Religion har blivit viktigare för svenska radikalnationalister, som Sverigedemokraterna och Nordiska motståndsrörelsen, visar ny avhandling.

Ordet ”religion” förekommer betydligt oftare i Sverigedemokraternas egen tidskrift än i en databas bestående av all svenskspråkig text på internet. Ordet ”religion” har också blivit vanligare i Sverigedemokraternas texter överlag.

Det visar en avhandling från Uppsala universitet där religionshistorikern Tomas Poletti Lundström har analyserat hur bland andra Sverigedemokraterna och Nordiska motståndsrörelsen använder begreppet.

”Religion” istället för ”ras” och ”kultur”

– ”Religion” kan sägas ibland ha tagit den plats som orden ”ras” och ”kultur” ofta haft i dessa kretsar, säger Tomas Poletti Lundström.

I avhandlingen analyserar han de svenska radikalnationalisterna som en del av ett gemensamt politiskt landskap, även om det finns vissa skillnader.

Islamkritik och antijudiskt tänkande

Både Sverigedemokraterna och Nordiska motståndsrörelsen har ett intresse för det som brukar kallas fornnordisk religion.

Sverigedemokraterna ser framför allt islam som ett betydande hot och kristendom som en religion som borde ha en särställning i Sverige.

Nordiska motståndsrörelsen, däremot, präglas helt av ett antijudiskt tänkande. Det gör bland annat att de är relativt ointresserade av islam.

Religion viktigt för ”Vi och de”

För de svenska radikalnationalisterna fungerar religionsbegreppet, enligt Tomas Poletti Lundström, som ett sätt att urskilja ett ”Vi” och ett ”De andra”.

Det finns bland annat, inom de här rörelserna, en tanke om ett slags kollektivt undermedvetet som har överfört uråldriga värden från både fornnordisk religion och kristendom till dagens svenskar.

Avhandling:

”Trons försvarare: Idéer om religion i svensk radikalnationalism 1988 – 2020”.

Kontakt:

Tomas Poletti Lundström
tomas.lundstrom@teol.uu.se

Inlägget Religion allt viktigare för Sverigedemokrater och NMR dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Vid demokratiska val ska antalet mandat i parlamentet vara proportionerligt mot antalet röster. Men de matematiska metoder som används idag ger en något skev mandatfördelning. Forskare vid Linköpings universitet har därför utvecklat en optimeringsmodell som bättre skulle spegla folkets vilja.

Har du någonsin funderat på vad som händer efter ett val? Det är lätt att tro att rösterna räknas och sen är valresultatet klart. Men riktigt så enkelt är det inte.

Först ska mandaten fördelas mellan partierna som klarar fyraprocentsspärren till riksdagen. Bakom mandatfördelningen ligger matematiska metoder för att göra procentandelar till heltal som motsvarar antalet mandat. Men metoderna som används idag ger inte ett perfekt proportionellt resultat.

– Det är helt enkelt inte riktigt rättvist. Många av de modeller som idag används för att räkna mandat efter val är över hundra år gamla. Till exempel, den så kallade jämkade uddatalsmetoden föreslogs första gången år 1910. Den är inte baserad på optimering utan på mer klassisk matematik, säger Kaj Holmberg, professor vid Matematiska institutionen vid Linköpings universitet.

Gamla metoder har mandat

I Sverige används just den jämkade uddatalsmetoden, även kallad den modifierade Sainte-Laguë-metoden, för att beräkna mandatfördelning. I andra länder används andra liknande metoder, men den gemensamma nämnaren är att de är gamla och speglar inte folkets vilja så bra som de skulle kunna göra. Ser man till den jämkade uddatalsmetoden behandlas större partier annorlunda jämfört med mindre partier, och fyraprocentsspärren hanteras inte optimalt.

– Tittar man på valet 2018 hade utfallet blivit ett annat med en optimal mandatfördelning. Då hade det så kallade högerblocket vunnit med ett mandats marginal till skillnad från utfallet som blev till vänsterblockets fördel, säger Kaj Holmberg.

Optimal mandatfördelning: ”Den här forskningen ska inte ses som en partiinlaga på något sätt. Det handlar endast om att använda den bästa tillgängliga metoden, vilken vi nu har utvecklat, säger Kaj Holmberg, professor i tillämpad matematik. Bild: Magnus Johansson

I valet 2018 var det 6 476 725 personer som la giltiga röster i valurnor runt om i landet för att rösta hur de 349 mandaten i riksdagen skulle fördelas. Det innebar att varje mandat motsvarade 18 557 röster. Eller omvänt, varje röst motsvarade 0,0000538 mandat. Så om vi delar antalet röster som varje parti fått med det totala antalet röster får vi de perfekta proportionerna. Med andra ord – folkets vilja.

Men den procentsats vi får går inte att applicera direkt på antalet mandat som av naturen är heltal. Det går helt enkelt inte att ha 7,84 mandat i riksdagen.

– Mandatfördelningen ska spegla folket vilja. Problemet är att det måste bli heltal. Skulle man bara runda av neråt eller uppåt skulle det kunna bli för många eller för få mandat i riksdagen. Den här forskningen ska inte ses som en partiinlaga på något sätt.

– Det handlar endast om att använda den bästa tillgängliga metoden, vilken vi nu har utvecklat, säger Kaj Holmberg.

Hänsyn till riksdagsspärren

Han har utvecklat en matematisk optimeringsmodell och -metod som behandlar alla partier lika, alla röster lika och som dessutom tar korrekt hänsyn till riksdagsspärren. Skillnaden mot dagens metod är att man vet vilken modell som löses exakt.

– Jag brukar alltid säga till mina studenter att man måste sätta upp optimeringsproblemet först innan man försöker hitta en lösning. I dagsläget lappar och lagar man den befintliga metoden i stället för att börja om och börja med problemformuleringen för att sedan lösa problemet korrekt, säger Kaj Holmberg.

Men frågan är om ett nytt sätt att räkna kommer att införas i närtid. Politik är ett känsligt ämne och traditionen är stark. Kaj Holmberg tror därför att införandet av den här metoden kan ligga ganska långt fram i tiden.

– Men varför ska man använda en viss metod av gammal hävd när det finns en bättre, den bästa, att tillgå? Jag hoppas att diskussionen kan föras och att man kommer att vilja använda en bättre metod på sikt.

Vetenskaplig artikel:

Optimal proportional representation

Kontakt:

Kaj Holmberg, professor i tillämpad matematik, Linköpings universitet, kaj.holmberg@liu.se

Artikeln var först publicerad på Linköpings universitets webb

Inlägget Så blir mandatfördelningen rättvisare dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Personer som pensionssparar i så kallade hållbara fonder drivs inte bara av altruistiska värderingar. Viljan att imponera på andra, samt att ha makt över den hållbara utvecklingen, spelar också in.

Premiepensionen är den mindre delen av den allmänna pensionen där pensionsspararna själva kan välja i vilka fonder pensionskapitalet ska placeras.

Forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet har undersökt de psykologiska drivkrafterna som påverkar hur olika personer väljer att investera sin premiepension.

En vilja att imponera på andra

Studien visar att personer som väljer olika typer av hållbara pensionsfonder i större utsträckning drivs av så kallade altruistiska värderingar som betonar vikten av jämlikhet, skyddandet av miljön och social rättvisa.

Men resultaten pekar också på att egocentriska värderingar spelar in.

− Den starkaste värderingen bakom hållbara pensionsinvesteringar är i själva verket auktoritet, vilket vi definierar som viljan att leda och befästa sin makt för att kontrollera människor och resurser, säger konsumtionsforskaren John Magnus Roos.

Drivkraften kan alltså handla om auktoritär makt som kan byggas dels genom att imponera på andra människor eftersom hållbarhet är trendigt, dels genom att vara med och kontrollera resurser för en hållbar utveckling.

Värderar pengar och ägande lägre

Samtidigt visar resultatet att personer som pensionssparar mer hållbart inte prioriterar pengar och ägande i lika hög utsträckning som de som investerar i mer traditionella fonder. De värderar helt enkelt materiell egendom lägre.

− Det är inte särskilt överraskande att de primärt motiveras av annat. Dock visar annan forskning att dessa människor inte tror att avkastningen är sämre, vilket den heller inte har visat sig att vara. Men vår forskning visar alltså att det som driver dem till de hållbara investeringarna är annat än ekonomisk vinning, säger John Magnus Roos.

Mindre fokus på avkastningen

Enligt forskarna säger studien något om den enskildas drivkraft till att investera hållbart. Resultatet tyder också på att hållbart pensionssparande ytterst handlar om värderingar, vilka värden vi vill stå för och vilket samhälle vi vill ha.

− Det här kan exempelvis användas i den externa kommunikationen eller i produktutbudet, där fokus läggs mindre på den ekonomisk avkastningen och mer på att ”boosta investerarens ego” genom den hållbarhet som investeringen innebär, säger John Magnus Roos.

Vetenskaplig artikel:

A three-level analysis of values related to socially responsible retirement investments (pdf) .

Kontakt:

John Magnus Roos, forskare vid centrum för konsumtionsforskning, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och lektor i socialpsykologi vid Högskolan i Skövde,