Referenser till historien har varit viktiga för Sverigedemokraternas och Dansk Folkepartis framgångar. Men partierna hanterar historien på lite olika vis. Och SD sticker ut med sin folkhemsdröm, enligt en ny avhandling.

Det är en mycket stor del i den nationalistiska ideologin att använda historien. Nationalistiska partier har ofta en föreställning om att nationen har en specifik historia, säger historikern Julia Håkansson som i en avhandling har studerat Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti.

En positiv inställning till historien

Andra partier använder ofta historien och sin egen historia som något de måste göra upp med. Det förflutna har då ofta en mer negativ klang. Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti, däremot, söker sig till historien med en positiv inställning för att stärka sin legitimitet.

– SD måste samtidigt förhålla sig till sitt eget problematiska förflutna, att de uppstod ur högerextrema rörelser. Det gör de genom avledningsmanövrar och säger till exempel ”titta på Socialdemokraternas mörka historia”, säger Julia Håkansson.

SD:s utopi – det förflutna

Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti talar om dåtiden på olika sätt, konstaterar Julia Håkansson. Sverigedemokraterna sticker ut ideologiskt sett, både jämfört med Dansk Folkeparti och andra partier. SD:s bild av ideologisk utopi härstammar i det förflutna.

– De har en tydlig dröm om ett folkhem som aldrig riktigt har existerat, säger Julia Håkansson.

Nationalism mer gångbart i Danmark

Nationalism är inte ett lika främmande ämne i Danmark som i Sverige och Dansk Folkeparti motiverar sin nationalistiska ideologi på ett annat sätt än Sverigedemokraterna gör. Flera danska partier har länge talat om ämnet och hänvisar till modern historia då landet har varit ockuperat och förlorat markområden. Det finns en annan kultur av att tala om historia och kultur i dansk politik, säger Julia Håkansson. Samtidigt har Danmarks politiska språk påverkats av Dansk Folkeparti, med ett tydligare tal om ”vi” och ”de”.

– I Sverige är det lite unikt att till vi exempel inte firar att Gustav Vasa blev kung för 500 år sedan. Det säger något om vilket förhållningssätt vi har till vår historia. Andra partier än SD har inte heller samma förhållningssätt till historien. De är mer intresserade av att lösa problem.

Svensk historia har bortprioriterats av andra partier eftersom uppfattningen varit att Sverige är framgångsland som har rört sig framåt hela tiden, säger Julia Håkansson.

– SD snappade upp att alla inte kände så.

SD har anpassat historiebruket

Dansk Folkeparti är konsekventa i sina historiska referenser, medan Sverigedemokraterna med tiden har anpassat sitt historiebruk och exempelvis inte talar så mycket om Karl XII längre.

– Folkhemsbegreppet var mycket starkare på 90-talet. Nu pratar de mer om svenska modellen. De stora förändringarna inom SD förklarar jag med att Karl XII drar till sig en viss väljarskara. Vill de nå ut bredare måste de förändras.

Det är naturligt att söka sig bakåt i tiden om man upplever att samhället rör sig för snabbt och på ett sätt som man inte är bekväm med, säger Julia Håkansson.

– Är det ingen annan som pratar om historia kommer det fortsätta vara en användbar strategi för Sverigedemokraterna.

Läs också: Så skör är vår demokrati
Prat om ökad polarisering mest snack
Så ska en partiledare vara
Handfallenhet i tiggeridebatt banade vägen för SD

Avhandling:

Historia och nationalism: en analys av Sverigedemokraternas och Danske Folkpartiets historiska berättelser, Malmö universitet.

Kontakt:

Julia Håkansson, doktorand i historia
julia.hakansson@mau.se

Inlägget Bilder av en vacker dåtid avgörande för SD-framgångar dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Den så kallade tiggeridebatten i Sverige i början av 2010-talet präglades av handfallenhet från de stora partiernas sida, enligt Erik Hansson, kulturgeograf vid Uppsala universitet. Handfallenheten lämnade fältet öppet för SD, som ensamma fick formulera både problem och lösning och dessutom fick stort väljarstöd på kuppen.

Det var i början av 2010-talet som fattiga EU-medborgare började komma till Sverige i större omfattning och debatten om tiggeri drog igång. Eftersom de människor som kom till Sverige varken var bosatta, anställda eller asylsökande hamnade de mellan stolarna i den svenska samhällsmodellen. När tiggandet ökade över hela landet väckte det starka känslor och en hätsk debatt växte fram.

I en vetenskaplig skrift har Erik Hansson, som är forskare i kulturgeografi vid Uppsala universitet, bland annat utifrån tidningsartiklar studerat den svenska tiggerifrågans utveckling under 2010-talet. Erik Hansson beskriver hur frågan sammanflätades med flyktingkrisen och den politiska normaliseringen av Sverigedemokraterna.

Bön om gåva ger andra ångest

Tiggande har i alla tider och i alla samhällen mötts av ambivalens och ångest, konstaterar Erik Hansson. Ångesten har både en politisk och en psykologisk dimension.

Den politiska handlar om hur ”den tiggande gesten”, att be någon annan om en gåva, både erkänner och samtidigt ifrågasätter den andras rätt till det som denne äger. Det psykologiska handlar om hur människans omedvetna empatiska förmåga lätt gör mötet med en tiggande människa känslomässigt övermäktigt.

Blottade brister i systemet

Erik Hansson beskriver hur tiggeridebatten blottade det faktum att välfärdssystemen inte fungerade som förväntat utan försatte de utsatta EU-medborgarna i ett moment 22:

För att människor ska kunna ha ett liv som fungerar krävs utbildning, arbete och bostad. Det är svårt att få bostad utan arbete och svårt att få arbete utan utbildning. Det är också svårt att söka arbete utan bostad.

– Men det var få beslutsfattare som ville lova EU-migranter en bostad under de tre månader som de har rätt att vara i Sverige, enligt den fria rörligheten inom EU, för att ge dem möjlighet att få tillgång till utbildning eller kunna söka jobb. För då dyker frågan upp om vi inte ska ge bostad till alla svenskar som också är bostadslösa, och vem vill man ska betala det?

Reducerades till tiggeriförbud

Det här är bara ett exempel på hur tiggandet visade på paradoxer och utestängningsmekanismer i den svenska samhällsmodellen, enligt Erik Hansson.

– Eftersom politiken inte presenterade någon seriös plan för fattigdomsbekämpning för denna grupp reducerades frågan till att handla om tiggeriförbud eller inte, säger Erik Hansson.

Bara SD presenterade tydlig lösning

Han menar att fokus hamnade på människors ångestkänsla av att möta tiggande människor, istället för att de större frågorna om fattigdom och sociala problem lyftes.

– I och med att Socialdemokraterna och Moderaterna inte vågade öppna på locket till systemfelen, utan lät det bli ett individproblem för utsatta grupper, spelade man SD i händerna. SD var de enda som såg människors upplevda problem. Alla mådde dåligt och SD var de enda som presenterade en politisk lösning, säger Erik Hansson.

Ställningen i riksdagen försvårade

Ett skäl till att det blev ett vakuum, skriver Erik Hansson utifrån den egna forskningen, var att varken höger- eller vänstersidan hade egen majoritet i riksdagen. Det gjorde det svårt för båda att föra en tydlig politik. SD:s valresultat 2014 gjorde detta ännu mer omöjligt, eftersom 13 procent av väljarkåren blev vågmästare för ett höger- eller vänsterblock.

Sverigedemokraterna fick alltså ensamma formulera både problemet – individer – och sin lösning – utvisning, menar Erik Hansson. Detta bäddade i sin tur för SD:s stora framgångar i riksdagsvalen 2014 och 2018.

Läs också: Riskfyllt liv i det svenska skuggsamhället
Så skör är vår demokrati
Prat om ökad polarisering mest snack
Så ska en partiledare vara

Problemen med kärnkraftens avfall tonas ned eller ignoreras i svensk debatt, enligt en ny avhandling. Det tystar i sin tur diskussioner om avgörande frågor, som den om samtycke. Om lokalbefolkningen säger ja till kärnavfall under marken i Östhammar, till exempel – vad har det för relevans om 50 år när lokalbefolkningen kanske tycker något annat?

För att kärnavfall inte ska vara skadligt för omgivningen behöver det förvaras på ett säkert sätt i hundratusentals år. Även om flera länder har kommit en bit på vägen finns idag ingen färdig och genomförd lösning.

Frågan lyser med sin frånvaro

Och diskussioner om den kritiska avfallshanteringen lyser med sin frånvaro. Det menar Hannes Lagerlöf, doktorand i sociologi, i en avhandling vid Göteborgs universitet. Problemen med slutförvaring framställs som lösta, tonas ned eller ignoreras, enligt Hannes Lagerlöfs forskning.

Bland annat finns en tendens att skilja avfallsfrågan från frågan om kärnkraft. Det gäller inte bara den politiska debatten, utan även om politikens organisation.

Mer än en teknisk fråga

– I Sverige finns en process för avfallsfrågor som är organisatoriskt skild från politiska frågor om energipolicy och energipolitik. Vi tar oss an avfallsfrågan som en strikt teknisk fråga som ska hanteras med vetenskap och teknologi, säger Hannes Lagerlöf.

En konsekvens, menar han, är att det politiska samtalet blir mindre transparent och demokratiskt samtidigt som centrala värdefrågor försvinner. Det är frågor som vad samhället behöver energi till, vad som ska produceras och vem som ska använda det som produceras. Det kan också handla om hur mycket risk människor är villiga att utsätta sig för.

– De här frågorna behöver man inte vara teknisk expert för att diskutera. Dem kan alla ta ställning till.

Samtycke – men från vem?

En viktig princip som förläggningen av slutförvar lutar sig mot idag handlar om samtycke. För att få förvara avfall på en specifik plats måste lokalbefolkningen ha gett sitt godkännande.

I fallet Östhammar, där en anläggning för slutförvar planeras, har industrin arbetat med ekonomiska incitament och kommunikationsinsatser för att nå samtycke. Men principen om samtycke faller om man betänker att avfallet kommer att finnas kvar i Östhammar i tusentals år framöver och att det inte är en lokalt avgränsad fråga, säger Hannes Lagerlöf.

– Problemet med jämlikhet mellan generationer kvarstår ju även om dagens generationer samtycker. Om det finns motstånd mot slutförvaret om 50 år får man hänvisa till vad Östhammarborna tyckte idag. Hur man än vrider och vänder på det blir det svårt att legitimera.

Att lita på lösningar som inte finns

Det avfall kärnkraften redan har producerat måste samhället hantera och leva med. Men det finns andra samhällsproblem där samhället har större möjlighet att påverka lösningarna och utfallet, menar Hannes Lagerlöf. Han säger att kärnavfallsfrågan där kan fungera som ett varnande exempel.

– Det finns till exempel många likheter med klimatdebatten. Det pratas om ”carbon capture and storage” men också om andra framtida teknologier som ska avhjälpa dagens problem. Så länge lösningar saknas är det en konstig slutsats att dra – att vi kan fortsätta leva som vi gör med hänvisning till icke existerande teknologi. Frågan om hantering av använt kärnbränsle visar tydligt på bristerna i sådana tankegångar.

Avhandling:

Conditional Progress: Technical Rationality and Wicked Problems in Nuclear Waste Management, Göteborgs universitet.

Kontakt:

Hannes Lagerlöf, doktorand vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap
hannes.lagerlof@gu.se

Inlägget Frågan om kärnavfallet lyser med sin frånvaro dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Att bo i villa- eller radhusförort tycks vara en riskfaktor för depression, enligt en ny studie. I glesbygd och i förorter med höghus är risken lägre. “Märkligt”, säger forskarna – som ändå har förklaringar till hur det kan hänga ihop.

Med hjälp av AI, artificiell intelligens, har forskare granskat satellitbilder över all bebyggelse i Danmark under 30 års tid och klassificerat bebyggelsen i olika kategorier beroende på hur höga byggnaderna är och hur tätt de står.

Kartmaterialet har samkörts med bostadsadresser på individnivå samt med hälsoregister och socioekonomiska register i Danmark. Forskarna har velat undersöka om det finns en koppling mellan boendemiljö och depression.

Bilberoende förorter i fokus

Resultatet visar inget tydligt samband mellan innerstadsområden och depression, inte heller mellan glesbygdsområden och depression.

Forskarna fanns dock ett samband mellan depression och boende i villaområden och radhusförorter. Vad gäller höghusförorter syns sambandet inte.

– Vi ser kopplingen till depression främst i bilberoende förorter, även i områden som brukar anses lite finare, säger Stephan Barthel, professor i miljövetenskap vid Högskolan i Gävle.

– Det är märkligt, egentligen, lite kontraintuitivt. Men efter att vi rensat bort andra kända riskfaktorer för depression ser det ut så här. Höghusområden innebar ingen förhöjd risk för depression, men områden med lägre bebyggelse utanför städerna gjorde det.

Riskfaktorer som forskarna har tagit hänsyn till är sådant som diagnosticerad psykisk ohälsa hos föräldrar, ensamhushåll och arbetslöshet. Efter justering för sådana faktorer blev depressionsrisken 20–30 procent högre i villa- och radhusförorter än i glesbygdsområden, och 10–15 procent högre i villaförorter än i innerstadsområden.

Parker och vatten saknas

Gemensamt för ”högrisk-områdena” är brist på parker, skog och vatten samt att fastigheterna ligger glesare än i städerna, säger Stephan Barthel.

– Ska man bygga för god mental hälsa behöver inte förtätning vara negativt eftersom det ökar möjligheten till social interaktion. Däremot är närheten till öppna ytor med natur och vatten viktig, säger han.

Mer monotona områden

När man rensar bort alla faktorer utom boendemiljö blir det tydligt, menar forskarna, att områden med hög andel depressioner är mer monotona och ofta saknar mötesplatser och större grönområden.

– Det finns redan många argument för att bygga så att folk har nära till natur och vatten, och nu kan vi visa att risken för psykisk ohälsa är ytterligare ett argument. Även om det inte går att uttala sig om risker på individnivå finns ett betydande samband på en övergripande skala och över tid, säger Karl Samuelsson, doktor i miljövetenskap vid Högskolan i Gävle.

Vill ha smartare stadsplanering

Forskarna hoppas att studien bland annat ska kunna ligga till grund för stadsplanering. Studien ger inget stöd för fortsatt utbyggnad av bilberoende förorter med småhusbebyggelse, menar de.

– Samtidigt måste förtätningen vara smart, helst så att det skapas tillgång både till socialt liv och naturliga grönområden, hav eller vattendrag, säger Karl Samuelsson.

Går inte att direktöversätta

Resultaten från studien i Danmark är kanske inte direkt tillämpliga på andra länder, tillägger Stephan Barthel.

– De sociomiljömässiga faktorerna för psykiskt välbefinnande är beroende av kulturella och geografiska sammanhang. Men det allmänt tillgängliga fjärranalysramverk som utvecklats i denna studie utgör en grund för ytterligare forskning i olika delar av världen.

Text: Högskolan i Gävle samt forskning.se

Läs också: Miljöer som får oss att må bra

Vetenskaplig artikel:

Higher depression risks in medium- than in high-density urban form across Denmark, Science Advances.

Kontakt:

Stephan Barthel, professor i miljövetenskap vid Högskolan i Gävle
stephan.barthel@hig.se

Inlägget Ökad risk för depression i villa- och radhusförorter, enligt forskare dök först upp på forskning.se.

Läs mer