Tro det eller ej, men när kristendomen infördes i Skandinavien för ungefär tusen år sedan räckte det med att man och kvinna lovade sig åt varandra inför Gud, utan kyrkans inblandning – så var de gifta. Man behövde inga vittnen.

Enligt Malin Lennartsson, docent i historia vid Linnéuniversitetet, var den katolska kyrkan något motsägelsefull när det gällde äktenskap. Å ena sidan infördes en massa nya strikta regler om vem man fick och inte fick gifta sig med. Å andra sidan fanns ingen officiell ritual som bekräftade att man hade ingått löftet om evig kärlek.

– Om den ena parten, låt oss säga mannen, då sade “nej, jag har inte lovat någonting”, och den andra parten, kvinnan, var gravid – då kom man naturligtvis i ett bekymmersamt läge som kvinna.

Vigslar giltiga utan kyrkan

Det var bland annat därför kyrkan och staten alltmer började blanda sig i äktenskapet när Sverige övergick till protestantismen. Ändå dröjde det till 1734 innan det skrevs in i lagen att bara kyrkliga vigslar är giltiga. Sett till kristendomens långa historia är kyrkliga vigslar alltså långt ifrån så traditionella som man kanske skulle kunna tro.

Hur var det då med kärleken? Gifte sig människor överhuvudtaget av kärlek förr, eller var det mer en praktisk affär – en som kanske rentav gjordes upp mellan släkterna? Malin Lennartsson har fördjupat sig mycket i tidigmodern tid, i synnerhet 1600-talet, och funnit en del intressanta fynd från den tiden som kanske överraskar i dag.

– Uppgjorda giftermål var vanligare i högreståndsmiljöer, där ekonomiska och politiska faktorer kunde väga tungt. Framför allt bland kungligheter kunde det inträffa att man överhuvudtaget inte hade träffat varandra. Men ju längre ner i samhällshierarkin, desto större vikt verkar man ha kunnat lägga vid känslor.

Giftermål av kärlek på 1600-talet

Hon har hittat bevis på kärleksretorik även under 1600-talet.

– Också mellan människor som man inte förväntade sig det ifrån, vanliga bondedöttrar och bondesöner, inte alls några som man tänker sig skulle vara influerade av någon högreståndskultur. De talar om kärlek och de talar om “brinnande hjärta” och att de inte längre vill gifta sig, för ”nu har han vänt sitt hjärta ifrån mig” och liknande formuleringar. Exakt vad de menade med dessa ord, hur mycket de liknade det vi känner i dag, det är förstås svårt att veta, men att kärlek fanns var uppenbarligen ett gångbart argument då man ville gifta sig – och tvärtom.

Själva bröllopet är ett annat område där vi i dag har många föreställningar om det traditionella som kanske inte alls stämmer. Eva Knuts är lektor i etnologi vid Göteborgs universitet, och har bland annat skrivit en avhandling om hur våra bröllopsföreställningar skapas i dagens konsumtionssamhälle. Intressant nog är det vi anser vara ett ”klassiskt” bröllop i dag inte alls särskilt gammalt. Den vita brudklänningen är ett exempel.

Bröllop och begravning i samma klänning

– I Sverige gifte sig de allra flesta människor i svart klänning in på 1900-talet. Det finns ganska många berättelser om att man också begravdes i den svarta klänning som man skaffade till sitt bröllop. Människor hade inte de garderober då som de har i dag. I Dalarna där jag kommer ifrån bar brudarna folkdräkt när de gifte sig. Det var inte själva klänningen som var det viktiga, utan kronan och andra saker som var brudsignaler. Den vita brudklänningen bars ursprungligen bara av överklassen.

Eva Knuts intervjuade ett flertal präster medan hon forskade. De berättade att paren de träffar ofta har större koll på hur ett amerikanskt bröllop går till än ett svenskt – ett resultat av amerikansk populärkultur.

– I Sverige överlämnas till exempel inte bruden av sin far. Det har inte varit tradition här, och kyrkan har till och med uttalat sig emot det. Här är traditionen att paret går fram tillsammans; kvinnan överlämnas inte från en man till en annan.

Amerikansk brudkyss

Kyssen är ett annat exempel på modern tradition. I Sverige avslutar man inte vigseln med att brudgummen lyfter på brudens slöja och kysser henne. Även det har vi lärt oss från amerikanska filmer och tv-serier.

Oavsett om dagens ”klassiska” bröllopsingredienser har en historisk förankring eller inte, utövar de ändå en stark makt på blivande makar. Eva Knuts menar att bröllopen visserligen har blivit mer individualiserade på senare år, att det numera verkar viktigare för folk att sticka ut. Men det är ändå knappast tal om några radikala förändringar.

– Jag intervjuade par som skulle gifta sig, och alla tyckte själva att de hade format väldigt unika bröllop. Men tittar man på det utifrån så ser bröllopen hyfsat likadana ut. Det individuella kunde vara i detaljer, som ”vi har specialdesignat våra ringar”, och ”vi väljer att ha vår fest på en plats som inte är den klassiska”.

Påkostade bröllop

Men en sak verkar i alla fall ha förändrats, och det är att det inte bara är rika människor som ställer till med riktigt dyra bröllop i dag.

– En präst jag intervjuade jobbar i ett område som inte har det bästa ryktet, och han berättade att man där under bröllopsdagen inte vill att det ska synas vilken postadress man har. Och det diskuterade jag också i min avhandling. De med högst kulturellt kapital, som hade pengar och koll på vett och etikett, kunde förhålla sig mer avslappnat till bröllopet eftersom de inte hade lika mycket att bevisa. För människor med lägre kulturellt eller ekonomiskt kapital blir det viktigare att slå på stort just den dagen.

Hon noterar att det i bröllopstidningar finns väldigt mycket låneannonser insprängda, med avbetalningsplaner på elva månader.

Lagom till den första bröllopsdagen har man alltså betalat av skulden för att kunna bli vigd i stor stil, precis som i amerikanska filmer. Det är något annat än att bara trolova sig inför Gud, som man gjorde för tusen år sedan.

Text: Anton Dilber på uppdrag av forskning.se

Inlägget ”Du får nu kyssa bruden” dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Det pågår flera räddningsaktioner runt om i världen – både ideellt och kommersiellt, till exempel genom försäljning av insektshotell och speciella fröpåsar. Vid Umeå universitet funderar man bland annat på hur campus kan bli mer pollineringsvänligt.

– Det finns flera anledningar till att det har gått så här långt, och även om det är lätt att ryckas med i snudd på desperata reaktioner så är det viktigt att utforska fenomenet för att se vad som egentligen gäller för vår egen omgivning här i Norrland, säger Natuschka Lee, forskare på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.

Varför är insekterna så viktiga?

Ett av de viktigaste argumenten är att 80 procent av alla blommande växter på jorden är beroende av pollinerande insekter, såsom honungsbin, humlor, fjärilar, och blomflugor. Detta innebär att en stor del av den globala födoproduktionen är beroende av insekter.

Men vi får inte glömma bort att utöver detta har insekterna flera andra viktiga funktioner i våra ekosystem – till exempel lever många djur såsom fåglar och fiskar på insekter. Det säger sig självt att om insekterna försvinner så kommer flera ekosystem att destabiliseras.

Det finns indikationer på att insekterna verkar ha minskat i antal med 40-75 procent.

Saknas elementär kunskap om insekter

– De studier som har publicerats hittills har utförts på ett urval andra orter i världen och det är därmed inte självklart att vi kan generalisera vissa observationer på enstaka orter till alla andra ställen. Vidare är det inte heller säkert att alla räddningsaktioner som görs på enstaka regioner gynnar insekterna på andra regioner – här behövs verkligen en bättre ekologisk förståelse för den lokala miljön.

Hon och hennes kollegor har märkt att det saknas elementär kunskap och att det behövs mera lokal forskning kring frågor som: Vilka insekter har vi egentligen i Norrland och vilka miljöer bör vi skapa för att gynna just dessa? Hur står det till med insekternas hälsa? På många orter runt om i världen, inklusive södra och mellersta Sverige, finns det flera allvarliga insektssjukdomar till exempel hos honungsbin.

Tyvärr är det också så att grundforskningen och undervisningen kring insekter och andra leddjur länge har kommit i skymundan jämfört med andra prioriterade områden.

Nätverk kring insekter och leddjur

– Nu när en snudd på kommande katastrof står vid dörren har vi samlat oss; en grupp forskare och pedagoger vid Umeå universitet och SLU har nyligen startat upp ett nätverk för att samla kompetensen kring insekter och andra leddjur i Västerbotten och andra delar av Norrland. Tillsammans ska vi diskutera och planera nya forskningsprojekt, föredrag, undervisningsformer och aktioner för allmänheten kring detta tema, säger Natuschka Lee.

Olika typer av viktiga forskningsområden kommer att uppmärksammas på flera sätt under den närmsta tiden. Ett konkret exempel är vårt nystartade projekt kring pollinerande insekter där vi kommer att presentera dels nya typer av forskningsprojekt i Umeå, dels olika aktioner för allmänheten.

– Vi hoppas att dessa aktioner kommer att informera allmänheten bättre om insekter och om vilka åtgärder som är relevanta för just vår egen region. Vi vill gärna inspirera allmänheten till att delta i inventering av insekter i vår omgivning och hoppas att åtminstone några börjar fundera på hur de vill gestalta sin omgivning, balkong, trädgård med mera, för att skapa bättre miljöer för de pollinerande insekterna och andra insekter i Umeå.

– Det är ju tyvärr så att i all vår glädje att expandera Umeå stad så har vi kommit lite på efterkälken med att återskapa gynnsamma miljöer för de organismer som vi har trängt bort. För Umeå campus håller vi på att diskutera tillsammans med Akademiska Hus hur vi kan göra vårt campus ännu mera pollinerarvänligt, säger Natuschka Lee.

Till sommaren kommer konstnärligt designade insektshotell att ställas upp på ett urval platser på universitetets campus och i Umeå stad. Det kommer också att ställas upp bikupor på Universitetets campus för både forsknings- och utbildningssyften.

Aktioner maj 2019:

• 18-26 maj: Svenska Pollineringsveckan där aktiviteter ordnas på olika håll i Sverige. I Umeå bidrar Umeå universitet med en aktion kring pollineringsekologi på Fascinerande växters dag lördagen den 18 maj
• Måndag 20 maj: Internationella bi-dagen uppmärksammas över hela världen
  Forskaren Natuschka Lee i kort liveintervju på Sveriges Radio P4 med journalisten Pia Diaz Bergner.
• Onsdagen 22 maj: Biologiska mångfaldens dag – aktioner med studenter kring pollinerande insekter och deras växter
• Måndag 27 maj:
  

– Grafen är ett material som varit på allas läppar ett bra tag. Enkelt förklarat är det kol i en viss form som har väldigt spännande egenskaper, säger Nils-Krister Persson, docent vid Smart Textiles, Högskolan i Borås.

Tillsammans med doktoranden Milad Asadi och universitetslektor Tariq Bashir har han arbetat i ett projekt för att utforska ämnets elektriskt ledande egenskaper. Inom smarta textilier används ofta metaller för att skapa elektriskt ledande material, bland annat för uppvärmning i sportplagg, men svett påverkar metallerna negativt eftersom det orsakar oxidering – rost. Genom att istället använda grafen för att leda ström undviker man oxidering.

Bättre för hållbar utveckling

Grafenoxid är i grunden vattenlösligt, vilket möjliggjorde en process där grafenoxid applicerades som ett färgämne på tygerna. Innan applicering av grafenoxid förbehandlades textilerna för att få god vidhäftning.

– Många som jobbat med grafen och textil kan grafen och inte textil. Vi använder textil kunskap för att få något som kan är användbart i praktiken och som det går att göra storskalig produktion av, säger Nils-Krister Persson.

Här har doktoranden Milad Asadis kunskap varit viktig.

– Vår metod möjliggör ett jämt lager och därmed god elektrisk ledningsförmåga, säger Milad Asadi.

Textilien doppas på vanligt sätt

Resultaten innebär en process där textilien doppas, vilket är en process som passar väl in i textilindustrins redan befintliga processer. Även ur hållbarhetsaspekt är det positivt att använda grafen, då kol är en resurs som det finns gott om, till skillnad från många metaller. Dessutom innehåller kolet inga farliga ämnen. Dock behöver forskningen studera effekterna av dess nanopartiklar närmare.

– Det är fullt möjligt att i större skala ersätta metalliska material med grafenoxid i smarta textilier. Det var ett ganska litet projekt men vi har visat att det går att komma långt även med små medel, avslutar Nils-Krister Persson.

Projektet är finansierat av Vinnova inom det nationella innovationsprogrammet SIO Grafen. Det är genomfört tillsammans med Swerea IVF (nu RISE IVF) och Inuheat AB.

Kontakt:
Nils-Krister Persson, docent, universitetslektor Smart Textiles, Högskolan i Borås, nils-krister.persson@hb.se

Inlägget Grafen får textil att leda ström dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Vårt immunförsvar har flera viktiga försvarsspelare att koppla in när en infektion drabbar det centrala nervsystemet. När forskarna studerade vad som sker när en av dessa försvarsspelare, de vita blodkroppar som kallas neutrofiler, griper in vid bakteriell hjärnhinneinflammation, meningit, fann de en möjlig behandlingsstrategi som inte involverar antibiotika.

Vid en infektion tar sig neutrofilerna till det infekterade området för att fånga in och oskadliggöra bakterierna. Kampen är hård och i vanliga fall dör neutrofilerna själva, men om bakterierna är svåra att eliminera, tar neutrofilerna till andra knep.

– Det är som att de i ren frustration vänder ut och in på sig i ett desperat försök att fånga de bakterier som de inte lyckas få bukt med. På så vis fångar de in flera bakterier på en gång som i ett nät, eller NETs som det kallas. Det här fungerar väldigt bra på många ställen i kroppen där näten med de infångade bakterierna kan transporteras vidare i blodet och oskadliggöras i exempelvis levern eller mjälten. Men vid bakteriell hjärninflammation fastnar de här näten i ryggmärgsvätskan där det inte finns en effektiv reningsstation, säger Adam Linder, docent vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.

På bilden syns överst syns vita blodceller (neutrofiler) i ryggmärgsvätskan vid bakteriell meningit. Cellkärnans DNA färgas blått och proteinerna i neutrofilerna är rödfärgade. De områden som är både blått (DNA) och rött (proteiner) är så kallade NETs, som frisätts som en försvarsmekanism mot invasiva bakterier vid bakteriell meningit. Foto: Tirthankar Mohanty

Näten löstes upp och bakterierna försvann

Med hjälp av avancerad mikroskopi såg forskarna att ryggmärgsvätskan hos patienter med bakteriell hjärnhinneinflammation var grumlig och full med klumpar, som visade sig vara NETs. Men hos patienter med hjärnhinneinflammation som var orsakad av virus var ryggmärgsvätskan klar och saknade NETs. Att de infångade bakterierna fastnar i ryggmärgsvätskan försvårar immunförsvarets arbete att rensa bort bakterierna och gör dessutom att vanlig antibiotika inte kommer åt bakterierna, menar forskarna.

Skulle det gå att klippa sönder näten så att bakterierna inte längre är skyddade mot kroppens immunförsvar och därmed även exponera dem för antibiotika – och på så vis göra det lättare att bekämpa dem? Eftersom näten, NETs, till stor del består av DNA, undersökte forskarna vad som sker när man tillför läkemedel som används för att klippa sönder DNA, så kallade DNase.

– Vi gav läkemedlet DNase till råttor med bakteriell hjärnhinneinflammation orsakad av pneumokockbakterier, och kunde visa att näten löstes upp och bakterierna försvann. Det verkar som att när vi klipper sönder näten exponeras bakterierna för immunförsvaret som lättare kan bekämpa bakterierna på egen hand. Vi noterade att antalet bakterier då minskade drastiskt, även utan antibiotikabehandling, berättar Tirthankar Mohanty, en av forskarna bakom studien.

Utvecklingen av resistens hos bakterier går allt snabbare

Före antibiotika var dödligheten i bakteriell hjärnhinneinflammation cirka 80 procent. När antibiotika började användas sjönk dödligheten snabbt till runt 30 procent. På 1950-talet observerade professor Tillett vid Rockefeller i USA, klumpar i ryggmärgsvätskan hos patienter med bakteriell hjärnhinneinflammation (meningit). Tillett kom fram till att man kunde lösa upp dessa klumpar med hjälp av DNAse. Detta var effektivt tillsammans med antibiotika och minskade dödligheten i meningit från cirka 30 procent till ungefär 20 procent. Dock gav denna behandling allergiska biverkningar då DNAset var utvunnet från kreatur.

– På den tiden var alla så lyckliga över antibiotikan, den sänkte dödligheten i allvarliga infektioner som sepsis och meningit och man trodde att vi vunnit kriget mot bakterierna. Jag tror att vi behöver gå tillbaka och plocka upp en del av den forskningen som pågick precis kring antibiotikans genombrott. Vi kanske kan dra lärdomar från en del av de upptäckter som då spolades ned i avloppet, säger Adam Linder.

Nu vill forskarna gå vidare och sätta upp en större internationell klinisk studie och behandla patienter med bakteriell hjärnhinneinflammation med DNAse.

– Resistensutvecklingen hos bakterier går allt snabbare och vi behöver alternativ till antibiotika. Det läkemedel vi använt i studierna är redan testat i människa, de är inte dyra och har även prövats mot många olika bakterier och infektioner. I många delar av världen är bakteriell hjärnhinneinflammation en stor utmaning, i Indien är det till exempel en stor dödsorsak hos barn. Där skulle nyttan av en sådan här behandlingsstrategi vara betydande, säger Thirthankar Mohanty.

Artikel

”Neutrophil extracellular traps in the central nervous system hinder bacterial clearance during pneumococcal meningitis”,