

Forskarna går nu vidare med ytterligare analyser av resultaten. De har för avsikt att genomföra uppföljningsstudier med fler deltagare för att undersöka effektivitet, timing och kostnader.

Kontakt:
Docent Lina Bunketorp-Käll, telefon: 070–972 3101, e-post: lina.bunketorp@neuro.gu.se

15 procent av alla ljumskbråcksopererade drabbas av kronisk smärta och nästan var femte vattenbråcksopererad söker vård för en komplikation inom 30 dagar. Samtidigt dubblerades infektionsrisken efter prostatabiopsier under perioden 2006-2012.

Enligt Karl-Johan Lundström, doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, har titthålsoperation för ljumskbråck, vars användning ökat mycket på senare år, en liten fördel avseende kronisk smärta jämfört med konventionell öppen operation. Men fördelarna med färre fall av kronisk smärta ställs mot en fördubblad risk för återfall och en 30-procentig riskökning för andra komplikationer i jämförelse med öppen nätoperation.

Risk med titthål
– Att kronisk smärta drabbar 15 procent av ljumskbråcksopererade är en påfallande hög andel. Titthålsoperationer ger minst smärta men innebär samtidigt en större risk för andra komplikationer och återfall. Sammantaget innebär detta att man i största möjliga mån bör vara återhållsam med kirurgi hos patienter med minimala symtom, säger Karl-Johan Lundström, som arbetar som urologspecialist på Östersunds sjukhus.

Forskningen visade också att vattenbråcksbehandling med kirurgi leder till att patienten måste söka sjukvård för en komplikation i nästan vart femte fall. Samtidigt visar sig vävnadslim som behandling av vattenbråck innebära en låg risk för komplikationer och har i stort sett lika god symtomlindring som den vanligaste operationen.

– Detta är en väntad siffra för mig som ofta träffar denna patientgrupp med vattenbråck. Resultaten pekar på att man antingen ska använda en lindrigare form av kirurgi eller behandla med vävnadslim, som dessutom verkar bättre ur ett komplikationsperspektiv, säger Karl-Johan Lundström.

Resistenta bakterier
I avhandlingen beskrivs också hur infektionsrisken efter prostatabiopsier dubblerats från 1 till 2 procent mellan 2006-2012. Riskökningen beror enligt Karl-Johan Lundström sannolikt på ökningen av antibiotikaresistenta bakterier.

– Men även om risken att dö av biopsi-relaterade infektionskomplikationer är negligerbar i svensk sjukvård så får ökningen stora konsekvenser eftersom mer än 20 000 män årligen biopseras. En ökning från en till två procent innebär därmed att 400 istället för 200 män drabbas varje år, vilket är mycket oroande, säger Karl-Johan Lundström.

Avhandlingen:
Outcomes and complications in surgical and urological procedures

Läs mer