Trafiken är full av ”irrationella” människor som ställer till det för de förarlösa fordonen. Därför kommer det att dröja innan självkörande bilar dominerar, menar professorn Barry Brown.

– Det har pratats om självkörande bilar i tio års tid. Hela tiden får man höra att de kommer vara i bruk ”om två år”. Jag tror snarare att det rör sig om 30–40 år.

Det sa professor Barry Brown, Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV) på Stockholms universitet, när han ledde ett seminarium i nätverket Digital Futures regi.

– Technology in vivo. Det är ett tjusigt sätt att beskriva min forskning – och det betyder att jag intresserar mig för hur folk använder teknik. Ofta använder jag mig av film för att se hur de faktiskt gör och vad som funkar för dem, sa Barry Brown.

Mobilitet och transporter är det teknikområde som han forskar mest om. Brown har bland annat ett pågående samarbete med Nissans huvudkontor i Palo Alto, USA. Han har studerat hur människor använder sig av GPS, navigerar med hjälp av Iphone, och hanterar elsparkcyklar. För att lära sig mer om trafiksituationen i olika delar av världen delade han ut videokameror till bilförare i Indien, och bad dem att montera kamerorna i kupén.

Forskningsmaterialet finns på Youtube

I den forskning som han presenterade under seminariet har han också använt sig av video, närmare bestämt filmklipp som laddats upp på Youtube. Forskningsmetoden kan tyckas okonventionell, men Barry Brown konstaterade att den har gett honom tillgång till ett rikt datamaterial av hög kvalitet.

– Filmerna som jag har analyserat är mycket professionella. De visar hur självkörande bilar rör sig i trafiken, i vissa fall har 8–9 kameror riggats upp i varje bil.

Under seminariet visade han flera filmklipp, främst från Waymos förarlösa taxibilar som rullar på gatorna i Phoenix , USA. Det var tydligt att fordonen inte alltid kunde hantera det som hände runt omkring dem. Det ledde ofta till att de stannade helt, vilket skapade köer. Och när mänskliga förare försöker ta sig ur köer och manövrera runt stillastående fordon finns alltid en risk för olyckor.

Vägen är en social miljö

De autonoma fordonen har svårt att hålla rätt avstånd till bilen framför eftersom de inte kan läsa av nyanserna i olika trafiksituationer. De uppfattar inte heller subtila signaler från mänskliga trafikanter, till exempel i korsningar. I en av filmerna försökte fotgängare vinka förbi taxibilen, men den stannade ändå. Det slutade med att taxikunden fick veva ner rutan och ropa: ”Sorry! Det är en självkörande bil.”

– Teknikutvecklingen på området har varit häpnadsväckande, bilföretagen har verkligen gjort stora framsteg. Men vägen är en social miljö där vi kommunicerar och interagerar med varandra. Frågan är om vi kan få de självkörande bilarna att förstå det sociala samspelet?

– Jag låter kanske kritisk, men jag ser en del utmaningar. Om man jämför med autopiloter i flygplan, så har ju den tekniken påverkat flygsäkerheten mycket positivt. Där är vi inte än när det gäller självkörande bilar, sa Barry Brown.

Vetenskapliga artiklar:

Making Time: Pausing to Coordinate Video Instructions and Practical Tasks

Notes on the Practices and Appearances of E-Scooter Users in Public Space.

Kontakt:

Barry Brown, professor vid institutionen för datavetenskap, Stockholms universitet, barry@dsv.su.se

Inlägget Självkörande bilar fixar inte det sociala samspelet dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Forskare från Chalmers har skapat små farkoster som bara är en tusendels millimeter tjocka och som går att styra med hjälp av ljusets kraft. Farkosterna kan köra i kontrollerade banor och transportera andra partiklar.

Ljus har en inneboende kraft som kan förflytta mikroskopiska föremål. Den upptäckten ligger till grund för den nobelprisvinnande optiska pincetten, där forskare kunde visa hur en fokuserad laserstråle kan fånga in och hålla fast partiklar med stor precision.

Nu har en forskargrupp vid Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet visat att kraften i ofokuserat ljus, en så kallad planvåg, kan användas för att styra en mikropartikel i en kontrollerad bana. Forskningen presenterades nyligen i en vetenskaplig artikel i tidskriften Nature Nanotechnology.

En tusendedels millimeter tjocka

De små farkosterna som forskarna har tillverkat är tio mikrometer breda och en mikrometer tjocka, alltså bara en tusendels millimeter. De minimala partiklarna har belagts med ett konstgjort material – en så kallad metayta.

Svampförgiftning kan döda en människa. Men giftet är inte menat för oss – en ständig underjordisk kamp tvingar en svamp till kemisk krigsföring.

Svampar är några av de dödligaste organismer som finns för oss människor. Men vi är inte fienden i svamparnas värld, vår ämnesomsättning råkar bara likna småkrypens, som svampen skyddar sig emot.

Under mossan kryllar det av liv som vi sällan ser. Svamparnas mycel och nedbrytarbakterier ska samsas om utrymmet med småkryp, som hoppstjärtar, rundmaskar (nematoder) och fluglarver.

Svampar står nakna inför myllret

I den ständiga kampen om utrymme och näring har de allihopa utvecklat olika metoder att försvara sig eller angripa andra.

Men att som svamparna, ta till kraftiga nervgifter mot pyttesmå hoppstjärtar och rundmaskar kan ändå tyckas vara höjden av överdrift. Behövs det verkligen?

– Ja. Djur har skinn, päls och taggar, växter har bark och annan kutikula, skyddsskikt. Men svampar växer nakna, i tusendels millimeter tunna hyftrådar under marken. Vad de har är en kemisk fabrik för att hålla insekter och andra djur borta. Doften kan avskräcka, och om någon tuggar på svampen omvandlas vissa ämnen och blir osmakliga, säger Anders Dahlberg, professor i mykologi vid Statens lantbruksuniversitet, SLU.

Medan en del ämnen förgiftar och förlamar hoppstjärtar eller nematoder sätter svamparna in andra ämnen mot bakterier, vilket vi människor dragit nytta av i till exempel penicillin. Men ämnen som aflatoxiner, som utvecklas av mögelsvampar, kan vara mycket giftiga för människan. Det finns en stor spännvidd i hur svampgifter påverkar oss.

Om du ätit vit flugsvamp gäller det att få vård snabbt.

De fem giftigaste svamparna i Sverige

1. Vit flugsvamp, Amanita virosa