Normerna för dejting och parbildning har förändrats de senaste årtiondena. Vi ställer allt högre krav på våra relationer, och allt fler äldre skiljer sig. Men forskarna ser också mer engagerade pappor. Och människor i parrelationer lever längre än singlar.

I ett stressat samhälle är det lätt att falla för lättköpta kommersiella budskap när vi inte orkar gå på djupet och fatta välgrundade beslut med både känsla och förnuft. Därför leder logiken på dejtingsajter oss fel i vårt sökande efter kärlek, enligt Emma Engdahl, professor i sociologi vid Göteborgs universitet.

– Kärlek är förmågan att vila i den andra. Men många kan inte, för vi vet inte vem den andra är. Vi är fullt upptagna med att förverkliga oss själva och klå grannarna med finare hus och större pool, som vi kan fota oss själva vid och visa på sociala medier.

Den något deprimerande bilden är hårdragen, men innehåller korn av sanning. Framför allt illustrerar den att det finns oerhört mycket att förhålla sig till för att dagens relationer ska fungera. Den kanske viktigaste är arenan: världen. När allt vi gör visas upp på sociala medier i ett förskönande ljus är våra relationer långt ifrån några undantag.

Dejtingsajter leder lätt till stress

En kanske lika viktig faktor är att de flesta första kontakter idag tas på dejtingsajter, inför öppen ridå med tusentals konkurrenter. Den som lever ett redan stressat liv med verkliga eller upplevda prestationskrav får ännu ett projekt att genomföra, och det på en digital arena. Det är inte ovanligt att det utmynnar i ännu en kravlista som ska uppfyllas – på partnern.

– Utgångspunkten för dokusåpan ”Gift vid första ögonkastet” är fel. Vi måste acceptera att vi inte kan kontrollera valet av partner med rationella överväganden. När vi öppnar oss för världen och den andre utsätter vi oss för ett motstånd som vi inte kan förutse, det utlöser emotioner, säger Emma Engdahl som riktar in sin forskning på just sådana.

– Den emotionella erfarenheten uppstår aldrig om inte något skaver, om vi inte vänder blicken mot oss själva.

Oavsett hur noga vi specificerar kraven på vår tänkta partner fungerar det sällan digitalt. När forskare visar bilder av alldagliga respektive attraktiva enligt någon idealbild väljer försökspersoner nästan alltid de snygga – även om de alldagliga tillskrivs alla de egenskaper som man önskar. Det är inte insidan som räknas, hur mycket vi än säger det.

Nya normer för kärlek

En populär uppfattning inom sociologin är att vi är osäkra i våra krav på partner och relationer för att gamla normer luckrats upp. En relation kan ta slut när som helst, löften om evig kärlek är omoderna, ett äktenskap är inte längre någon garanti, kvinnan är inte längre ekonomiskt beroende av mannen.

Men vi lever inte alls i normlöshet, visar Emma Engdahls forskning, där hon tittat på vilka bilder som finns i dag av hur mannen och kvinnan ska vara.

– Vi har nya regler och normer som smyger sig på, vilket jag beskriver i min bok ”Depressiv kärlek”. Framför allt kvinnor idealiserar depressiv kärlek, att bara den som sörjt på riktigt kan älska på riktigt, säger hon.

Förutsättningen för verklig kärlek är dock inte lidande, utan fortfarande förmågan att visa sig sårbar och svag. Där sätter dagens idealbild av en människa med ständig koll på läget käppar i hjulet. Den som inte genast kan säga vad man vill ha ut av en relation anses inte ha någon koll och kan därmed inte uppnå målet, enligt Emma Engdahl.

Fler väljer att gifta sig

Även om det är vanligast att vara sambo har allt fler valt att gifta sig sedan millennieskiftet. Mest ökade antalet äktenskap mellan 2001 och 2008, för att sedan plana ut, enligt Statistiska centralbyrån. Men nu har de tvärtom minskat, berättar Ann-Zofie Duvander, professor i demografi vid Stockholms universitet och professor i sociologi vid Mittuniversitetet.

– Det har gått ned ganska rejält de senaste åren. Med corona har det inte blivit de stora festerna och många kan ha skjutit upp sina bröllop. Fast nedgången började redan några år tidigare, så forskningen har inte helt lyckats fånga upp skälen ännu.

Mer tillåtande syn på samlevnad

Framför allt är det högutbildade som väljer att gifta sig. Trenden med allt fler äktenskap har många velat förklara med en traditionell tidsanda, men det finns inget stöd för det i forskningen, enligt Ann-Zofie Duvander. Hon ser i stället att normerna är mer tillåtande än förr, det finns en större variation för samlevnad. Den gamla norm som en majoritet länge gjort avsteg ifrån har blivit en form bland många andra och inte längre något att medvetet ta avstånd från.

I sin forskning har Ann-Zofie Duvander bland annat kartlagt skälen till varför människor gifter sig. Det är till exempel oftare som kvinnans vilja väger tyngst i par där båda har högre utbildning. För par med lägre utbildning är det tvärtom mannens.

– Det är jätteintressant! Man kan tänka sig att det vore lågutbildade kvinnor som skulle ha störst anledning att gifta sig, av ekonomiska skäl. Men samtidigt har de kanske mindre att säga till om i ett förhållande. Vi tror ofta att jämställdheten ser ungefär likadan ut i olika grupper, men så är det inte alltid.

Romantiken är viktig

Precis som Emma Engdahl lyfter Ann-Zofie Duvander fram tidsandan där man vill visa upp ett lyckat liv för andra. Ett stort sagobröllop visar för andra att ens relation är viktig, menar hon. Romantik i både vardag och fest ingår i bilden. Att det skulle tyda på mer traditionella värderingar ser Ann-Zofie Duvander däremot inte i sin forskning.

– Det finns inga indikationer på att de som tycker jämställdhet är viktigt skulle vara mer negativt inställda till att gifta sig. De som gifter sig gör det för att de är nöjda med relationen, oavsett hur jämställd den är.

Pappor mer engagerade idag

Den som ingått en relation, äktenskap eller ej, och är missnöjd med hur ansvaret fördelas i hemmet har däremot en större benägenhet att lämna den, visar en studie. Fokus vid en separation ligger ofta på ansvaret för barnen.

– Det har förändrats mycket under de senaste 30 åren. I dag är det givet att pappor ska vara engagerade och att de vill vara det. Många män som inte varit det säger efteråt att det gått miste om något. Ibland kan det repareras efter en separation om barnen bor växelvis, även om det verkligen inte gäller alla, säger Ann-Zofie Duvander.

– Det är stor skillnad över tid på vad som förväntas av en pappa, medan mammarollen inte alls är lika förändrad.

Längre liv för dem i parrelation

Ett ideal som kommit på skam är att en parrelation ska vara livslång. Men att de som lever tillsammans med någon blir äldre är välkänt sedan länge. Detta är oförändrat, rent av stärkt, enligt Statistiska centralbyrån.

En kvinna som fyller 65 år kan förväntas bli 85 år om hon är sammanboende, men 83 år om hon är singel. Motsvarande för en man är 82 år respektive 80 år, enligt de senaste siffrorna, som gäller 2019.

Ändå väljer allt fler äldre att skilja sig, vilket förvånat Ann-Zofie Duvander och andra forskare. Medan antalet skilsmässor upp till 50 är ganska stabilt över tid har de ökat för äldre par, särskilt för dem över 60, de senaste tjugo åren.

– Förr spelade det kanske mindre roll, man räknade inte med att ha så många år kvar. I dag har de flesta ganska många friska år kvar, och kvinnorna har en bättre ekonomi. De som har energi och kraft ser ingen anledning att stanna kvar i något som inte är bra: ”Måste jag sitta och glo på den här människan dagarna i ända?”

Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se

Inlägget Dagens parbildning inte som igår dök först upp på forskning.se.

Läs mer