Det är en studie ledd av forskare vid Linköpings universitet som visar att känsligheten för ett av de protein som är nära förknippat med Alzheimers sjukdom, skiljer sig mellan olika celltyper i hjärnan.

Vid långt framskriden alzheimersjukdom har en stor mängd nervceller dött. Fokus har länge riktats mot att nervceller skadas av felveckade former av amyloid-betaprotein, som ansamlas och med tiden bildar plack i hjärnan. Men felveckat amyloid-beta ackumuleras inte bara i nervcellerna. Amyloidklumpar hittas också i hjärnans blodkärl, i näthinnan i ögat och i så kallade gliaceller.

De sistnämnda är en grupp celler med olika stödjande funktioner i hjärnan. Det är oklart vilken roll detta spelar för sjukdomsutvecklingen. Därför ville forskarna bakom den nya studien undersöka om amyloid-beta kan bildas i dessa olika celltyper och om det är toxiskt för fler celler än just nervcellerna.

I nervceller, eller neuron, dominerade omogen form av amyloid-beta-fibriller (ringformade i gult) medan gliaceller bildade mer mogen struktur av amyloid-beta-fibriller (spetsiga i gult och även i cyanblå färg).

Till sin hjälp tog forskarna bananflugor (Drosophila melanogaster) som används mycket inom forskningen för att förstå nervsystemets utveckling och sjukdomar, däribland Alzheimers sjukdom.

Bananflugorna i studien modifierades så att deras celler bildade höga nivåer av mänskligt amyloid-beta-1–42, den mest skadliga av de två vanligast förekommande varianterna. Forskarna kunde styra i vilken celltyp amyloid uttrycktes och jämförde flugor med uttryck i olika celltyper.

I tidigare studier har forskargruppen noterat att ju mer amyloidaggregat det finns i nervcellerna, desto sjukare blir bananflugorna.

Nu undrade forskarna varför amyloid inte skadade gliacellerna lika mycket som nervceller och gjorde därför noggranna studier av aggregatens struktur. Felveckat amyloid-beta finns i olika former och delas bland annat in efter mognadsgrad. Moget amyloid ser i mikroskop ut som små trådar som packats tätt, ungefär som en bunt okokta spaghettistrån.

Liknar kokt spaghetti
Den omogna formen liknar snarare kokt spaghetti som bildat trassliga nystan. Tidigare studier från forskargrupperna av möss och människor har visat att både formerna förekommer, men detta är första gången de lyckats koppla samman neuronförtvining med amyloidens struktur.

– Vi såg att gliaceller verkar tillverka det mogna, mindre skadliga tillståndet av amyloid-beta, som nervcellerna inte klarar av att göra. Amyloiden hamnar utanför gliacellerna som trådbuntar, medan samma protein fastnar i den omogna formen inne i nervcellerna, som dör av det.

– Det väcker ju frågan om vilken molekylär mekanism som ligger bakom att amyloid-beta är så toxiskt för nervceller medan gliaceller kan klara av höga halter, åtminstone hos bananflugor, säger Per Hammarström, professor vid Institutionen för Fysik, Kemi och Biologi och den som lett studien.

Stefan Thors forskargrupp vid institutionen för klinisk och experimentell forskning, LInköpings universitet har utvecklat bananflugorna i studien. I huvudet på en bananfluga. En viktig fördel med bananflugan som djurmodell, jämfört med möss, är att hos flugan leder höga nivåer av amyloid-betaaggregat till förtvining av nervceller och tydligt förkortad livslängd, på liknande sätt som hos människa.

Artikeln:
Aggregated Aβ1-42 is selectively toxic for neurons, whereas glial cells produce mature fibrils with low toxicity in Drosophila, Maria Jonson, Sofie Nyström, Alexander Sandberg, Marcus Carlback, Wojciech Michno, Jörg Hanrieder, Annika Starkenberg, K. Peter R. Nilsson, Stefan Thor och Per Hammarström, Cell Chemical Biology,

Kontakt:
Per Hammarström, professor, per.hammarstrom@liu.se, 013-28 56 90
Maria Jonson, doktorand, maria.k.jonsson@liu.se, 013–28 46 65

Stefan Thors forskargrupp vid institutionen för klinisk och experimentell forskning, LInköpings universitet har utvecklat bananflugorna i studien. I huvudet på en bananfluga. En viktig fördel med bananflugan som djurmodell, jämfört med möss, är att hos flugan leder höga nivåer av amyloid-betaaggregat till förtvining av nervceller och tydligt förkortad livslängd, på liknande sätt som hos människa.

Inlägget Alzheimerplack inte lika farligt för alla celler i hjärnan dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Hur används sociala medier inför ett val och vem gör egentligen kampanjarbetet? Kajsa Falasca, forskare i politisk kommunikation, har bland annat studerat partiers och politikers sociala medier-närvaro de senaste valen.

Frågan är – hur kommer årets valrörelse att se ut? En sak är säker, inför valrörelsen i år blir den sociala medienärvaron större än någonsin. Frågan är bara hur mycket resurser som kommer läggas där, och vilka psykologiska knappar det kommer tryckas på.

Kajsa Falasca, doktor i medie- och kommunikationsvetenskap och forskare i politisk kommunikation vid Mittuniversitetets forskningscentrum DEMICOM, har sin teori klar.

Ingen dialog mellan politiker och väljare
– Det tar stora resurser att vara aktiv på sociala medier, det är säkert. Enstaka politiker kan vara aktiva, annars tror jag att sociala medier kommer användas som en vanlig reklamkanal.

I studien ”Social media election campaigning: who is working for whom? A conceptual exploration of digital political labour” har Kajsa Falasca, Mikolaj Dymek och Christina Grandien tittat specifikt på det senaste valet.

Tidigt i forskningen såg de på sociala medier som en möjliggörare för dialog mellan politiker och medborgare, men snart upptäckte de att till exempel Facebook och twitter inte alls användes som möjliggörare för dialog, utan som reklampelare.

– Man pumpar ut budskap, och så låter man följarna göra jobbet. Därav namnet ”digital political labour”, säger Kajsa Falasca.

Följarna gör jobbet
Istället för att använda de sociala medierna för att möta sina väljare och skapa en dialog använde alltså partierna medierna som en kanal för reklam. Ut med ett budskap, och så får följarna göra jobbet med att sprida vidare och gilla.

Om ett inlägg får ett stort genomslag kan det användas och lyftas igen, och därmed får avsändarna stor uppmärksamhet utan att egentligen göra så mycket själva.

– Enskilda politiker kan som sagt vara väldigt aktiva och kommentera och föra en dialog med väljare, men annars används de sociala medierna mer som en marknadsföringsplats.

Ett litet undantag kunde dock forskarna se i den förra valkampanjen. Bland de politiska partierna fanns en aktör som använde sociala medier lite annorlunda än de andra, Miljöpartiet.

Miljöpartiet höll valstuga på facebook
MP valde att använda sin facebook-sida som en slags digital valstuga, där de till exempel annonserade om en viss tid som de skulle finnas på plats för att svara på frågor. På så sätt skapades det en dialog med väljarna.

– Jag hoppas att fler kör med digitala valstugor inför det här valet, man såg ju att Miljöpartiets satsning 2014 var väldigt lyckad. Det var inget man satsade på 2014, men det kan ju vara så i år, säger Kajsa Falasca.

Att enbart använda sociala medier som en plats för marknadsföring kan ha sina fördelar, som till exempel gratis arbetskraft i form av följare som sprider budskapet vidare. De politiska partierna kanske inte har någon som följer debatten och som svarar på inlägg, men trots det kan det skapas dialoger mellan användarna som är nog så viktiga. Nackdelen är att det tenderar att bli en envägskommunikation.

Enskilda politiker aktiva
De enskilda politikerna kan däremot vara väldigt aktiva. Det finns de som går in och kommenterar och för dialog med användarna på sina respektive partisidor och privata sidor. På sociala medier finns det också inflytelserika personer som kommer med ett inlägg, eller en tweet, och sedan låter användarna göra jobbet.

– Den som då har skrivit inlägget kan ju bara luta sig tillbaka och låta andra sprida det vidare. På så sätt slipper de ta ansvar.

Det är alltid den enskilde personen som ansvarar för en kommentar. Att moderera ett långt kommentarsfält tar tid och resurser. En del makthavare är också bra på att trycka på precis de rätta knapparna för att få starka reaktioner.

– Sociala medier bygger på snabba reaktioner. Vi människor reagerar mest på känslor och vill man ha en snabb reaktion, så skapa känslor, säger Kajsa Falasca.

Trump trycker på känsloknappen
En som bevisligen är proffs på att trycka på känsloknappen är USA:s president Donald Trump. Men det finns svenska exempel också.

– Hanif Bali (M) är ju ett exempel på en som vet vilka knappar man ska trycka på.

Baksidan när det handlar om snabba reaktioner och att vi reagerar med känsla är att det inte alltid slutar så bra.

– De som är mer balanserade och vettiga kanske drar sig undan om debatten blir för livlig. Där kan man önska att partierna var mer närvarande och tog debatten.

Kajsa Falasca har även studerat partiernas kampanjstrategier och sociala nätverksnärvaro de senaste tre valen. Hon kan konstatera att det vid varje val har lagts till en strategi, men det betyder inte att en annan tas bort. Som med allt annat är det trender som styr vad som blir nästa grej, och 2014 var det storytelling som var hetast.

– Då träffade man Birgitta som jobbade på ett äldreboende och berättade om hennes vardag etcetera. Trenderna innebär att om något går bra, då hakar alla på.

Viktigt väcka känslor
I år pratar alla om rörlig bild. Det pratas även mycket om känslor. Att polarisera och förenkla ligger också i tiden.

– Se bara på moderaterna i Göteborg och kampanjfilmen de gjorde om staden förr och nu. Vilken reaktion de fick. Filmen väckte känslor och det blev en polarisering i debatten.

Att skapa en twitterstorm, att bli viral eller i slutändan bli omskriven i etablerade medier kan också vara en kampanjstrategi, menar Falasca.

I år finns fler kanaler, sociala medier, plattformar och nätverk än någonsin. Fördelen är att det finns något för alla, nackdelen är att det kan bli svårt att sålla bland all information. De traditionella valstugorna ska inte underskattas, menar Falasca. Som väljare gäller det att hålla huvudet kallt och vara källkritisk.

– De traditionella medierna kan man lita på. Det finns mycket information att få och i det digitala landskapet går det alltid att hitta det man letar efter, konstaterar hon.

Kajsa Falasca kommer noggrant bevaka och kartlägga partiers och politikers sociala närvaro även kommande val i höst.

Inlägget Valrörelsen flyttar till sociala medier – och väljarna gör jobbet dök först upp på forskning.se.

Läs mer

– Vi har tidigare studerat medicinska hälsovinster av fetmakirurgi, men den nya studien visar att även andra aspekter av patientens liv kan förändras, säger Per-Arne Svensson, docent vid Sahlgrenska akademin.

Studien visar att patienterna som genomgått fetmakirurgi oftare blev sambo eller gifte sig jämfört med patienterna i kontrollgruppen. En möjlig förklaring är att det blir lättare att hitta en partner när livskvaliteten höjs och de sociala aktiviteterna ökar, förändringar som är kända från tidigare studier av personer som genomgått fetmakirurgi.

Den aktuella studien visar också att det finns ett samband mellan graden av viktminskning och möjligheten att träffa en partner.

Vanligare att skiljas
Ett annat resultat i studien är att även separationer och skilsmässor är något vanligare hos patienter som genomgått fetmakirurgi. Här är de bakomliggande orsakerna komplexa, men en möjlig förklaring skulle kunna vara att parterna glider isär när personen som opererats genomför livsstilsförändringar, och partnern inte gör det.

Att den opererade patientens livskvalitet, självförtroende och självbild förbättras kan också möjligen bidra till att det blir lättare att avsluta ett förhållande man inte trivs i, menar forskarna.

– Det är dock viktigt att poängtera att fetmakirurgi inte automatiskt leder till en sämre relation. Tidigare studier har visat att förhållanden i de flesta fall kan stärkas eller bibehållas på samma nivå. Detta stödjs också av att en majoritet av patienterna som genomgått fetmakirurgi är kvar i samma förhållande väldigt många år efter operationen, säger Per-Arne Svensson.

Sjukvården kan ge stöd
– Det är viktigt att hälso- och sjukvården är medveten om att partnerrelationer kan förändras efter en fetmaoperation så att patienten vid behov kan få information och stöd, konstaterar Per-Arne Svensson.

Till grund för forskningsprojektet finns två stora svenska fetmaoperationsstudier, Swedish Obese Subjects (SOS) och Scandinavian Obesity Surgery Registry (SOReg).

I SOS-studien har forskarna studerat cirka 2