– Det cirkulerar många missförstånd om vad såren beror på och vården av den här patientkategorin är eftersatt. Samtidigt är det ett mycket jobbigt tillstånd för dem som lider av det. Patienterna kan få en allmän sjukdomskänsla, och de får svårt att äta och prata och orkar kanske inte gå till skolan eller jobbet under flera dagar, säger Maria Bankvall, tandläkare och disputerad forskare inom odontologi.
Munblåsor, förkylningsblåsor eller afte är ord som vanligtvis används för att beskriva de sår i munslemhinnan som medicinskt benämns som recidiverande aftös stomatit (RAS). Tillståndet utgör en av de vanligaste slemhinneförändringarna som drabbar munhålan.
Såren ser mycket typiska ut med en röd ring som omsluter ett vitaktigt område, och de kan förekomma var som helst i den rörliga slemhinnan, det vill säga på insidan av kinderna och läpparna, i munbotten, på tungans sidor och i halsen.
Många olika orsaker Såren svider och bränner och kan bli mycket handikappande för den som drabbas. I dag finns inget botemedel utan endast symptomlindrande behandling i form av receptfria och receptbelagda preparat.
– Man har länge trott att det beror på ett virus, precis som vid herpes i munnen, och många läkare och tandläkare behandlar aftös stomatit och herpes på samma sätt, delvis
Upptäckten från forskare vid Lunds universitet utmanar den tidigare obestridda konsensus om beta-amyloid, proteinfragmentet som tros vara roten till Alzheimers sjukdom. I stället för att föreslå att proteinframgmenten rensas bort, något de flesta kliniska prövningar haft som mål, föreslår forskarna nu att beta-amyloid stabiliseras.
Forskarna har använt synkrotronljusanläggningen MAX IV i Lund för att ta fram aldrig tidigare skådade bilder av en fas i sjukdomen som föregår bildandet av skadliga klumpar av beta-amyloid, så kallade plack. Upptäckten öppnar vägar i sökandet efter nya behandlingar till Alzheimers sjukdom.
– Ingen har någonsin använt denna metod för att titta på Alzheimers sjukdom (AS). Bilderna berättar att utvecklingen är långsammare än vi trodde och att det finns steg i utvecklingen av AS som vi vet lite om. Detta väckte naturligtvis vår nyfikenhet ”, säger Gunnar Gouras, professor i experimentell neurologi vid Lunds universitet och huvudansvarig för studien som publiceras i Nature Communications.
Upptäckten öppnar ett fönster till sjukdomens ursprung Vad händer vid detta tidigare okända stadium av Alzheimers sjukdom? Genom biokemisk karakterisering kunde studiens försteförfattare, Oxana Klementieva, titta närmre på dessa tidiga förändringar i hjärnan.
Resultaten visade på ytterligare ett fynd. Nämligen att beta-amyloid inte är uppbyggd av en ensam peptid, en utbredd uppfattning inom fältet, men som en enhet av fyra peptider som sitter ihop, en tetramer. Detta genombrott föreslår en ny hypotes för själva orsaken till sjukdomen.
Den onaturliga separationen av dessa fyra peptider kan utgöra ett tidigt förstadie till de ansamlingar av beta-amyloid som senare förvandlas till plack, Alzheimers kännemärke.
– Detta är mycket, mycket spännande. I en annan amyloid sjukdom, transtyretinamyloidos, har upplösningen av tetramern identifierats som nyckeln i sjukdomsutvecklingen. För denna sjukdom finns det redan ett läkemedel i klinik som stabiliserar tetramern och bromsar sjukdomsutvecklingen. Om vi kan hitta en metod för att stabilisera beta-amyloid på ett liknande sätt kan det vara vägen framåt i utvecklingen av terapier för AS ”, säger Gunnar Gouras.
Forskare vid Lunds universitet kommer nu att försöka kartlägga beta-amyloids beteendemönster långt innan de skadliga proteinklumparna börjar bildas. Sökandet efter ett motgift till vad som bryter isär beta-amyloid proteinet signalerar potentiellt en avgörande kursändring i utvecklingen av framtida behandlingar för AS.
Doktorand Cecilia Bergh har jobbat många år med strokepatienter i sin roll som sjukgymnast på neurokliniken vid Universitetssjukhuset Örebro. Hennes avhandling är baserad på registerbaserade epidemiologiska studier.
Data från mönstringsregistret och andra nationella svenska register har använts för att inhämta information från mer än 250 000 män födda 1952 till 1956. Dessa män har kunnat följas från mönstringstillfället i sena tonåren upp till 58 års ålder.
Stresstolerans och kondition kopplade till stroke och hjärtsjukdom – Syftet med avhandlingen var att undersöka hur fysiska och psykiska egenskaper i tonåren är kopplade till risken för stroke och kranskärlssjukdom långt senare i livet, men också hur risker i vuxen ålder kan påverka, säger Cecilia Bergh, sjukgymnast vid fysioterapiavdelningen på Universitetssjukhuset Örebro och doktorand vid Institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
– Psykosocial stress har tidigare kopplats till en ökad risk för hjärtkärlsjukdom. Men i min avhandling har vi utvärderat stresstolerans i tonåren som en riskfaktor. Jämfört med män med hög stresstolerans hade män med låg stresstolerans i tonåren en markant ökad risk både för stroke och kranskärlsjukdom i vuxen ålder. Flera egenskaper i tonåren som låg stresstolerans, ohälsosam vikt och förhöjt blodtryck var även kopplade till en sämre prognos efter stroke.
Låg stresstolerans kan slå ut skyddet av en god kondition Ett överraskande resultat var att god fysisk kondition, som tidigare kopplats till minskad risk för hjärtkärlsjukdom, inte verkade ha samma positiva inverkan för män med låg stresstolerans. En förklaring kan vara att män med låg stresstolerans i tonåren har svårare att behålla god kondition upp i vuxen ålder.
– Vi har även undersökt sambandet mellan svåra infektioner i vuxen ålder och långtidsrisken för efterföljande hjärtkärlsjukdom. Vi observerade att sjukvårdskrävande blodförgiftning eller lunginflammation medför en ökad risk för hjärtkärlsjukdom, inte bara i samband med infektionen utan även under flera år efteråt.
Även om hjärtkärlsjukdom vanligtvis inte uppvisar symtom förrän i vuxen ålder, finns data som tyder på att sjukdomen kan ha ett långt naturalförlopp med start redan i barndomen. En ackumulering av olika riskfaktorer under hela livet kan avgöra risken för hjärtkärlsjukdom, men enskilda exponeringar senare i livet kan också ha betydelse oberoende av denna riskökning.
För att förebygga hjärtkärlsjukdom verkar det alltså betydelsefullt att redan i tonåren röra på sig regelbundet, men också att lära sig hantera stress.
– Men även om man fått en stroke är det viktigt att tänka på livsstilsfaktorer och stresshantering. Det kan påverka risken för en ny stroke. Vårt tolkning är att det aldrig är för tidigt och kanske heller aldrig för sent att försöka förebygga hjärtkärlsjukdom.
Riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom
Välkända påverkbara riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom i vuxen ålder är högt blodtryck, rökning, högt BMI, höga blodfetter, låg fysisk aktivitet, alkohol, diabetes, tidigare hjärtkärlsjukdom samt psykologiska faktorer som stress och depression.
Kontakt: Cecilia Bergh, Sjukgymnast vid fysioterapiavdelningen, Universitetssjukhuset Örebro. Region Örebro län Telefon: 073 – 068 28 92 Mail: cecilia.bergh@regionorebrolan.se
Camilla Nothhaft har forskat om hur professionella lobbyister i Bryssel arbetar. Hon har tittat på hur, var och under vilka villkor lobbyister och politiker möts, och vad som händer då.
Tidigare forskning på området har ofta studerat andra aspekter av lobbying än själva samtalet mellan lobbyister och politiker. De studierna visar att det finns en tendens att se kommunikationen mellan de två grupperna strikt som en överföring av information.
– Min forskning visar att den aktuella lagstiftningen som är tänkt att reglera lobbyingen i EU inte täcker hur det fungerar i praktiken. En stor del av lobbyingen sker utan att parterna uttryckligen tänker på att det faktiskt är lobbying som pågår och rollerna är ibland även otydliga, säger Camilla Nothhaft.
För att på när håll se allt som skedde skuggade hon sju lobbyister och Europaparlamentariker under en vecka per person, från morgon till sen kväll. Hon gjorde även ett 40-tal intervjuer.
– Det mest intressanta är att jag kan visa på kreativiteten hos lobbyisterna för att sticka ut och framstå som något mer än vilken lobbyist som helst. De arbetar för att etablera relationer till politikerna där deras position som påverkare trängs undan till förmån för andra roller i relationen. Jag såg till exempel att de vill vara en vän som hjälper till, säger Camilla Nothhaft.
Lobbare och politiker jobbar ihop
Hon kunde i sin studie också visa på att lobbyisterna försöker framstå som jämlika parter med politikerna, med samma intresse. Syftet tycks vara att de vill kunna träffa politikerna under andra former och i andra roller än i de tydliga lobbymötena som sker på parlamentarikernas kontor.
Lobbyisterna använder skilda strategier och etablerar relationer till politiker med mål att skapa tillfällen för gemenskap bakom kulisserna. Där råder andra regler än i det offentliga mötet.
– De kan även förhandla sig till möjligheter att samarbeta med politiker på jakt efter olika men delvis överlappande agendor. Lobbyisterna och politikerna kan på så sätt arbeta tillsammans för att nå sina respektive mål.
– Det förvånade mig att det var betydligt mer samarbete mellan lobbyisterna och politikerna än jag förväntat mig. De hjälper varandra och arbetar mycket ihop, säger Camilla Nothhaft.
Hennes resultat har redan diskuterats på ett möte i Bryssel på Globe EU, och Camilla Nothhaft hoppas att det kan ligga som underlag också i EU-institutionerna i samband med diskussionerna kring ny reglering av lobbyingen i Bryssel.
Vattenkraft behöver inte komma från forsar och stora dammar. Under de senaste decennierna har satsningarna på utvinning av vågkraft från haven ökat. Potentialen är enorm – hela världens nuvarande elbehov skulle kunna täckas av vågenergi, om man lyckades utvinna den och föra elen in till land.
– Potentialen beror fortfarande en hel del av vilken teknik man använder. Det gäller att den inte bara fungerar utanför Skottland, utan även i lugnare vatten där man tar tillvara de dyningar som hela tiden färdas över världshaven, säger Mats Leijon, professor i elektricitetslära vid Uppsala universitet och uppfinnare till en av de mest kända vågkraftteknikerna.
Vågkraft i Lysekil
Huvudsakligen fungerar vågkraftteknik på två olika sätt: antingen utnyttjas kraften i ytvågorna eller i vågorna på botten. Det första vågkraftverket som utvecklades på Uppsala universitet sjösattes 2006 vid en forskningsanläggning i Lysekil på västkusten. Tekniken där, som drivs av ytvågor, består av drygt 20 flytbojar som är förankrade i havsbotten med betongfundament. När havet böljar rör sig flytbojarna upp och ner och driver linjära generatorer som sitter inbyggda i höga stålstrutar på betongfundamenten.
Mats Leijon är också grundare av företaget Seabased som för tre år sedan startade bygget av en av världens största vågkraftparker, i havet nordväst om Smögen (utanför Sotenäs). I januari i år började vågkraftparken leverera el till det svenska elnätet via en 10 kilometer lång kabel på havsbotten.
I nuläget har vågkraftparken en installerad effekt om drygt en megawatt, men målet är att bygga ut till cirka tio megawatt. Vågkrafttekniken har även rönt intresse utomlands och flera beställningar på kraftverk från Lysekilsfabriken har kommit från afrikanska Ghana.
Fler vågtekniker
Bojtekniken är dock långt ifrån den enda som prövas för att generera el ur havets vågor. Energibolaget Fortum, som är en av finansiärerna av Sotenäs-projektet, bidrar även till bygget av en vågkraftpark med effekten 1,5 megawatt i franska Bretagne. Tekniken där kallas för Wave Roller och kan beskrivas som stora vipp-paneler på havsbotten. Där på mellan åtta och 20 meters djup vippas panelerna fram och tillbaka av havets svall. Rörelsen driver en hydraulisk kolvpump inuti panelen, som i sin tur genererar el.
Flera olika tekniker utvecklas också vid testanläggningen Wave Hub i brittiska Cornwall. Där finns kapacitet att ansluta effekter upp till 48 megawatt till elnätet samt även testa tidvattenkraftverk. Många försök här finansieras av EU-kommissionens forskning- och utvecklingsprogram Horizon2020.
Ett känt vågkraftverk är den långa, flytande ”ormen” Pelamis som anslöts till det brittiska elnätet redan 2004, från sin placering utanför skottska Orkney. Vågkraftverket som består av fyra stora flytkroppar väger cirka 700 ton och beräknas kunna ge effekten 750 watt. Pelamis, som även prövats utanför Portugals kust, har dock tampats med både tekniska och ekonomiska problem under årens lopp. Tekniken är lovande och kan ge mycket el, men visar samtidigt på vågkraftens svagheter. Kraftverken placeras ofta där det är tuffa väderförhållanden, vilket ställer stora krav på att konstruktionerna är robusta. Enkelhet har visat sig vara en framgångsfaktor, liksom placering av generatorerna på havsbotten.
Oönskad konkurrens
– Sedan handlar det också om mycket stora investeringar – ofta miljardbelopp. Om vågkraften fått samma stöd som vind- och solkraft hade nog utvecklingen gått snabbare. Men här blir det tyvärr en oönskad konkurrenssituation, säger Mats Leijon.
Det gemensamma målet är ändå att erbjuda alternativ till storskalig elproduktion genom förbränning av kol, olja eller naturgas. Och potentialen i vågkraft är så pass stor att den är värd att fortsätta satsa på, menar Mats Leijon.
Så funkar flytbojarna utanför Lysekil
Vågkraftsteknik omvandlar energi från havets vågor till el. Det finns många olika typer av teknik för detta som huvudsakligen fungerar på två olika sätt: antingen utnyttjas kraften i ytvågorna eller i vågorna på botten.
En av världens mest kända vågkraftparker finns på svenska västkusten, nordväst om Smögen. Den består av drygt 20 flytbojar som är förankrade i havsbotten med betongfundament, och är exempel på kraft från ytvågor. När havet böljar rör sig flytbojarna upp och ner och driver linjära generatorer som sitter inbyggda i höga stålstrutar på betongfundamenten. Havet rör sig olika mycket överallt och därför ger varje enskild boj olika mycket ström. För att konvertera energin till efterfrågade 50/60 Hertz växelström används två egenutvecklade växelstationer som även de är placerade på havsbotten. I januari i år började vågkraftparken leverera el till det svenska elnätet via en 10 kilometer lång bottenkabel.
Utanför Lysekil pågår sedan 2004 också ett forskningsprojekt, lett av Uppsala universitet, som kontinuerligt mäter vågorna i området. Uppgifter samlas in om våghöjd och våglängd och utifrån det räknas en medelvåghöjd ut. Denna så kallade signifikanta våghöjd är viktig bland annat för beräkningar av hur mycket effekt som flödar in mot försöksområdet. I ”Lyskilsprojektet” sjösätts och testas också olika tekniska lösningar. Här studeras även hur vågkraften kan påverka miljön och de organismer som lever i närheten. Resultaten hittills visar att vågkraft kan ha en positiv påverkan på det lokala ekosystemet, eftersom vågkraftsparkerna fungerar som artificiella rev. Det går inte heller att bedriva storskaligt fiske i områden med vågkraft.
Skapa nya bränslen
Ekonomin är viktig även för en annan uppstickare inom förnybar energi som rönt framgångar på senare tid – så kallad artificiell fotosyntes. Här handlar det inte om att generera el, utan i stället om att producera bränslen på ett nytt, effektivare sätt. I stället för att bryta ner biomassa och omvandla exempelvis spannmål till etanol producerar den artificiella fotosyntesen bränsle direkt i en process.
Kostnaderna här finns ännu så länge främst i laboratorierna där forskarna jobbar på högvarv med att bland annat bygga konstgjorda löv som efterliknar växternas fotosyntes. I de konstgjorda löven används molekyler och material som härmar principerna hos naturlig fotosyntes. De artificiella löven fångar in solljus vars energi spjälkar vatten till syrgas och elektroner. Elektronerna driver sedan en kemisk process som mynnar ut i ett bränsle, exempelvis vätgas eller alkohol. En finess med löven är att de är enkla att tillverka av tunna lager av olika material.
– De konstgjorda löven är jätteviktiga att visa upp och det finns i dag cirka tio olika varianter. Det fortsatta arbetet handlar om hur löven ska skalas upp till fullt fungerande apparater, säger Leif Hammarström, professor i kemisk fysik vid Ångströmslaboratoriet i Uppsala.
Ny typ av solpanel
Målet är nya sorters solpaneler som producerar bränslet direkt. Ännu så länge är det vätgas som är enklast att tillverka. Men forskning och utveckling satsas också på en förlängning av bränsleprocessen som i slutänden ger flytande bränslen som alkaner, metanol eller etanol. Även andra produkter som bioplaster, läkemedel och gödning kan tillverkas med hjälp av artificiell fotosyntes.
Precis som för vågkraften läggs mycket tid och pengar inom konstgjord fotosyntes på att bygga teknik som är tillräckligt stabil och ger god utdelning av energi. Ett viktigt arbete är att utveckla så kallade molekylära katalysatorer som kan ”jonglera” med många elektroner och protoner på samma gång.
– Katalysatorerna fungerar som dirigenter i omvandlingen av solljus till kemisk energi. Det gäller att skapa processer som rör sig ungefär som ett paraply som vänds ut och in, fram och tillbaka väldigt snabbt och lätt, säger Leif Hammarström.
Rekordsnabb katalysator
För fyra år sedan var glädjen stor i laboratoriet på kemiinstitutionen på KTH i Stockholm. Professorn i organisk kemi, Licheng Sun, och hans kollegor förstod då att de lyckats skapa en rekordsnabb katalysator för artificiell fotosyntes. Den molekylära katalysatorn klarade att göra över 300 ”paraplyvändningar”, eller utbyten, per sekund. Det stod sig bra i jämförelse med hastigheten hos den naturliga fotosyntesen som är mellan 100 och 400 utbyten per sekund.
– Det finns många fantastiska katalysatorer redan, men många av dem är främst till för forskning, eftersom de är svåra eller dyra att skala upp, säger Leif Hammarström.
Fortsatt utveckling behövs också av färgämnen som kan efterlikna klorofyllet och fånga in solljuset i konstgjorda löv. I dag används ofta rutenium, men det är ett förhållandevis dyrt och sällsynt material. Tar sig forskarna och teknikutvecklarna över de här och några andra trösklar är potentialen för artificiell fotosyntes mycket stor.
– Solinstrålningen mot jorden är enorm, även långt norrut. Många länder skulle kunna bli självförsörjande på solbränsle och helt bli av med sitt fossilbehov, säger Leif Hammarström.
