Vi klär den, dansar runt den och slänger ut den. Ingen jul utan gran. Men har du funderat på om granen har några rättigheter?
Det är ju definitivt så att vi förkortar julgranens liv med decennier – vilket också teoretiskt sett påverkar arter som lever i granen. Och det är många. Granen är favorit hos hundratals svamparter, som blodriska, bombmurkla, rödgul trumpetsvamp, rynkskinn och åtskilliga spindlingar samt för ett hundratal skalbaggar, som granbock, nordlig rödrock och större barkplattbagge. Granen är det trädslag som flest arter är beroende av, ju äldre den är desto fler arter, och särskilt den döda veden är viktig.
– Man kan absolut fråga sig om julgranen har rättigheter. Liksom man kan fråga sig om alla andra arter och naturen i sig har rättigheter, säger Per Sandin, lektor i bioetik och miljöetik på SLU.
Kanske är det arten gran som har rättigheter?
Men om vi testar tanken att alla granar har rätt att bli gamla – vad skulle det innebära? Det är knappast realistiskt att alla julgranar i en julgransodling skulle få växa sig stora. Och hur skulle andra arter påverkas om inga julgranar gallrades ut från den brukade skogen? Många andra arter i skogen gynnas av en halvöppen miljö där det varken är för mörkt eller för ljust.
Men kanske är det inte den enskilda granen som har rättigheter – såvitt vi vet är det inte några medvetna varelser – utan hela arten gran.
– Ja det kan man ju också diskutera. Granen är ingen utrotningshotad art. Men i alla fall för mer sällsynta arter så är det lätt att hitta argument för att vi är skyldiga att de inte dör ut på grund av våra aktiviteter, säger Per Sandin.
Vad är en naturlig julgran?
En annan intressant fråga i juletider är förstås: Vad är en naturlig julgran? Är det mer naturligt med en gran från skogen än en plastgran?
– Jag tror att de flesta tycker att en levande julgran är mer naturlig än en plastgran. Men det är en flytande skala. Julgransodlingar skulle inte ha funnits utan människor och också om du går ut i skogen och hugger en gran på din mark så finns den där tack vare skogsbruket. Så det går att ifrågasätta hur naturlig en skogsgran är också, säger Per Sandin.
Julgransodling – vad skulle marken annars kunna användas till?
Och när vi ändå är inne på julgransodlingar så hamnar vi mitt i ett annat etiskt dilemma. Är det rätt att odla julgranar på mark som kanske kunde ha använts till annat – till exempel för att odla mat eller för naturreservat? Och kommer det att förändras i framtiden när vi är fler människor på jorden?
– Det är samma diskussion som när vi odlar andra saker som inte är livsnödvändiga. Är det rätt att uppta mark för det, säger Per Sandin.
Skägglav.
Granen försörjer flest andra arter
Mer än 500 arter svampar, 85 lavar och nästan 300 skalbaggar är beroende av granen. Att så många andra arter anpassa sig just till granen beror på att den är vanlig och långlivad. Men trots att granen är Sveriges vanligaste träd och blåbärsgranskog den vanligaste naturtypen är mer än var fjärde rödlistad, av de 1100 arter som har gran som viktig värdväxt. Och av de 370 arter som är helt beroende av gran är 114 rödlistade.
Svensk lax äter insekter – blir hållbar
Odlad fisk föds ofta upp på importerad, vildfångad fisk. Men nu finns för första gången svensk lax uppfödd på insekter – som i sin tur ätit grönsaksavfall och brödrester.
Över 90 procent av världshavens kommersiella fiskbestånd är maximalt nyttjade eller överutnyttjade. Odlad fisk har länge setts som en möjlig lösning för att möta den ökade efterfrågan på fisk och skaldjur utan att öka pressen på världshaven. Samtidigt består fiskfoder ofta av importerad vildfångad fisk. Dessutom ingår vanligtvis även soja, en gröda som bidrar till att regnskog avverkas.
Vår mat ska helst inte äta vår mat
Ett svenskt fiskfoder, gjort på bland annat insekter, gör det möjligt att föda upp lax på ett mer hållbart sätt. Insekterna i fiskfodret har i sin tur ätit grönsaksavfall och brödrester.
– Det är ett enormt resursslöseri att låta odlad fisk äta soja från Brasilien och fisk från Stilla Havet, samtidigt som det slängs tonvis med mat i Sverige. Matavfallet kan istället användas till att föda upp insekter, en utmärkt föda för fisk. Vår mat ska helt enkelt helst inte äta vår mat, säger Madeleine Linins Mörner, programansvarig för Framtidens mat på Axfoundation, som tillsammans med forskare från SLU och aktörer från hela livsmedelskedjan deltagit i pilotprojektet.
Insektslarverna äter avfall i form av skal, kärnhus och brödrester från livsmedelsindustrin som annars hade blivit matsvinn. Bild: Axfoundation
En cirkulär lösning
–
Extremt mansideal bakom gängvåldet
En stark maskulinitet där vapen och våld romantiseras är vanligt i kriminella gäng. Men ofta är denna machokultur en kompensation för ett tidigt utanförskap. Att jobba med manlig identitet kan vara en del av lösningen.
Covid-19-immunitet hos unga vuxna kartlagd
Drygt en fjärdedel ovaccinerade unga vuxna hade antikroppar, visar en kartläggning av immunitet mot covid-19. Unga som varit sjuka i covid-19 hade däremot färre så kallade minnesceller i immunförsvaret än äldre som genomgått infektion. Nu fortsätter forskare att studera långtidssymtom hos unga, och hur vaccination påverkar immuniteten.
Det finns väldigt få populationsbaserade studier som undersöker immuniteten mot covid-19 hos unga vuxna, trots att de i stor utsträckning bidrar till smittspridning. Därför har forskare vid Karolinska institutet följt cirka tusen ovaccinerade unga vuxna i Stockholm under tiden oktober 2020 till juni 2021.
Målet var bland annat att kartlägga förekomsten av sars-cov-2-specifika antikroppar (IgG-, IgA- och IgM) och minnesceller i immunsystemet (B-celler och T-celler) som skyddar mot covid-19.
– Unga vuxna riskerar att sprida smittan eftersom många inte märker av sjukdomen eller har väldigt milda symtom. Drygt 60 procent i åldersgruppen 18–29 år har hittills fått två doser vaccin, vilket kan jämföras med 80–90 procent i åldersgruppen 40–69 år. Det är viktigt att unga vuxna fortsätter att vaccinera sig så fort tillfälle ges, både för att skydda sig själva och andra, säger Erik Melén, professor i pediatrik och projektledare för studien.
Covid-19 bland unga
Luktsinnet – människans snabbaste varningssystem
Hjärnan reagerar blixtsnabbt när det luktar fara. Med hjälp av ny teknik har forskare vid Karolinska Institutet nu kunnat studera vad som händer i hjärnan när det centrala nervsystemet avgör om en lukt är en fara eller inte.
Förmågan att upptäcka och reagera på lukten av möjliga hot är en förutsättning för människors och andra däggdjurs överlevnad. Studien från Karolinska institutet som publicerats i PNAS tyder på att negativa lukter förknippade med obehag processas tidigare än positiva lukter och triggar en snabb och omedveten fysisk reaktion för undvikande.
– Människans undvikande respons på obehaglig lukt förknippad med hot har länge ansetts vara en viljestyrd kognitiv process. Vår studie visar att det är en omedveten och mycket snabb reaktion, säger Behzad Iravani, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, och studiens försteförfattare.
Hos människan upptar luktorganet cirka en tjugondel av hjärnan och vi kan urskilja många miljoner olika luktämnen. En betydande andel av dessa är förknippade med hot mot vår hälsa och överlevnad, som lukten av kemikalier och rutten mat. Luktsignaler når hjärnan inom 100 till 150 millisekunder efter inandning genom näsan.
Mäter lukthjärnans respons
Alla levande varelser överlever tack vare sin förmåga att undvika faror och uppsöka belöningar. Hos människan verkar luktsinnet speciellt viktigt för att upptäcka och reagera på potentiellt skadliga stimuli.
Det har länge varit okänt vilka neurala mekanismer som gör att en obehaglig lukt omsätts i undvikande beteende hos människor.
Det beror bland annat på att det saknats icke-invasiva metoder för att mäta signaler från luktbulben, den första delen av lukthjärnan med direkt (monosynaptisk) koppling till de viktiga centrala delar av nervsystemet som hjälper oss att upptäcka och minnas hot or faror.
Nu har forskare på Karolinska Institutet utvecklat en metod som gjort det möjligt att för första gången mäta signaler från den mänskliga luktbulben som processar lukter och sedan skickar signaler till delar av hjärnan som kontrollerar rörelse och undvikande beteenden.
Snabbaste varningssystemet
Resultaten bygger på tre experiment, där deltagare inledningsvis fick skatta sin upplevelse av sex olika lukter, några positiva och andra negativa. I ett senare skede analyserades lukthjärnans elektrofysiologiska aktivitet som respons på de negativa och positiva lukterna.
– Det blev tydligt att luktbulben reagerar specifikt och tidigt på negativa lukter och skickar en direkt signal till motorcortex redan cirka 300 ms efter att luktsystemet först reagerat på lukten. Den signalen resulterar sedan i att personen, utan att själv vara medvetna om det, lutar sig bakåt och bort från luktkällan, säger studiens sisteförfattare Johan Lundström, docent vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Han fortsätter:
– Resultatet tyder på att luktsinnet har en unik betydelse för vår förmåga att upptäcka faror i omgivningen, där en betydande del av den förmågan sker på ett omedvetet plan i högre grad än faror som förmedlas av syn- och hörselintryck.
Vetenskaplig artikel:
The human olfactory bulb processes odor valence representation and cues motor avoidance behavior (Behzad Iravani, Martin Schaefer, Donald A. Wilson, Artin Arshamian, Johan N. Lundström) PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences.
Inlägget Luktsinnet – människans snabbaste varningssystem dök först upp på forskning.se.