Den Indiska subkontinenten är en så kallad ”hotspot” för vilda kattdjur. Men bara 6-11 procent av de områden där tre arter sällsynta kattdjur har sin naturliga hemvist är skyddade. Bristande kunskap om arterna har hindrat förståelsen för djurens behov av reservat.
37 procent av världens kattarter finns på den Indiska subkontinenten. I den nya studien har forskarna studerat omständigheterna för katter som tillhör släktet Prionailurus. Till dessa hör bland annat den rostfläckiga katten som bara finns i denna region och verkar trivas bäst i lövskog. Fiskarkatten är en art som förknippas främst med våtmarker, mangroveträsk och kustområden medan leopardkatten främst har observerats i tropiska och subtropiska skogsområden.
Sällsynta katter oskyddade
En ny studie från Uppsala universitet visar nu att bara mellan 6 och 11 procent av de områden där dessa tre sällsynta kattdjursarter har sin naturliga hemvist är skyddade.
– Studien är viktig eftersom den visar att många små, sällsynta och svårsedda kattdjur på den Indiska subkontinenten inte får samma uppmärksamhet som de mer spektakulära större kattdjuren. Skyddsbehovet är emellertid minst lika stort, så de skyddade områden måste öka i antal och storlek för att kunna täcka fler biotoper som rymmer dessa arter, säger Mats Björklund, professor emeritus i zooekologi vid Uppsala universitet.
Flera länder på den indiska subkontinenten
Indiska halvön.
Den indiska subkontinenten är den landmassa som ligger mellan Arabiska havet och Bengaliska viken, och kallas även Indiska halvön eller Främre Indien. Halvön/subkontinenten omfattar delar av flera länder i södra Asien, inklusive dem på den kontinentala jordskorpan (Indien, Pakistan, Bangladesh, Nepal och Bhutan), och en
Känd stjärna lyser sämre av kallare gas
En röd superjätte i Orions stjärnbild har minskat kraftigt i ljusstyrka och man har hittills trott att stjärnan ska explodera eller att den skyms av ett moln av damm. En studie visar nu att det beror på att delar av ytan, som består av glödande gas, har svalnat.
Den aktuella stjärnan, Betelgeuse, syns i stjärnbilden Orion. Dock har den minskat kraftigt i ljusstyrka på kort tid. I februari i år var ljusstyrkan nere på ett minimum, men har sedan dess ökat igen. Denna ljusförändring hos stjärnan har kunnat iakttas med blotta ögat.
Supernovaexplosion eller gigantiskt moln av damm
Försvagningen i ljusstyrka i början av året blev särskilt spännande med tanke på att den röda superjätten snart förväntas dö i en supernovaexplosion, ett extremt ovanligt fenomen i Vintergatan. Massor av teleskop har därför riktats mot Betelgeuse världen över. Kunde den kraftiga nedgången i ljusstyrka vara ett förstadium till en supernovaexplosion? Den frågan upptog ett mycket stort intresse hos forskare i våras.
Men forskarvärlden drog sedan slutsatsen att det inte är en supernovaexplosion på gång just nu, och då fördes istället en annan teori fram, nämligen att ljusförsvagningen kunde bero på ett gigantiskt moln av damm som dolde ljuset i synriktningen mot Jorden. Ett antal vetenskapliga artiklar publicerades med denna slutsats. Men inte heller det visar sig nu vara förklaringen. Nu har nämligen en grupp astronomer kommit fram till att den aktuella försvagningen i ljusstyrka beror på något helt annat.
– Stjärnans yta har stora områden med glödande gas som har svalnat flera hundra grader. Dessa områden lyser mycket mindre, säger Nils Ryde, astronom vid Lunds universitet.
Mindre lyskraft där gasen är svalare
Nils Ryde och några amerikanska forskarkollegor har i en studie analyserat utvecklingen av ljusstyrkan hos Betelgeuse under en femårsperiod. De har studerat ljuset från stjärnan i olika våglängder och kan därav konstatera att Betelgeuse har gigantiska områden med svalare gas som kommit upp till ytan. Observationer av ljus i olika våglängder gör det möjligt att undersöka olika lager av stjärnan.
Tyngdkraften vid stjärnans yta är flera storleksordningar mindre än hos vår egen sol, vilket innebär att de yttre skikten lätt kan kastas ut och lämna stjärnan men också att utsträckta, turbulenta områden kan utvecklas.
– Dessa områden skulle kunna bli lika stora som avståndet mellan Jorden och Mars, säger Nils Ryde.
Sådana svalare områden har tidigare förutspåtts teoretiskt, baserat på datorsimuleringar av astronomen Bernd Freytag vid Uppsala universitet. Den aktuella forskningsstudien har nu alltså lyckats göra bekräftande observationer kring de kallare gasytorna. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Astrophysical Journal. För egen del är Betelgeuse på väg tillbaka till den ljusstyrka som den hade i början av 2019.
Ljusförsvagningen inträffade under medeltiden
– Tyvärr måste vi alltså vänta lite längre för att uppleva en supernovaexplosion i närheten av oss. Vid en sådan händelse skulle Betelgeuse bli lika ljus som halvmånen i mer än ett år. Den skulle kasta skuggor på natten och vara synlig under dagen, säger Nils Ryde.
Efter supernovaexplosionen skulle stjärnan försvinna från himlen och då rita om Orions stjärnbild. Astronomerna räknar med att Betelgeuse kan explodera när som helst, i alla fall inom 100 000 år, vilket astronomiskt sett är en mycket kort period. Vi på Jorden befinner oss hur som helst på säkert avstånd när det väl inträffar. Betelgeuse ligger cirka 700 ljusår från oss.
– Det innebär för övrigt också att den kraftiga ljusförsvagning som vi såg tidigare i år egentligen inträffade under medeltiden, men är synlig för oss först nu, säger Nils Ryde.
Vetenskaplig studie:
The Photospheric Temperatures of Betelgeuse during the Great Dimming of 2019/2020: No New Dust Required, (Graham Harper, Edward Guinan, Nils Ryde).
Kontakt:
Nils Ryde, universitetslektor,
Antidepressiv medicin skulle kunna funka mot barncancer
I en ny studie visar forskare att en vanlig antidepressiv medicin kan bromsa tillväxten av barnsarkom, åtminstone i möss och i celler som odlats i laboratorium. Resultaten väcker hopp om nya behandlingsstrategier mot denna cancerform.
Smarta telefoner livsviktiga för flyktingar i nya hemlandet
Information, kontakt med vänner och familj eller bara tidsfördriv. Smarta telefoner har en oerhört viktig funktion för människor på flykt. Men också i berättelsen om deras erfarenheter av att tvingas fly sitt hemland.
För människor på flykt har mobiltelefoner visat sig få en avgörande roll. De har gjort det lättare att hålla kontakten med familjen och vänner – oavsett var i världen de befinner sig. I ett pågående projekt har forskare tittat på vad olika kommunikationsmedier, både historiskt och i samtiden, betytt för flyktingar när de kommit fram till ett nytt land.
– För många är det så naturligt att ha med sig en smartphone, de reflekterar knappt kring det. Men när de börjar fundera kommer de ofta fram till att de inte klarat resan utan telefonen. De berättar att de håller kontakt med sina familjer samtidigt som telefonerna också är ett verktyg för att hålla sig uppdaterad om situationen i hemlandet och hitta information om det nya landet. Man använder telefonen dels för att hålla kontakt med sina landsmän men också för att använda olika språkprogram, säger Heike Graf, professor i medie- och kommunikationsvetenskap och projektledare för projektet.
Studien bygger på intervjuer med flyktingar från bland annat Afghanistan och Syrien, som alla fått uppehållstillstånd i sina nya hemländer. Men det är inte bara hur de använder sina telefoner som intresserat forskarna. Genom att i projektet samarbeta med litteraturvetare har också de intervjuades berättelser fått stå i centrum.
Berättelser om flykten
Christine Farhan, professor i litteraturvetenskap, fokuserar främst på narrativa aspekter i de berättelser som flyktingarna delar med sig under intervjun. Hon intresserar sig för hur de intervjuade i och med sina berättelser gestaltar flyktupplevelsen och framför allt ankomsten i det nya landet samt hur de presenterar sig själva.
– Det var tydligt i intervjuerna att de inte ville framstå som offer. Istället framställde de sig som självständiga och oberoende individer med ganska tydliga föreställningar om sina framtidsperspektiv. En person som kommit till Sverige tyckte att språket var det absolut viktigaste för att skapa en känsla av att komma fram och känna sig hemma. Personen berättade om sin strategi genom olika episoder där hen medvetet gav sig in i situationer som bjöd på motstånd, men motstånd hen kunde tackla, säger hon.
Vad som blivit tydligt när de två ämnena förenats är att medieanvändningen hänger samman med vad man kan kalla flyktingarnas livsberättelser. Säger en person att språket är viktigt för att finna sig till rätta, då betyder det ofta att hen lagt ner tid och även pengar på olika program som främjar språkinlärning.
– Tekniken är i de fallen underordnad ett visst mål, personen låter sig inte kontrolleras av tekniken utan tvärtom. Sen har jag sett fall där det är precis tvärtom, där telefonerna bara används för att få tiden att gå. Det blir ett sätt att slippa tänka på den svåra situation man befinner sig i, säger Heike Graf.
Förändrade behov för folk på fykt
Hypotesen när projektet startade 2017 var att det digitala kommunikationssamhället gett upphov till helt nya situationer för människor som befinner sig på flykt. Det har till exempel talats om att digitala medier förändrade erfarenheten av att vara på flykt. För att söka svar på frågor kring hur flyktingars behov att kommunicera har förändrats har Philipp Seuferling i sitt avhandlingsarbete studerat mediepraktiker från andra världskrigets slut fram till 1990-talet. Bland annat har han studerat medieanvändningen i olika flyktingläger efter andra världskriget. Där fanns till exempel radio, de hade lägerbiografer och tidningar som gjordes av personer inne i lägren. Det går att se att det redan då fanns kommunikationsbehov, men i en annan form.
– Behovet för medier på flykt och i lägret var väldigt lika varandra då och nu: att hålla kontakt med nära och kära, samt att vara informerad. Men man använde sig av andra teknologier. I lägret var detta oftast väldigt kontrollerat. Till exempel visades det filmer varje dag, som underhållning, vilket oftast blev en form av eskapism. Men valet av filmer var också styrt av lägerförvaltningen. De försökte oftast visa uppfostrande filmer om demokrati, medan flyktingar var mer intresserade av underhållningsfilmer. Vilka medier som fanns på lägret var alltså mycket beroende av lagerförvaltningen, säger Philipp Seuferling, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap.
Två sidor av myntet
Visserligen har smarta telefoner gjort det lättare att hålla sig informerad samtidigt som man håller kontakten med familj och vänner på ett enkelt sätt. Men det finns två sidor av myntet. Några vill till exempel inte vara alltför positiva i sociala medier, för att inte göra familjen ledsna. Eller tvärtom. Visa upp din framgång, annars kanske ingen tror att du lyckas. Att ständigt vara uppkopplad gör att pressen på att hjälpa och tänka på de som blivit kvar i hemlandet är närvarande på ett helt annat sätt. Det ställer högre krav på individen att hantera detta. Faran är att det kan ta kraften ur att klara det egna nya livet.
Om forskningsprojektet:
The (dis)connected refugee: The role of communication technologies in trust-building in Sweden and Germany bygger på intervjustudier och är ett interdisciplinärt projekt mellan medie- och kommunikationsvetenskap och litteraturvetenskap.
Inlägget Smarta telefoner livsviktiga för flyktingar i nya hemlandet dök först upp på forskning.se.
AI för sociala nätverk hittar nya celltyper i vävnad
Det går att skapa mikroskopibilder av genaktivitet direkt i vävnaden, med hjälp av så kallad in situ-sekvensering. För att lättare kunna tolka den stora mängden data har forskare vid Uppsala universitet utvecklat en helt ny bildanalysmetod, baserad sig på AI-algoritmer för nätverksanalys – en metod som ursprungligen togs fram för att förstå sociala nätverk.
Vävnaden som bygger upp våra organ består av miljontals celler med olika funktion. Alla celler hos en individ har samma gener (DNA) som finns i cellkärnan. Generna uttrycks genom att molekyler kallade mRNA, eller budbärar-RNA skickas ut från cellkärnan till övriga cellen med information om vad som ska göras. Kombinationen av mRNA definierar på så sätt cellens funktion och identitet.
Svårt se alla detaljer
RNA kan avläsas med hjälp av in situ-sekvensering, en metod som forskare bakom den nya studien tidigare varit med och utvecklat och där miljontals avlästa mRNA syns som prickar i en mikroskopibild av vävnaden. Problemet är att de kan vara svårt att urskilja alla viktiga detaljer. Det är där den nya AI-baserade metoden kan vara till nytta. Med den är det nämligen möjligt att läsa av både funktioner inom en enskild cell och interaktioner mellan celler.
In situ-sekvensering
In situ är latin och betyder ”på plats”. In situ-sekvensering är en metod som kan användas för att lokalisera aktivt budbärar-RNA (mRNA) direkt i vävnadsprover. Budbärar-RNA överför information från generna (dna) i cellkärnan till proteinfabrikerna i cellen. Om man vet vilka gener som är aktiva, det vill säga uttrycks som proteiner, kan man få viktiga ledtrådar om olika sjukdomstillstånd.
– Vi utnyttjar de senaste metoderna inom artificiell intelligens, AI, eller mer specifikt grafbaserade neurala nätverk som utvecklats för att analysera sociala nätverk. Vi anpassar metoden för att förstå biologiska mönster och gradvisa variationer i vävnadsprover. Man kan likna cellerna vid sociala enheter som, liksom grupper av individer, kan definieras utifrån de aktiviteter de delar inom sina sociala nätverk som till exempel twitter, sökningar på google eller val av tv-serier, säger Carolina Wählby, professor vid institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet.
Tidigare analysmetoder av den här typen av data är beroende av att det redan är känt vilka celltyper som finns i vävnaden och att cellkärnorna i den är identifierade. Metoden som brukar användas kallas singel-cell-analys, men den kan tappa bort en del mRNA och missa vissa celltyper. Trots avancerad automatiserad bildanalys är det ofta svårt att hitta de olika cellkärnorna om till exempel cellerna ligger tätt.
Kan hitta nya celltyper
– Med vår analys, som vi kallar spage2vec, kan vi nu få fram motsvarande resultat utan någon förkunskap om förväntade celltyper och kan dessutom hitta nya celltyper och funktioner inom eller mellan celler i vävnaden, säger Carolina Wählby.
Forskargruppen arbetar nu vidare med sin analysmetod genom att undersöka hur olika celltyper uppstår och organiserar sig under hjärtats tidiga utveckling. Det är ren grundforskning för att öka kunskapen om de mekanismer som styr utvecklingen, både när allt fungerar som det ska och vid sjukdom.
I ett annat projekt som görs tillsammans med cancerforskare hoppas de kunna använda metoderna för att bättre förstå hur tumörvävnad på molekylärnivå interagerar med intilliggande frisk vävnad. Målet är att det på sikt ska kunna leda till bättre behandlingar som anpassas efter varje patient.
Vetenskapliga artikel:
Spage2vec: Unsupervised representation of localized spatial gene expression signatures, (G. Partel, C. Wählby (2020)), The FEBS Journal
Kontakt:
Carolina Wählby, professor vid institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet, carolina.wahlby@it.uu.se
Inlägget AI för sociala nätverk hittar nya celltyper i vävnad dök först upp på forskning.se.