Damfotbollen har blivit allt mer fysiskt krävande med ett högre tempo. Samtidigt visar en studie att unga spelare inte tränar tillräckligt på att springa snabbt. De riskerar då både skador och sämre resultat under matcherna.

Helena Andersson är universitetslektor vid institutionen för idrottsmedicin vid Umeå universitet och hennes forskning fokuserar på damfotboll.

– Jag vill bidra till att damfotbollen utvecklas. Majoriteten av forskning inom fotboll är gjord på män, och den forskning som finns på kvinnor är oftast gjord på seniora spelare, det vill säga spelare på högsta nivå. Inte alls på unga tjejer, säger Helena Andersson.

Sprang för lite på träning

Hon ingår just nu i ett forskningsprojekt om tränings- och matchbelastning för unga, kvinnliga fotbollsspelare.

Forskarna har utrustat flicklandslagsspelare i åldern 16–19 år med gps-enheter som loggar deras aktivitet under träning respektive match.

– Vi vill se hur träningsmiljön ser ut för de här unga tjejerna, jämfört med en landskamp, och se om de får tillräckligt med träning för att klara matcherna på den här nivån. Vi utvärderar den externa belastningen: hur långt de springer, hur många sprints de gör, samt hur många start och stopp det blir. Utöver det fyller spelarna i en träningsdagbok, säger Helena Andersson.

Projektet startade 2019 och pågår fram till 2024. De första tre årens data visar bland annat att andelen löpning i hög fart, som i projektet satts till distanser över 15 kilometer i timmen, är relativt liten i jämförelse med matchmiljön.

– Jämfört med matchen saknas en del av den höga farten. Om man inte tränar på sprints och högfartslöpning och bara gör det på match, kan skaderisken öka och man är inte heller förberedd på de fysiska krav som matchen innebär, säger Helena Andersson.

Högre farter inom damfotbollen

Med de nya resultaten hoppas forskarna kunna bidra till att bättre förbereda damfotbollsspelarna inför matcher, utveckla träningsmetoderna och minska skaderisken, men också förbereda spelarna för den internationella arenan.

– Man ser i rapporter från FIFA, från senaste VM 2019, att andelen sprint och löpning i hög fart ökar dramatiskt. Spelarna springer mer och snabbare, och gör fler sprints, säger Helena Andersson och fortsätter:

– Damfotbollen har utvecklats mycket, framför allt rent fysiskt. Fotbollsspelarna tränar mer i dag än tidigare och börjar nå sina maximala kapaciteter i högre utsträckning. För om andra springer snabbare måste man träna på att springa snabbare själv, för att kunna vinna mot de bästa, säger Helena Andersson.

Världsmästerskapet i fotboll för damer 2023 pågår från den 20 juli till den 20 augusti i Australien och Nya Zeeland.

Artikeln är ursprungligen publicerad på Umeå universitets webbplats.

Kontakt:

Helena Andersson, universitetslektor vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, helena.andersson@umu.se

Inlägget Damfotbollsspelare behöver träna mer på snabb löpning dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Mönstret för naturens tidtabell har förändrats drastiskt under 15 år i den högarktiska delen av Grönland. Trenden med allt tidigare vårar har nu ersatts av en stor variation år från år. Det här kan få allvarliga konsekvenser för arternas möjligheter att anpassa sig till ett förändrat klimat.

Arktiska organismer är väl anpassade till extrema klimatförhållanden och fenologin, det vill säga den säsongsbundna tidtabellen, hos de flesta arter följer noggrant lokala klimatförhållanden.

Långtidsobservationer av fenologin inom högarktiska ekosystem är däremot väldigt sällsynta. Den längsta tidsserien kommer från forskningsstationen Zackenberg på nordöstra Grönland.

Här har forskarna sedan 1996 registrerat tidpunkten för olika händelser i naturen, till exempel när fåglar lägger ägg, växter går i blom och insekter kläcks. Efter ett första decennium rapporterade de extremt snabba förändringar hos växter, insekter och fåglar. Kort sagt höll våren på att inträffa mycket tidigare för de flesta arter i regionen.

Forskare har funnit en MS-gen-variant som kopplas till sjukdomens svårighetsgrad. De hoppas nu på behandlingar som hejdar den ökande funktionsnedsättningen hos människor med MS.

Multipel skleros, MS, är en neurologisk sjukdom som oftast debuterar i åldern 20–40 år. Den är vanligare hos kvinnor än hos män. Vid MS angriper immunsystemet av misstag hjärnan och ryggmärgen, vilket resulterar i symtom som går i skov samt en gradvis ökad funktionsnedsättning. Trots att det finns nya och effektivare behandlingsalternativ försämras de flesta personer med MS ändå med tiden.

Tidigare studier har visat genetiska faktorer som ökar risken att utveckla MS. De genetiska faktorerna leder till brister i immunsystemet. Det kan till del kan behandlas, för att sakta ner sjukdomen. Men de genetiska riskfaktorerna förklarar inte den stora variationen i sjukdomens svårighetsgrad.

Genvariant ställer till det

I ny genetisk kartläggning från bland annat Karolinska Institutet har forskare funnit en genvariant som ökar sjukdomens svårighetsgrad. När denna genvariant ärvts från båda föräldrar till en MS-drabbad påskyndades tiden till att behöva ett gånghjälpmedel med nästan fyra år.

– Det här är ett genombrott eftersom fyndet innebär det första verkliga framsteget för att förstå långvarig funktionsnedsättning vid MS, där patienter gradvis förlorar sin rörlighet och självständighet, säger Ingrid Kockum, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

Det här ger möjlighet, menar hon, att utveckla nya behandlingar som förhindrar den ökande funktionsnedsättningen hos människor med MS.

Tycks påverka mekanismer i hjärna och ryggmärg

Genvarianten sitter mellan två gener som inte har någon tidigare koppling till MS. Dessa gener är normalt sett aktiva i det centrala nervsystemet och involverade i att reparera skadade celler, respektive kontrollera virusinfektioner.

– Genvarianten som ger svårare MS verkar alltså påverka mekanismer i hjärnan och ryggmärgen, till skillnad från gener som ökar risken att utveckla MS, där immunsystemet är centralt. Det tyder på att dagens antiinflammatoriska standardbehandlingar kan behöva kompletteras med läkemedel som skyddar nervsystemet, säger Pernilla Stridh, forskare och medförfattare till den nya studien.

Studien är resultatet av ett internationellt samarbete mellan mer än 70 institutioner från hela världen Totalt inkluderades över 22