Det finns nu finns mycket goda skäl för en systematisk övervakning och bekämpning av malörtsambrosian, menar SLU-forskarna.
Till Sverige sprids växten med de fågelfrön vi importerar varje vinter, och som förutom solrosfrön också innehåller frön av malörtsambrosia och andra ogräsarter. Resultatet ser vi varje sommar i form av plantor i trädgårdar och på deponier med trädgårdsavfall, men eftersom de blommar först när nätterna blir tillräckligt långa hinner de inte sätta frön som kan ge upphov till en etablerad population.
Forskargruppen från SLU visar nu att det finns stora variationer i blomningstidpunkt beroende på plantornas ursprung. Och redan nu finns det väletablerade populationer i norra Tyskland som är väl anpassade för tidig blomning även på våra breddgrader.
Odlade malörtsambrosia från 11 populationer
Den fråga forskarna ville besvara var i vilken utsträckning populationer på olika breddgrader är anpassade till rådande dagslängd (fotoperiod) och temperatur, och om det finns populationer som redan nu skulle kunna fullfölja livscykeln under svenska förhållanden.
I försöket odlade de malörtsambrosia från 11 populationer i Europa och Nordamerika, från latitud 38°N till 51°N. Försöket genomfördes i Uppsala och i Osijek i Kroatien. Parallellt registrerade de utvecklingen (fenologin) hos malörtsambrosia i två områden i Tyskland. Resultaten visade att det fanns en nord-sydlig gradient när det gäller blomningstidpunkt; plantor från den nordligaste populationen började blomma redan i mitten av juli i Uppsala, medan inga plantor från den sydligaste populationen hann bilda honliga blommor.
Populationer anpassade till svenska förhållanden
Forskarnas slutsats är att det redan nu finns väletablerade populationer i norra Tyskland som är väl anpassade till svenska ljus- och klimatförhållanden. Dessutom visar resultaten att malörtsambrosia har förmåga att anpassa sig till olika fotoperioder. Med fortsatt införsel av fågelfrön och ett allt mildare klimat ökar därför risken för att den blir en etablerad del av den svenska floran.
– Det finns nu goda argument för ett övervakningssystem som gör att vi snabbt kan upptäcka och bekämpa populationer av malörtsambrosia som är på väg att etablera sig i Sverige, säger Lars Andersson från SLU, som har lett studien. Möjligheterna bör vara goda att med tidiga och relativt billiga åtgärder hindra att livskvaliteten försämras för tusentals människor med allergiproblem.
Främsta källan till pollenallergi
Malörtsambrosia (Ambrosia artemisiifolia) är ursprungligen från Nordamerika och spreds till Europa under 1900-talet, dels med utsäde, dels med amerikanska trupper under de båda världskrigen. Kärnområdet i Europa är Ungern, och i viss utsträckning Frankrike, men arten har spridit sig även till norra Italien samt Kroatien, Serbien med flera länder i östra Europa. Enligt Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) ger malörtsambrosia upphov till hösnuva, ögonirritation och även astma. Symptom kan uppstå redan vid låga nivåer av pollen. I Nordamerika uppges den vara den främsta källan för pollenallergi och i Centraleuropa är stora delar av befolkningen allergiska mot malörtsambrosian. I en studie i Milano-området var 14 procent av de undersökta personerna allergiska mot arten, och av de med allergisymptom led 40 procent av astma. Malörtsambrosian är också ett allvarligt ogräsproblem i grödor som majs och solrosor i många europeiska länder.
Kontakt: Lars Andersson, professor, Institutionen för växtproduktionsekologi, Sveriges lantbruksuniversitet 018-67 33 66; 070-344 39 76, lars.andersson@slu.se
Sedan upptäckten under 1900-talets början har antibiotikan revolutionerat läkemedelskonsten och blivit ett lika självklart som livsnödvändigt inslag inom sjukvården. Framgångssagan ser dock ut att bli relativt kort då människan på grund av överanvändning, både för eget bruk och för djuruppfödning, bär runt på fler och fler antibiotikaresistenta bakterier i sin kropp.
För några år sedan publicerade exempelvis Världshälsoorganisationen, WHO, en rapport om antibiotikaresistens där de bedömde läget som så pass allvarligt att det nu blivit ett hot mot den globala hälsan.
– Resistens är ett enormt hot. Många anser att problematiken är ett större problem än klimatförändringen eftersom det sammanfaller med så många saker. Det är som ett korthus som rasar samman. All modern sjukvård bygger på att vi har antibiotika till hands. Utan det kan vi glömma allt vad transplantationer och cancerbehandlingar heter, säger Fredrik Almqvist, professor i organisk kemi vid Umeå universitet.
Fynd i jorden I dag finns drygt 150 antibiotikum på marknaden indelat i olika subgrupper beroende på ursprung och verkningsgrad. De flesta av dem upptäcktes under antibiotikas guldålder på 1940-1990-talen, men redan under 1950-talet hade många bakterier utvecklat antibiotikaresistens mot penicillin och jakten på ny antibiotika tog vid.
I ett jordprov från Borneo hittade forskare bakterien Streptomyces orientalis som producerade en substans som visade sig vara effektiv mot resistenta stafylokocker. Substansen, som fick namnet vancomycin, har sedan dess blivit lite av forskningens sista halmstrå när annan antibiotika inte längre biter. Sedan 2002 finns dock fall med vancomycin-resistenta bakterier, VRSA, runt om i världen.
En av forskningsvärldens allra senaste och hetaste upptäckt är den jordlevande bakterien Eleftheria terrae och dess antibiotiska substans texiobactin. Läkemedlet, som tros tillhöra en helt ny antibiotikaklass, är det första helt nya antibiotikumet på över 30 år och upptäcktes av forskare vid Northeastern University i Boston. Sammanlagt testade forskarna över 10 000 jordprover från hela världen innan de fann det nya ämnet i jord från delstaten Maine i USA.
Tester visade att substansen inte gav upphov till resistenta bakterier, vilket först fick forskarna att deppa ihop eftersom det oftast är ett tecken på att ämnet är giftigt för alla typer av celler, även mänskliga. Ytterligare tester, denna gång på mänskliga celler, visade att så inte var fallet – människocellerna förblev friska och intakta.
– Texiobactin är en jättespännande upptäckt, men i viss mån en traditionell antibiotika som dödar den sjukdomsframkallande bakterien. Det innebär att den inte kommer att göra någon skillnad på den sjukdomsalstrande bakterien och andra för kroppen nödvändiga bakterier, till exempel mag- och tarmbakterier. Det är ett suveränt alternativ vid svår infektion, men där det inte är frågan om ond bråd död är det bättre med selektiva antibakteriella föreningar som inte dödar, säger Fredrik Almqvist.
Virus som avväpnar bakterierna Dessa selektiva antibakteriella föreningar kallas även virulenshämmare eller avväpnare och betecknar olika sätt att bekämpa infektioner utan antibiotika. Avväpningen sker genom att specifika egenskaper som bakterierna behöver i den sjukdomsframkallande situationen angrips.
– Om en infektion kan botas utan antibiotika så bör man sikta på det. Några exempel är klamydia och listeria som skulle kunna botas genom att man låter immunförsvaret jobba med avväpnare. Bakterien kan fortfarande växa och må bra, men den förlorar den sjukdomsalstrande förmågan. På så sätt kan man spara enorma mängder antibiotika, säger Fredrik Almqvist.
Ett annat alternativ är bakteriofager – virus som angriper och slår ut bakterier. Metoden upptäcktes för drygt 100 år sedan, men föll i glömska i och med antibiotikans framväxt. Nu är dock revanschen nära.
I naturen är bakteriofagerna, eller fager som de också kallas, drygt tio gånger fler än bakterierna och är en viktig del av jordens ekologi. Till skillnad från antibiotika som slår ut livsviktiga funktioner hos många olika bakterier angriper fagerna bara en eller några få stammar av bakterier. I bästa fall kan fagerna slå ut en skadlig bakterie utan att störa andra mikrober.
Ännu finns ingen bakteriofagbaserad metod godkänd som läkemedel inom EU. Däremot är det accepterat som medicin i flera östeuropeiska och asiatiska länder.
Helande honung Jakten på ny antibiotika sker inte bara i jorden och på labb utan även i luften. En forskargrupp vid Lunds universitet har kommit fram till att mjölksyrebakterier från bins honungsmage kan motverka en rad antibiotikaresistenta bakterier i svårläkta sår. Tester har visat att kombinationen är effektiv mot MRSA och bakterier resistenta mot vancomycin.
Forskarna har testat en formulering på de levande bi-bakterierna, på hästar vars svårläkta sår inte kunnat botas av varken antibiotika eller annan behandling. Resultatet? Samtliga hästar blev återställda.
Att själv experimentera med honung som medicin är dock inget som forskarna rekommenderar. De gynnsamma mjölksyrabakterierna finns endast i färsk honung tagen från vild bisamhällen och inte i sådan som man köper i butik.
– Bakterierna producerar endast det som behövs för att slåss mot patogenerna på plats och på så sätt undviks resistensutveckling, säger Alejandra Vasquez som är en av forskarna bakom studien.
Planen är att fortsätta med kliniska studier för att initiera en läkemedelsklassning, men på grund av brist på anslag står en klinisk tillämpning av forskningen i princip stilla just nu.
– Vår forskning är helt extern finansierad så allt tar jättelångt tid att göra. Vi knappt har råd att jobba heltid utifrån de få anslag vi har så vi behöver en större satsning för att kunna lyckas.
Nygamla upptäckter och vaccin Nästan all antibiotika härstammar från naturen, men forskare har funnit vissa syntetiska alternativ som verkar ha samma effekt. På Karolinska institutet har man till exempel upptäckt att läkemedlet ebselen, tidigare använt som för behandling för stroke, bekämpar bakterieinfektioner som MRSA och TBC lika bra som antibiotika.
Läkemedlets sätt att angripa skiljer sig dock från vanlig antibiotika genom att ställa sig i vägen när bakterierna försöker skapa nytt DNA. När bakterien inte kan skapa DNA kan den inte heller föröka sig och göra fler bakterier som gör oss sjuka.
– En annan variant är vacciner, men det är svårt att vaccinera sig fri från alla variationer. Det är dessutom en väldigt kostsam behandling och få förunnade ur ett världsligt perspektiv, säger Fredrik Almqvist.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Redan de gamla egyptierna
Redan de gamla egyptierna visste att mögel från till exempel bröd eller gröt kunde bota sjukdomar. Det skulle dock dröja till 1500-talet innan det första kända antibakteriella läkemedlet togs fram och då handlade det om att bota syfilis med hjälp av kvicksilver. Därefter dröjde det flera århundraden tills världens första antibiotika framställdes 1910. Substansen, som fick namnet arsfenamin, framställdes av nobelpristagaren Paul Ehrlich och användes även det för att behandla syfilis.
– Den heter så för att den först upptäcktes hos en patient med svår akne. Men om den orsakar akne är inte säkert – den kanske bara fanns där för att den är så vanlig, säger Rolf Lood forskare i experimentell infektionsmedicin vid Lunds universitet.
Han har upptäckt att ”akne-bakterien” utsöndrar ett protein som fått namnet RoxP. Detta protein skyddar mot så kallad oxidativ stress, ett tillstånd där reaktiva syreföreningar skadar cellerna. En vanlig orsak till oxidativ stress när det gäller huden är UV-strålning från solen.
– För bakterien är detta protein viktigt för att den alls ska kunna leva på vår hud. Den gör sin livsmiljö bättre genom att utsöndra RoxP, men blir därigenom samtidigt till nytta även för oss, förklarar Rolf Lood.
Oxidativ stress anses vara ett bidragande skäl till flera hudsjukdomar. Bland dem är böjveckseksem (atopisk dermatit), psoriasis och hudcancer.
En mycket vanlig bakterie Eftersom Propionibacterium acnes är så vanlig, så finns den hos både friska personer och människor med hudsjukdomar. Men enligt Rolf Lood kan man ha olika stora mängder av bakterien på sin hud, och bakterierna kan också producera större eller mindre mängder av det skyddande proteinet RoxP.
Detta ska han och hans medarbetare nu studera vidare i både patienter och försöksdjur. Patientstudien går ut på att jämföra patienter med basalcellscancer, ett förstadium till cancer kallat aktinisk keratos, och friska kontrollpersoner. Studien kommer att kunna visa om det finns något samband mellan graden av sjukdom och mängden av RoxP på patienternas hud.
Om RoxP också fungerar som skydd ska undersökas i försöksdjursstudien. Där ska möss som fått respektive inte fått RoxP utsättas för UV-strålning, varpå man kan se om RoxP-mössen klarar sig bättre än de som inte fått det skyddande proteinet.
– Om studierna ger ett positivt resultat skulle det kunna leda till att RoxP kan ingå i solkrämer och användas i behandlingen av psoriasis och böjveckseksem, hoppas Rolf Lood. Hans forskningsrön har nyligen publicerats i en artikel i Nature-tidskriften Scientific Reports.
Sockerhalten i blodet är för hög hos de som drabbas av diabetes, vilket kan leda till sår på fötterna och en svår läkningsprocess som i vissa fall slutar med amputation av foten.
– Vid långvarig diabetes påverkas ofta nerver, kärl och muskler så att blodcirkulationen och känseln i fötterna försämras. Felställningar uppstår i fötternas leder och huden blir torr och skör. Då är det lätt att sår på fötterna uppkommer och blir svårläkta, säger Gustav Jarl på Ortopedteknik och Universitetssjukvårdens forskningscentrum vid Universitetssjukhuset Örebro.
Lång och svår läkningsprocess
Behandlingstiden för fotsår sträcker sig ofta över lång tid. Livskvaliten försämras och behandlingen är omfattande.
– Det krävs insatser med såromläggning, fotvård, diabeteskontroll, livsstilsförändringar och antibiotikabehandling. Det behövs tvärprofessionella insatser av särskilda team som inriktar sig på fötter. Avlastning av såret med behandlingsskor och skoinlägg behövs också.
Nerverna i foten är skadade så att personen inte känner skadan som uppstår på foten. En behandling som används är att gipsa in såret, det är dock en mycket krävande behandling där behandlingstider på två till tre månader inte är ovanligt.
Såret gipsas in
– Såret gipsas in och de får gips upp till knät. Det gör att det blir ett mindre tryck på såret men nackdelen är att det inte går att ta av gipset och ankeln blir låst.
De måste gipsa om en gång i veckan. Det påverkar även vardagen då de inte får köra bil och kan få svårt att gå.
I sin forskning har Gustav Jarl, tillsamammans med Roy Tranberg vid Göteborgs Universitet,
I en studie vid Uppsala universitet har forskare kommit fram till att döende personer verkar kunna skjuta upp dödsögonblicket så pass länge att det blir ekonomiskt fördelaktigt.
I studien, som är från 2007, studerades bouppteckningar efter personer som avled i Sverige nyårsafton 2004 och nyårsdagen 2005. Att det blev just dessa år beror på att arvsskatten avskaffades den 1 januari 2005 och de döende med stora tillgångar således skulle lämna mer pengar till sina anhöriga om de dog 2005 istället för 2004.
– För de som hade incitament att avlida senare, alltså de som efterlämnade ett beskattningsbart arv, var sannolikheten 10 procentenheter högre att de avled kort efter, snarare än kort före det att reformen trädde i kraft, säger Marcus Eliasson, nationalekonom vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom studien.
– Det kan kanske verka långsökt att ekonomiska incitament skulle kunna påverka tidpunkten för någons död, fortsätter han, men det finns anhöriga och vårdpersonal som kan vittna om dödssjuka som har ”gett upp” och att det därefter gick väldigt fort.
Kämpar lite extra
Omvänt borde man alltså även kunna hålla sig vid liv längre, åtminstone marginellt, om man fortsätter att ”kämpa”.
En studie i Australien där arvsskatten avskaffades 1979 gav dock ett liknande resultat: cirka fem procent av de som ”borde” ha dött i slutet av året flyttades fram till första veckan i januari.
Marcus Eliasson är dock noga med att betona att det kan finns andra, yttre mekanismer som kan ligga bakom ”uppskjutandet”:
– Det kan även vara så att livsuppehållande behandling avslutades senare eller att korrekt dödsdatum inte registrerades eller kanske till och med manipulerades. Vi kan helt enkelt inte skilja på dessa potentiella mekanismer.
Risken att dö ökar efter jul Det finns andra studier som pekar på att även symboliskt viktiga högtider kan hålla döden borta. Den döende kämpar lite extra för att vara med om exempelvis en betydelsefull födelsedag eller en sista bröllopsdag.
Enligt en studie från 1988 fann forskarna vid universitetet i Kalifornien, San Diego, att dödstalet för judiska män minskade precis innan och under judisk påsk för att öka starkt direkt efter. Samma forskare undersökte senare dödstalet hos kineser boende i USA före och efter Harvest Moon Festival och kom fram till att dödstalet hos äldre kvinnor sjönk kraftigt strax innan högtiden
Malörtsambrosia (Ambrosia artemisiifolia) är ursprungligen från Nordamerika och spreds till Europa under 1900-talet, dels med utsäde, dels med amerikanska trupper under de båda världskrigen. Kärnområdet i Europa är Ungern, och i viss utsträckning Frankrike, men arten har spridit sig även till norra Italien samt Kroatien, Serbien med flera länder i östra Europa. Enligt Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) ger malörtsambrosia upphov till hösnuva, ögonirritation och även astma. Symptom kan uppstå redan vid låga nivåer av pollen. I Nordamerika uppges den vara den främsta källan för pollenallergi och i Centraleuropa är stora delar av befolkningen allergiska mot malörtsambrosian. I en studie i Milano-området var 14 procent av de undersökta personerna allergiska mot arten, och av de med allergisymptom led 40 procent av astma. Malörtsambrosian är också ett allvarligt ogräsproblem i grödor som majs och solrosor i många europeiska länder.