Krafttag krävs mot vägkantsväxter

Posted on by

Trafikverket har i flera år finansierat forskning om infrastrukturens naturmiljöer genom forskningsprogrammet TRIEKOL, där flera SLU-forskare medverkat, vilket bland annat resulterat i rapporten ”Invasiva arter i infrastruktur”.

Den 4 april samlas experter från hela Sverige på SLU i Uppsala på ett seminarium för att diskutera problemen, kunskapsläget och erfarenheter från Europa, samt framtida åtgärder, forskning och utmaningar. Seminariet tar avstamp i rapporten.

Vägar och järnvägskanter drabbas
De invasiva arterna har förmågan att tränga ut inhemska arter och kan ibland även förändra miljön de har invaderat. Väg- och järnvägsmiljöer drabbas ofta hårt. Hanteringen av hur man begränsar arternas spridning har länge varit eftersatt i Sverige, men frågan har fått ett ökat intresse på sistone och flera satsningar pågår parallellt i Sverige och på EU-nivå.

I rapporten beskrivs de problematiska arterna som sprids inom infrastrukturmiljöer. Två av de som orsakar störst skada och som sprids snabbast är blomsterlupin, som medför stora konsekvenser och till och med kan förändra näringsförhållandena i marken, och jätteloka, som orsakar hudirritationer vid kontakt.

De flesta av våra invasiva arter har förts in i landskapet av människan, ofta som trädgårdsväxter eller ogräs i fröblandningar. Ibland sprids arterna till och med aktivt i infrastrukturmiljöer av människor med bristande kunskap om konsekvenserna.

Mer kunskap behövs
Jörgen Wissman är forskare vid Centrum för biologisk mångfald (CBM) vid SLU och författare till rapporten, tillsammans med bland andra SLU-kollegan Tommy Lennartsson.

– Det är inte många som förstår vilka problem man orsakar om man sprider frön och växtdelar i naturen, exempelvis sår in lupinfrön i vägkanten intill sommarstugan, säger Jörgen Wissman.

I dagsläget finns det inga bestämmelser om spridning eller bekämpning, inte ens för de mest problematiska arterna.

– Det innebär att spridningen fortsätter ohejdat och därmed ökar även de framtida samhällskostnaderna för en eventuell bekämpning, säger han.

Nationell svartlista föreslagen
Blomsterlupin, jättebalsamin, jätteloka, kanadensiskt gullris och parkslide är några av de mest spridda invasiva arterna i infrastrukturmiljöerna i Sverige. Här nedan listas några viktiga slutsatser från rapporten ”Invasiva arter i infrastruktur ”:

  • Blomsterlupin är ett av de allvarligaste hoten mot infrastrukturbiotoper i vissa landskap i Sverige, medan övriga studerade arter kan utgöra hot mer lokalt.
  • En nationell svartlista behövs för invasiva arter, där man gör skillnad mellan olika kategorier av problematiska arter. Det behövs även lättillgänglig information om alla invasiva arter.
  • Mer samordning mellan svenska myndigheter behövs, koordinerande arbete av en myndighet bör prioriteras. Det behövs en strategi för hotbedömning, prioritering och åtgärder.

Kontakt:
Jörgen Wissman, Centrum för biologisk mångfald, SLU, e-post: jorgen.wissman@slu.se, telefon: 018-67 22 25

Rapporten: Invasiva arter i infrastruktur

Seminariet anordnas av forskningsprogrammet TRIEKOL, TRansportInfrastrukturEKOLogi, i samarbete med nätverket Svenska IENE och Centrum för biologisk mångfald (CBM) vid SLU.

Läs mer

Inplanterad bäckröding gör livet svårt för öringen

Posted on by

Bäckrödingen är en nordamerikansk art som inplanterades i Europa i slutet av 1800-talet och som kan föröka sig i många vattendrag. I Sverige är den klassad som en invasiv art och konkurrerar med öring.

Öringen är däremot en högt värderad fiskart i Europa som är ekologiskt viktig i både rinnande vatten och sjöar, där den indikerar god vattenkvalitet.

Öring , foto Bart Adriaenssens

– Bäckrödingen tycks särskilt väl anpassad till de övre delarna av vattendragen där den generellt har en negativ påverkan på tillväxt, överlevnad och reproduktion hos öring, säger Jörgen Johnsson, professor i ekologisk zoologi.

Mekanismerna bakom dessa effekter är dock dåligt kända, och svåra att förklara eftersom öring tycks vara dominant över bäckröding i direkta konflikter över resurser.

För att förstå dessa effekter bättre, studerades öring och bäckröding i Ringsbäcken i närheten av Borås av forskare i Salmonid Ecology Group vid Göteborgs universitet, i samarbete med en fransk forskargrupp vid Université Paul Sabatier i Toulouse.

”Tigeröring”, steril hybrid mellan bäckröding och öring, foto Peter Westley

Undersökningar av öringens rörelsemönster, uppehållsplatser och val av föda i bäcken kombinerades med laboratoriestudier av simaktivitet, ämnesomsättning och kroppsform.

– En sammantagen analys visade att sambandet mellan öringens individuella egenskaper och dess ekologiska resursutnyttjande var betydligt starkare när den levde som enskild art, vilket avspeglades i en snabbare tillväxt än när den levde tillsammans med bäckröding.

Forskarna tror att en möjlig förklaring till detta kan vara att den nyintroducerade bäckrödingen gör öringens livsmiljö mer oförutsägbar och på så sätt bryter upp komplex av egenskaper som öringen har utvecklats under lång tid.

Fler studier planeras
Ytterligare studier planeras för att förstå om bäckrödingen påverkar öringen mer långsiktigt, eller om det rör sig om mer kortvariga effekter som går tillbaka om bäckrödingen avlägsnas.

Studien har publicerats i tidskriften Functional Ecology och är en del av det Europeiska BiodivERsA-projektet SalmoInvade: Co-existence with non-native brook trout breaks down the integration of phenotypic traits in brown trout parr

Kontakt: Professor Jörgen Johnsson, institutionen för biologi och miljövetenskap, jorgen.johnsson@bioenv.gu.se, 031-7863665

Läs mer

Posted in BMI

Därför förändras inte vården – trots alla förändringsförsök

Posted on by

– Sjukvårdens professioner involverar sig sällan i förbättrings- och utvecklingsarbete som de upplever vara organisatoriskt och inte professionellt initierat. Det beror på olikheter i prioriteringar och värderingar. Detta i sin tur skapar meningsskiljaktigheter och försvårar arbetet, säger Christian Gadolin, som snart försvarar sin avhandling The Logics of Healthcare – In Quality Improvement Work.

Christian Gadolin menar att det finns en inneboende och markant risk att förbättrings- och utvecklingsarbete i vården cementerar olika perspektiv hos olika aktörer om vad som är kvalitet och hur kvalitet ska nås.

Vilket är det viktigaste resultatet du kommit fram till?

– Jag hoppas att min studie ska bidra till en ökad förståelse för de mekanismer som gör att hälso- och sjukvårdens praktik förblir tämligen oförändrad – trots en mängd förändringsförsök. Jag har också illustrerat och förklarat vilka typer av samverkan som krävs mellan individer för att kunna bryta och överskrida vårdens ofta institutionaliserade handlingsmönster.

Förändringarna påverkar sällan i praktiken
Hälso- och sjukvården i Sverige, men också i hela västvärlden, upplever stora utmaningar då efterfrågan och behovet utav vård ökar. Samtidigt som det blir allt svårare att få nya, utökade ekonomiska resurser.

– För att kunna hantera situationen har verktyg och metoder ifrån den privata sektorn förts in i vården, i syfte att öka effektiviteten och höja kvaliteten. Trots att sjukvården har genomgått många stora förändringar under de senaste decennierna finns det forskning som tyder på att dessa förändringar har begränsad påverkan på praktiken, anser Christian.

Han tycker att det förefaller som att sjukvårdens komplexitet inte har beaktas tillräckligt; ett måste om hälso- och sjukvården ska kunna möta de stora utmaningar och förändringar sektorn står inför.

– Det krävs en bredare förståelse för hur initiativ till förbättrings- och utvecklingsarbete tas emot av vårdens professioner och vad som sker i praktiken. Utan en sådan förståelse kommer framtida förbättrings- och utvecklingsarbete ha begränsad påverkan och inte kunna hantera vårdens utmaningar.

Kontakt: Christian Gadolin, doktorand i företagsekonomi. Institutionen för handel och företagande, Högskolan i Skövde E-post: christian.gadolin@his.se Telefon: 0500-44 88 62

Christian Gadolin är knuten till Institutionen för handel och företagande vid Högskolan i Skövde. Han är doktorand i företagsekonomi och doktorsavhandlingen ”The Logics of Healthcare – In Quality Improvement Work” kommer han att försvara vid disputationen på Handelshögskolan i Göteborg fredagen den 7 april.

Läs mer

Tuppar är schysstare mot sina släktingar

Posted on by

I en hönsgård är rangordningen strikt och en tupp är dominant över de andra. Tupparna konkurrerar om att para sig med hönorna och på så sätt föra sina gener vidare till nästa generation. Om en lågrankad tupp försöker para sig med en höna lägger sig den dominanta tuppen ofta i och avbryter parningsförsöket.

Forskarna bakom den nya studien undrade om tuppar, förutom att själva försöka bli fäder till kycklingar, hjälper sina släktingar att avla ungar. Ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv vore det ett sätt att föra åtminstone en del av sina gener vidare. Särskilt gamla tuppar, vars parningseffektivitet och spermiekvalité har försämrats med åldern, kan tänkas vara mer accepterande mot sina söners parningsförsök.

Släktingar stör sällan varandras parningsförsök
Forskarna ville därför ta reda på om dominanta tuppar var mer tillåtande mot underlägsna släktingars parningsförsök jämfört med om dessa var obesläktade. De delade in hönsen i grupper bestående av en dominant tupp och två lägre rankade tuppar, varav den ena var en bror eller son till den dominanta tuppen, och den andra var obesläktad. De tre tupparna släpptes ihop med fyra hönor och forskarna observerade parningssituationerna som uppstod.

– Vi såg att släktingar stör färre av varandras parningar och på så sätt är mer tillåtande. Den dominanta tuppen störde den obesläktade tuppens parningsförsök oftare, säger ansvariga forskaren Hanne Løvlie, biträdande professor vid institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet.

Man vet sedan tidigare att en del fåglar, exempelvis tamhönsens vilda anfäder djungelhönsen, kan känna igen släktingar. Igenkänningen påverkar hur djuren beter sig i en parningssituation.

Hönsen känner igen sina släktingar
– Vi drar slutsatsen att också tamhöns kan känna igen släktingar och att det påverkar deras beteenden. I det här fallet påverkar det vem de är mer schyssta mot i en konkurrenssituation, säger Charlotte Rosher, artikelns huvudförfattare.

Det visade sig att det inte spelade någon roll om den dominanta tuppen var ung eller gammal. Äldre tuppar verkade inte kompensera för sin minskande förmåga att fortplanta sig genom att vara mera förlåtande mot besläktade konkurrenter. I stället var alla tuppar schyssta mot tuppar de är släkt med.

– Resultatet tydliggör komplexiteten i evolutionen och hur finjusterade individens beteenden kan vara. Djuren i en grupp beter sig olika gentemot de andra beroende på släktskapet med de andra gruppmedlemmarna, säger Hanne Løvlie.

Men hur tamhönsen kan avgöra om en individ är en släkting vet forskarna ännu inte. En gissning är att de använder luktsinnet.

Studien gjordes vid forskningsstation Tovetorp i samarbete med Stockholms universitet, Manchester universitet och University College London i Storbritannien, och Monash universitet i Australien. Forskningen har fått finansiellt stöd från Linköpings universitet, ERASMUS, Zochonis Enterprise Fund, Australian Research Council och Marie Curie Actions.

Publikation: Relatedness and age reduce aggressive male interactions over mating in domestic fowl, Charlotte Rosher, Anna Favati, Rebecca Dean, Hanne Løvlie (2017), Behavioral Ecology, publicerad online 28 februari 2017, doi: 10.1093/beheco/arx024

Kontakt:
Hanne Løvlie, biträdande professor, hanne.lovlie@liu.se, 073-6394497, 013-28 66 81
Charlotte Rosher, student, charlierosher@googlemail.com

Läs mer

Posted in BMI

Männen tar makten hemma i köket

Posted on by

Sedan urminnes tider har matlagning setts som en kvinnlig syssla. Från det att kvinnorna stannade i lägret för att se till att elden höll i sig till för bara några år sedan var köket kvinnornas domän och matlagning något som skulle ombesörjas av kvinnor.

Undantag var vid speciella tillfällen då mannen skulle imponera, till exempel genom tillagning av viltet han fångat.

– Mat och matlagning tillhör det mest bekönade som finns. Hushållsarbete var fram till nyligen en kvinnlig domän och män som försökte laga mat framställdes som löjliga figurer.

– Undantag var och är grillning som sker utanför hemmet. Det som sker utanför hemmet är en del av offentligheten och offentligheten tillhör mannen medan hemmet tillhör kvinnan, säger Håkan Jönsson, docent i etnologi och koordinator för Lund University Food Studies.

Mat som social markör
För ett par år sedan skedde dock en förändring – männen tog steget in i köket och började att laga mat på samma sätt som kvinnorna alltid hade gjort. Enligt Marcus Klasson, doktorand inom konsumentkultur vid Lunds universitet, beror männens tilltagande matlagningsintresse under 90-talet på en rad olika saker.

– Parallellt med ett ökat intresse i matkultur kom många matlagningsprogram som visade en mer avslappnad manlighet tack vare tv-kockar som Jamie Oliver. Vi såg även en reaktion mot den komplexa ”fine dining-trenden” som gjorde att ”fulmaten”, så som hamburgare och annan street food, blev fin vilket gjorde att maten blev mer tillgänglig.

Reaktionen mot det komplexa gav maten en ny roll i hemmet. Detta i kombination med att män hade tid över öppnade upp för olika fördjupningar och konsumtionsfält, till exempel surdegsbröd, korvstoppning och mikrobryggerier. Med tiden blev mat ett sätt att förmedla ens sociala status.

–