Skärmtiden har ökat, och de nattliga meddelandena till vännerna gör att dygnsrytmen förskjuts osunt mycket om helgerna. Bland de barn som studerats syns också ett samband mellan mindre än sju timmars sömn per natt och övervikt såväl som sämre betyg.
Först var det effekten av att ha en ”tjock-tv” på rummet som forskarna undersökte. Nu, mer än tio år senare, har barnen blivit ungdomar som sover med mobilen bredvid kudden.
Pernilla Garmy är skolsköterska i botten, docent i omvårdnad vid Lunds universitet och biträdande professor i omvårdnad vid Högskolan Kristianstad. Hon leder forskningsprojektet ”Sömn, medievanor och livsstil hos ungdomar”. Redan 2008 började hon undersöka förhållandet till tv:n bland barn i Lunds kommun, 6-7 år gamla. I samband med rutinbesök hos skolsköterskan fick de då besvara frågan ”Har du tv på rummet?”
– Den frågan känns så gammal nu! Men då var det ju så; det var tjock-tv som gällde. Våra rekommendationer var att inte bära in den i barnens sovrum. Det var inte lika självklart att bära ut den igen så den riskerade att bli stående där, ständigt tillgänglig. Men sedan dess har skärmarna blivit små och mobila och följer med oss överallt, mellan rummen, säger Pernilla Garmy.
Smarta telefoner har ökat skärmtiden
Sedan Lundabarnen började högstadiet har de i forskningsunderlaget fått sällskap av barn och unga från ytterligare tre skånska kommuner. Skärmtiden har stadigt ökat sedan smarta mobiltelefoner gjorde entré i våra liv. Mer skärmtid och fler nattliga störningsmoment i form av sms och andra digitala meddelanden har påverkat ungdomarnas sömn.
Pernilla Garmy och hennes forskarkolleger har bland annat sett att de barn och unga som sover mindre än åtta timmar per natt upplever ett försämrat mående och oftare var trötta i skolan. De som fick mindre än sju timmar sömn per natt hade oftare övervikt och underkända betyg.
Det finns en anledning till att våren luktar jord när fälten plöjs och trädgårdsrabatter grävs. Doften är länken i ett intrikat samspel mellan en millimeterstor insektsliknande organism, som funnits på jorden i 400 miljoner år, och jordbakterier som är superproducenter av antibiotika.
Doften av jord kommer från ämnet geosmin som produceras av jordbakterier av släktet Streptomyces. Hittills har ingen känt till ifall doften fyller ett syfte för bakterierna, något som forskare från Sverige, Storbritannien och Ungern nu har tagit reda på.
Studien visar att jorddoften, geosmin, attraherar hoppstjärtar (Collembola), primitiva insektsliknande organismer som finns på alla kontinenter. Många håller till i jorden där de livnär sig bland annat på mikroorganismer, som mikroskopiska svampar och bakterier.
Hoppstjärtar (Collembola). Bild: Wikimedia
I studien visar forskarna att Streptomyces-bakterierna producerar geosmin enbart då de bildar sporer. När hoppstjärtarna lockas till bakterierna bidrar de till att sprida dem genom att bakteriesporer fastnar på dem och även kommer ut med avföringen.
Geosmindoften är således länken i samspelet mellan hoppstjärtarna och jordbakterierna. För hoppstjärtarna är doften vägen till mat, för jordbakterierna innebär det ett sätt att sprida sina sporer över avstånd som annars inte varit möjligt.
Viktig ekologisk funktion
– Både hoppstjärtarna och bakterierna tjänar alltså på doften av jord. Man kan säga att doften fyller en viktig ekologisk funktion, säger Klas Flärdh, mikrobiolog vid Lunds universitet och den som lett studien.
Kroppsspråket avslöjar en lögn. Våldtäktsoffer gör alltid motstånd. Det är bra att pressa på i förhör. Vi skapar oss föreställningar om hur hur människor beter sig vid brott och i rättsliga sammanhang. Men vad är myt och vad är fakta? I en serie kortfilmer berättar forskare inom rättspsykologi vad forskningen visar.
– Det finns många föreställningar och idéer kring hur människor beter sig i rättsliga sammanhang. Många tror sig veta hur en lögnare beter sig eller hur ett offer som faktiskt har varit utsatt för ett brott bör agera. Och det är väl inte så konstigt. Vi marineras i true crime-serier och läser om rättsfall både i media och populärkultur dagligen. Problemet är när vi lär oss saker som faktiskt inte har stöd i forskning, säger Sofia Calderon, forskare i rättspsykologi.
I en serie kortfilmer ger forskare vid Research unit for Criminal, Legal and Investigative Psychology (CLIP) vid psykologiska institutionen, Göteborgs universitet svar på vanliga frågor inom rättspsykologi. De berättar bland annat om lögnens psykologi, falska minnen, förhör med misstänkta, svårigheter med att fatta snabba beslut i polisutredningar och varför en del erkänner brott de inte begått.
Varför erkänner en del brott de inte har begått? Timothy Luke, forskare i rättspsykologi, förklarar:
Forskargruppen CLIP arbetar med att ta fram kunskap som är viktig för rättsväsendet och som exempelvis kan bidra till att förbättra polisens utredningar och att förhör och vittnesmål har starkt bevisvärde.
– Det är viktigt att krossa rättspsykologiska myter. På ett privat plan kan det vara viktigt för att inte ställa fördomsfulla frågor till en vän som varit utsatt för brott och på så vis skuldbelägga personen, säger Malin Joleby, forskare vid CLIP.
– Det är också viktigt att personer som jobbar inom till exempel polisen får reda på centrala fynd. Det kan leda till att färre personer blir felaktigt dömda, och till att gärningspersoner som begått brott faktiskt blir dömda.
Varför blir brottsutredare ibland fixerade vid en enskild händelse och blind för för alternativa förklaringar? Karl Ask, professor i psykologi förklarar psykologin bakom tunnelseende i brottsutredningar:
Arbetet med att ta fram ett vaccin mot det nya coronaviruset, SARS-CoV-2, går enligt planerna. Ett antal vaccinkandidater finns nu på plats i frysboxarna på institutionen för laboratoriemedicin på Karolinska Institutet.
I slutet av mars ska de första försöken på djur inledas. Det berättar professor och prefekten Matti Sällberg som tillsammans med virusforskaren professor Ali Mirazimi och forskaren Gustaf Ahlén leder arbetet.
Vad är statusen på vaccinutvecklingen?
– Vi har ett antal vaccinkandidater klara i frysboxarna och har i vecka 13 bokat in de första djurförsöken. Då kommer vi att börja testa två vaccinkandidater i kanin för att se om vi kan få fram det immunsvar vi hoppas på. Dessa vaccinkandidater riktar in sig på de delar av viruset som är genetiskt stabila och som vi hoppas därmed ska ge skydd även mot andra coronavirus. Istället för att bara fokusera på att hitta ett vaccin mot SARS-CoV-2 försöker vi tänka ett varv längre och hitta ett vaccin som kan användas mot olika typer av coronavirus. Nästa gång det blir en coronaviruspandemi – och det kommer att hända igen – har man då ett effektivt vaccin att tillgå och behöver inte jaga efter en ny variant.
Vad händer med de andra vaccinkandidaterna?
– Inom 1–2 månader hoppas vi komma igång med att börja testa alla vaccinkandidater parallellt i möss. Då kan vi förhoppningsvis se vilka som har störst potential, alltså vilka som bäst skyddar mot infektion. Vi vill inte begränsa oss till en vaccinvariant utan kör på flera spår samtidigt tills vi vet vilken som funkar bäst. Men det mest sannolika är nog att vi landar i ett DNA-vaccin eftersom det finns plattformar som kan framställa miljontals doser av den typen av vaccin och vi vet att det är stabilt.
Samarbetar ni med andra forskare, myndigheter och företag?
– Ja, absolut. Vi och sex partners inledde precis avtalsförhandling om 3 miljoner euro från EU för detta projekt som vi kallar ”OpenCorona”. Där står vi på Karolinska Institutet för vaccinutvecklingen medan de andra bidrar med sin expertis. Till exempel arbetar vi med företaget Cobra Biologics som producerar plasmiderna (små DNA-molekyler) som innehåller delar av SARS-CoV-2 enligt läkemedelsstandard (Good Manufacturing Practice, GMP) och med företaget Adlego som gör toxikologiska studier enligt Good Laboratory Practice, GLP.
Tanken med projektet är bland annat att vi ska dela alla data öppet så att andra forskare kan ta del av och lära av det vi gör. Vi följer vår egen snitslade bana men anpassar oss också hela tiden till det senaste kunskapsläget och vad andra forskare kommer fram till.
Vad innebär pengarna för er?
– Det är helt avgörande för oss. Det innebär att vi kan ta oss hela vägen fram till läkemedelsutveckling. Innan hade vi resurser för att få fram en vaccinkandidat, men nu kan vi ta detta hela vägen till en Fas I-studie i människa. Det innebär att när vi har en effektiv vaccinkandidat så kan vi få till produktion av vaccin enligt GMP vilket är den kvalitet som krävs för test på människa. Vi kan också göra toxicitetsstudier enligt GLP, och vi kan genomföra en Fas I-studie med vår partner Karolinska Universitetssjukhuset.
Det innebär också att vi kan anställa fler personer som kan jobba med detta och att vi kan etablera en produktionslinje för coronavirusvaccin så att vi nästa gång det blir ett utbrott har alla bitarna på plats för hur vi kan jobba effektivt. Det gör en enorm skillnad att ha gjort den här resan en gång tidigare.
Har ni även kapaciteten att klara av Fas II och III studier?
– Då behöver vi mer pengar eller ett samarbete med något läkemedelsbolag. Men jag tror att om vi får fram en lovande vaccinkandidat i en Fas I-studie så kommer det att finnas intressenter som vill utveckla detta vidare.
Streamad film och videosamtal drar enorma mängder energi. Datatrafiken ökar ständigt, och nätet belastas än mer vid kriser, som coronautbrottet. Nu pågår forskning för att minska energiförbrukningen inom IT-sektorn.
År 2015 visades videon ”Gangnam style” ungefär 2,5 miljarder gånger världen över. Det resulterade i en energiförbrukning på 400 Gigawattimmar (GWh). Det i sin tur motsvarar ett års uppvärmning av 16 000 medelstora villor med direktvärme från el, enligt beräkningar från forskare vid Luleå Tekniska universitet, LTU.
Enligt Erik Agrell, professor i kommunikationssystem på institutionen för Elektroteknik vid Chalmers, anser att vi måste lära oss använda mobilen mer resurseffektivt – även om den är byggd för att slösa med energi. Han menar att samhällets behov av data kommer att öka varje år med cirka 27 procent, medan tillgången av elektricitet bara ökar med två procent.
Behovet blir extra tydligt vid överbelastning på nätet, något som det pågående coronautbrittet visar då allt fler arbetar hemifrån och använder videomöten och andra digitala verktyg.
”Tickande bomb”
– Det är en tickande bomb. Vår utmaning som forskare är att minska energiförbrukningen inom IT-sektorn och förbättra energieffektiviteten, så att det går åt mindre energi per datamängd.
Så hur löser man ekvationen med att digitaliseringen i samhället ökar, samtidigt som vi ska minska koldioxidutsläppen och nå klimatmålen 2045?
Ett av svaren är produktutveckling, till exempel av mobiltelefonen. Dagens mobilbatterier håller längre och laddar snabbare än för bara ett par år sedan och dessutom drar mobilen mindre ström. Mobilen behöver inte laddas varje dag, utan det kan räcker med var tredje.
Men bara bättre mobiler räcker inte; fler optimeringar behöver göras för att förhindra att energiförbrukningen ökar i samma takt som antalet användare. Till exempel ifråga om mjukvara, dataöverföring och datacenter.
Datacentren drar mest energi
Det allra viktigaste området när det gäller energiförbrukning är datacentren, som hanterar stora datamängder, och ses som den mest kritiska delen av Informations- och kommunikationsteknologin, IKT-sektorn.
För att vi ska kunna använda internet behövs ett omfattande nätverk av sammankopplad utrustning, som förbinder våra mobiler och datorer med stora datacenter.
Ett datacenter är en slags fabrik för innehållet på internet. Det består av ett stort antal servrar där man lagrar och bearbetar information. Som datasurfande är vi dagligen i kontakt med åtminstone 20 – 30 olika datacenter. I Sverige finns det några hundratal datacenter, och ytterligare 20 nya datacenter håller på att byggas i hela landet.
– Det finns studier som visar att den globala energiförbrukningen av datacenter står för cirka 30 procent av energikonsumtionen i hela IKT-sektorn, och den andelen förväntas stiga till mer än 40 procent inom tio år, säger Lena Wosinska, professor i telekommunikation på Institutionen för elektroteknik vid Chalmers.
Det är en bransch som kommer att öka, inte minst i norra Sverige som har klimatmässiga fördelar. 2011 öppnade Facebook sitt första datacenter i Luleå. Idag finns två datahallar och en tredje är på väg att byggas.
Data transporteras till största delen genom optiska fibrer och informationen kodas i ljuspaket. Den sista biten till användaren går igenom luften som radiovågor. I detta nätverk samsas många olika tekniker, som elektronik och optik, vilket gör det svårt att beräkna den totala energiförbrukningen för datatransporten.
Modeller för energisnålare datatrafik
På Chalmers arbetar flera forskargrupper med att bygga modeller för energisnålare datatrafik. Målsättningen har varit att minska energiförbrukningen till en tiondel jämfört med dagens teknik och det har lyckats i modeller. Bland annat har forskargrupperna hittat flera energiläckor i de fiberoptiska systemen.
– Vi har undersökt hur energiförbrukningen i de olika komponenterna i en fiberoptisk förbindelse samverkar med varandra, säger Erik Agrell. Det visar sig att man kan spara stora mängder energi om man tillåter en marginell energiökning i en annan komponent. Vi har utvecklat nya metoder för felkorrigerande kodning, som innebär att datapaket kan repareras i mottagaren, även om de drabbas av störning på vägen. Det ger möjlighet att sända signaler med lägre effekt och att göra andra slags energibesparande åtgärder i dataöverföringen. Vi har också tagit fram ett effektivare chip för sändare och mottagare av ettor och nollor i de optiska fibrerna.
Men detta räcker inte.
– Den framtida utmaningen är att minska energiförbrukningen hundra gånger för datatrafiken i stort, säger Lena Wosinska, vars egen forskning riktar in sig på att förbättra energieffektiviteten inom datacenter, och stoppa den stora ökningen av energiförbrukning i näten.
Effektivare byggnader
Även vid Luleå tekniska universitet, LTU, pågår ett flertal forskningsprojekt som studerar en smartare användning av datacenter som gör driften effektivare i datacenter. Det handlar om allt från själva byggnaden till datahanteringen: vilken typ av kylning som är mest fördelaktig och hur effektiva fläktarna är, och hur man drar nytta av restvärme.
Hållbar energiförsörjning i IT-sektorn
Om företag ska minska energiförbrukningen måste det också vara ekonomiskt hållbart för dem. Men märkningar och standarder är inte lika tydliga för IT-relaterade komponenter och produkter som för till exempel vitvaror.
Enligt Anna Krook-Riekkola, forskare inom energisystem analys, energiförsörjning hållbart samhälle vid, Luleå tekniska universitet, LTU, finns det en stor informationsbrist på området.
– Det är inte så lätt för företag att göra bra miljöval och välja rätt delar, när det finns så många andra kriterier som de måste ta hänsyn till. Jag önskar att information om energi ska bli lika naturligt som prestanda, och att företagen blir medvetna om att det finns pengar att tjäna. Inom IT-industrin byts komponenter ofta och de är ofta dyra. Jag hoppas att tankesättet inom IT-industrin förändras så att de även tar med energiaspekter i sina kalkyler, säger hon.
Energiförbrukningen inom IT-sektorn är inte lika allmänt känd som flygets klimatpåverkan, och begreppet ”flygskam”.
Karl Andersson, biträdande professor, Distribuerade datasystem, Institutionen för system-och rymdteknik vid LTU, anser att IT-sektorn måste ta energifrågan på större allvar. Kunskapen börjar sprida sig inom branschen, men det är ett ganska nyvaket intresse. Han ser förbättring av mjukvaran i mobilens appar och framför allt i datacentren som ett nästa steg, att skapa mer energieffektiva algoritmer, det vill säga använda en annan matematisk beräkningsmetod.
– Där finns det mycket att göra. All mjukvara som distribueras i nätverken fordrar datakapacitet. Ju större mängd, desto mer energi krävs. Idag vet vi inte hur mycket data och energi från nätverken som olika appar kräver och vilka appar som kör i bakgrunden i vår mobil. Slutanvändaren har också ett ansvar, säger Karl Andersson.
