Genom att undersöka människors benägenhet att handla ekologiska varor har Per Kristensson identifierat fyra faktorer som får människor att ändra sitt beteende. Att ”alla andra” gör på ett visst sätt är ett viktigt skäl för förändring. Ett annat skäl är ifall beteendet är synligt för andra runt omkring. Ytterligare en orsak är ifall beteendet stämmer in i bilden man har av sig själv.

– Att man pensionssparar syns oftast inte för någon annan än en själv, men har man med en ekologisk banan till jobbet eller kör en miljövänlig bil så ser ju andra det, säger Per Kristensson.

Priset minst viktigt
Studiens deltagare trodde att ekonomiska faktorer som pris skulle ha störst betydelse för att få dem att ändra sitt beteende, men det visade sig vara fel. Den främsta drivkraften var sociala faktorer som motiveras utifrån normer och föreställningar om vad som anses korrekt i vissa sammanhang. I det här fallet att handla ekologiskt. Priset var minst viktigt.

– De idéer och beteende som har blivit norm i samhället påverkar oss utan att vi tänker på det. Olika typer av sociala faktorer styr oss mycket mer än till exempel ekonomiska.

Organisationer behöver ändra syn
Forskningen är relevant för alla organisationer som vill ändra människors beteende, oavsett om det är företag, organisationer, stat eller landsting.

– Vill staten till exempel att människor ska åka mindre bil är det viktigare att påverka samhällsnormer än skattesatser. Många organisationer behöver reglera sin föreställning av att det är ekonomiska faktorer som styr beteendeförändring, till att psykologiska faktorer faktiskt är viktigare.

Kontakt:
Per Kristensson, professor i psykologi vid Centrum för tjänsteforskning, Karlstads universitet, telefon 070-974 08 60,

Rapporten ”Specialpedagogers samverkansuppdrag” släpps den 11 januari. Den belyser hur en specialpedagogisk yrkesgrupp samverkar med vårdnadshavare, förskolor och skolor samt deras uppdrag vid en habilitering.

I rapporten presenteras en kartläggning och analys av specialpedago­gers samverkansmöten vid en habilitering som verkar för att barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktions­nedsättningar, kognitiva funktionsnedsättningar och/eller rörelsehinder ska ha ”ett gott liv i en fungerande vardag”.

Samverkan kan inte betecknas som samverkan
Anna Norrström, universitetsadjunkt och doktorand vid Högskolan i Borås, har skrivit rapporten tillsammans med Per-Åke Rosvall, universitetslektor vid Umeå universitet. Hon menar att de viktigaste resultaten sammanfattningsvis är att den samverkan de har analyserat inte kan betecknas som samverkan, utifrån rådande definitioner av samverkan.

– Dessutom präglades alla aspekter av samverkan av otydlighet, till exempel när det gäller specialpedagoguppdraget, professionsgränserna, syftet, språkbruket, strukturen och styrningen, säger hon.

Möjligheter och hinder för samverkansprocesser
Hon tror att rapporten kan skapa reflektion och problematiserande kring tvärprofessionella möten samt organisation och genomförande av samverkan. Rapporten kan också ge kunskap om möjligheter och hinder för att skapa reella samverkansprocesser.

– Särskilt intressant är den om man organiserar och/eller arbetar med samverkan kring barn i behov av särskilt stöd eller studerar specialpedagogik på högskolenivå. Rapporten är dock läsvärd även för den som allmänt har ett intresse av att fördjupa sig i samverkansfrågor, säger Anna Norrström.

Kontakt:
Anna Norrström, universitetsadjunkt och doktorand vid Högskolan i Borås
E-post: anna.norrstrom@hb.se
Telefon: 033-435 4042
Mobil: 0704-32 78 87

Läs mer

Bemannade rymdfärder genererar en hel del avfall, som mestadels består av matförpackningar (papper, polyetenplast, aluminiumfolie samt oäten eller fastkletad mat), kläder (byts när de börjar lukta och slängs då i avfallet), handdukar, mänskligt avfall, och pappersprodukter.

Vid kortvariga rymdresor eller vid rymdaktiviteter relativt nära jorden (exempelvis vid internationella rymdstationen, ISS) kan avfallet samlas i en behållare som brinner upp vid återinträdet till jordens atmosfär. Men vid den planerade resan till Mars som NASA förbereder sig för kan man inte ha den strategin, här gäller det att utveckla tekniker som omvandlar avfallet till en resurs.

Stina Jansson, universitetslektor på Kemiska institutionen vid Umeå universitet ska forska i sex månader vid NASAs labb på Kennedy Space Center (KSC) i Florida. Hennes arbete kommer att vara kopplat till det större projektet ”Trash-to-Gas” som NASA driver som del av förberedelserna inför resan till Mars. Den huvudsakliga målsättningen med ”Trash-to-Gas” är att utveckla och optimera termiska behandlingsmetoder för omvandling av avfall till gas och kol.

– Det känns otroligt spännande och lite overkligt säger hon.

Stina Jansson kom i kontakt med forskarna vid NASA i samband med att hon besökte University of Central Florida (UCF) i Orlando i februariför att diskutera möjligheterna till en längre forskningsvistelse vid en icke-akademisk institution, finansierad av Vinnova via programmet VINNMER Mobility for Growth.

– Tanken att åka på en gästforskningsvistelse utomlands har funnits ganska länge men det var inte förrän vi besökte släktingar i Orlando som idén att åka just hit väcktes. Jag tog kontakt med forskare vid universitetet och genom diskussioner med dem och under mitt besök på UCF och NASA/KSC i februari så insåg vi att vi hade många gemensamma forskningsintressen, och projektplanerna klarnade.

Avfallsbehandling i tyngdlöshet
Projektets titel är ”Termisk behandling av avfallsmaterial till kolmaterial och gasformiga bränslen” och kommer att fokusera på omvandling av avfall till användbara resurser som gas (som kan användas som bränsle) och kol (som odlingsmedium exempelvis).

Stina Jansson, miljökemist från Umeå universitet ska vara med i förberedelserna inför resan till Mars Foto: Ulrika Bergfors

Stina Jansson kommer att tillföra två tekniker – torrefiering och mikrovågsassisterad pyrolys – till den metodutvärdering som redan påbörjats inom ‘Trash-to-Gas’. Projektet kommer även, i samarbete med Swedish Space Corporation (SSC), att undersöka hur avfallsbehandlingsteknikerna beter sig i tyngdlöshet. Den teknik som NASA hittills fokuserat mest på i sina tester fungerar nämligen inte utan gravitation.

Det är inte bara avsaknaden av gravitation som är en utmaning, rent allmänt är det svårt att uppnå en effektiv process i liten skala. Den eller de processer NASA väljer att använda sig av måste även fungera med minimal insats från astronauterna, och de får naturligtvis inte generera giftiga gaser/material eller på annat sätt medföra en risk för besättningen. Detta ska om möjligt göras utan gasreningstekniker.

All dålig lukt måste elimineras
– Det ligger även en stor utmaning i att på ett bra sätt nyttja dessa komplexa utgångsmaterial. De flesta småskaliga termiska processer körs på mer homogena material och på endast en typ av material. I det här fallet är den totala avfallsmängden en mix av olika typer av avfall.

Sist men inte minst så är astronauternas allmänna välmående mycket viktigt vilket gör att dålig lukt från avfallet och den hanteringsmetod man använder sig av inte får förekomma.

Vad är målet med forskningen och utbytet för dig personligen?

– För mig som forskare och i det här skedet i min karriär så är det här en fantastisk möjlighet att ytterligare vidga mitt nätverk och knyta nya kontakter. NASA har ett flertal intressanta miljötekniska forskningsprojekt som skulle vara intressant att få lära sig mer om och kanske tillämpa på svenska problemområden inom miljöområdet, exempelvis förorenad jord eller sediment.

Om projektet: Vinnova VINNMER ”Marie Curie Academy Outgoing mobility” beviljar Stina Jansson ett anslag på 1,445 miljoner kronor för ett mobilitetsprojekt med NASA/KSC som värdorganisation och i samarbete med UCF och SSC, med start 20170401. Projektets namn: ”Termisk behandling och hygienisering av avfall till kolmaterial och gasformiga bränslen”

Kontakt: Stina Jansson, universitetslektor vid Kemiska institutionen
Telefon: 090-786 76 22 (under semestern nåbar per mejl)
E-post: stina.jansson@umu.se

Läs mer

Under lång tid hade alla kurvor pekat åt ett motsatt men så gör demografernas statistik en u-sväng och stabila relationer mellan äkta makar blir plötsligt på modet igen.

I Sverige skilde sig 1992 2,5 av paren räknat på per tusen par. Tio år senare hade den siffran sjunkit till 2,2. Stabilitet i äktenskapen ökar också, även om människor väljer att separera så gör de det senare än vad de brukade göra. Sedan 1960-talet har antalet barn som föds stadigt sjunkit för att nå sin lägsta punkt på 1990-talet med 1,6 barn per kvinna. Därefter händer något och kurvorna letar sig upp till 1,9 barn per kvinna under 2010-talet. En siffra som också är väldigt nära den önskan om två barn som forskningen visar att de flesta vill uppnå.

Statistiken kommer från rapporten Families in the 21st century från tankesmedjan SNS. Författare är den danske professorn i sociologi Gösta Esping Andersen som är verksam vid Universitat Pompeu Fabra i Barcelona. Till grund för rapporten ligger data från flera olika källor, bland annat OECD, statistik från EU över inkomst och levnadsförhållanden och registerdata från Danmark och Sverige.

– Utvecklingen är en överraskning, säger han. De flesta forskare har trott att trenden mot färre och färre äktenskap skulle fortsätta.

Motorn i den förändrade familjebilden är större jämlikhet mellan könen, menar Gösta Esping Andersen. När män och kvinnor har olika bilder av hur lönearbete och hushållsarbete ska delas kommer det att göra parrelationerna osäkra. Så länge kvinnorna accepterar en traditionell hemmafrutillvaro är äktenskapen långa och pålitliga men när kvinnorna börjar ifrågasätta livet rollen som kokerska och barnavårdare skakar kärnfamiljens grundvalar.

Kvinnors heltidsarbete avgörande
Men när kampen om hur lönearbete och hemarbete ska fördelas stabiliseras relationerna.

Det som nu har händer är att männens del i hemarbetet ökar. I Danmark till exempel visar Gösta Esping Andersens siffror att männen nu gör nästan hälften av hemarbetet. På 1960 – talet bidrog de bara med 15 procent. Avgörande för förändringen är kvinnors insteg på arbetsmarknaden. Män förändras genom att kvinnor börjar arbeta heltid, är Gösta Esping Andersens slutsats och betonar att det är heltidsarbete som är avgörande.

– Om en kvinna har en fot på arbetsmarknaden och en fot kvar i hemmet definieras hon både av omvärlden och sig själv som en kombination mellan hemmafru och yrkesarbetande. Då kommer hon fortfarande att ha huvudansvaret för familjen.

Stabila relationer en klassfråga
Men utvecklingen mot mer stabila relationer gäller framförallt välutbildade grupper. Bland lågutbildade par ökar skilsmässorna och de får heller inte lika många barn. Efter 15 års äktenskap är 80 procent av de högutbildade paren fortfarande gifta. Det gäller bara för 40 procent av de lågutbildade. Gösta Esping Andersen förklarar det med att i lågutbildade familjer är traditionella könsroller vanligt. Där råder obalans mellan mannen och kvinnans syn på hur arbetet i familjen ska delas. Till exempel deltar högutbildade män i hushållsarbetet 1,5 gånger mer än vad lågutbildade män gör.

– Utbildade grupper har lättare att ha jämlika värderingar. Det är dokumenterat hundratals gånger i forskningen. Män utan utbildning har mycket svårare att anpassa sig till nya roller.

Motsatt